• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Omständigheter – djupt berörande

11 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Omständigheter
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Regi Audrey Diwan

En djupt berörande film Anne, om en ung kvinna i början av 1960-talet i Frankrike, som desperat försöker göra en abort i ett samhälle där det är förbjudet. Anne studerar litteratur och vill söka in på universitetet för att fördjupa sig i litteratur. I ett samhälle där kvinnors sexualitet trycks ned är det komplicerat att få tag på preventivmedel och hon blir gravid genom att tillfällig relation. Skulle hon föda barnet när hon är så ung kommer hennes framtid inom den akademiska världen vara körd. Förmodligen.

Filmen bygger på den självbiografisk romanen L’Événement av den franska författaren Annie Ernaux. Av och till är filmen oändligt skrämmande spännande, som en thriller. En del scener och Annes frustration känns djupt in i magen. Den skildrar en brytningstid, trots att abort är förbjudet bubblar det av ifrågasättande av lagen även om ingen öppet tar ställning emot lagen.

Anne sitter som i ett skruvstäd. Hennes föräldrar kämpar med att driva en bar och de har höga förväntningar på hennes studier och framtid. Hon kan inte avslöja för dem att hon blivit gravid.
Det är också svårt att prata med någon om det, inte ens med sina vänner då alla måste hålla tyst eftersom det är kriminellt både att göra abort och att hjälpa någon att göra det. Redan att veta om att någon ska har sådana planer kan vara straffbart.

Omständigheter vann Guldlejonet för bästa på film på Venedig Filmfestival 2021 och den fick mycket beröm av internationella filmkritiker. Recensenten i brittiska The Guardian skrev:
En allvarlig, gripande och hedervärd film.

Sorgligt nog är det inte en film som enbart skildrar kvinnors situation för sextio år sedan. Filmen är högaktuell då under de senaste månaderna har man i flera länder runtom i världen drivit igenom lagstiftning som gör det svårt, i vissa fall till och med straffbart, för kvinnor att genomföra lagliga och säkra aborter.

RFSU bjuder i samarbete med filmens svenska distributör in allmänheten på gratis visningar av Omständigheter, för att uppmärksamma filmens viktiga ämne.
Filmen visas gratis på följande biografer. Kontakta respektive biograf för bokning.

Filmen visas gratis på följande biografer. Kontakta respektive biograf för bokning.
15/2 KL 18:00 Panora, Malmö
16/2 KL 18:00 Zita, Stockholm
16/2 KL 18:15 Hagabion, Göteborg
16/2 KL 19:00 Palladium, Växjö
16/2 KL 19:30 Kino, Lund
18/2 KL 18:00 Fyris, Uppsala
18/2 KL 19:00 + 20/2 KL 15:00 Regina, Östersund
19/2 KL 18:30 Roxy, Örebro
20/2 Folkets Bio, Umeå (kontakta biografen för visningstid)

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: C’mon C’mon – en vacker och varm film

10 februari, 2022 by Rosemari Södergren

C’mon C’mon
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 februari 2022
Manus och regi Mike Mills

En vacker film om barn med en fantastisk barnskådespelare Woody Norman i rollen som nioårige charmtrollet Jesse. Woody Norman har BAFTA-nominerats för rollen.

Joaquin Phoenix spelar Johnny, en ensamstående man som jobbar med ljud och för tillfället är engagerad i ett projekt där barn från olika delar av USA blir intervjuade om vad de tänker om framtiden. Johnny måste ta hand om sin systerson Jesse några veckor, då systern måste resa till Jesses pappa som har brutit ihop i en psykos. Jesse är ett mycket speciellt barn, klartänkt och oerhört verbal. Det verkar som om det är han som lär Johnny om livet, men samtidigt lär Johnny systersonen om att våga vara ledsen och arg. De lär sig av varandra och det är en spännande resa de gör tillsammans, både fysiskt då det reser till platser där Johnny intervjuar barn men också mentalt då de lär sig om livet.

För mig känns filmen som gränsande till en dokumentär, trots att det är ett drama. Det beror till stor del på att utvecklingen mellan Jesse och Johnny inte är dramatisk. Jesse är redan från filmens början ovanligt vältalig och klipsk och vis, trots sina unga år. Johnny beskrivs av pressmeddelanden om filmen som en enstöring. en enstöring som lär sig mycket om livet när han tar hand om sin systerson Jesse. Jag tycker inte den beskrivningen håller riktigt. Johnny är också ganska vis och ärlig, redan i början av deras möte.

Hur tänker barn om framtiden och om jorden och våra liv nu och vad som händer efter livet? Det är några av de frågor som barn får prata fritt om i ett projekt som samarbetat med filmens skapare. Dessa intervjuer är en stor del av filmens behållning. Det är fantastiska intervjuer. Jesse och Johnny och deras samspel är förstås en annan av filmens stora behållningar. Det är en stark värme mellan dessa två och det så charmiga.

Filmen är otroligt vackert filmad i svartvitt och lyfter fram hur kloka barn är och kan vara. Hur många av oss kommer fortfarande ihåg vad vi tänkte när vi var barn? Denna film ger en chans att börja minnas sin egen barndom.

Fakta om regissören och fotografen: Regissören och manusförfattaren Mike Mills har tidigare gjort två delvis självbiografiska filmer om sina föräldrar: Beginners och Alla tiders kvinnor. Den senare är liksom C’Mon C’Mon från A24. Filmens svartvita foto är signerat Robbie Ryan som Oscarsnominerades för The Favourite.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Döden på Nilen

9 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Döden på Nilen
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 februari 2022
Regi Kenneth Branagh
I rollerna Annette Bening, Rose Leslie, Kenneth Branagh, Tom Bateman, Ali Fazal, Russell Brand med flera.

Ett filmiskt elegant verk med vackra vyer. Filmen är helt underbar att se på en stor bioduk. En härlig puzzeldeckare med Agatha Christies karaktär Hercule Poriot tolkad av Kenneth Branagh. En film för dig som uppskattar deckare som går i långsam takt där du kan njuta av foto och bilder och en lång rad duktiga skådespelare. Däremot blir det aldrig direkt spännande. Oavsett om du listar ut vem som är mördaren eller inte är det inte kriminalhistorien som är filmens tema eller som skapar engagemang för filmen. Temat är först och främst en granskning av vad kärlek kan få oss att göra men också en närmare titt på vad finanser och brist på pengar gör med människor.

Handlingen kretsar kring en stenrik ung kvinna, Linnet Ridgeway (spelad av Gal Gadot) som bjudit in sina närmaste vänner och släkt på en lyxsemester i Egypten för att fira att hon gift sig. När någon är så stenrik som Linnet kan det vara svårt att veta vem som är en äkta vän och inte bara låtsas vänskap för att vara i närheten av och kanske kunna utnyttja någon som är förmögen. Dessa karaktärer som rör sig kring henne är svårt att kunna föreställa sig för någon som är uppväxt här i Sverige och alltid varit tvungen att arbeta för att kunna betala hyra och köpa mat – och som inte ens känner någon som bara kan leva på en stor förmögenhet. Det är svårt att ens förstå hur en del av karaktärerna runt henne ens kan leva de liv det gör, där de på alla sätt försöker åka snålskjuts på förmögna människor utan att behöva göra ett handtag.

Vad kan få människor att döda? Sviken kärlek? En möjlighet att roffa åt sig en förmögenhet? Rädsla för upptäckt av brott? Poirot ställs inför olika alternativ när han ska nysta upp vad som ligger bakom mord och för att hitta mördaren. Filmens behållning är inte deckargåtan. Inte alls. Det är hur Poirot nystar i vad som ligger bakom. Ett plus är också att Kenneth Branagh har växt in i rollen som Hercule Poirot sedan Mordet på Orientexpressen 2017 och ger ett djup i karaktären jag inte sett tidigare.

Jag tycker Kenneth Branagh, som regissör, gör detta på ett elegant sätt. Mycket kommer upp till ytan men det är ändå upp till betraktaren att själv dra slutsatser och tolka. Varför göra en ny version av en deckarhistoria som redan filmatiserats i en hyllad version 1978 med Peter Ustinov som Hercule Poirot? Jag tänker att filmtekniken har utvecklats en hel del sedan slutet på 1970-talet så det kan vara bra att presentera en deckarhistoria som går i skön lugn takt för dagens människor som är överösta av actionserier. Jag tycker att Kenneth Branagh dessutom vuxit in i rollen som Poirot och för mig är lika bra som Ustinov i den rollen. Allt är givetvis en smakfråga.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Agatha Chistie, Döden på Nilen, Filmkritik, Filmrecension, Hercule Poitor, Kenneth Branagh

Filmrecension: Bad Luck Banging or Loony Porn

8 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Bad Luck Banging or Loony Porn
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 februari 2022
Regi Radu Jude

Vad skulle du tycka om dina barns lärare dyker upp i ett vågat sexklipp på Internet där hon har ganska vilt sex och piskar sin man och låter sig själv bli piskad och njuter av att bli killad slampa i filmklippet? Denna väldigt udda film från Rumänien handlar om en lärarinna Emi, som är väl ansedd som duktig lärare men råkat spela in en sexvideo tillsammans med sin man och videon hamnar på Internet. Hennes elever kan se filmklippet i sina mobiltelefoner. Föräldrar blir upprörda och kallar till ett möte för att diskutera, mitt i pandemin. Men att ha sex med sin man är inget brott, inte att visa det på en sajt för vuxna heller. Vad har vi rätt att kräva av de som är lärare? Denna film undersöker frågor kring detta tema. I Sverige kan ämnet var lite extra aktuellt då en biskop inom Svenska kyrkan i Visby nyligen blev av med sitt biskopämbete och samtidigt blev av med sin rätt att vara präst, i samband med att det uppdagats att han varit otrogen mot sin fru i flera år.

Denna film vann Guldbjörnen för bästa film på Berlin Film Festival 2021. Det förvånar mig. Jag tycker filmen har intressanta aspekter och den är väldigt speciell då en filmens mittersta tredjedel består av ironiska beskrivningar/tolkningar av ord och uttryck, delvis helt fristående från filmens handling fast givetvis har det många beröringspunkter. Vi får fakta om när den rumänska makten avrättat människor som vågat protestera mot diktatur, bland annat påpekar att den ortodoxa kyrkan i Rumänien stängde sina dörrar för människor som 1989 protesterade mot den kommunistiska diktaturen. Dessa människor dödades därför av militären.

Även denna mellersta del av filmen var intressant tycker jag det gjorde att filmen spretar för mycket. Den sista tredjedelen består av en lång debatt och hätsk diskussion mellan föräldrar. läraren och rektorn. Det blir mer som teater än film – och en hel del klichéer. Speciellt de människor som framför åsikter som regissören tycker än löjliga, verkar det som. Det är sådant här som för min del drar ner mitt betyg av filmen.

Denna film utspelar mitt under corona-pandemin. Människorna bär munskydd. Men oj vad de slarvar och har munskyddet så näsan syns och av och till drar de ned munskyddet över hakan. Den svenska stadsepidemiologen Anders Tegnell som hela tiden. under pandemin varit skeptisk till nyttan av munskydd skulle nog blir skrämd av hur slarvigt munskydden används och få vatten på sin kvarn.

Temat för filmen är klart intressant och värt att utforska. Vad har allmänheten rätt att kräva av de som har höga positioner i samhället? Men det verkar som att regissören varit fixerad vid att det ska vara mycket sex i filmen, men många närbilder på både manliga och kvinnliga könsorgan. Ibland kan jag tycka att filmer blir sämre när filmskaparna känner att de måste visa exempelvis könsorgan mycket nära och mycket. Är det för att regissören vill utmana oss som tittare? Att regissören anser att sex ska kunna visas i filmer, det är tydligt. Vill regissören få oss att inte tycka annat, för att vi inte vill vara konservativa? Det är väldigt tydligt vad regissören har för åsikter även om sista tredjedelen av filmen är en lång debatt där föräldrarna diskuterar hett och vilt och många olika synsätt lyfts fram.

Bitvis är filmen klockren i sin beskrivning av dubbelmoral. Av och till är den en rolig fars. Men enligt min smak spretar den för mycket och skulle kunna bearbetas och bli mer drama.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Boiling Point – Intensivt och medryckande om tuffa villkor i köket

8 februari, 2022 by Petter Stjernstedt

Andy och Carly kommer inte alltid så bra överens

Boiling Point
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 februari
Regissör: Philip Barantini
Medverkande: Stephen Graham, Vinette Robinson Alice Feetham och
Hannah Walters.

Med ett ypperligt skådespel och ett hetsigt tempo med en kamera som alltid är hack i häl huvudrollsinnehavaren stjärnkocken Andy gör Boiling Point till de mest intensiva filmupplevelser för året.

Filmer gjorda i en enda tagning agerar antingen som ren gimmick, en slags teknisk onani, eller fungerar som förstärkande element för både närvaro, tempo och intensitet i filmen. Boiling Point med sitt hetsiga tempo och snabba vändningar tillhör kategori två.

Andy Jones driver sin femstjärniga restaurang med ett gediget team kockar och servitörer bakom sig. Men på grund av bristande hygien och slarv med rutiner hotas hans femma att omvandlas till en simpel trea. Andy har det tufft där hemma och det går ut över hans jobb.

Andy skäller ut en anställd som slarvat med hygienrutiner

Stjärnkocken är en fuck-up som inte längre orkar med sitt jobb. Han kommer sent varje morgon, glömmer beställningar och ger felaktiga instruktioner till sina anställda. Hans så kallade kompis, TV-kocken Alastair Skye, väntar otålmodigt på att han ska göra bort sig så han kan ta över verksamheten. Som illdåd bjuder Alastair som date med en av de mest hårda matkritiker till restaurangen.

Vi följer Andy och hans medarbetare under en kväll. Restaurangbranschen är ett hårt klimat där sexism och rasism på jobbet är norm. Och kunden har som vi alla vet alltid rätt oavsett hur mycket du som anställd väljer att kränka och förnedra dig.

Briljant skildrar regissör Philip Barantini restaurangkökets stressiga och krävande tillvaro. Minsta felsteg och du är stekt.
Kameraarbetet gör sitt till att skapa stark närvaro. Jag imponeras över hur naturligt och graciöst kameran svävar fram längs ugnar och finserveringar. Hur vi hoppar mellan karaktär och karaktär och trots springet mellan köket, disken och restaurangen känns det aldrig rörigt. Alla personer får ta plats. Barantini tillagar sina roller med känsla och värme. Kanske att vissa roller känns onödigt tillplattade.

Skådespelet är utmärkt ner till minsta biroll. Men trots att Boiling Point är märkt ensemblefilm är det Stephen Graham som den sönderstressade Andy som är den stora behållningen. Man känner starkt med honom där han kämpar för fullt med att hålla sig över ytan, stressen och pressen som  trycker ner honom allt djupare ner i avfallshinken.

Boiling Point nära på kokar över av känslor och spänning. För varje minut som går ökar temperaturen i den skållhetta tryckkokaren. Som  publik sitter man där som på nålar, limmad mot soffgruppen, enda fram till sista minut då en tar sitt första andetag på över en och en halv timme.

En av årets mest nerviga filmupplevelser är här här och den serveras på silverfat.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Sida 195
  • Sida 196
  • Sida 197
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in