Kulturpolitik

Var: Göteborg med omnejd

När: 20-22/8 2021

Göteborgs Kulturkalas genomfördes i väldigt bantat skick och med starkt reduceras publikkapacitet med tanke på att pandemin inte klingat av tillräckligt. Kulturkonsumenter hänvisades till att följa utbudet digitalt, vilket ju inte alls kan jämföras med att vara på plats. Till populära evenemang krävdes förhandsbokning. Vill redovisa vad jag upplevde med några egna kompletteringar. Den senfärdiga publiceringen beror på att jag först igår fick tillgång till begärliga foton. (Och då var jag på premiärfest för ny konsertserie i Majorna inklusive utsökt minispelning av Anna Lundqvist & Fabian Kallerdahl och senare på kvällen härligt oförutsägbar konsert med Monica Z-stipendiaten Alexander Lövmark featuring Tommy Kotter.)

Fredag 20 augusti! Första aktivitet som platsar i denna tematiska nätdagbok inträffar då jag cyklar till ett tämligen ödsligt Göteborgs Stadsbibliotek. Lånar analytisk biografi om Jan Johansson, en mycket ambitiös sådan som nu är utläst. Som bekant fick den mästerlige pianisten och kompositören sitt genombrott åren han bodde i Göteborg med intentionen att ta examen på Chalmers.

Nästa anhalt favoritkrogen Avalon (också hotell). Att jag styr kosan dit just denna tidpunkt beror på att Matti Ollikainen är där i egenskap av barpianist. Franska Trions härförare är även en alldeles utmärkt jazzpianist. Har recenserat honom några enstaka gånger. Äter försenad varmrätt medan jag hoppas på en musikalisk kick. Blir tyvärr en flopp fast fragment ur Over The Rainbow, What a Wonderfull World och dylikt ur American Sonngbook kan urskiljas. Tyvärr finns inte Ollikainens supportar på plats, vilket förmodligen påverkade. Den intensiva närvaro hans livemusicerande förknippas med saknas. Att förvänta sig sedvanlig svindlande skönhet och smärta var helt fel ingång.

Väljer att cykla en dryg kuperad mil till Råda Säter vid Rådasjön i i utkanten av Mölnlycke. Hinner fram till den visduo jag hyllade i Kulturbloggen mitt i sommaren. Amanda Andreas & gitarrist Erik Björksten bjuder i sin uppföljare på delvis nytt material. Egna kompositioner av Andreas varvas med Barbro Hörberg, Lill Lindfors och Edit Piaf. Intim och livsbejakande konsert som tillåter sig ett visst mått av spontanitet, vilket känns helt naturligt. Trevligt att regnet höll sig borta när vi satt under bar himmel i naturskön omgivning. Som kuriosa kan flikas in att min uppväxt var förlagd till Pixbo, beläget på andra sidan Rådasjön.

Lördag 21 augusti! Förflyttar mig ånyo medelst cykel. Mitt första mål för dagen är Domkyrkan. Tidigare i sommar under värmeböljan lyssnade jag på och efteråt umgicks med Mattias Nilsson. Denna gång heter musikerna som har lunchkonsert Tobias Grim och Magnus Bergström, vilka också tillhör mina vänner. De serverade en kontemplativ, musikaliskt spännande stund genom mångsidige Grims finesser på akustisk gitarr jämte Bergströms gedigna basgångar. I buketten av ljuvliga tongångar rymdes både psalm (som Grim dristade sig till att improvisera kring), standards, soundtrack, svårspelade Egberto Gismonti och Visa vid vindens ängar. Mycket trevligt evenemang jag hade stort utbyte av. Blir lite uppskattande eftersnack med duon. Tar mig därefter till Brewhouse för att se hur arbetet fortskrider med att iordningställa för utomhuskonsert med ett makalöst bra storband, vars resa jag haft förmånen att följa.

För somliga kulturkalasbesökare utgjorde antagligen filmvisningen av danska En runda till på Götaplatsen årets clou. För åtskilliga andra var det istället konserten med Göteborg Jazz Orchestra under ledning av Palph Soovik som gällde. Har flera gånger tidigare skrivit utförliga berömmande texter om dem, varför jag nöjer mig med en sammanfattning jämte lite info. Föga förvånande blev tillställningen en dundersuccé som rönte stora ovationer. Borgmästare Anneli Rhedin (se foto ovan) invigningstalade, projektet Göteborg Jazz Academy presenterades och de tio workshopande ungdomarna medverkade i tre låtar och det blev uruppföranden av musik komponerad av giganten Georg Riedel och Erik Weissglas. Blev ytterst behagligt att i utsökt akustik sitta med solen i ansiktet och höra en taggad, underbart synkad orkester med ett antal glimrande solister. Och när ordinarie medlemmar har förhinder rekryteras de bästa som finns att tillgå i närområdet. Tänker på basisten Matz Nilsson, Björn Cedergren (lika flitig som påslagen solist) på tenorsax, Vanja Holm på percussion och Niclas Rydh i trombonsektionen med flera.

Omdömet ojämnt indikerar en mix av toppar och dalar. Denna konsert med visst fokus på beställningsverk från Georg Riedel kan kallas ojämn utifrån annan skala: Antingen väldigt bra eller helt fantastiskt! I den senare kategorin utmärker sig titlar som Time (Riedel), By The Way (Weissglas/ Henrysson i arrangemang av Axel Mårdsjö), crescendot i Guidelines (Weissglas), rytmorgien i Tunisian NIght (Norström) som kröns av hetsande dialog emellan Göran Kroon och Vanja Holm. sugande temat i Schoolways (Hallberg) där oförliknelige överraskningsmannen Tommy Kotter gick loss på sin klaviatur till glädje för publiken samt sprittande extranumret Blues In My Shoes med Count Basie-vibbar. Lovade en komprimerad redogörelse. Bara en notering till. Artonåringen i blickfånget på tenor i bilden längst upp heter Kasper Sundby. Trots sin unga ålder har han redan låtit tala om sig, tack vare sin osannolikt stora talang. Passade förresten på att skaffa mig deras t-shirt efteråt och den eminenta skiva som hittills föreligger. – Svenska jazzhjältar inspelad live.

Emigranternas Hus stängdes tidigare i år av Göteborgs Kommun. Ett svårförklarligt och rent av skamligt beslut. Anmälde mig till en guidning som inte kunde genomföras och nu är det försent. Tröst i bedrövelsen är att det gjorts en musikal om företeelsen svenskar som utvandrade via Göteborgs hamn till Chicago. Drömmen om ett bättre liv är tänkt att framföras live. Datum är inplanerade trots nuvarande osäkra omständigheter. Blev inbjuden som media att se en visning längst upp i Kronhuset av filmvarianten, gjord av dokumentärfilmaren Kjell Andersson. Roger Nordin (tidigare föreståndare för Emigranternas Hus om jag är rätt underrättad) framför sitt manus själv, mestadels i bild docerande från talarstol. Han berättar med påtagligt patos. Vad beträffar alla låtar som förekommer i filmen med ungefär halvannan timmes längd, har text och musik skrivits av musikkollektivet The Wavemakers. En kompetent konstellation på nio personer bestående av flera musiklärare. Många sjunger, fast den vars syssla det uteslutande är heter Sonja Bjurdell. Wavemakers behärskar allehanda stilar (allra sist lägger de till och med in en fräck hommage till Kebnekajse), även om de naturligtvis inte åstadkommit låtar i nivå med Björn & Benny.

Musikalen som är ett led i Göteborgs jubileumssatsning, har erhållit medel för att översättas till engelska och visas i USA. Den baseras på en familjs unika brevsamling över flera generationer, en familj som på grund av armod kände sig nödgade att utvandra 1927. Efter att ha registrerats på Ellis Island tar man tåget till släktingar i Chicago. En period bodde det fler svenska i Chicago än i Sverige. Även om den invandrade familjens liv är besvärligt, är man driftiga och klarar sig. Hustrun driver exempelvis en restaurang. Drömmen om ett bättre liv saknar skådespelare. Däremot innehåller den flera koreograferade scener vars dansare ska föreställa paret Johan och Elisabet.

Musikalen blir till en intressant och tankeväckande exposé, vars slutkläm om integration förvisso ter sig alltför naiv. Märks att manusförfattare och filmare enats kring några favoritämnen. Syftar exempelvis på naturens skönhet, teknikens språng såsom tåg över marknivå / femton mil tunnelbana, drabbande dramatiska nyheter, berusande förälskelse övergående i ofrånkomlig vardag, samt vilket mirakel det är att födas. Dessutom görs åtskilliga musikaliska utvikningar utöver låtarna från Wavemakers. Jitterbug och Elvis flimrar förbi, medan musikalen uppehåller sig i längre sekvenser kring Muddy Waters rullande blues och mytomspunna Woodstock-festivalen.