Spotlight
Betyg: 5
Ibland händer det, du ser en film som håller hela vägen. Alla stora och små detaljer gifter sig. Filmens hantverk är gediget och noga sammanvägt – stämningen, skådespeleriet och slutmålet. Spotlight (regi Thomas McCarthy) handlar om en av redaktionerna på tidningen The Boston Globe som i början av 2000-talet gör ett gräv om övergrepp inom katolska kyrkan. Det finns få företeelser lika basala och medtagande som jakten på sanningen och precis som i serien The Wire får man omedelbart känslan av att vara en del av något större.
Någonstans mellan Mark Ruffalos besatta arbetsnarkoman, Mikael Keatons luttrade chef, Liev Schreibers nitiska rättshaverist och Rachel Mcadams värme så har filmen mig i ett hjärngrepp. Jag är glad att de inte gjorde ännu en dokumentär om det här scoopet. Trots att filmen bara fokuseras kring grävet och inte ödslar tid på personliga sidohistorier så håller den hela vägen, den blir aldrig tråkig. Det finns lidelse och finstilta detaljer där det ”saknas” fiktion.
Teamwork à la David vs Goliat är inte ovanliga i film, men det finns något otroligt spännande med sanningsbaserade händelser som förenar och splittrar samhällen. Bostons hela ryggrad vilade mot katolska kyrkan, i Spotlight får vi följa århundradets reportage som påverkade en hel värld att aldrig bli densamma igen. Dessutom, när det systematiska undanhållandet av pedofili uppdagas i filmen blir man minst lika påverkad som det skulle ha skett i realtid. Men det är precis som ett av offren i filmen uttrycker det; ” if it takes a village to raise a child, it takes a village to abuse a child.”