En dag till att leva
Betyg 5
Svensk biopremiär 8 mars 2019
”En dag till att leva” en spännande och hela tiden underhållande multinationell europeisk samproduktion, i huvudsak mellan Spanien och Polen, men också Tyskland, Belgien och Ungern.
Den spansk-polska regissörsduon och tillika manusmedförfattarna Raúl de la Fuente & Damian Nenow har i huvudsak gjort en animerad långfilm med dokumentära inslag. Det är deras imponerande debut som långfilmsmakare. Polacken Damian Nenow är tidigare mest känd för den animerade kortfilmen ”Paths of Hate”. Spanjoren Raúl de Fuente är dessutom en av filmens två fotografer samt filmens redigerare. Det är alltså fråga om mångsidigt begåvade filmskapare och som förmodligen har gjort en av de allra bästa debutfilmerna någonsin.
Animationerna är eller verkar vara gjorda på spelfilmupptagningar och är därför lättare att leva sig in i än i vanliga animationer. Animationerna är tekniskt och konstnärligt mycket välgjorda och stundtals virtuosa.
Manuset är välstrukturerat och dramatiken stegras samtidigt som man lätt förstår handlingen och karaktärerna samt den historiska bakgrunden.
Filmen bygger på polske journalisten och författaren Ryszard Kapuscinskis (1932-2007) självbiografiska bok med samma namn. Kapuscinski nämndes ofta i samband med Nobelprisen. Kapuscinski var Polens enda journalist i Afrika och han följde den dramatiska händelseutvecklingen i Angola 1975, som inom ett antal dagar ska utropa sin självständighet, från att tidigare ha varit en Portugisisk koloni. Inbördeskrig bryter ut i Angola mellan två grupper, på vänster och högersidan. Snart blir det en internationell konflikt i Kalla krigets spel.
Dessutom lägger sig Cuba i, utan Sovjets godkännande, av etniska skäl, då hälften av Cubanerna härstammar från Angola.
Kapuscinski, får vi veta i en återblick, upplevde som barn den traumatiska invasionen av sitt hemland Polen 1939 av Hitler-Tyskland. Detta kan vara fröet till hans journalistiska sanningsökande med risk för sitt liv. Kapuscinski tar sig ut till den allt livsfarligare fronten i Angola.
Hans inre huvudkonflikt blir valet mellan att göra sitt livs scoop, och då också påverka Angolas frigörelse eller att vara frigörelsen trogen och rapportera selektivt och därmed undvika scoopet.
Filmen har redan hunnit erövra ett antal välförtjänta priser, bl a som bästa europeiska animation på EFA-festivalen, nyligen. Man kan också skönja en ny filmvåg i Europa, den polska som börjar knappa in på den pågående ungerska filmvågen.
En femma i betyg blir det! Kort och gott, en mycket originell, underhållande och dessutom tänkvärd film. Gå och se den, gärna med hela familjen, för den kan vara den bästa på repertoaren just nu!
Lars László Schüszler, filmare