Monos
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 november 2019
Regi Alejandro Landes
En bildmässigt storartad skildring av mänsklighetens grymma sidor, skildrad genom några ungdomar som lever ödsligt på en bergstopp någonstans i Sydamerika. En mystisk, stark och skrämmande film som jag tror ingen kan se oberörd. Ungdomarna är en slags rebeller, de tillhör något som kallar organisationen.
Denna rebellgrupp av ungdomar har stenhård disciplin och en ledargestalt gästar dem och ger dem ordet att vakta en mjölkko och en ung amerikanska kvinna som är gisslan. Ledargestalten ger sig iväg och ungdomarna tränar och sköter om kon och gisslan tills en av ungdomarna en kväll blir för full och fyrar av sin k-pist och något tragiskt händer. Olyckan sätter igång en lång rad mardrömslika händelser.
Filmen är utsedd till är Colombias Oscarsbidrag 2020. Den som läst klassikern ”Flugornas herre” av William Golding kan se paralleller i skildringen av maktkamp, solidaritet, vänskap och svek. Filmen är grym och samtidigt som den är skickligt berättat visuellt knyter det sig i magen. Den ger inte mycket hopp, den är obehaglig men samtidigt går det inte att sluta titta. Den berättar så mycket om hur människor kan bete sig, speciellt under mer extrema förhållanden där våld tillhör vardagen. Jag ser också filmen som en berättelse om vad militära strukturer gör med människor.
Det finns en scen jag hoppas inte spelats in med djurplågeri. Jag var tvungen att blunda ett tag. Så därför kände jag mig lite tveksam till hur jag skulle betygsätta den. Hur gärna en filmskapare än vill berätta en historia och hur viktig berättelsen än är så anser jag ändå inte att det är rätt att plåga djur under inspelningen.
Men det är en engagerande film och en handling som sitter kvar efteråt och som kan ge mycket att diskutera om.