• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Tigers Film – studsande och förtjusande

11 juni, 2012 by Redaktionen

Tigers Film
Betyg: 3
Premiär: 8 juni 2012

Om ingen av ens vänner vill studsa med en vad gör man då? Jo, man söker efter nya
vänner. Kanske till och med släktingar som precis som du själv älskar att studsa. I
Tigers Film är alla vännerna upptagna med att förebereda inför vinter. De måste
städa, se till matförråden och veden. Men Tiger vill inte göra något av detta. Han vill
ha roligt och studsa, för det är ju vad tigrar är bäst på. Tigers vänner föreslår att han
kanske ska leta reda på andra tigrar. Några som är lika bra på att studsa och är lika
ointresserade av föreberedelser inför vintern som han. Således ger sig Tiger i kast
med att försöka hitta tigersläktingar som vill umgås och vara som tigrar är med
honom.

Tigers Film är en mysig film där vi får återvända till Sjumilaskogen och träffa alla dess
invånare. Jag gillar att Disney har återgått till den ursprungliga animationen med
spretiga linjer och dovare färger. Jag tror dessutom att praktiskt taget alla gillar Nalle
Puh och hans vänner. Det är svårt att inte gilla den nervösa lilla Nasse, pessimistiska
Ior och stressade Kanin. Även om historier om Nalle Puh och Sjumilaskogen kan vara
naiva tycker jag att man alltid får lära sig något bra av dessa historier.
Vad gör man till exempel om man är den enda Tigern i skogen men väldigt gärna vill
ha en familj? Måste man hitta någon av samma ras för att finna en familjemedlem?
Vad krävs egentligen för att man ska vara en familj?

Det är lugnet i Sjumilaskogen som tilltalar mig. Även om det inträffar oväntade saker
och någon ger sig ut på ett uppdrag ligger det alltid ett lugn över hela historien. Jag
tror det är just det som gör av vi gång på gång återvänder till dessa karaktärer. Alla
är genuint snälla och man stressar inte i onödan, och det behövs sådana historier
både för barn och vuxna.
Tigers Film är en helt okej film, det är inget innovativt eller annorlunda med denna
film om Sjumilaskogens invånare. Men det är en trevlig film. Det känns bra att få
återvända till Nalle Puh, Christoffer Robin och alla de andra. Och den studsiga Tiger
förtjänar helt klart en alldeles egen film.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om Tigers film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Tigers film

LOL – Lots of Love, recensionen av filmen

6 juni, 2012 by Redaktionen

LOL – Lots of Love
Betyg: 3
Premiär: 13 juni

Jag har alltid gillat filmer och tv-serier med high school-tema. Det är något magiskt med denna värld som varenda amerikan tagit del av och som till synes fungerat likadant genom hela historien. Vi svenskar kan relatera en del men inte till fullo då vårt högstadium och gymnasium långt ifrån hyser samma stereotypiska och dominerande tillvaro som high school verkar göra.

Vänner, familj, kärlek, lärare och popularitet är vad som snurrar i varje high school-ungdoms huvud. Och det gör det i Lolas också. I LOL får vi följa Lola, aka Lol, och hennes vardag präglar av alla saker nämnda ovan. På hemmaplan tampas hon med separerade föräldrar och i skolan med kärlek och vänner. Lolas vardag blir till ett ännu större kaos när hennes mamma läser hennes dagbok och får reda på alla Lolas hemligheter. Vad kan vara värre i en tonårings liv?

Även om jag har sett många andra filmer med samma tema som i LOL så gillar jag denna film. Miley Cyrus i rollen som Lola och Demi Moore som hennes mamma gör båda bra insatser. Skådespeleriet är dynamiskt och trovärdigt. Det finns självfallet många stereotypiska karaktärer i filmen, som i alla high schoolfilmer – den något alkoholiserade mormodern, den oförstående pappan, den snygga läraren, slampan, nörden, den perfekta killen och många, många fler. Men detta är ju det vi gillar med denna typ av filmer, i varje fall jag. Det är ju just det som är kärnan. Tryggheten i att man vet exakt vad man har att vänta sig. Jag gillar som sagt denna film, det är en bra high school-film. Och ja, det finns bra och dåliga high school-filmer. Jag brukar döma filmer utefter hur jag känner mig när jag kommer ut från biosalongen. Och denna gång kom jag ut med ett leende på läpparna.

En liten innovation denna film bjuder på är hur Lolas och hennes mammas liv sätts i relation till varandra och ger oss en liten insikt i hur föräldrars och tonåringars liv inte alls behöver vara så olika.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om film, USA, highshool, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, highshool, Scen, USA

Mörkt vatten – Provocerande dålig

5 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Mörkt vatten
Betyg: 1
Regi: Rafael Edholm
Biopremiär: 13 juni

Mörkt vatten. Jag måste erkänna att jag dömde den lite på förhand. Det är inget lysande namn. Dessutom lät storyn oerhört tam. Några minuter in i filmen, jag tror att det var när filmens namn uppenbarade sig mot en bakgrund bestående av vågskvalp i slow motion, tänkte jag för mig själv att mina föraningar verkade vara på väg att besannas. Efter det blev det bara värre och värre. Vad som börjat som en halvlökig thriller med viss potential att ändå få tillexempel en regnig sommarnatt att gå lite fortare, urartade successivt för att sluta som det absolut sämsta jag sett på en mycket lång tid.

Sverrir Gudnason, som jag hittills har haft ganska höga tankar om, spelar den ambitiöse fastighetsmäklaren Daniel. Daniel har höga förhoppningar om partnerskap i firman, samtidigt har han ett hemligt förhållande med chefens fru Marie (Helena Af Sandeberg). Tillsammans åker Daniel och Marie ut till en lyxig skärgårdsvilla som Daniel sedan förväntas sälja. Där har de tänkt sig att de ska spendera några heta nätter tillsammans. En märklig polsk snickare (Andrzej Chyra) har dock dröjt sig kvar och verkar aldrig vilja lämna huset. Stämningen blir mer och mer obehaglig.

Problemet med Mörkt vatten är framförallt att jag inte ser poängen med den. Varför har Rafael Edholm gjort den här filmen? Vad tänkte han att den skulle tillföra? Handlingen är på intet sätt originell, replikerna saknar helt trovärdighet och hela produktionen känns liksom… torftig. Min spontana reaktion är att jag vill klappa någon på huvudet, men jag är inte riktigt säker på vem. Ska jag ändå försöka komma på något fint att säga om filmen så skulle det väl kanske vara att om man har en fäbless för väldigt utdragna sexscener så finns det ganska gott om sådana. Annars är det hopplöst svårt.

Nivån på filmen är på det hela taget rätt provocerande. Det känns som att någon försöker lura mig. Jag vet hur människor pratar, hur ett samtal brukar låta, och det finns helt enkelt ingenting som stämmer på den punkten i Mörkt vatten. Det är bara fel. I vanliga fall kan även dåliga filmer ha ett visst underhållningsvärde, något brukar man kunna få ut av dem även om det är något väldigt litet. Men nej, se inte Mörkt vatten, jag tycker inte det.

Text: Josefina Linde

Läs även andra bloggares åsikter om Rafael Edholm, Mörkt vatten, film, filmrecension, thriller

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Mörkt vatten, Rafael Edholm, Scen, Thriller

Hotel Pro Forma Sum Up – en enastående film om hur ett scenkonstverk växer fram

4 juni, 2012 by Rosemari Södergren

Hotel Pro Forma Sum Up
Betyg 4
Av Theresa Benér och Peggy Eklöf
Släppt på dvd 26 april 2012

Ett scenkonstverk växer fram och vi får följa processen. Vi får möta regissör, dramaturg, kostymmakare,  ljussättare och kompositörer när de skapar verket ”War Sum Up” som är en slags operainstallation om krigets väsen, med nykomponerad musik och där scenerna är starkt inspirerade av japanska mangaserier och japansk Noh-teater.

Hotel Pro Forma är en speciell dansk scen, ett scenkonstlaboratorium som experimenterar, utvecklar och utforskar scenkonstens möjligheter. Föreställningen ”War Sum Up” är influerad av popmusik, konstmusik, opera, Noh-teater och mode. Den går inte att placera i något fack. Det är opera – men också smycket annat.

DVD:n innehåller som bonus sex filmklipp ur det färdiga verket – ett estetiskt verk, till formen drömlikt vackert och samtidigt skrämmande starkt och ödsligt. En äkta förmedling av känslan kring krig.

Att få höra hur ljussättaren arbetar var lärorikt. Medan ljussättaren berättar om sina tankar kring hur ljuset används får vi se hur olika ljus påverkar scenbilden. Att få se att det finns flera nyanser av vitt, var fascinerande.

Även om den här dokumentären skildrar hur föreställningen ”War Sum Up” växte fram känns den allmängiltig. Att få komma närmare den skapande processen, att få höra de olika konstnärernas tankar kring sin uppgifter, är inspirerade och öppnar ögonen för hur andra scenkonstverk vuxit fram. Filmen har något att ge alla som är intresserade av scenkonst, både den som själv arbetar inom scenens värld men också för alla som besöker teater, opera, dans och annan scenkonst.

Jag blir förstås grymt sugen på att se själva föreställningen ”War Sum Up”. Verket fick Reumertpriset i Danmark 2012, vilket är den främsta teaterutmärkelsen i Danmark för scenografin. Verket var också nominerat i kategorin opera. Hoppas den kommer till Sverige.

Filmen ”Hotel Pro Forma Sum Up” ska ha internationella premiär den 5 juni 2012 på Lettlands Natinalopera i samband med Rigas internationella Operafestival.

Här kan du läsa mer om dokumentären.

Läs även andra bloggares åsikter om Hotel Pro Forma, War Sum Up, opera, scenkonst, film, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teater Taggad som: Hotel Pro Forma, Opera, Recension, Scen, Scenkonst, War Sum Up

Filmrecension: Chernobyl Diaries

4 juni, 2012 by Redaktionen

Chernobyl Diaries
Betyg: 3
Premiär: 8 juni 2012

Googlar man på Chernobyl Diaries får man nästan bara upp skit, i nästan varenda recension jag läser innan jag går och ser filmen läser jag hur kass den är. Så när jag slår mig ner i biomörkret för att se skaparna av paranormal activityfilmernas nya rulle är mina förväntningar knappt en centimeter höga.

Filmen inleder med ett gäng söta amerikaner som är på Europtripp. Väl i Kiev möter de upp med den enes storebror som naturligtvis övertalar gruppen att följa med på extreme touristing som hans nyfunne vän Uri leder. Ungdomarna skuttar glatt in i en van med ett till par glada, nykära turister, vanen rullar igång och alla åker till Pripyat. När gruppen kommer fram till staden får de inte komma in då militären har ”underhållningsdag” men detta hindrar ej våra kära amerikaner att på annat sätt ta sig in i den övergivna staden. Väl inne, lagom till mörkrets fall äter någon upp kablarna till vanen och ungarna är fast. Mystiska ljud dyker upp, vem är det som skriker i den övergivna staden?

Chernobyl Diaries är inte nyskapande, det är ingen film man vill äga på dvd och den kommer inte vinna några Academy Awards för sitt briljanta skådespeleri eller manus, men det är någonting med filmen som gör att jag ändå tycker om den, när man kommer in i den så blir den rätt spännande tillslut och den har en del ”hoppa-ur-stolen” moment.

Är du lättskrämd och inte jättepetig med vad du lägger dina pengar på så är detta filmen för dig.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 426
  • Sida 427
  • Sida 428
  • Sida 429
  • Sida 430
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in