• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Mile 22

4 september, 2018 by Hans Södergren

Mile 22
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 september 2018

Ett riktigt actionäventyr med full fart och spänning från start till slut i stort sett. Gillade du actionfilmerna Patriots Day och Deepwater horizon då lär det här vara en film för dig. Det är samma team bakom filmen, det vill säga Peter Berg (manus och regi) och Mark Wahlberg.

Mark Wahlberg har sedan han slog igenom internationellt som skådespelare blivit en symbol för amerikansk action. Han har en karriär som musiker före filmkarriären. Under sin musikkarriär var han känd som Marky Mark och han var rappare och låtskrivare.

Mark Wahlberg har viss anknytning til Sverige. han är av svenskt, fransk-kanadensiskt och irländskt ursprung. Hans far var halvsvensk.

Handlingen i Mile 22 kretsar kring ett elitförband med amerikanska underrättelseoffierer får hjälp av en hemlig taktisk specialstyrka i ett försök att smuggla en ljuskygg och hemlig polis som sitter på väldigt känslig information som kan skada rikets säkerhet.

Filmen går att se med olika ögon. Den som inte gillar filmen tolkar den som macho och att den är snårig. Men som action är den välgjord och det snåriga gör ju att den inte är förutsägbar. Men visst, det är mycket pangade och explosioner, det är en äkta amerikansk actionprodukt.

Mark Wahlberg gör en av huvudrollerna, som James Silva. En annan stor skådespelare som sällan gör dåligt ifrån sig är John Malkovich som här spelar Bishop.

I rollerna:
Mark Whalberg, John Malkovich, Lauren Cohan. Iko Uwais och Ronda Rousey.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Action, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Unga Astrid

4 september, 2018 by Petter Stjernstedt

Unga Astrid
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 september
Skådespelare: Alba August, Henrik Rafaelsen, Magnus Krepper, Maria Bonnevie och Björn Gustafsson
Manus: Kim Fupz Aakeson, Pernille Fischer Christensen
Regi: Pernille Fischer Christensen


Den folkkära Astrid Lindgren som så tragiskt lämnade oss i början av 200o-talet får en fin biografi tillägnad sig där barnens röst leder väg och tar oss på en smärtsam resa i spåren av unga Astrid 16 år gammal, gravid men stark som en oxe och lekfull som ett nyfött barn.

Regissören Pernille Fischer Christensen, är en Danmarks verkligt stora med filmer som En såpa och En familj bakom sig. Den förstnämnda belönades med FIPRESCI-priset för bästa debutfilm i Venedig och den sistnämnda tilldelades Silverbjörnen på Berlins filmfestival. Som ni hör är det här en regissör att räkna med.

”Unga Astrid” utgår ifrån Astrid Lindgrens unga år. Som 16-åring får hon jobb på Vimmerbys lokala tidning. Astrid passion för skrivande väcks till liv och på löpande band textar hon artikel efter artikel. Med tiden faller hon för den karismatiske Reinhold Blomberg, redaktör för Vimmerby tidning. De två inleder en relation. Men Reinhold är redan gift och har flera barn.

”Unga Astrid” visar hur livet kunde te sig som kvinna under 1920-talets Sverige – då oäktenskaplig kärlek var en styggelse och barn utanför giftermål var största tabu. Filmen beskriver väl den del av Astrids liv som länge varit hemligstämplad. Vi förstår varför sorgen och döden fungerat som röda trådar i Astrids berättande. Hennes dotterdotter har kritiserat filmen hårt för att den visar ett kapitel ur författarens leverne som Astrid själv inte velat dela med sig av. Ur en moraliskt synvinkel kan man ifrågasätta huruvida det som regissör är ok att ta sig sådana friheter. Men filmen lyckas på ett respektfullt vis visa på de svåra turer som Astrid fått genomlida. Hon är en stark kvinna som oavsett motstånd står på sig. Kapitlet är en viktig pusselbit för att lösa pusslet som är Astrid Lindgren.  

Berättarmässigt är det en klassisk biopic som kronologiskt berättar hur de unga åren av hennes liv har format vår mest folkkära barnboksförfattare. Det känns klockrent att barnens röster får berätta historien. I filmen klipps mellan dåtid och modern tid. Astrid på sin ålders höst lyssnar via sin bandspelare på barnens många och kluriga frågor om döden och livet. Men i resten av filmen saknas den här naiva sidan, barnet och fantasins drottning Astrid. Vart är hon?

Hur kom hennes berättelser till och hur blev denna ungdom en världskänd författarinna? Detta får vi aldrig några svar på. Nej, Pernilles prioriteringar ser annorlunda ut. Istället är fokus kvinnokamp och sorg under en av de tuffare perioderna av Sveriges historia. ”Unga Astrid” är ett smärtsamt porträtt av en stark kvinna som vågade gå emot samhällets konventioner. Alba August som Astrid är förträfflig och likaså är Henrik Rafaelsen som Reinhold Blomberg. Men det slår inga gnistor dem emellan. Det gör kärleksrelationen mindre  trovärdig.

”Unga Astrid” är inte utan kryphål. Men med sådana skådespelare och en sådan stark historia att berätta kan jag inte annat än le stort och öppna alla tårkanaler. Filmen visar på vikten av att som medmänniska alltid stå upp för den du är. Eller som Astrid uttrycker det: – “ ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Trädgårdsfesten

3 september, 2018 by Rosemari Södergren

Trädgårdsfesten
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 september 2018
Regi Agnès Jaoui

Ännu en av dessa franska filmer där handlingen utspelar under några få timmar fast dessa tilltrasslade timmar skildrar så mycket mer. Typ känslan av att ett liv skildras varje minut.

Regissören Agnès Jaoui kallas ofta för Frankrikes komedidrottning. Hon är nu tillbaka med en rolig komedi om en kaosartat fest en sommardag i en trädgård utanför Paris. Vi får följa flera olika gäster och deras trassliga relationer och förhoppningar inför festen och om livet och karriärerna.

Festen hålls i en trädgård till ett stort slott inköpt av en kvinnlig producent. En av gästerna är Castro, en avdankad tv-stjärna som numer försörjer sig på att vara programledare för ett radioprogram. På festen finns Castros exfru och deras dotter som nyligen kommit ut med en bok där hon avslöjar en hel del om föräldrarnas misslyckade äktenskap och hur usla föräldrar de är och varit.

På festen vimlar av karaktärer. Där finns youtube-fenomen och en servitris som jagar selfies och hoppas på att bli upptäckt och känd.

Mitt i alltihop får producenten besked om att radioprogrammet hon producerar åt Castro ska läggas ned. Vågar hon berätta det för Castro? Vågar hon berätta att han är slut som kändis?

Filmen är rolig. Men den guppar lätt på ytan. Det bränner aldrig riktigt till och berör inte. Det är mest bara underhållande, lättsamt. Regissören Agnès Jaoui har varit aktiv som skådespelare sedan tidigt 1980-tal. Den första filmen hon regisserade var I andras ögon från år 2000, i vilken hon också spelade en av rollerna. Också i Trädgårdsfesten står hon både bakom och framför kameran då hon har en av rollerna i filmen.

Agnès Jaoui räknas bland de nya franska regissörer som arbetar i den tradition som går att härleda bakåt till vissa av franska nya vågens filmer, bland annat Éric Rohmers 1960- och 1970-talsberättelser om mänskliga relationer bland ”vanligt folk”. Jag tycker inte att Trädgårdsfesten riktigt passar in där. Det är inte så mycket vanligt folk som skildras den här gången utan mer kändisfolk. Det är roligt på sitt sätt även om det aldrig riktigt känns berörande. Lättsamt? Ja. Unnderhållande? Ja. Något jag kommer ihåg länge efteråt? Nej.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Den tysta revolutionen – enastående

3 september, 2018 by Redaktionen

Den tysta revolutionen
Betyg 5
Svensk biopremiär 7 augusti 2018
Regi Lars Kraume

Filmer som bygger på verkligheten är inte så ofta helt enastående. Den tyske regissören Lars Kraume som fick flera filmpris för filmen ”The People vs. Fritz Bauer” är tillbaka med ännu ett starkt verklighets-anknutet drama.

Filmen utspelar sig i Östberlin 1956, några år innan Berlinmuren anlades. Wikipedia om Berlinmuren: Berlinmuren (tyska: Die Berliner Mauer) var en barriär som under perioden 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde Väst- och Östberlin. Muren byggdes av Östtyskland för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst via Västberlin, men i Östblocket användes officiellt benämningen ”antifascistiska skyddsvallen” om muren för att ge sken av att dess syfte var att hålla ”fascismen” ute. Muren var den mest påtagliga delen av järnridån och var en stark symbol för Europas delning under det kalla kriget.

Två gymnasister från Östberlin, Theo och Kurt, är på väg till Västberlin, officiellt för att besöka Kurts morfars grav, men vad de egentligen har planerat är att gå på bio och spana på tjejer. Redan på tåget ser vi hur övervakningssamhället fungerar. De två ungdomarna måste visa sina medhavda saker för att bli trodda av de östtyska soldater som vaktar gräns-övergången på tåget.

De lyckas smita in på bion och till och med får de kontakt med två söta flickor men besöket behållning blev inte den efterlängtade filmen utan en journalfilm före huvudfilmen. Journalfilmen rapporterar om upproret i Budapest och visar hur ryska militärer med våld slår ned de människor som vill ha ett friare samhälle i Ungern. Kurt och Theo blir starkt påverkade och när de är tillbaka i skolan berättar de för klasskamraterna om upproret i Ungern som i nyhetsrapportering i Östberlin skildras som att ryska soldater räddar Ungern från kontrarevolutionärer.

En av pojkarna i klassen har en äldre släkting som bor i ett hus lite utanför staden. Denna äldre släkting anses lite udda eftersom han misstänks vara homosexuell. Han har en radio där det går att få in västerländska stationer. Klassen går dit för att lyssna på nyheterna, för att få veta det som förtigs i de socialistiska nyheterna. De får bekräftat att ett frihetslängtande ungerskt folk blir nedslaget av rysk militär. Klassen bestämmer sig för att ha en tyst minut i skolan för att hedra det ungerska folket och deras kamp mot den ryska ockupationsmakten.

Läraren som utsätts för den tysta minuten blir galen och trots att skolans rektor försöker tysta ned det inträffade nås myndigheterna och en vidrig utbildningsminister kommer till skolan för att tvinga fram ett erkännande av eleverna. Vem har startat denna kontrarevolution? Vill klassen få sin examen måste de ge namnet på anstiftaren.

Vi får se så många mänskliga reaktioner från både elever och föräldrar och lärare. För en del föräldrar är barnens chans att ta examen en väg från det tunga arbetet inom industrin eller gruvan. Filmen visar på människors oändliga olika sätt att reagera och agera, väldigt få är bara onda eller bara goda, även om det är svårt att ha någon sympati för utbildningsministern och hans kumpan.

Det är oerhört skrämmande att se hur de socialistiska myndigheterna agerar och använder information om studenternas släkt och föräldrar för att tvinga fram ett namn, när ungdomarna i själva verket visar osedvanlig prov på solidaritet med varandra och egentligen borde hyllas för sin sammanhållning och sitt mod.

Vi ser också hur problematiskt det blir för den säkerhetspolis som fått uppdraget att utreda och få fast den som är själva anstiftaren till vad de kallar kontrarevolutionen. När det visar sig att den som kom med förslaget till de tysta minuterna är släkt med en av kommunens viktiga politiker är det inte lika roligt att sätta fast den skyldige. Finns det någon chans att sätta fast någon med inte lika fina föräldrar?

Den tysta revolutionen är en välgjord berättelse om några ungdomar som utsattes för grym påtryckning av en korrumperad makt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: The Blackkklansman – sätter sig i magen

3 september, 2018 by Rosemari Södergren

The Blackkklansman
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 september 2018
Regi Spike Lee

En film som sätter sig i magen ger en obehaglig känsla som inte går att skaka av sig. Även om den är rolig av och till är det mörk humor som berättar om skuggsidan av samhället, om det vi inte vill se och i synnerhet om rasismen i USA – men den varnar för vad som växer fram runt om i världen och i Europa och i Sverige också.

Den högst specielle amerikanska regissören Spike Lee är tillbaka med en redan omtalad och prisad film, The Blackkklansman. Filmen bygger på verkliga händelser, sann och rent otroliga. På filmfestivalen i Cannes fick filmen Juryns stora pris (som ofta kallas andra pris då första pris, Guldpalmen, gick till den japanska filmregisören Hirokazu Kore-Edas film Shoplifters).

Handlingen i The BlacKkKlansman utspelar sig i 1970-talets USA son var en kaosartad tid då många grupper kämpade för medborgliga rättigheter. Den första svarta polisen i Colorado Springs, Ron Stallworth, lyckas tillsammans med några kollegor infiltrera den lokala Ku Klux Klan-gruppen. John David Washington är perfekt i rollen som Ron Stallworth.

Flera scener lockar till skratt, det är av och till roligt men samtidigt makabert och skrämmande att höra vit makt-människor, att höra hur de pratar. Är det ironiskt och överdrivet skildrat eller är detta sanningen? Det är otäckt. Detta hat mot människor med annan hudfärg eller mot människor med annan religiös bakgrund som judar.

Ron Stallworth lyckas till och med via telefon få en långvarig relation med David Duke, den vit makt-besatta, rasistiska och antisemitiska rörelsens förgrundsgestalt. När det blir dags för Ron Stallworth att träffa Ku Klux Klan får den judiske polismannen Flip Zimmermann (underbart spelad av Adam Driver) träda in och låtsas vara Stallworth.

Ku Klux Klan-gruppen står i ett vägskäl och försöker bli mer rumsren. De försöker tvätta bort bilden av att de skulle vara en våldsam grupp och samtidigt finns det medlemmar som inte riktigt är med på den förändringen utan smider terrorplaner. Att se deras möten är som att få tjuvkika på en mystisk sekt, obehagligt och sorgligt. Dessa vit makt-människor är övertygade om att ett raskrig väntar.

Ron Stallworth första uppdrag undercover var dock på ett möte med svarta collegestudenter som hade bjudit in en vältalande före detta Black Panther-medlem. Också där talas om raskrig och om att beväpna sig.

Det är visserligen skillnad på att en förtryckt grupp som färgade talar om att kräva sina rättigheter och när den förtryckande gruppen, de vita, upplever sig vara förfördelade för att andra vill ha mänskliga rättigheter. Men båda grupperna talar om att gripa till våld. Där saknar jag skärpa från Spike Lee.

En av filmens styrkor är att den tydligt visar att inte alla är rasister. Många av poliserna i Colorado Springs är engagerade i infiltrationen av Ku Klux Klan och stöder Ron Stallworth.

Det som gör att filmen inte får allra högsta betyget av mig är slutet där Spike Lee tydligt visar att han inte tror på att publiken kan tänka själv utan han flätar samman historien från 1970-talet med nutiden och autentiska bilder från Charlottesville i Virginia, då det blev våldsamma kravaller i samband med ett högerextremt möte i augusti förra året. En bil plöjde rakt in i en samling antifascistiska motdemonstrationer, vilket resulterade i många skadade och ett dödsfall.

På presskonferens i Cannes sade Spike Lee:
– Charlotteville hände efter att vi hade filmat färdigt. Men jag kunde inte slita mig från CNN och såg vad som hände. Det behövde inkluderas i filmen.

Han har också med den amerikanske president Donald Trump och dennes uttalanden i samband med kravallerna i Charlottesville.

Jag tycker inte dessa delar hade behövts. Filmen talar så tydligt för sig själv om den farliga högerextremism som växer fram runt om i världen.

I rollerna: John David Washington, Adam Driver, Topher Grace, Laura Harrier, Robert John Burke, Japser Pääkönen m fl

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, USA

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 294
  • Sida 295
  • Sida 296
  • Sida 297
  • Sida 298
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in