• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Arrival – ett mästerverk som tål att ses flera gånger

28 november, 2016 by Rosemari Södergren

arrival4

Arrival
Betyg 5
Svenska biopremiär 3 december 2016

Arrival är en film med flera bottnar och kan tolkas på många nivåer. Den kategoriseras av många som en science fiction, men den är mycket mer. Det är en film om vår existens, om tiden, om varat, om språk, om kärlek, om gud eller Gud eller tillvaron, existensen. Det är en film som kan ses på många sätt och som håller att se flera gånger, om och om igen – och du kommer att hitta nya saker varje gång.

arrival2Arrival är visserligen på ytan en science fiction-dramathriller – men den är som jag redan sagt så mycket, mycket mer. Den bryter i hög grad mot traditionella filmer om utomjordningar som kommer till jorden genom att dessa så kallade utomjordingar i Arrival inte automatiskt betraktas som ett hot mot mänskligheten, eller i varje fall inte visar aggressiva tendenser och vilja att ta över jorden. På tolv platser runt om i världen anländer samma tid tolv farkoster som inte ser ut som något mänskligheten kan bygga. Varför har de kommit? Vad är det? Vad vill de? Regeringarna i de länder som fått en utomjordisk farkost inom sina gränser försöker alla på olika sätt få kontakt med utomjordingarna.

Filmens yttre handling följer några människor i USA som får uppdraget att försöka kommunicera med de varelser som kommit i dessa farkoster. Det är bara den yttre handlingen. Filmen har flera nivåer.

Det går förstås att se filmen som en äventyrsberättelse rakt av. Som sådan skulle jag för min del ge filmen betyg 4. Det är för att filmen har så många fler nivåer av vad den berättar som gör att jag ser den som en av de bästa filmerna i år och sätter betyg 5.

 

arrival3Arrival är i hög grad en berättelse om kommunikation, den ställer frågor kring och utforskar vad språk är och hur vi kommunicerar med varandra. Filmen är dock i ännu högre grad en framställning som undersöker våra mest existentiella frågor kring tid är och vad är död och liv?

Att filmen kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt är jag övertygad om också varit syftet för regissören Denis Villeneuve som tidigare gjort filmerna Sicario och Prisoners. Eller så har regissören lyckats skapa något som är mycket större än han själv anat.

Vad är tiden? Jag tror att regissören leker med oss och vår linjära tidsuppfattning. Filmen börjar med att vi får se språkexperten, Dr Louise Banks som spelas av Amy Adams tillsammans med sin dotter. Jag tror för min del att denna inledning egentligen är något som händer i slutet.

Amy Adams gör en fantastisk roll, likaså Jeremy Renner som spelar naturvetaren som är hennes medhjälpare och Forest Whitaker som den amerikanske överbefälhavaren. Alla tre bör hyllas för sina roller.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Arrival, Existentiellt, Filmrecension, gud, Scen, tiden, utomjordingar

Filmecension: Allied – inte nyskapande men sevärd

25 november, 2016 by Birgitta Komaki

allied

Allied
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 november 2016

Allied som går upp på svenska biografer med Brad Pitt i en av huvudrollen är ett spiondrama som börjar 1942 i Marocko.

Kanadensaren Max Vater, officer i brittiska underrättelsetjänsten och Marianne Beausejour möts första gången i Casablanca, Marocko . Hon var tidigare med i den franska motståndrörelsen och är nu fransk agent. Året är 1942. Där skall de agera som ett äkta par för att tillsammans utföra en aktion planerad av de allierade. Aktionen lyckas och de flyr. Eftersom kärlek uppstår under tiden i Casablanca flyttar Marianne till London och sin kärlek Max. De gifter sig och får en dotter. Äktenskapet är lyckligt och Max fortsätter i underrättelsetjänsten. Men en dag får Max en varning om att hans maka är en tysk spion. Att hon inte är den hon utger sig för att vara. Om så är måste han skjuta henne. Vägrar han skall han själv bli hängd. Underrättelsetjänstens regler är hårda.

allied2Max Vater (Brad Pitt) är liksom sin efterföljare i brittiska underrättelsetjänsten James Bond alltid välklädd, elegant och stilig. Marianne Beausejour (Marion Cottilard ) är typiskt franskt elegant och förtjusande.
Båda skådespelarna är bra i sina roller men glöden mellan dem är inte helt övertygande. Detta trots en het sexscen i en minibil i rykande sandstorm i den marockanska öknen. Kanske är Max Vater allt för kontrollerad i sin roll eller så stämmer inte personkemin mellan skådespelarna.

Den som förväntar sig mycket action kommer att bli besviken. Den mesta spänningen ligger i det psykologiska och filmen håller sig mest till den biten. Bombplan, handgranater, stridsvagnar och gamla K-pistar finns naturligtvis med och Blitzenattacker över London.

Filmen är en historia med oväntade händelser och berättad som en klassisk film enligt Hollywoodmall. Steven Knights har skrivit manus och Robert Zenickis är regissör. Att Robert Zenickis kan sitt hantverk att skapa film märks. Det blivit en gedigen och ärlig film som är sevärd och underhållande. Med lite mer energi och nyskapande hade även den här filmen kunnat bli en klassiker. Vi hade gärna sett en ny Casablanca. Nu blir den troligen en publikmagnet och sedan glömd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Allied, Brad Pitt, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Sju minuter efter midnatt

23 november, 2016 by Birgitta Komaki

sjuminutereftermidnatt

Sju minuter efter midnatt
Betyg 3
Premiär 25 november

sjuminutereftermidnatt2Filmens originaltitel, ”A Monster Calls” låter som en skräckfilm. Men det är verkligen ingen skräckfilm utan en känslosam historia. Historien bygger på en roman av Patrick Ness efter en idé av Siobhan Dowd (känd barnboksförfattare i Storbritannien). Det är en historia av drama, fantasy och saga.
Filmens huvudperson Conor är 12 år. Den mellanålder då man varken är barn eller man. Han har ingen lätt tillvaro. Han kämpar med oron för sin svårt sjuka mamma. Han drömmer mardrömmar på nätterna. På dagarna blir han mobbad och slagen i skolan. En natt dyker monstret upp, den urgamla trädmannen och berättar sina lärorika sagor för Conor. Sagor om onda och goda och att allt inte är vad det synes vara.

Den tolvårige Conor spelas av Lewis MacDougail som lysande gestaltar Conors ilska, förtvivlan och desperation. Relationen till mamman (Felicity Jones) får mig att tänka på filmen Om en pojke. En kärleksfull relation men med en mamma som är för sjuk (har egna problem) för att kunna hjälpa. Mormor Sigourney Weaver är underligt känslokall mot sitt barnbarn och pappan (Toby Kebbeil) har ny familj.

Regissören J.A,Bayona har skapat en känslosam historia med säker hand. Man förstår Conors vanmakt, Däremot tycker jag att filmen inte är särskilt spännande och magin med trädmannen saknas. Trädmannen är fint skapad visuellt och tekniskt men mystiken med honom saknas i filmen. Med ett så viktigt ämne och en bra berättad historia hade filmen blivit en fullträff om mystiken och magin hade fått ta mer plats.

Monstrets röst görs förresten av Liam Neeson och en liten rolig detalj för den som är uppmärksam finns på en barndomsfoto på mamman som Conor hittar mot slutet och på den bilden är Conors morfar just Liam Neeson. En liten detalj som kan tydas på spännande sätt, för den som är öppen för lite vardagsmystik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Sorg

Filmrecension: Dansaren

21 november, 2016 by Birgitta Komaki

dansaren_film

Dansaren
Betyg 4
Premiär den 16 december 2016

Regissören och manusförfattaren Stephanie Di Gustio fick inspiration till filmen när hon såg ett foto av kvinnan med slöjan, dansaren Loie Fuller. Det tog henne sex år att göra filmen och det är Stephanies första långfilm.
Dansaren (La danseuse) är en film om Marie-Louise (Loie) som lever i Illinois med sin fattiga försupna far. Hon drömmer om att bli skådespelare. När hon är 25 år dör fadern och hon åker till modern i Broadway. Hennes karriär som dansare börjar som ett pausnummer men utvecklas till en framgång. Som artisten Loie Fuller åker hon till Paris och där tar hennes karriär fart. I Frankrike råder La belle epoque med framtidstro och utveckling. Det är tiden före första världskriget och parisarna roar sig. Hon blir en ikon med sin moderna nyskapande dans och gör succé på Folies Bergère. Hon utvecklar scener med magisk ljussättning och en scenteknik som är något helt nytt. Många scener är så vackra i filmen.

Men filmen är inte bara dans. Det är också en mustig skildring av Loie Fullers liv utanför scenen. Kärlek och vänskap men också det hårda slitet och den värkande kroppen. Rädslan att möta publiken utanför scenen och konkurrens från den nya stjärnan Isadora Duncan.

Loie Fuller spelas av Soko, en fransk skådespelare med kraftfull framtoning. Hon tränade dans 8 timmar om dagen i två månader för rollen. Med sitt kort mörka hår, kraftiga kropp och rättframma sätt blir Loie en kvinna med båda fötterna på jorden. Hennes konkurrent, den unga Isadora Duncan spelas av Lily-Rose Depp. Hon är den gracila, vackra och behagfulla dansösen som med ungdomlig hårdhet spelar ut Loie.

Stephanie Di Gusto har skapat ett ömsint porträtt av sin huvudperson. Man förundras över att Loie med sin vilja och drivkraft kunde skapa den framgång hon gjorde. Motsättningen mellan personen och dansen skapar ett intresse som håller hela filmen. Hon var så långt från den ideala bilden av en dansös men blev ändå en ikon Historien är fantastisk och filmen är verkligen vacker med många fina scener.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Dansaren, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Nocturnal Animals – en otäck historia

8 november, 2016 by Birgitta Komaki

nocturnalanimals

Nocturnal Animals
Betyg 4
Svenskpremiär 18 november 2016

Nocturnal Animals är en välspelad otäck historia med flera bottnar. Filmen skildrar kärlek men också en dramatisk historia som utspelar sig långt bort i ett ödsligt landskap. Det är en verkligt psykologisk thriller.

I första scenen står enorma nakna kvinnor och poserar på galleriets vernissage. Den lyckade vernissagen som blir en succé för galleristen Susan (Amy Adams). Hennes privata liv är däremot ingen succé med en make som ständigt åker iväg i affärer. En dag får hon ett manuskript från sin ex-man Tony (Jake Gyllenhaal). Ett manuskript som är dedikerat till henne. Manuskriptet är en skakande våldsam berättelse. Det är en skrämmande historia och Susan försvinner in i historien. Den väcker minnen och tolkar den som ett förtäckt hot.

Susan minns sitt äktenskap med ex-mannen. Han som inte förmådde att matcha hennes beslutsamhet och drivande framåtanda. Han som aldrig skulle kunna göra henne lycklig enligt modern. Han har aldrig gift om sig. Hon minns hur hon uppmanade honom att skriva om något annat än sig själv. Nu har han gjort det och skickat manuskriptet till Susan. Hur skall hon tolka det? Är det verkligt ett hot eller ligger hotet i att hon blir tvungen att pröva om sitt liv och sina livsval. Sorgen finns över den förlorade kärleken.

Både Amy Adams och Jake Gyllenhaal är Oscarsnominerade för sina roller. Det är många fina skådespelareprestationer i filmen. Min egen favorit är Mikael Shannon. Hans kedjerökande kluriga sheriff är så närvarande och fascinerande att man bara vill se mer av honom. Vi såg honom senast i filmen Elvis och Nixon men han har många filmer på sitt CV.

Regissören Tom Fords andra långfilm kommer sju år efter hans första film, A singel man. I den skildrar Tom Ford sorgen efter en död partner. Tom Ford har ett förflutet inom modevärlden. Han har tidigare blivit kritiserad för att använda nakna kvinnor i modekampanjer. Kanske ska man se de inledande scenerna som en provokation mot den kritiken. De scenerna känns ändå ganska konstruerade. Filmen i övrigt är mycket estetisk och innehåller mycket skräck utan att bloda ner sina skådespelare. Filmens styrka är berättandet och skådespelarinsatserna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Nocturnal Animals

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 351
  • Sida 352
  • Sida 353
  • Sida 354
  • Sida 355
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in