Trädgårdsfesten
Betyg 3
Svensk biopremiär 7 september 2018
Regi Agnès Jaoui
Ännu en av dessa franska filmer där handlingen utspelar under några få timmar fast dessa tilltrasslade timmar skildrar så mycket mer. Typ känslan av att ett liv skildras varje minut.
Regissören Agnès Jaoui kallas ofta för Frankrikes komedidrottning. Hon är nu tillbaka med en rolig komedi om en kaosartat fest en sommardag i en trädgård utanför Paris. Vi får följa flera olika gäster och deras trassliga relationer och förhoppningar inför festen och om livet och karriärerna.
Festen hålls i en trädgård till ett stort slott inköpt av en kvinnlig producent. En av gästerna är Castro, en avdankad tv-stjärna som numer försörjer sig på att vara programledare för ett radioprogram. På festen finns Castros exfru och deras dotter som nyligen kommit ut med en bok där hon avslöjar en hel del om föräldrarnas misslyckade äktenskap och hur usla föräldrar de är och varit.
På festen vimlar av karaktärer. Där finns youtube-fenomen och en servitris som jagar selfies och hoppas på att bli upptäckt och känd.
Mitt i alltihop får producenten besked om att radioprogrammet hon producerar åt Castro ska läggas ned. Vågar hon berätta det för Castro? Vågar hon berätta att han är slut som kändis?
Filmen är rolig. Men den guppar lätt på ytan. Det bränner aldrig riktigt till och berör inte. Det är mest bara underhållande, lättsamt. Regissören Agnès Jaoui har varit aktiv som skådespelare sedan tidigt 1980-tal. Den första filmen hon regisserade var I andras ögon från år 2000, i vilken hon också spelade en av rollerna. Också i Trädgårdsfesten står hon både bakom och framför kameran då hon har en av rollerna i filmen.
Agnès Jaoui räknas bland de nya franska regissörer som arbetar i den tradition som går att härleda bakåt till vissa av franska nya vågens filmer, bland annat Éric Rohmers 1960- och 1970-talsberättelser om mänskliga relationer bland ”vanligt folk”. Jag tycker inte att Trädgårdsfesten riktigt passar in där. Det är inte så mycket vanligt folk som skildras den här gången utan mer kändisfolk. Det är roligt på sitt sätt även om det aldrig riktigt känns berörande. Lättsamt? Ja. Unnderhållande? Ja. Något jag kommer ihåg länge efteråt? Nej.