• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Hjärtelandet- Komplext och rikt om arrangerat äktenskap i Jylland

2 mars, 2019 by Petter Stjernstedt

Hjärtelandet
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 10 maj 2019
Regi: Janus Metz, Sine Plambech
Land: Danmark, Nederländerna, Sverige
Längd: 91 min
Skådespelare: Sommai Molbæk, Nils Jørgen Molbæk, Saowolak Nielsen, John Nielsen, Praoset Navoram

Hjärtelandet är en rik komplex film som med all önskvärd tydlighet visar hur thailändska kvinnor lever sitt nya liv i Danmark. Hur de navigerar i en global värld fylld av rasism och sexism. Regissörerna Janus Metz och Sine Plambech porträtterar kvinnorna inte som offer utan som självständiga individer som tar egna beslut och styr sitt narrativ i den riktning de önskar se. Och de vita männen i varierade åldrar skildras med varm hand som vilsna och ensamma personer som bara önskar mera närhet i sitt liv.

Hjärtelandet (Heart Bound) har en kvinnlig blick. Sommai är rekryten, dokumentärfilmens motsvarighet till Bordellmamman i Call Girl med den “lilla” skillnaden att hon hjälper kvinnor i nöd som vill finna trygghet i Danmark. Som vill bort från sexismen och prostitutionen där hemma. Och som söker ekonomisk trygghet. Gifter hon sig med en dansk man har hon det säkrat för barnen där hemma många år framöver. Sommai som själv en gång flyttade från Thailand hit till Jylland parar ihop thailändskorna med danska män som desperat söker kärlek. Sexturismen där vita män åker till Thailand för att hitta en sex- eller livspartner är utbredd. Globalt sett är det en stor marknad och bara i Jylland bor det 900 thailändska kvinnor. Här målas den välkända historien upp med en liten annan pensel. Metz och Plambech visar på komplexiteten i frågan. Visst kan männen utnyttja kvinnorna men de kan också vara fina människor som inte lyckas hitta kärleken i hemlandet. Och thailändskorna får det relationsmässigt nödvändigtvis inte bättre i Danmark. I en scen berättar en av dem om hur hennes man brukade hälla kokande vatten över henne. Kanske är den danska verkligheten att föredra för många, även om kärleken inte alltid spirar. Sexismen tar sig olika uttryck beroende på land, kultur och tradition.

På plussidan hör det snygga foto- och klippningsarbetet och på minussidan finner vi filmens ibland röriga narrativ.

Hjärtelandet är en avancerad historia som visar på mångfalden av kvinnoöden. Det finns inte bara en berättelse, utan hundra- eller tusentals sådana. I en filmbransch där kvinnoperspektivet, trots Metoo, fortfarande är underrepresenterad är Hjärtelandet en viktig film som förtjänar stor uppmärksamhet.

Petter stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: En dag till att leva – nog det bästa du kan se på bio just nu

1 mars, 2019 by Redaktionen

En dag till att leva
Betyg 5
Svensk biopremiär 8 mars 2019

”En dag till att leva” en spännande och hela tiden underhållande multinationell europeisk samproduktion, i huvudsak mellan Spanien och Polen, men också Tyskland, Belgien och Ungern.

Den spansk-polska regissörsduon och tillika manusmedförfattarna Raúl de la Fuente & Damian Nenow har i huvudsak gjort en animerad långfilm med dokumentära inslag. Det är deras imponerande debut som långfilmsmakare. Polacken Damian Nenow är tidigare mest känd för den animerade kortfilmen ”Paths of Hate”.  Spanjoren Raúl de Fuente är dessutom en av filmens två fotografer samt filmens redigerare. Det är alltså fråga om mångsidigt begåvade filmskapare och som förmodligen har gjort en av de allra bästa debutfilmerna någonsin.

Animationerna är eller verkar vara gjorda på spelfilmupptagningar och är därför lättare att leva sig in i än i vanliga animationer. Animationerna är tekniskt och konstnärligt mycket välgjorda och stundtals virtuosa.

Manuset är välstrukturerat och dramatiken stegras samtidigt som man lätt förstår handlingen och karaktärerna samt den historiska bakgrunden.

Filmen bygger på polske journalisten och författaren Ryszard  Kapuscinskis (1932-2007) självbiografiska bok med samma namn. Kapuscinski nämndes ofta i samband med Nobelprisen.  Kapuscinski var Polens enda journalist i Afrika och han följde den dramatiska händelseutvecklingen i Angola 1975, som inom ett antal dagar ska utropa sin självständighet, från att tidigare ha varit en Portugisisk koloni. Inbördeskrig bryter ut i Angola mellan två grupper, på vänster och högersidan. Snart blir det en internationell konflikt i Kalla krigets spel. 

Dessutom lägger sig Cuba i, utan Sovjets godkännande, av etniska skäl, då hälften av Cubanerna härstammar från Angola.

Kapuscinski, får vi veta i en återblick, upplevde som barn den traumatiska invasionen av sitt hemland Polen 1939 av Hitler-Tyskland. Detta kan vara fröet till hans  journalistiska sanningsökande med risk för sitt liv.   Kapuscinski tar sig ut till den allt livsfarligare fronten i Angola.

Hans inre huvudkonflikt blir  valet mellan att göra sitt livs scoop, och då också påverka Angolas frigörelse eller att vara frigörelsen trogen och rapportera selektivt och därmed undvika scoopet.

Filmen har redan hunnit erövra ett antal välförtjänta priser, bl a som bästa europeiska animation på EFA-festivalen, nyligen. Man kan också skönja en ny filmvåg i Europa, den polska som börjar knappa in på den pågående ungerska filmvågen. 

En femma i betyg blir det! Kort och gott, en mycket originell, underhållande och dessutom tänkvärd  film. Gå och se den, gärna med hela familjen, för den kan vara den bästa på repertoaren just nu!

Lars László Schüszler, filmare

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: Kapernaum – en film du inte kan glömma

28 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Kapernaum
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 mars 2019

En film som inte går att glömma, inte går att skaka av sig. Den som ser Kapernaum utan att bli berörd måste vara gjord av sten.

Filmen är ett drama men skulle kunna vara en verklig händelse. Nadine Labaki använde amatörer i de flesta rollerna och inga statister; människorna vi ser är de som råkade finnas där hon filmade, och dialogen i filmen är delvis improviserad.

Zain Al Rafeea, som är huvudkaraktären, bär sitt riktiga förnamn i filmen. Zain är syriansk flykting, medan Yordanos Shiferaw är flykting från Eritrea. Idag bor Zain med sin familj i norska Hammerfest genom UNCHRs försorg.

I filmen får vi följa tolvårige Zain (Zain Al Rafeea), som vill stämma sina föräldrar för att de satt honom till en värld som är alldeles för hård.

Zain är hemlös i Beirut efter att ha rymt från sin familj då han försökte rädda sin syster Sahar (Cedra Izam) från barnäktenskap. På gatorna träffar han flyktingen Rahil (Yordanos Shiferaw) och hennes baby Yonas (Boluwatife Treasure Bankole). Zain hjälper Rahil med Yonas när hon är på städjobb. En natt blir Rahil gripen av polis för att hon inte har rätt papper. Zain som inte har någon aning om vad som hänt tvingas nu att ta hand om den lille pojken. Frågan är om de kan klara sig på egen hand i Beiruts slumkvarter.

Vi får en ohygglig inblick i det liv så många av världens migranter och hemlösa tar sig fram. Jag blir dock väldigt kluven, vad kan jag göra för att förändra situationen?

Nadine Labakis Kapernaum nominerades till en Oscar, en Golden Globe och en BAFTA för bästa icke engelskspråkiga film, bland en lång rad nomineringar och vinster vid galor och festivaler. Filmen tog hem jurypriset i Cannes, och vann manuspriset vid Stockholms filmfestival där den också utsågs till publikens favoritfilm.

Ett pressmeddelande berättar att Labakis research bland flyktingbarn gav henne idén att låta filmens Zain stämma föräldrarna. Kanske är den delen av filmen mer symbolisk än realistisk, men känslan bakom den fanns hos många av barnen som frågade mig ’Varför är jag här? Varför gav de mig liv om de inte kan ta hand om mig’, berättar hon.

Originaltitel: Capharnaüm
Regi: Nadine Labaki
Manus: Nadine Labaki, Jihad Hojeily, Michelle Keserwany och Khaled Mouzanar
I rollerna: Zain Al Rafeea, Yordanos Shiferaw, Boluwatife Treasure Bankole, Kawthar Al Haddad, Fadi Kamel Youssef
Speltid: 2 timmar och 6 minuter
Censur: 11 år

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Barn i slummen, Barn i världen, Beirut, Beiruts slum, Filmrecension, Hemlösheten, Migrationsfrågor, Recension, Scen, Slummen

Filmrecension: The Prodigy – en film vi blir rädda av för stunden men glömmer efteråt

21 februari, 2019 by Redaktionen

The Prodigy
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 februari 2019
Regi Nicholas McCarthy
Författare Jeff Buhler
Stjärnor Jackson Robert Scott, Taylor Schilling, Peter Mooney, Colm Feore, Paul Fauteux

När Sarah Blume (Taylor Schilling, The Orange är en ny svart) inser sin sons skrämmande beteende Miles (Jackson Robert Scott), måste hon bestämma sig för att ge upp på honom eller skydda honom för att då också kunna rädda sitt liv.

Egentligen när vi pratar om skräckfilmer, har vi en fördom att vi pratar om något som inte har en solid och rationell grund att lita på. Den här genren av film få ofta ett betyg längre än genomsnittet. I de flesta av dem är motiven alltid repetitiva och icke-kreativa. Vi tittar på dem för att vara rädda och ha kul och vi kommer att glömma dem efteråt. The Prodigy är inte något undantag.

Ett härlig par kämpar med sin son, som har tecken på intelligens som ett autistiskt barn och störande aggression samtidigt.
När Miles beteende blir sadistiskt mot sina klasskamrater, sin fars hund och så vidare, tror hans läkare att Miles har reinkarnerat och ärvt en seriemördare själ, Edward Scarka (Paul Fauteux), som har varit besatt av att samla offrens händer.

Detta motiv är inte nog för att på allvar skrämma publiken även om vi blir lite skrämda. Miles är väldigt läskigt när han tittar på oss, när han svär på ungerska i sömnen, som inte är hans modersmål och när han framför en underlig ungerska melodi. Inte någon unik idé, den användes redan i Måns Mårlinds och Björn Steins film, Sex själar 2010 där Jonathan Rhys Meyers, som lider av flera personlighetsstörningar framför en melodi som har komponerats av ett offer som dött tidigare.

Nicholas McCarty är en regissör som har gjort flera andra skräckfilmer (The Pact and Holidays) och The Prodigy är hans bästa arbete hittills. Flera scener är skrämmande scener och hans skådespelare, speciellt tonårs-skådespelaren Jackson Robert Scott, spelar väldigt bra. McCarthy vet hur man skrämmer publiken, även om han använder en del billiga trick för att skrämma publiken.

Det stora problemet är författaren (Jeff Buhler) som inte ger oss någon anledning att komma ihåg filmens berättelse. Miles föräldrar står mest och ser dumma och passiva ut medan de har all världens anledningar att göra något för att hjälpa sin son, men de gör det inte. Och anledningen till att han reinkarnerats i en ny kropp (att samla det sista offrets hand som en trofé) är också barnslig.

Men ok, det är en hygglig skräckfilm, men inte något mästerverk. Gillar du att bli skrämd på bio kommer du att bli nöjd när de ser The Prodigy.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Skräckfilmer

Filmrecension: Kungen av Atlantis

21 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Kungen av Atlantis
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 mars 2019
Manus Simon Settergren & Ursula Fogelström
Foto Nils Croné
Klippning Darek Hodor, SFK & Joel Brunskog
Regi (Inspelning) Marina Nyström
Regi (Klippning & Postproduktion) Soni Jorgensen

En stark, en tragisk film om liv som det är svårt att ens föreställa sig i dagens Sverige. Själv kan jag väl placeras i facket curlingförälder, jag har väl försökt ställa upp på mina barn och underlätta för dem, försökt stå vid deras sida när det behövts. I Kungen av Atlantis får vi träffa två unga människor som inte fått chansen att börja leva sina liv utan de har fått ställa upp på sina föräldrar.

Samuel är huvudkaraktären. Han är en snäll ung man som tar hand om sin pappa som har svår shizofreni. Pappan, Magnus, spelas så enastående av Philip Zandén, som för övrigt är en av mina absoluta favoriter bland svenska skådespelare.

Samuel får ha rollen som förälder åt sin pappa och tar hand om honom på alla möjliga sätt, från att torka av sin pappa i ansikttn när han spillt glass, till att följa med honom till tandläkaren och locka fram honom ur en toalett när pappan rosenrasande stängt in sig på en publik toalett.

Ganska snabbt in i filmen får vi också reda på att Samuel varit duktig i skolan och till och med kommit in på en av de finaste ekonomiutbildningarna i London. Men för att ta hand om sin pappa har Samuel hoppat av sin utbildning och jobbar som timanställd i en matbutik.

Samuel måste på alla sätt och vis vara som en förälder till sin pappa. Han får ge sin pappa fickpengar.

Så möter Samuel en ung kvinna, Cleo, spelas av Happy Jankell. Samuel och Cleo blir mycket nära veckor och kära i varandra. Cleo är en fantastisk person som också kan charma pappa Magnus. Men pappan vill inte på något sätt acceptera att Samuel har någon flickvän. Pappan är livrädd för att Samuel ska lämna honom. Samuels mamma lämnade dem båda när Samuel var liten och Magnus är övertygad om att alla kvinnor bara lurar männen och överger dem.

Men Cleo har också en komplicerad relation till sin mamma. Jag ska inte berätta för mycket men det är uppenbart att inte heller Cleo får leva sitt liv utan måste ställa upp på sin mammas liv hela tiden.

Det är en hemsk berättelse, egentligen, om föräldrar som socialt eller psykiskt kan säga ha låst in sina barn. Det är svårt att glömma filmen efteråt.

Simon Settergren, som spelar Samuel, har haft en lång rad roller i filmer och tv-serier tidigare men lär slå igenom ordentligt i och med rollen i Kungen av Atlantis som han är som klippt och skuren för.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Folkets bio, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 279
  • Sida 280
  • Sida 281
  • Sida 282
  • Sida 283
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in