Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Recension av Youth in Revolt

by

Youth in Revolt bygger på den första romanen i C.D. Paynes populära ungdomsromanserie Youth in Revolt: The Journals of Nick Twisp.

Filmen kretsar kring Nick Twisps förvandling från nörd och oskuld till cool och erfaren. I rollen som Nick Twisp ser vi Michael Zera som tidigare medverkat i bland annat Supersugen och Juno.

Det börjar med att mammans nya pojkvän som gjort några skumma affärer övertygar familjen att åka på en spontan husvagnssemester för att fly undan några hämndlystna seglare.

På semestern träffar Nick sin drömtjej Sheeni. För att vinna hennes kärlek skapar han alter-egot Francoise som är allt som Nick inte är: tuff, orädd och kapabel att ta saker i egna händer.

Med Francoise på sin sida får vi se när Nick hamnar i helt nya situationer.

Samtidigt som filmen bygger på alla de klyschor som brukar förekomma i romantiska komedier så sticker den ut med sin egensinnighet och intelligenta humor. Filmen bygger på smarta repliker inpackade i små sekvenser och det är de fantastiska birollerna som gör filmen sevärd. Att Steve Buscemi gör den mest normala rollen säger en hel del.

Ibland blir filmen dock lite rörig och det märks att förlagan är en bok då den består av så många olika episoder. De hade gärna kunnat klippa bort vissa av episoderna då filmens längd på två timmar är i längsta laget.

Här kan du se trailern:

Youth in Revolt har biopremiär den 28 maj.

Nytt på biograferna: Effi Briest

by

Effi Briest är en ung flicka på 17 år när hon blir bortgift till en man i 40 årsåldern. Hon tvingas växa upp väldigt snabbt och inte långt efter giftermålet är hon med barn.
Hon häver ur sig en massa feministiska kommentarer med jämna mellanrum men trots det lever hon som hon gör. Hemmafru och barnafödare, inget mer värt för mannen än en påse chips.
Motsägelserna utlöser varandra och det dröjer inte långt till det som måste ske sker. Hon skaffar sig förstås en älskare på sidan om. En älskare som ska framstå som öm och kärleksfull, motsatsen till hennes man och allt hon önskar sig. Men för publiken verkar han inte vara annat än en förförisk skitstövel som inte är ute efter mer än sex. Det visar sig också vara fallet när Effi Briest föreslår att de ska rymma tillsammans och han tackar nej till förslaget.

I huset där de bor trivs inte Effi Briest ett enda dugg. Hon drömmer mardrömmar varje natt. Mardrömmarna handlar om en mystisk kines som dött i huset. Ett mysterium som inte får ett avslut och man får heller ingen förklaring.

Det bästa med filmen var de otäcka scenerna när hon drömmer mardrömmar. Utan dem skulle filmen bara varit ännu en tråkig film i mängden.

Med en bra scen i hela filmen, där det faktiskt hänger på en liten flicka som är helt känslokall, lyfts en annars väldigt obekväm film till en än mer obekväm film, men det är faktiskt det som gör slutet så bra.

Om du vill se en tysk film som INTE handlar om andra världskriget rekommenderar jag Effi Briest.

Filmen bygger på romanen med samma namn:

Effi Briest är titeln på en roman av den tyske författaren Theodor Fontane från 1895. Romanen hör till den borgerliga realismen och handlingen utspelar sig i kejsarriket under rikskansler Otto von Bismarcks tid, en tid då livet styrdes av stränga samhälleliga normer. Romanen bygger på en sann händelse och är inspirerad av en skandal i Berlins societé, nämligen historien kring friherrinnan Elisabeth von Plothos (född 1853) äktenskapsbrott.

Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter gav Effi Briest betyg 3.
Betyg 4 i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension av Familjen Jones

by

På ytan tycks familjen Jones vara den perfekta familjen. De är snygga, framgångsrika och har alltid de senaste prylarna. När de flyttar in i ett nytt villaområde vill genast alla grannarna bli som dem.

Det visar sig snart att de i själva verket inte är en riktig familj utan anställda reklampelare.

Något jag gillade var hur vi under filmens gång fick se hur olika konflikter tvingade dem att agera som en riktig familj.

David Duchovny har (bland annat i tv-serien Californication) redan visat att han kan spela andra roller än Mulder i Arkiv X och för att vara en amerikansk komedi är filmen faktiskt ganska underhållande.

Här kan du se trailern:

Familjen Jones har biopremiär den 14 maj.

Veckans filmpremiärer: The ghost writer och Clash of the Titans

by


Polanski må ha en ouppklarad affär i det förflutna, men han är trots det en av de stora filmregissörerna. Nu har äntligen han nya film ”The ghost writer” haft premiär. Kulturbloggen ska se den ikväll, en noterar till sin glädje att den fått bra recensioner överallt.

Aftonbladet gav betyg 4:

Polanski stegrar spänningen på ett mästerligt sätt. Genom att krama ur det bästa hos skådespelarna. Genom att i foto, klipp, musik skapa en kuslig stämning. Genom att dra in publiken i en hela tiden oförutsägbar historia.

Med två av mina absoluta favoriter bland skådespelare borde det vara en garanterat lyckad kväll, både Pierce Brosnan och Ewan McGregor.

DN gav också betyg 4:

Det går att se Polanskis hand och öra hela vägen, inte bara i polske fotografen Pawel Edelmans bilder, Alexandre Desplats perfekt nedtonade men spänningsladdande musik och den skickliga personregin på alla händer.

Expressens Miranda Sigander är dock en av få som är kritiska till The Ghost writer och ger betyg 2:

En ganska klassisk handling som i Polanskis händer borde ha blivit mer fängslande. För trots sitt storslagna anslag med filmmusik värdig Hitchcock och storpolitiska släggor (nog är det väl Tony Blair som kritiseras) så uteblir den stora aha-känslan vid den avslutande tvisten. Det finns också en del logiska luckor som irriterar.

Clash of the Titans
Den andra av veckans två stora filmpremiärer verkar dock vara mer av en flopp.

Aftonbladet gav betyg 2:

3D-effekterna är en bluff, pålagda efteråt för att kunna ta mer betalt. Det gör att en del av figurerna ser ännu mer bisarra ut. I övrigt är filmen en torftig lektion i religionshistoria. En nyversion av ”Gudarnas krig” från 1981, om hur människorna startar krig mot guden Zeus och hans bröder Poseidon och Hades.

Ovanligt fjantig skriver Expressen och ger betyg 1.

Synd på en film med Liam Neeson, men alla skådespelare för väl något bottennapp någon gång.

Fast snacka om en film som många väntat på. Trailern som är utlagd på Youtube har haft mer än 4 miljoner visningar.

Trailer:
The Ghost Writer

Clash of the Titans

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tankar kring två aktuella filmer: Gainsbourg och Kick-Ass

by

GAINSBOURG – ett legendariskt liv

Detta surrealistiska drama om Serge Gainsbourg skandalomsusade liv är spännande och radikalt. Jag erkänner att gick in i biosalen med en förväntan om att få se en massa erotiska scener och annat i den stilen, men det var ändå rätt stilfullt och till och med mysigt. Jag gillade denna filmen skarpt. För man skulle kunna ha gjort den här filmen väldigt tråkig, men med inslag av tecknat och hans alteregon med stora huvuden som följer efter honom överallt, blir Gainsbourg en film man bara vill ha mer mer mer av.
Som liten var han en vass pojke med inga som helst intressen för musik, om han inte fick en pistol förstås. När han blir nekad en pistol tar han saken i egna händer och stjäl en pistol i närbutiken. Det var vändpunkten och då bestämmer han sig för att bli bra på att spela piano. Han förför kvinnor i 25års åldern och det ser ut att vara början på en tjejtjusares liv.
Denna filmen rekommenderas starkt.

KICK-ASS

Kick-ass handlar om en pojke som egentligen inte syns. Han är inte bra på matte eller att spela tvspel eller på sport. Han är en sådan som bara finns. Hans stora passion är serietidningar. När han blir trött på att bli rånad hela tiden så bestämmer han sig för att bli superhjälte. Hans första försök går åt skogen när han först blir knivskuren och sedan påkörd av en bil. När han har återhämtat sig är hans vilja ännu starkare för att bli superhjälte.
I samma stund så vill en pappa och hans barn också vara superhjältar därför att de vill hämnas deras döda fru och mamma. De dödar människor så snabbt att de inte ens vet vad som slagit till. De skjuter och knivhugger medlemmarna i maffian i rasande fart. De ägnar sig till och med åt tortyr vid vissa tillfällen.
När maffialedaren märker att hans män börjar saknas så blir han extremt arg och skyller allt på Kick-ass. Då kommer hans son fram och säger att han vet hur han ska bekämpa Kick-ass.
En extremt våldsam film med inslag av humor. Jag tycker inte att filmen var så bra just därför. Den blir alldeles för otyglad.
Det är alldeles för hemska scener för att man ska kunna uppskatta humorn i filmen.

Relaterat.
Recension av Gainsbourg-filmen i DN.
Recension av Gainsbourg i SVD (betyg 5)
Recension i Expressen.
Recension av Kick-ASS i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,