• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Tills Frank skiljer oss åt

15 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Tills Frank skiljer oss åt
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 oktober 2019
Regi Leif Lindblom
Manusförfattare Peter Magnusson

En rolig, varm, söt, lite fjantig men ändå godkänd svensk komedi. Ni vet hur svenska komedier ofta är: med stereotyper till karaktärer, överdrivna. När det är en bra komedi kan man både skratta hejdlöst och känna igen saker från det verkliga livet, fast i komisk form. I centrum i Tills Frank skiljer oss åt står Vera (spelas av charmiga Liv Mjönes) som är en 30+ kvinna som inte har några problem att hamna i säng med den ena mannen efter den andra men hon lyckas inte få ett fast långvarigt förhållande. Hennes karaktär, lätt förlöjligad, med beslutsångest och svårt att säga ifrån i livet, kan nog ändå många känna igen, antingen i sig själva eller i sin omgivning. På den punkten är filmen godkänd, men hejdlöst skrattade inte så många i den överfyllda biosalongen men en hel del små-mys-skratt bubblade filmen igenom.

Liv Mjönes har sällskap i rollistan med en lång rad duktiga svenska skådespelare: Erik Johansson, Allan Svensson, Peter Magnusson med flera.

Karaktären Vera börjar alltså tröttna på singellivet och längtar efter den stora kärleken. Också för att hennes kompis tjatar om att hon måste hitta någon, likaså hennes livscoach vill övertyga henne om det. Livscoachen förklarar för henne att hon har för höga krav, hon måste sänka kraven och hitta någon som är på samma nivå som hon själv. Livscoachen är en sanslös drift med många av de rådgivar- och livscoach-fenomen som florerar idag. Livscoachen övertalar Vera att ”mållåsa” (ett uttryck från militära sammanhang) en hyfsad kille och på så sätt få ett fast förhållande.

Vera är riktigt kär i en arbetskamrat, Frank. Hon lyckas hyggligt börja ”mållåsa” honom och börjar få lite kontakt med honom men så åker hon på ett rejält bakslag då hon får reda på att han har fast flickvän. I den vevan möter hon Carl-Johan, som verkar vara en riktig drömkille i början: snygg och läkare.

Denna tendens att se allt som i ett förgyllt moln i början av en relation är bra skildrad. Undrar om inte de flesta upplevt något liknande. Hur det går sedan, när sanningen om den man förälskat sig i kommer fram är en annan sak. Jag ska inte avslöja mer ur handlingen.

Jag tycker Liv Mjönes gör en bra rollprestation av denna unga Vera som både kan verka lite blåst och ytlig men samtidigt är tuff under ytan. Hur en vit lögn lätt sätter igång en lång rad av lögner och till slut blir det en lavin utan kontroll – det är också väl berättat i filmen.

Manuset är skrivet av Peter Magnusson, som skrivit och spelat huvudrollen i ”En gång i Phuket” och ”Sommaren med Göran”. Jag tror filmen, oavsett vad svenska filmkritiker kommer att säga, blir en publikframgång. Publiken vill ha något att skratta åt en stund ibland. Detta är inte världens bästa komedi, men absolut inte värsta botten-nappet heller. För min del var det värt att ägna två timmar åt att se den.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: En komikers uppväxt

10 oktober, 2019 by Birgitta Komaki

Betyg 4
Premiär 11 oktober 2019
Regi Rojda Sekersöz

Alla bär med sig minnen av skoltiden men många kämpar för att glömma.

Jonas Gardells roman är en gripande  skildring om uppväxten.  Den har tidigare filmats som serie,  nu har den blivit en långfilm. Huvudpersonen Juha (Johan Rheborg) har blivit äldre men minnena från skoltiden finns kvar.  Filmen varvar den vuxne komikern Juhas tankar och känslor med berättelsen om skoltiden.  Regeln som verkar gälla i alla skolsammanhang med stenhård hierarki bland eleverna och att  alla vet exakt sin plats och rang styr livet bland långbenta 12-åringar.  Den regeln verkar vara universell. När den unge Juha (Loke Hellberg) balanserar på gränsen mellan att bli godkänd och att bli utfrusen blir han klassens clown. Han skrattar med mobbarna fast han egentligen inte vill. Det blir ett sätt att klara sig. När den vuxne komikern Juha kåserar om sin skoltid och tiden i 70-talsidyllen Sävbyholm använder han bara de dråpliga historierna men allvaret och svärtan blundar han envist för. När den gamle klasskamraten Stefan Jakob Eklund) dyker upp kommer minnena från skoltiden tillbaka.

Filmen har mer av svärta än komedi. Den lyckliga skoltiden skildras med magnifik ironisk träffsäkerhet. När barndomen tar slut och tonårstiden närmar sig. När man gör allt för att inte vara barnslig  och allt för att tillhöra de populära. Man inser precis vad det innebär att sitta ensam vid bordet i matsalen etc. Att svika sina vänner för att få vara med de andra.

När filmen varvar skildringar av den unga Juhas liv med den äldres känslor blir det glasklart hur vi alla påverkas av vår barndom.

Den komiska delen står de vuxna för.  Lite för mycket karikatyrer för att vara trovärdiga men en komiker måste ju ta ut svängarna. Roligast är Juhas finska mamma (Maria Sid) som svär så det osar på finska men har ett gott hjärta under den rosa velourdressen. Skämten om TV:ns ankomst och intresset för testbilden är väl inte helt nya.  Teckningarna av lärarna (Klara Zimmergren

och Ulla Skog)  känns väl mycket schablon även om man minns gymnastiklektionerna med fasa.

Johan Rheborg är fantastisk och med små medel får han fram Juhas dolda ilska och osäkerhet. Loke Hellberg gör den unge Juha med bravur.  Bland övriga skådespelare minns man Jakob Eklund som en obehaglig påminnelse.

En film som engagerar och berör.  En mycket sevärd film för den tänkvärda historien men också för att den får dig att minnas och både le och gråta.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Fraemling – resultatet sådär

9 oktober, 2019 by Redaktionen

Fraemling
Betyg: 2
Svensk biopremiär 11 oktober 2019
Regissör: Mikel Cee Karlsson

Efter att Anna Odell slagit igenom i konstvärlden i och med kontroversen i examensutställningen Okänd kvinna 2009–349701 gav hon sig in på mer traditionell spelfilm med Återträffen – även omvjust formen var allt annat än traditionell. Dokumentära inslag blandades med spelad fiktion och gränsen var ofta oklar. Ännu längre gick hon i sin andra film X&Y där hon med Mikael Persbrandtvoch andra skådisar utforskade sig själva och könsnormer på ett sätt som var lika mystiskt som nyskapande och reaktionärt. Till en början får jag känslan av att samma experiment försökt utförasvhär, för att sudda ut gränsen mellan det dokumentära och det mer gestaltade. Resultatet blir sådär.

Med det inledande citatet ”Ingenting är så svårt som att inte bedra sig själv” av den kända filosofen Ludwig Wittgenstein vet jag inte riktigt om filmen försöker slå ton till kvasi-intellektuella tonåringar som just påbörjat studier vid universitetet eller en mer vuxen publik som kanske ser en eller två filmer om året och därför vill se någonting av vikt när så väl sker. När filmen väl drar igång och en långsam och släpig berättarröst tar ton blir jag inte mycket visare. En slags programförklaring över vad som lett fram till filmen vi ska se, samt en idépitch för huvudrollsinnehavarens föräldrar – och i förlängningen oss i publiken – berättar mer om regissörens förhållningssätt till filmen än filmen faktiskt berättar om dess ämne. Det blir mestadels ofokuserat och sladdrigt.

Faktum är att de första 40-50 minutrarna egentligen är helt överflödiga. ”Show, don’t tell” brukar det heta när filmpedagogik kokas ned i en mening. Det är en lektion i filmskapande Mikel inte verkar ha närvarat vid under sin tid på Valand. Att han träffade producenten Erik Hemmendorf och regissören Ruben Östlund där, och därmed blev en del av Plattform produktion var nog av större vikt för denna films tillkomst. Få andra hade nog satsat så fullt ut på detta projekt annars.

Men som dokumentär kortfilm, i ett mer snävt format där ämnet behandlas mer effektivt utan att hamna i skuggan av sin egen programförklaring, hade den också varit starkare. Likaså om den
struntat i att leka konstprojekt och istället bara varvat dokumentära bilder med gestaltningar och intervjuer. Att sudda ut gränser kan vara effektfullt, men inte när det drar ned på kvaliteten såhär.

Istället är det en annan film, även den från Plattform produktion, som ni bör se. Säsong. Där blandas vackra naturbilder med händelser som utan massa förklaringar och utvecklingar ändå drivs framåt av sin egna dramaturgi. Det gråts inte ut i scener som mest inte tycks ha någon plats i filmen utöver att skapa medömkan. Istället förlitar sig narrativet helt på brinnande bilder. Som det bör vara.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Kriminalitet, Recension, Scen

Filmrecension: Gemini Man

8 oktober, 2019 by Hans Södergren

Gemini Man
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 oktober 2019
Regi Ang Lee

Om du gillar motorcykeljakter där förarna klarar av de mest häpnadsväckande, livsfarliga, momenten – ja då är det här absolut en film för dig. Regissören Ang Lee är en av de skickligaste actionregissörerna.

Den versionen jag såg var i 3D+, som är ett spännande 3D-format där 60 3D-bilder visas per sekund som är framtagen från ett original med 120 bilder per sekund. Bilderna blir oerhört starka och vissa scener var som om publiken satt mitt i all action. Ännu så länge är det dock bara några biografer som har utrustning till att visa filmer i 3D+. Jag misstänker att filmens motorcykeljakter och en del andra actionladdade scener skapats med hänsyn till och tanke på formatet. Och det blir alltid lite haltande. Om ett drama berättas för teknikens skull och inte för dramatiken – det är alltid något som går förlorat då.

I centrum för handlingen är lönnmördaren Henry Brogan (spelas av Will Smith). Han är hänsynslöst skicklig på att mörda. En dag vill han inte längre fortsätta som mördare. Det är ett beslut hans uppdragsgivare inte är nöjda med. De skaffar en ersättare, en ung man som har i uppdrag att ersätta honom och dessutom döda honom. Denna unga man visar sig vara en klon av just Henry Brogan.

Så det finns en del lite intressanta saker att fundera kring, men i stort sett är det ändå en action gjord mest för att vara underhållande action. Godkänd av och till men för min del var det lite tröttsamma, överdrivna motorcykeljakten som tar ner helhetsintrycket.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Monos – Colombias Oscarsbidrag

8 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

Monos
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 november 2019
Regi Alejandro Landes

En bildmässigt storartad skildring av mänsklighetens grymma sidor, skildrad genom några ungdomar som lever ödsligt på en bergstopp någonstans i Sydamerika. En mystisk, stark och skrämmande film som jag tror ingen kan se oberörd. Ungdomarna är en slags rebeller, de tillhör något som kallar organisationen.

Denna rebellgrupp av ungdomar har stenhård disciplin och en ledargestalt gästar dem och ger dem ordet att vakta en mjölkko och en ung amerikanska kvinna som är gisslan. Ledargestalten ger sig iväg och ungdomarna tränar och sköter om kon och gisslan tills en av ungdomarna en kväll blir för full och fyrar av sin k-pist och något tragiskt händer. Olyckan sätter igång en lång rad mardrömslika händelser.

Filmen är utsedd till är Colombias Oscarsbidrag 2020. Den som läst klassikern ”Flugornas herre” av William Golding kan se paralleller i skildringen av maktkamp, solidaritet, vänskap och svek. Filmen är grym och samtidigt som den är skickligt berättat visuellt knyter det sig i magen. Den ger inte mycket hopp, den är obehaglig men samtidigt går det inte att sluta titta. Den berättar så mycket om hur människor kan bete sig, speciellt under mer extrema förhållanden där våld tillhör vardagen. Jag ser också filmen som en berättelse om vad militära strukturer gör med människor.

Det finns en scen jag hoppas inte spelats in med djurplågeri. Jag var tvungen att blunda ett tag. Så därför kände jag mig lite tveksam till hur jag skulle betygsätta den. Hur gärna en filmskapare än vill berätta en historia och hur viktig berättelsen än är så anser jag ändå inte att det är rätt att plåga djur under inspelningen.

Men det är en engagerande film och en handling som sitter kvar efteråt och som kan ge mycket att diskutera om.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Colombia, Filmrecension, Oscarsbidrag, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 259
  • Sida 260
  • Sida 261
  • Sida 262
  • Sida 263
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in