• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Fonko – en underbar resa in i afrikansk nutida musik

5 april, 2016 by Rosemari Södergren

fonko

Fonko
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 april 2016, på VOD 8 maj 2016

Fonko är en underbar resa in i den nutida afrikanska musiken. Vi får möta musiker från flera afrikanska länder, som Nigeria, Ghana, Sydafrika, Burkina Faso med flera länder. Gemensamt för dem alla är att de influeras av både den traditionella afrikanska musiken och nutida musik, oavsett om deras musikstil är hiphop, house eller popmusik. Filmen för oss också in i de afrikanska ländernas samhällen och de många problem som människor möter där: brist på demokrati, utnyttjade av västvärlden och det plågade arvet efter kolonialismen. För de afrikanska musikerna vi får möta i Fonko är musik mycket mer än underhållning: det är ett sätt att få sin röst hörd, att uttrycka sig, att utbilda och mana till kamp för att ena Afrika och ta itu med orättvisor.

Filmen är gjord av Lamin Daniel Jadama, Lars Lovén, Göran Hugo Olsson och Tobias Janson som står bakom hyllade och prisade ”The Black Power Mixtape” och ”Om våld”.

I filmen Fonko möter vi några av de mest frispråkiga, kreativa och intressanta artisterna som omdefinierar bilden av Afrika. Genom filmen hör vi också rösten av en av kontinentens största musikaliska ikoner och politiska aktivister – Fela Kuti – via tidigare inspelade intervjuer som till viss del aldrig tidigare sänts.
Fela Kuti är en av Afrikas största musikaliska ikoner. Fela är död sedan 1997 och rösten är hämtad från inspelade intervjuer, varav en del aldrig sänts. Fela introducerar scenerna men ger också historiska tillbakablickar till en tid då afrikanska länder bröt sig loss från kolonialismens bojor och utropade självständighet. Men på den tiden fanns varken en stor medelklass eller digitala distributionsformer. Inte heller internet. Dagens revolution har helt andra förutsättningar.

I förhandsmaterialet till filmen står:
Vår tids stora musikaliska revolution pågår just nu i Afrika och påverkar 100-tals miljoner människor. Afrobeats, kuduro och azonto är klubbmusik byggd på traditionella rytmer och har blivit identitetsbärande för en hel generation. Musiken är också ett uttryck för den dramatiska samhällsutveckling som pågår över hela kontinenten med allt vad det innebär av minskad fattigdom, ökande inkomstklyftor, sekularisering och konflikter mellan tradition och modernitet.

Kanske är det så att den stora musikaliska revolutionen pågår i Afrika. Jag är inte tillräckligt insatt i musik för att kunna avgöra det. För mig är de flesta av alla dessa stora afrikanska musiker okända – och det var mycket intressant att höra dem berätta om sin musik och sin syn på vad de vill och kan göra och uttrycka med sin musik. De är alla mycket medvetna om samhällsfrågor. De står mitt i Afrikas modernisering och kontinentens sociala och politiska omvälvningar och skildrar detta och reagerar på detta genom en lavin av slående, innovativ och visuell musik.

Medan Sydeuropa står på ruinens brant är länder som Angola, Ghana, Nigeria och Sydafrika bland världens snabbast växande ekonomier. Över hela kontinenten sker en snabb modernisering med allt vad det innebär av minskad fattigdom, ökande inkomstklyftor, sekularisering och konflikter mellan tradition och modernitet. Fast kanske är det som några av musikerna säger: Vårt samhälle blir rikare men det är bara en liten elit som blir rikare, de många förblir alltid fattiga och maktlösa.

I pressmaterialet berättar om filmen:
I Fonko träffar vi några av de mest frispråkiga, kreativa och intressanta artisterna som omdefinierar bilden av Afrika. De bryter tabun om vad man får säga om homosexualitet, förklarar vad den koloniala mentaliteten innebär för dagens afrikanska musik och skapar musik som världen aldrig hört tidigare. Och vi möter dem i deras hemmamiljöer, i 20-miljonersstaden Lagos där överdådig lyx blandas med djup fattigdom, bland Luandas splitter nya skyskrapor, bredvid öppna kloaker i Accra, vid en kaffevagn i Dakar, på en nattlig gata i Ouagadougou och i en kåkstad i utkanten av Kapstaden.

En sak som var lite irriterande dock är att i vissa partier av filmer, när någon artist säger något som filmskaparna vill att vi ska lyssna på extra mycket: då är citatet skrivet med stora bokstäver på engelska mitt på filmduken, med stora blaffiga färgstarka bokstäver. För oss som ser den svenska versionen är en svensk textremsa där under. Det blir lite rörigt då, de blaffiga engelska citaten stör bilden. Men, tja det är bara en liten bagatell ändå. Filmen var rolig att se och gav mig en ordentlig inblick i vad som sker bland vanliga människor i Afrika idag.

Om du liksom jag blev sugen på att lyssna mer på någon eller några eller alla av de musiker som är med, här är en lista på de artister som medverkar i filmen:
Fela Kuti
Nneka
Titica
Wanlov the Kubulor
2Face
Cabo Snoop
Sister Fa
PPS
Weydiack
Alpha Blondy
Sebem
Sacerdote
Black Motion
Oskido
Lady J
Waga 3000
Daara J Family
Didier Awadi
Spoek Mathambo
Neo Muyanga
Lerato Mbele
Crosby Bolani
Koriandah
Hugh Masekela
Kanyi Mavi
Lynsey Chutel

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Afrika, Dokumentär, Filmrecension, Fonko, Musik, Scen

Filmrecension: Spotlight

8 mars, 2016 by Redaktionen

Spotlight

Spotlight
Betyg: 5

Ibland händer det, du ser en film som håller hela vägen. Alla stora och små detaljer gifter sig. Filmens hantverk är gediget och noga sammanvägt – stämningen, skådespeleriet och slutmålet. Spotlight (regi Thomas McCarthy) handlar om en av redaktionerna på tidningen The Boston Globe som i början av 2000-talet gör ett gräv om övergrepp inom katolska kyrkan. Det finns få företeelser lika basala och medtagande som jakten på sanningen och precis som i serien The Wire får man omedelbart känslan av att vara en del av något större.

Någonstans mellan Mark Ruffalos besatta arbetsnarkoman, Mikael Keatons luttrade chef, Liev Schreibers nitiska rättshaverist och Rachel Mcadams värme så har filmen mig i ett hjärngrepp. Jag är glad att de inte gjorde ännu en dokumentär om det här scoopet. Trots att filmen bara fokuseras kring grävet och inte ödslar tid på personliga sidohistorier så håller den hela vägen, den blir aldrig tråkig. Det finns lidelse och finstilta detaljer där det ”saknas” fiktion.

Teamwork à la David vs Goliat är inte ovanliga i film, men det finns något otroligt spännande med sanningsbaserade händelser som förenar och splittrar samhällen. Bostons hela ryggrad vilade mot katolska kyrkan, i Spotlight får vi följa århundradets reportage som påverkade en hel värld att aldrig bli densamma igen. Dessutom, när det systematiska undanhållandet av pedofili uppdagas i filmen blir man minst lika påverkad som det skulle ha skett i realtid. Men det är precis som ett av offren i filmen uttrycker det; ” if it takes a village to raise a child, it takes a village to abuse a child.”

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Filmrecension: A Bigger Splash – svår film att betygsätta

16 februari, 2016 by Rosemari Södergren

abiggersplashny

A Bigger Splash
Betyg 4
Svensk biopremiär den 19 februari 2016

Jag erkänner att den här filmen var inte lätt att sätta betyg på. Det enda som är helt klart är att det inte är ett mästerverk som självklart får vårt högsta betyg, 5. Det är inget bottennapp som ska ha betyg 0 eller 1. Det är en ganska förbryllande film som inte är helt lätt att ta till sig.

Filmen är en fri nytolkning av den franska 1960-talsklasskern Bassängen med Alain Delon, Jane Birkin, Romy Schneider och Maurice Ronet. Jag har inte sett den filmen – och på ett sätt tycker jag det är bra. Hade jag sett den hade jag troligen suttit och jämfört. Men mina läsare kanske inte heller har sett den. Varje film ska kunna stå för sig själv och kunna bedömas helt utifrån sig själv. Fast jag misstänker att den här filmen och dess handling passade mycket bra för dåtidens publik.

Tilda Swinton spelar den kvinnliga huvudkaraktären, Marianne, en världkänd ironisk rockstjärna som fått problem med sin röst. Hon har dragit sitt tillbaka till Sicilien där hon bor i en paradisvilla med egen pool där hon och pojkvännen (spelas av ursnygge Matthias Schoenaerts) har det hur mysigt som helst, men mycket sex. Lugnet avbryts med buller och bång då Mariannes ex, musikproducenten Harry, dyker upp. Harry har med sin en ung kvinna som han berättar är hans dotter. En dotter han inte känt till att han har och nu ska lära känna. Dottern spelas av Dakota Johnson.

Tilda Swinton är en av de mest fascinerande av de nutida stora kvinnliga skådespelerskorna. Hon spelar ofta kvinnor med problem, men ångest eller mycket svärta i sig, ofta spelar onda kvinnor eller åtminstone ganska elaka. Rollen som rockstjärnan Marianne låter oss därför upptäcka lite en ny sida av Tilda Swinton. Marianne kan inte prata så mycket och verkar rätt snäll. Snäll är däremot inte hennes ex, Harry. Ralph Fiennes spelar suveränt övertygande detta man som måste ha adhd i hög grad uppblandat med ständig påfyllning av amfetamin och kokain. Han är helt gränslös och totalt egofixerad och ombytlig.

Vissa delar av handlingen är rätt förutsägbara. Men det förutsägbara känns inte som negativt, som det kan göra. Det känns mer som naturliga följder av vissa händelser. Sådant som livet kan vara.

Alla de fyra kärnskådespelarna i det här spelet är duktiga och regissören Luca Guadagnino använder det på bra sätt. Det är trovärdiga och känns så äkta att jag retar mig enormt på dem, som jag skulle gjort om jag mötte dem i verkligheten. Ralph Fiennes Harry är verkligen en jobbig person och rejält självisk i sin syn på frihet i relationer, en frihet som han utnyttjar för sin egen skull men inte vill ge andra. Han bedriver ett fult spel – men det gör de andra också, fast de ljuger för sig själva. Pojkvännen som Matthias Schoenaerts spelar är inte så rejäl och oskuldsfull som han vill verka och vad den unga dottern har sina planer.

Filmen går inte att glömma och eftersom skådespelarna är så bra och fotot och miljöerna fascinerande fantasieggande och får mig att vilja vara där och betrakta allt på lite lagom avstånd får filmen som helhet ett högt betyg.

A BIGGER SPLASH var uttagen i huvudtävlan vid Venedigs filmfestival 2015. Filmen var även uttagen till Göteborg Film Festival 2016.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Tilda Swindon

Filmrecension: The Danish Girl

27 januari, 2016 by Redaktionen

thedanishgirl

The Danish Girl
Betyg: 4

Tom Hooper, regissören bakom The Kings Speech har filmatiserat The Danish girl, löst baserad på boken med samma namn. Tidigt 1900-tal i Danmark känns som Hoopers gebit, trots att alla pratar brittisk engelska. Filmen briljerar i scenografi, fotot och miljöerna skapar känslan av att stiga in i en tidsmaskin. Vi får följa konstnärsparet Gerda Wegener och Lili Elbe. Einar Wegener var den första kända personen som genomgått en könskorrigering för att bli sitt rätta jag – Lili Elbe. Lili och Gerda är mytomspunna, i transgender och konstnärskretsar är de närmast kultstämplade.

Det här är ett långt och intimt porträtt om konstnärskap, identitetskamp, och kärlekens komplexa natur. Vad som i filmen först börjar som ett experiment, en lek mellan Gerda och Einar blir till något oåterkalleligt. Einar har alltid varit Lili – och i det fanns inget erkänt namn då för de som var födda i fel kropp. Tack vare att vi får följa en transperson i början av sekelskiftet förstår man också potentialen av att kunna leka med könstillhörighet. Det var något som inte så många förstod, vilket paradoxalt nog innebar att inte lika många hade utvecklat de fördomar och förväntningar som finns i dagens samhälle.

Gerda och Einars/Lilis äktenskap skildras närgånget genom hela filmen. Gerda beskriver att kyssa Einar var som att kyssa sig själv. I Hoopers tolkning delade det ett partnerskap som gick utöver sexualitet och kön. Men det kompliceras naturligtvis av identiteskampen som Lili måste utstå och Gerdas förtvivlan över att förlora sin man. Alicia Vikander och Eddie Redmayne är fullkomligt fantastiska i de här rollerna. Det har en fin personkemi, intagande blickar och slagfärdiga repliker. Det går inte att undgå hur mycket de investerat i rollerna både på ett fysiskt och psykologiskt plan.

Kritiken mot filmen rör likt de flesta av de verklighetsbaserade filmerna, sanningshalten. Från filmen om Steve Jobs till Guldbagge-filmen Flocken finns det alltid en historia som inte berättas – de verkliga personernas. Enligt utsago ska Gerda varit lesbisk och hennes och Einars äktenskap varit mer vänskaplig. Gerdas lesbiska liv skildras varken i den här filmen eller boken. Förhoppningsvis kommer det en film om Gerdas liv i framtiden, men som löst baserad skildring har den här filmen nästan allt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Beck – Steinar

23 januari, 2016 by Rosemari Södergren

becksteinar

Beck – Steinar
Betyg 4
Visas på C more, premiär 6 februari 2016

Steinar är den andra filmen av totalt fyra nya Beck filmer som kommer ha premiär under 2016, först på C More. Att Mikael Persbrandts karaktär Gunvald skulle försvinna ur serien har det ju skrivits om i medier och film- och tv-bloggar ett bra tag före premiären av den första filmen i denna nya serie av fyra. Att Gunvald på något sätt ska försvinna från Beck i den första filmen var känt. Här har Kulturbloggen recenserat den filmen, Beck – Gunvald (obs vi skriver inte hur Gunvald försvinner och det skriver jag inte om i den här recensionen av den andra filmen heller. Jag tycker det är för mycket spoiler att göra det.)

I denna andra film, Beck – Steinar, dyker då den norske mordutredaren Steinar Hovland upp, som ska ersätta Gunvald. I rollen som Steinar ser vi den norske skådespelaren Kristofer Hivju som många av oss sett i kultserien Game of Thrones. Jag erkänner att jag var lätt skeptisk. Ingen kan ersätta Persbrandts Gunvald. Nej det kan ingen och tack och lov har varken manusförfattare, regissör eller skådespelaren själv byggt hans roll på Gunvald. Steinar står helt för sig själv och är ett mycket bra tillskott till Beck. Jag är imponerad och jag längtar efter att se mer av Steinar tillsammans med Beck. De två hittar ett spännande sätt att samarbeta på, de växer samman.

Det intressanta är ju att flera av de andra karaktärerna har fått växa i de senaste filmerna också. Som Jan-Olov Andersson skrev i Nöjesbladet efter att Beck – Gunvald haft premiär:
Jo, jag tror nog att Beck kan leva vidare, kanske även efter dessa tre filmer.
Måns Nathanaelsons polis har de senaste filmerna fått en allt större roll och de två kvinnorna, en polis, en socionom/dataexpert, spelade av Anna Asp och Elmira Arikan, är friska tillskott på polisstationen.

Och nu med Steinar till truppen är det en bra gäng jag gärna ser mer av.

Själva deckarintrigen i Beck – Steinar börjar med att en husvagn brinner i ett område där utslagna svenska människor, framför missbrukare, håller till. I resterna av en husvagnsbrand hittas en oidentifierad kropp. Ägaren till husvagnen saknas men är det verkligen hon som är offret? Vi får i klassisk Sjöwall/Wahlöö-stil se olika grupper i samhället och hur olika människor agerar inför det faktum att det finns människor som missbruk. Har dessa människor något värde? Vem blir missbrukare? Filmen tar upp dessa frågor på ett sätt som låter oss tänka och känna vidare själva. Däremot kan jag vara lite skeptisk till själva upplösningen av mordet. Nja, säger jag, beträffande den trovärdigheten. Men livet är inte alltid som vi tror.

Intressant är också att följa Jonas Karlsson äckliga polischef Klas Fredén. Jonas Karlsson har fått göra flera sådana karaktärer på senare tid. Han är bra i den rollen. Klas Fredén är har inte större förmåga till empati och förståelse för sorgarbete.

Serien med Beck startade 1997 och med vårens premiärer blir det totalt 34 filmer. Jag tycker de första två av dessa fyra har varit lovande. Filmskaparna har lyckats vidareutveckla serien på ett sätt som både har kvar det samhällsbeskrivande delarna och har utvecklats karaktärerna. Beck överlever utan Gunvald.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Beck, C More, Deckare, Filmrecension, Scen, Steinar, tv

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 360
  • Sida 361
  • Sida 362
  • Sida 363
  • Sida 364
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in