Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Exit Through The Gift Shop, en film om en viktig debatt, om konst och gatukonst

by

Titel: Exit Through The Gift Shop
Betyg: 4
Svensk premiär: 18 mars 2011

När den, fullt förståeligt, anonyme gatukonstnären Banksy helt plötsligt väljer att medverka i en dokumentär är det direkt omöjligt att ignorera. Hans motiv engagerar människor över hela världen och är ständigt aktuell, inte enbart för konstintresserade utan även människor som annars aldrig varit på ett galleri eller ens tänkt över konstbegreppets medvetandegörande. Vilket gör honom till en av vår tids kanske viktigaste konstnärer.

När den franska filmaren Thierry ”Mr. Brainwash” Guetta börjar göra filmen om Banksy handlar det mycket om att vara mitt i smeten, dokumentera tillvägagångssätt och jobbprocesser. Vilket såklart är intressant för oss tittare. Men då Thierry visar sig vara en väldigt medioker filmmakare tar istället Banksy över och gör en film om honom. Perspektiv vänds och helt plötsligt har vi en film om inte bara street art-scenen (där bland annat svenska Konstfack-skandalisten NUG och franska Space Invader är involverade) utan även om Mr. Brainwash som utnyttjar sin nyfunna vänskap hos Banksy för att själv slå igenom som konstnär. Det blir mer än en dokumentär, snarare en krönika om hur konstvärlden fungerar. Mr. Brainwash fullkomligt tiltar och förvandlar sig själv till en freakshow utan dess like; rakt tvärtemot all den anonymitet och internitet Banksy och resten utav street art-scenen står för.

Nu när denna eminenta film också har haft Blu-ray och DVD-premiär i Sverige är det tråkigt att se hur man knappt säljer den specialutgåva som pressats för fullt i Storbritannien. Den utgåvan innehåller nämligen mer än vad den vanliga utgåvan gör, som sig bör. Som bland annat några vykort med Banksy-motiv på, ett par ”2D-glasögon” och klistermärken.

Dessa specialtillbehör är inte bara möjligheter att engagera sig och sprida det budskap Banksy själv försöker injiciera i samhället utan även en ironisk blinkning till hela filmbranschen. Till att börja med har man gjort en smärtsamt rolig parafras på filmbolaget ”Paramount Pictures” med sitt egna ”Paranoid Pictures” som för tankarna till en bakåtsträvande filmindustri som vägrar förnya sig utan istället försvårar uppspelning utav en köpt film för konsumenterna när man lägger in en massa skydd och ser varje betalande kund som en eventuell brottsling som måste varnas för det brott som vi idag kallar piratkopiering. Vidare är det lätt att se ”2D-glasögonen” som en lupp där man synar den återupptäcka 3D-vågen med glasögon och effekter som knappt tillför någonting till filmmediet. Oerhört aktuellt! Precis som den sista biten, med vykorten och klistermärken, mervärdet i en produkt. För när såväl film, spel och musikindustrin krisar har det mesta pekat på att det som lockar kunder är just mervärde, limiterade kringprodukter som höjer värdet på ens produkt. Vilket Banksy förstått mer än de flesta andra inom filmindustrin. Och synd nog missar de flesta inom Sveriges gränser dessa viktiga aspekter utav filmsläppet.

Boken finns recenserad också hos Film International.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Dogtooth – avskalad film med mycket substans

by

Titel: Dogtooth
Betyg: 4
Sverigepremiär: 10 juni 11

Dogtooth är en avskalad film med mycket substans.
En familj sitter vid middagsbordet och diskuterar vilka varor som behöver inhandlas till hushållet. Sonen ber pappan om färg till en tavla han arbetar på och mamman anmärker att de snart har slut på kött. ”Mamma kan du skicka telefonen, tack!” Den yngsta dotter ler och tackar åter modern som räcker henne saltkaret.

Familjen bor i ett ljust och modernt hus på den grekiska landsbygden. Runt huset löper en hög mur och innanför den råder helt andra sociala regler än i världen utanför, där råder faderns regler. De tre vuxna barnen har aldrig lämnat inhägnaden. De lever i en verklighet där de fått lära sig att en katt är ett köttätande monster, hav betyder en typ av fåtölj och zombie är en gul liten blomma. Då den äldsta dotterns nyfikenhet växer blir det svårare och svårare för pappan att upprätthålla ordningen han har skapat sig.

Jag har svårt att minnas att jag tidigare sett en så avskalad film med så mycket substans. Den ofta statiska kameran, de enkla kläderna, avsaknaden av filmmusik samt det faktum att man valt att nästan helt utesluta namn lämnar utrymme till så mycket djupare reflektioner.
Giorgos Lanthimos tvingar oss att glömma I-Phones, Hunter-stövlar och viken av att ha x-antal hästkrafter i sin nya bil. Detta när han hjälper oss att förstå hur ett leksaksflygplan kan vara den viktigaste, allra käraste och absolut nödvändiga ägodelen för en vuxen människa. Dogtooth med premiär på Cannes Festivalen redan 2009 är idag, två år senare, högst aktuell då en hel värld frågar sig hur det är mjöligt att en människa som Anders Behring Breivik kan ha en verklighetsbild som skiljer sig så oerhört från andras. Självklart får vi inte svaret på varför terrorism existerar. Men vi får en lektion i att kunna se ur andra perspektiv och flytta fokus från det som oss är självklart. Att förstå är första steget mot att kunna förändra.

Sonen smyger sakta över gräsmattan med häcksaxen i högsta hugg. Katten sitter stilla och iakttar honom när han närmar sig. Övertygad om faran han befinner sig i kastar sig sonen över den lilla katten.

Dogtooth fick betyg 5 i DN och betyg 6 i SVD.

Tropa de Elite 2, recension

by

Titel: Tropa de elite 2
Betyg: 4
Premiär: 29 juli 2011

Tropa de elite 2 är en slags uppföljning och fördjupning av Tropa de Elite, en brasiliansk film som släpptes 5 oktober 2007.

Tropa de Elite handlade om BOPE, en elitgrupp inom militärpolisen i delstaten Rio de Janeiro och bygger på verkliga händelser i slumområden i Rio de Janeiro. Tungt beväpnande knarkligor härskar i samarbete med korrumperade poliser. Militärpoliserna anser sig vara rättrådiga och goda människor och de tar sig rätten att avrätta och skjuta ihjäl såväl knarkkungar som langare och korrumperade poliser. Filmen vann Guldbjörnen vid Filmfestivalen i Berlin 2008.

Tropa de Elite 2 är en slags fortsättning. Livet har gått vidare och händelserna utspelar sig i nutid. Personerna har åldrats och huvudkaraktären, Kapten Nascimento (spelas av Wagner Moura) blir chef för säkerhetstjänsten och hans son har blivit tonåring. Hans fru har lämnat honom och är tillsammans med en politisk aktivist på vänstersidan, för mänskliga rättigheter.

Tropa de Elite 2 är inspelad och ihopklippt på samma sätt som den första filmen, på ett sätt som gör att den känns som delvis dokumentär, med fladdriga klipp och sneda bilder emellanåt och färgsatt med i brungrumliga färgtoner. Kapten Nascimento är filmens berättarröst, precis som i den första filmen.

Första filmen var skrämmande i sin skildring av de fascistiska ideal som präglar elitstyrkor som BOPE. I Tropa de Elite 2 blir denna skildring ännu otäckare, för nu är det inte bara militärstyrkorna som tar sig rätten att härska över liv och död. BOPE har nämligen varit framgångsrika och knarklangarna har minskat och knarkkungarna förlorat inkomster. När knarkmaffian inte längre kan betala de korrumperande poliserna bryts jämvikten och poliserna ser ingen anledning att skydda knarkbrottslingarna. Istället tar poliserna över annan verksamhet i slumområdena och ser till att få extra inkomster på andra sätt, genom del av avgifter för kabel-tv, Internet med mera. Poliserna blir en form av härskare i sina bostadsområden och blir mycket attraktiva för politiker, som behöver röster. En komplicerad härva av mutor och korruption växer. Poliser kan avgöra en politikers framgång.

Tropa de Elite 2 är ingen enkel film och den skildrar ett Brasilien där rika inte blir åtalade för knarkbrott, där de fattiga lever under usla förhållanden i en slum vi knappt kan föreställa oss och kriminaliteten ökar explosionsartat och där politiken till stor del är korrumperad.

Filmen är rätt nattsvart eftersom det är så många som griper till våld och anser sig ha rätt att göra det, poliser, militärpoliser, kriminella. Men det finns glimtar av hopp bland de människorättsaktivister som finns, fast de är rätt maktlösa.

TROPA DE ELITE 2 är Brasiliens största biosuccé hittills. De första två månaderna sågs den av drygt 10 miljoner personer. Det är en hård film, med mycket våld, men samtidigt har den något att berätta, den skildrar utvecklingen i ett av de länder som ekonomiskt expanderar som snabbast. Den är spännande men ger inte en förenklad bild i svart och vitt av människor. Att göra en uppföljare kan vara svårt men i det här fallet blir uppföljaren en sevärd fördjupning och skrämmande skildring av samhället i en av de mest kriminella städerna i världen.

Om filmen från filmbolaget:
Berättelsen om världens farligaste stad, Rio de Janeiro, fortsätter i TROPA DE ELITE 2. Gatorna är fortfarande lika osäkra, men de absolut farligaste brottslingarna finns nu bland politiker och högt uppe i poliskåren. Kapten Nascimento tvingas ifrågasätta sina lojaliteter och får se gamla vänner förvandlas till fiender – och vice versa.

Regi: José Padilha

I rollerna: Wagner Moura, Irandhir Santos, Seu Jorge m.fl.

Originaltitel: Tropa de Elite 2 – O Inimigo Agora é Outro

Längd: 1 tim 55 min

Brasilien, 2010

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Bilar 2, recensionen

by

Titel: Bilar 2
Betyg: 3
Sverigepremiär: 5 augusti 2011

Efter elva långfilmer på meritlistan, bland annat de tre Toy Story-filmerna, Hitta Nemo och Wall-E, är det inte så konstigt att uppföljaren till hyllade ”Bilar” från Disney Pixar både innehåller välanimerade sekvenser och varm humor. Studion har nämligen alltid gjort filmer för egentligen hela familjen, och inte bara de mindre som man först skulle kunna tro.

Personligen tyckte jag aldrig att första filmen var någon höjdare, men med den här filmen har man vågat ta ut svängarna med manuset och gjort någonting mycket roligare. Till exempel är bara dess spionhistoria så teknologiförespråkande att den inte bara lär underhålla de små utan även roa de något äldre då det nästan är en parodi på till exempel James Bond-filmerna (speciellt de senare, där man bara blivit fånigare och fånigare). Men spännande och effektfullt är det! Tyvärr försöker man återanvända några utav de skämt som fanns med i första filmen, och trots att man faktiskt locka fram ett skratt åt mig också är det inte lika roligt andra gången. Bättre fantasi än så borde de allt ha för nya filmer.

Någonting annat som bidrar till en intressant dynamik i filmen är de miljöombyten som sker. Vi befinner oss inte bara i ”Kylarköping” utan beger oss utåt till världsmetropolerna Tokyo, Paris och London också. Detta tack vara en världsomfattande racingturnéring som Blixten McQueen beger sig ut på med sin bästa vän Bärgarn. Det, tillsammans med en spännande spionthriller i bakgrunden som mot slutet vävs ihop för en solid förklaring, skapar en mångsidighet hos en högst intressant titel jag inte alls kunnat ana i Bilar-serien efter den tama första delen. Men faktum är att den håller sådan hög grafisk och dramaturgisk nivå att den mycket väl skulle passa som ett TV-spel för en minst lika bred publik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Green Lantern i 3D, recensionen

by

Titel: Green Lantern
Betyg: 2
Sverigepremiär: 29 juli 2011

Senaste superhjältehistorien är den välkända DC-seriefiguren Green Lantern. Han får sin kraft från en ring som förmedlar viljekraften från alla varelser i universum.

Eftersom jag fortfarande tycker det är roligt med serier brukar jag gå och se dom här filmerna. Det flesta och bästa har varit baserade på Marvels hjälteuniversum med tillexempel Spiderman och Ironman som exempel. Skillnaden på Marvel och DC är att Marvel har mer nyanserade hjältar som Wolverine, de balanserar på gränsen och kan till och med uppleva tvivel och svårmod.

DC-förlaget däremot sattsade på enklare koncept, goda hjältar mot onda skurkar som inte har andra motiv än att de är onda.

Så också i den här filmen, en ond kraft som lever på rädsla.

Tyvärr är det här för enkelt för mig och 3D tekniken hjälper  inte. Tvärtom upplever jag 3D i de flesta filmer jag sett som störande, den är omogen helt enkelt. Den  filmen där 3D tekniken tillfört mest är Avatar, vackert med en bra historia. Därefter har 3D tekniken mest använts för att sälja slarvigt gjorda filmer. Det funkar inte. Avatar visar att tekniken (även om den är ofärdig) kan lyfta en bra och välgjord film men det gör  att bristerna hos mindre genomtänkta produktioner blir tydligare.

Green Lantern får inget högt betyg av mig men kan säkert uppskattas av andra. På plussidan finns en del humor som kan tolkas som självironi.Special Effekterna finns där men är inget speciellt med dagens mått mätt.

Kanske färgas jag av min uppfattning om DCs hjälteuniversum som plattare och mindre nyanserat än Marvels. Undantaget skall väl vara Batman som fått nytt liv på vita duken med ett mörker som aldrig visats upp i serieform.

Skådespelarinsattserna är sådär med undantag av de animerade medlemmarna av Green Lanternkåren

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,