• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Från Aleppo till Istanbul

26 oktober, 2018 by Birgitta Komaki

Från Aleppo till Istanbul
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 26 oktober 2018
Regi: Andas Haznedaroglu

En film om flyktingar som visar människorna bakom siffrorna i statistiken.

När Lena måste fly från Aleppo med sin lillasyster och sin granne Meryam ändrar sig livet. Ett lyckligt familjeliv och livet som 10-årig tjej med många vänner tar ett hastigt slut när bomberna faller över civilbefolkningen.
Men det finns inget alternativ när föräldrarna dött och alla flyr. De beger sig till Turkiets gräns och vidare till Istanbul. Tillsammans med många andra syriska flyktingar drar de sig fram ofta utnyttjade av turkarna. Meryam och Lena närmar sig långsamt varandra trots att Lena vill återvända till Aleppo och Meryam vill försöka nå Tyskland.

Den turkiska regissören Andas Haznedaroglu har gjort en spelfilm och ingen dokumentär. Hon skildrar flyktingarnas tillvaro och deras gemenskap som hjälper dem att överleva. Genomgående är också tron på ”Något som är större än allt annat”. Genom att visa några personer och deras öden blir flyktingsituationen verklig. Historien är gripande och den tioårige Lena är en ovanligt kavat flicka. Den skildras alla olika händelser äkta och skildringen av syrisk kultur och arabiskt tänkesätt gör historien trovärdig. Alla skådespelare är själva flyktingar utom Meryam. Hon spelas av den vackra Saba Mubarak. Jordansk skådespelare som varit med i många filmer och Tv-produktioner.

Fast det är en tragisk film är den inte nattsvart utan det finns också mycket hopp i filmen. Man önskar att det blir en bra framtid för alla i filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Tornet

26 oktober, 2018 by Petter Stjernstedt


Tornet
Betyg 4
Svensk biopremiär: 16 november
Regissör: Mats Grorud
Manus:Mats Grorud, Trygve Allister Diesen och Ståle Stein Berg
Röster: Layla Najjar, Makram Khoury och Naheda Azzam m.fl
Land: Norge/Sverige
Produktionsår 2018
Längd: 74 min
Distributör: Folkets Bio

I libanesiska flyktinglägret Bourj-el-Barajne bygger man hus på höjden i hopp om att en dag nå Gud. Många är de palestinier vars strimma av hopp för länge sedan tynat. Varför är det så?

Wardi är en ung tonårig flicka, född och uppväxt i det libanesiska flyktinglägret. Hennes skolbetyg pekar mot en lysande framtid som doktor eller jurist. Men gammelfarfar Sidi som som står för det ekonomiska  tvingas att välja – medicinen eller Wardis skolgång. Det är en tuff verklighet i nutidens och dåtidens Libanon som vi får inblicka. Vi följer Wardi på hennes dagliga strapats. Hon trampar runt i smutsen på stadens gator och torg. På vägen stöter hon på bekanta, familj och vänner som alla förtäljer sin historia. Varje berättelse blir ytterligare en pusselbit att lägga för att lösa gåtan som är den komplexa Palestina-Israel konflikten. Hur förstår vi det ogreppbara och hur kan vi utan pekpinnar och moralkakor närma oss sanningen? Regissör Mats Grorud vet svaret.

Pedagogisk guidar han oss genom historien. Efter att palestiniernas land ockuperats börjar de steg för steg, sten för sten, att bygga på något nytt. År 1948 sätts det första tältet upp i lägret. Idag bor det i Bourj-el-Barajne över 21 000 människor, varav 40 procent är barn. Hit har även 20 000 syriska flyktingar sökt sig. Tillsammans delar de på en kvadratkilometers yta. Alla sitter de på en dröm om ett bättre liv. Wardis syster planerar lämna lägret för Sverige, trygghetens och välståndets land. Sidi, vars motivation till att fortsätta leva bygger på guvanaträdets blomster, ser hoppet i barnets ögon. Under hans första dag i flyktinglägret låter han så ett träd i förhoppning om att frukten en dag ska kunna försörja hela hans familj. Blommor och växtlighet blir hans livlina. Runt halsen bär han en nyckel, en nyckel som symboliserar moderlandet. En dag ska han eller hans avkomma få återvända dit.

Mats Grorud baserar filmen på sin mammas upplevelser från lägret. På 1980-talet arbetade hon som sjuksköterska. Hon kommer hem till Norge och berättar för Mats och hans syskon om barnen i flyktinglägret. Dessa barn är utan rättigheter, har inga möjligheter till jobb eller dräglig bostad. I väntan på att en politisk lösning ska ske är de fast i gettot.

Tornet är en stark berättelse om palestiniernas hårda kamp om rättvisa, om hopp, hopplöshet och uppgivenhet. Mats backar inte för de tunga ämnena. Han visar en vardag där vinande kulor, cirkulerande militärhelikoptrar och ond bråd död är skåpmat. Men framförallt är Tornet ett varmt, humant drama om folket som negligeras, men som fortsätter att kämpa. Filmen ger perspektiv och djupare förståelse för palestinernas situation. Med enkla medel lyckas Mats att förklara komplexa skeenden. Att använda animation och dockor som visuella redskap för berättelsen fungerar väl och det blir
enklare att ta till sig berättelsen.

Med Mats effektiva berättande och bankande hjärta förstår vi flyktingarnas situation och svåra val. I kontrollerade Bourj-el-Barajne finns ingen framtid. Och ja, det är ljusare på andra sidan kullen och ja, det är värt den riskfyllda färden över stormiga hav. Om detta må vi berätta. På pressvisningen stötter jag på en filmkonsulent som ser filmen för att överlägga om den ska användas som pedagogiskt verktyg i skolan. Jag hoppas att hon likt jag grips av personödena och att hon väljer att visa Tornet på bred front i alla Sveriges skolor. Det är den väl värd.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: The Girl in the Spider´s Web

25 oktober, 2018 by Redaktionen

The Girl in the Spider´s Web
Betyg 4
Svensk biopremiär Fredag 26 oktober 2018
Regi Fede Alvarez
Manusbearbetning Jay Basu, Fede Alvarez och Steven Knight
I övriga roller: Sverrir Gudnason, Lakeith Stanfield, Sylvia Hoeks, Stephen Merchant, Claes Bang, Christopher Convery, Synnøve Macody Lund, Vicky Krieps m fl

Lisbeth Salander, huvudkaraktären från Stieg Larssons kritikerrosade Millenniumserie, är tillbaka till vita, när David Lagercrantz uppföljare (svensk titel ”Det som inte dödar oss”) till Stier Larssons Milleniumserie nu blir film. I rollen som Lisbeth Salander ser vi Golden Globe-belönade Claire Foy. Hon slog igenom ordentligt internationellt för rollen som den brittiska drottningen Elizabeth i tv-serien ”The Crown”. Filmen är spännande film från första bild till slutscenen.

Med en lång rad duktiga skådespelare, bland annat svenska Sverrir Gudnason, är detta en riktigt lyckad film för alla som gillar Hollywoodproduktion. Det är den bästa filmen som gjorts hittills i Hollywood av Milleniumserien. För David Lagercrantz deckare i Milleniumserien är det första filmatiseringen.

Datorhackaren Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomqvist befinner sig i ett nät av spioner, brottslingar och en korrupt regering.

Den nya filmen lär välkomnas av alla som älskar Hollywood-action älskare. Regissören har gjort en superhjälte av Lizbeth Salander som kan göra allt. En och annan beundrare av Salander var säkert besvikna på David Finchers film som gjorde henne lite för mänsklig, lite för vanlig. Men trots att Lisbeth Salander är något av en superhjälte får vi ändå lära känna henne mer, vi får insyn i hennes bakgrund och uppväxt och hennes svagheter döljs inte. Vi får veta mer om hennes förhållande tills in pappa och sin syster Camilla. Däremot ger filmen oss en endimensionell och förenklad bild av Camilla.

Claire Foy som Lizbeth Salander är en mycket riktig ersättare för Rappace och Mara och film ger oss också otroligt vackra bilder i två timmar.

Regissören Fede Alvarez är välkänd för bland annat succéthrillern Don’t Breathe från 2016, så han var helt rätt person att ansvara för regin av denna filmatisering.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Suspiria

20 oktober, 2018 by Redaktionen

Suspiria
Betyg 5
Svensk biopremiär: 23 november
Regi Luca Guadagnino
Manus David Kajganich
I rollerna: Tilda Swinton, Dakota Johnson, Chloë Grace Moretz, Jessica Harper m fl

En mystisk historia som är full av symboler och som kan göra en publik van vid enklare filmer besvikna eftersom filmens handling är komplicerad. Filmen handlar om en amerikansk dansare Susie (Dakota Johnson) som kommer till Berlin för att träffa några professionella dansutbildare år 1977 där hon också kan bo. En plats som är full av skrämmande rykten och historier om förlorade eller offrade dansare.

Suspiria – Dario Argentos klassiker från 1977 (svensk undertitel Flykten från helvetet) är en titel som varje skräckfilmsfan bugar sigför i vördnad. Nyheten att Call Me By Your Name-regissören Luca Guadagnino skulle göra en hyllning till denna kultfilm fick uppmärksamhet, inte minst på grund av rollistan med Tilda Swinton och Dakota Johnson i spetsen.

Susie blir snabbt en favorit hos den krävande konstnärliga ledaren Madame Blanc (Tilda Swinton). Baletteleven Patricia (Chloë Grace Moretz) försvinner på ett mystiskt sätt efter att ha anförtrott psykoterapeuten Dr Klemperer att skolan tagits över av häxor. Kommer Susie att bli nästa offer för de mardrömsscenarion som utspelas innanför dansakademins väggar, och är Madame Blanc inblandad?

Filmen har dock en djupare berättelse i bakgrunden där den tar upp RAF, den terroristorganisation som var aktiv i Tyskland mellan 1970 och 1998. RAF var en våldsbejakande extremistgrupp med anti-zionism, anti-imperialism och som gjorde många försök till terrorattacker.

Det finns paralleller och förbindelser mellan den sataniska kraft som vill skapa kaos i världen och häxor. Många konstiga historier är fortfarande mysterier.
Polis till Dr Klemperer: Tror du på häxor?
Dr klemperer: Nej, men jag tror att det finns många organisationer som gör onda handlingar i häxans namn.

Filmbolaget skriver om filmen:
När Suspiria premiärvisades på årets upplaga av filmfestivalen i Venedig hamnade reaktionerna på en bred skala från chock och äckel till beundran och fascination. Alla verkar överens om att filmen inte kan beskrivas utan måste ses. “Antingen stapplar du ut från bion, eller så ger du dig hän” skrev en recensent. Guadagninos visuellt spektakulära nytolkning har beskrivits som en blandning av Black Swan och Exorcisten, ett utmanande konstverk som fick skräckfilmsfantasten Quentin Tarantino att brista i gråt.

Thomas De Quincys artonhundratalsessä Suspiria de Profundis beskriver tre mörka mödrar: Mater Lacrymarum (tårar), Mater Suspiriorum (suckar) och Mater Tenebrarum (mörker). Dessa sorgens damer inspirerade Dario Argento till Suspiria samt uppföljarna Inferno (1980) och Mother of Tears (2007). Luca Guadagninos Suspiria är i kanske ännu högre grad än Argentos en kvinnofilm; här finns få manliga roller.

Radioheads-sångaren Thom Yorke har skapat sitt livs första filmsoundtrack till Suspiria. Några av Thom Yorkes spår från Suspiria-soundtracket är hittills släppta: Suspirium, Volk och Has Ended.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Skräck

Filmrecension: Leave No Trace – ännu ett starkt drama av Debra Granik

20 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Leave No Trace
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 oktober 2018
Regi Debra Granik
Skådespelare: Ben Foster, Thomasin McKenzie, Jeffrey Rifflad m fl.

Debra Granik som gjorde sådan succé med sin debutfilm Winter´s Bone är tillbaka med en lika stark film om människor i en del av USA som sällan visas i film. Också denna gång är det också fattiga människor vi kommer nära, men inte samma narkotika-stämplade white trash-miljö som i den mörka Winter´s Bone.

Handlingen kretsar kring Will och hans 13-åriga dotter som kallas Tom. De lever en isolerat liv i vildmarken, i en skogspark utanför Portland, Oregon. Till största delen lever de på sådant de kan odla eller plocka eller på annat sätt få tag på i naturen. Vissa varor åker de vid enstaka tillfällen till en stad för att köpa. De har sitt boende väl dolt. De lever där olagligt. Tom har inte gått i skolan utan lärt sig lära, skriva och räkna av sin pappa.

De har ett bra förhållande och det handlar inte om våld eller pedofili. En fråga vi som publik ställer är förstås varför lever de så? Vad har gjort att Will inte vill leva bland människor. Att Will är skicklig på att överleva i vildmarken är uppenbart. Vi får små inblickar i vad som hänt tidigare. Att han varit soldat. Att hans fru, Toms mamma, är död.

Det är fina miljöer från skogsparken och fascinerande att det ens är möjligt att leva så i USA. I det personnummer-övervakade Sverige skulle något sådant inte alls kunna pågå.

Ett misstag gör att de två blir upptäckta. De blir omhändertagna och utredda. Utredningen kommer fram till att pappan inte varit skadlig för sin dotter och de skickas till ett boende långt ute på landsbygden där de får bo i ett hus. Will får arbete på gården och Tom ska gå i skola.

En av filmens styrkor är att de sociala myndigheterna i deras fall bemöter Tom och Will med respekt. Att allt inte alltid i alla filmer handlar om ondskefulla fantasilösa socialarbetare.

För Will blir det efter ett tag ändå omöjligt att leva så nära andra människor men Tom börjar sakta vänja sig vid ett socialt liv. Will vill fly ut i vildmarken men Tom slits mellan sin kärlek till sin pappa och sin längtan efter att vara en del i ett samhälle.

Under deras resa får vi se amerikanska miljöer vi sällan ser på film, människor som av olika skäl lever i husbilar nära eller i skogsområden.

Skådespelarna är bra och filmen kommer med all säkerhet att än en gång ge Debra Granik en Oscarsnominering även om den kanske inte kommer att räcka ända fram till en statyett.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 289
  • Sida 290
  • Sida 291
  • Sida 292
  • Sida 293
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in