Tills Frank skiljer oss åt
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 oktober 2019
Regi Leif Lindblom
Manusförfattare Peter Magnusson
En rolig, varm, söt, lite fjantig men ändå godkänd svensk komedi. Ni vet hur svenska komedier ofta är: med stereotyper till karaktärer, överdrivna. När det är en bra komedi kan man både skratta hejdlöst och känna igen saker från det verkliga livet, fast i komisk form. I centrum i Tills Frank skiljer oss åt står Vera (spelas av charmiga Liv Mjönes) som är en 30+ kvinna som inte har några problem att hamna i säng med den ena mannen efter den andra men hon lyckas inte få ett fast långvarigt förhållande. Hennes karaktär, lätt förlöjligad, med beslutsångest och svårt att säga ifrån i livet, kan nog ändå många känna igen, antingen i sig själva eller i sin omgivning. På den punkten är filmen godkänd, men hejdlöst skrattade inte så många i den överfyllda biosalongen men en hel del små-mys-skratt bubblade filmen igenom.
Liv Mjönes har sällskap i rollistan med en lång rad duktiga svenska skådespelare: Erik Johansson, Allan Svensson, Peter Magnusson med flera.
Karaktären Vera börjar alltså tröttna på singellivet och längtar efter den stora kärleken. Också för att hennes kompis tjatar om att hon måste hitta någon, likaså hennes livscoach vill övertyga henne om det. Livscoachen förklarar för henne att hon har för höga krav, hon måste sänka kraven och hitta någon som är på samma nivå som hon själv. Livscoachen är en sanslös drift med många av de rådgivar- och livscoach-fenomen som florerar idag. Livscoachen övertalar Vera att ”mållåsa” (ett uttryck från militära sammanhang) en hyfsad kille och på så sätt få ett fast förhållande.
Vera är riktigt kär i en arbetskamrat, Frank. Hon lyckas hyggligt börja ”mållåsa” honom och börjar få lite kontakt med honom men så åker hon på ett rejält bakslag då hon får reda på att han har fast flickvän. I den vevan möter hon Carl-Johan, som verkar vara en riktig drömkille i början: snygg och läkare.
Denna tendens att se allt som i ett förgyllt moln i början av en relation är bra skildrad. Undrar om inte de flesta upplevt något liknande. Hur det går sedan, när sanningen om den man förälskat sig i kommer fram är en annan sak. Jag ska inte avslöja mer ur handlingen.
Jag tycker Liv Mjönes gör en bra rollprestation av denna unga Vera som både kan verka lite blåst och ytlig men samtidigt är tuff under ytan. Hur en vit lögn lätt sätter igång en lång rad av lögner och till slut blir det en lavin utan kontroll – det är också väl berättat i filmen.
Manuset är skrivet av Peter Magnusson, som skrivit och spelat huvudrollen i ”En gång i Phuket” och ”Sommaren med Göran”. Jag tror filmen, oavsett vad svenska filmkritiker kommer att säga, blir en publikframgång. Publiken vill ha något att skratta åt en stund ibland. Detta är inte världens bästa komedi, men absolut inte värsta botten-nappet heller. För min del var det värt att ägna två timmar åt att se den.