• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: As In Heaven – stark, mörk och berörande

7 april, 2022 by Rosemari Södergren

As In Heaven
Betyg 4
Streamingpremiär ör digitalt köp 28 april 2022 och digitalhyra 9 maj

As In Heaven (danska originaltiteln: Du som er i himlen) är en skakande berättelse om hur kvinnor för hundra år sedan i Danmark (och givetvis också i Sverige) förtrycktes med stor hjälp av kvinnoförnedrande tolkning av religion. Filmen är stark, mörk och berörande och vann huvudpriset Dragon Award Best Nordic Film på Göteborgs filmfestival.

Huvudrollen i filmen, 14-åriga Lise, lever på danska landsbygden i slutet av 1800-talet. Hon är äldst i en syskonskara på sju barn och hennes mamma väntas vilken dag som helst föda ännu ett barn. Lise ska som den första i släkten och i familjen få flytta till en annan ort för att gå i en skola. Men det som skulle bli hennes sista dag på gården visar sig bli dramatisk och livsförändrande.

Mammans födslovärkar sätter igång och något är galet. Natten närmar sig och modern har hemska plågor. Lise skickas iväg tillsammans med alla sina småsyskon till farmoderns gård. Där för Lise som 14-åring tillsammans med en jämnårig kusin, Elsbet, ta hand om alla småsyskon: hålla dem lugna, få dem i säng och ordna mat. Det är väldigt hjärtskärande att se denna fattigdom och rättslöshet som barnen lever i. Ingen vuxen talar till dem och berättar, ingen lugnar dem i deras oro.

Mamman har haft en dröm som sagt att hon ska föda en pojke och sedan ska läkaren komma och då ska hon dö. Så när blodet forsar och de kvinnor som hjälper till vid födseln vill skicka bud efter läkaren säger hon nej. Drömmen sade ju att hon skulle dö om läkaren kommer.

Lise smyger iväg från huset där småbarnen sover för att i smyg se vad som händer med mamman. De måste hon göra utan att synas, förstås. Ångestfyllda tankar fyller Lise och hon ber till Gud att rädda mamman. Om Gud räddar mamman kan hon offra skolan. Lise är övertygad om att mamman är i fara på grund av att Gud straffar Lise för att hon tidigare under dagen i smyg hade lånat ett hårspänne av mamman. Denna hemska tyngd av skuld låser henne, precis som kvinnor under denna tid beskars på frihet av den tidens kyrka.

Berättelsen handlar om kvinnors situation under denna tid, hur förtryckta de var. Men den handlar lika mycket om barnens situation. Jag tror inte många idag skulle lämna barnen så övergivna vid en krissituation och framför allt skulle nog inte många lämna över ansvaret för sex småsyskon åt en 14-åring. Det gör ont i hjärtat av att se hur övergivna barnen var i en sådan tragisk situation och hur de fick hantera skamkänslor och skuld själva.

Fotomässigt är filmen oerhört spännande och välgjord med många magiska scener med känsla av drömmar och hur vårt undermedvetna färgar vår tillvaro. Anledningen till att filmen inte får ännu högre betyg är att vi som tittare redan efter tio minuter vet hur allt ska sluta. Jag sitter som på nålar och hoppas, men samtidigt vet jag vart allt bär hän. Filmen får ett stort plus att jag blir så berörd och engagerad. Det är dock ingen feelgoodfilm. Långt därifrån.

Thure Lindhardt spelar Lises elaka pappa Anders. Thure Lindhardt känner många igenom för säsong tre och fyra i tv-serien Bron där han spelar Sagas nya danska poliskollega Henrik. Henrik i Bron är inte den mest sympatiska karaktären som drogmissbrukande polis men efter att ha sett honom i flera roller med betydligare mer vidriga karaktärer är rollen i Bron nog hans mest sympatiska. I denna film för han än en gång en våldsbenägen sammanbiten man som man helst inte vill träffa i verkliga livet.

Filmen är Tea Lindeburgs debut som långfilmsregissör. Lindeburg har även skrivit manus, baserat på Marie Bregendahls berättelse En Dødsnat från 1912. Jag ser fram emot fler filmer i regi av Tea Lindeburg. Tea Lindeburg har tidigare skrivit manus till Netflix-thrillerserien Equinox från 2020, baserad på hennes DR-podcast Equinox 1985 som nominerades till Prix Italia 2017. Lindeburg har därutöver gjort en rad satirserier och barn/ungdomsserier och kortfilmer bland annat för DR och TV2.

Lite fakta om filmens framgångar:
As In Heaven fick världspremiär på filmfestivalen i Toronto förra året och tävlade därefter i San Sebastian, där den belönades med regipriset till Tea Lindeburg och priset för bästa huvudroll till Flora Ofelia Hofmann Lindahl. Hon blev tidigare under 2021 den yngsta mottagaren någonsin av en Robert-statyett i kategorin bästa kvinnliga huvudroll i en tv-serie, för sin insats i DRs dramaserie Vargen kommer som visats i SVT.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Barns rättigheter, Filmkritik, Filmrecension, kvinnoförtryck

Filmrecension: Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter

6 april, 2022 by Redaktionen

Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 april 2022
Regi David Yates
Manus J.K. Rowling och Steve Kloves
I rollerna Mads Mikkelsen, Jude Law, Eddie Redmayne

Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 april 2022

Film nummer tre i den planerade serien av fem om äventyren för den generation som föregick Harry Potter är en film som måste ses för alla som älskar Harry Potters värld. En välkommen återkomst av denna magiska spännande värld där vi både får svar på en du frågor som vi funderat på efter förra filmen och ett möte med flera fantastiska vidunder. Men om man inte är insatt i berättelserna kan det vara svårt att hänga med, det kan vara rörigt för den som inte känner till historiken.

I denna film får vi möta Albus Dumbledores bror Abeforth och veta mer vad som hände mellan de två bröderna och vi får även mer information om deras syster Ariana som tragiskt gick bort under en tre-vägs duell mellan Abefoth, Albus och Grindewald. Relationen mellan Albus och Grindewald förklaras också och hur de kom att skapa blodspakten. Credence fick i förra filmen reda på att han är en Dumbledore och är ute efter hämnd, men är det som Grindewald har berättat för honom sant?

Vi får också följa Newt på ett viktigt solo uppdrag för att hitta ett djur som har stor betydelse för den magiska värden

Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter utspelas framför allt under 1930-talet i Berlin och det finns tydliga paralleller mellan den onde trollkarlen Gellert Grindelwald (spelas av Mads Mikkelsen) och Hitler. Filmen är förstås inspelad innan den ryska invasionen av Ukraina, men ämnet vad ondskefulla mäktiga män är beredda att göra är förfärande aktuell.

Den första filmen i denna prequel-serie till Harry Potter var den hittills bästa i serien. Tvåan nådde aldrig samma nivå. Denna tredje film är inte lika mästerlig som den första men absolut bättre än tvåan. Den är engagerande och spännande med otroligt välgjorda animationer.

Ett stort plus får filmen för att den efter händelserna i Berlin också låter oss få återbesöka Hogwarths. Det är trots allt där vi vill befinna oss om vi älskar denna magiska värld. Sista delen av filmen förflyttar sig sedan till Butan.

Filmen handlar, som titeln säger, en hel del om Dumbledore och hans bror. Filmens titeln fångar så bra vad filmen handlar om. Det är Dumbledore och det är fantastiska vidunder.

Ett litet minus är att jag saknar en kärlekshistoria från tidigare filmer som jag vill se mer av. Men helt utan kärleksberättelser är denna tredje film dock inte. Vi får följa en annan kärleksrelation stället: Jacob spenderar filmen att försöka få tillbaka Queenie som gick över till Grindewald i förra filmen i hopp om att en dag kunna leva öppet med Jacob.

Mads Mikkelsen är en duktig skådespelare men i rollen som den ondskefulle Grindelwald föredrar jag ändå Johnny Depp. Det är synt att han tvingades bort. Depp har något fascinerade i sin utstrålning av positiv galenskap.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: X – lika inspirerande som pulvermos

6 april, 2022 by Elis Holmström

X
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 april 2022
Regi Ti West

Tobe Hoopers Motorsågsmassakern fortsätter att vara en hörnsten vad gäller tematik och miljöval i skräckfilmer. Den ödsliga Texas-prärien befolkad av sadistiska galningar återkommer gång på gång i en rad olika popkulturella uttryck. Regissören Ti West är uppenbarligen besatt av Hoopers klassiska helvetesresa, här finns det vinkningar och referenser i kubik och kvadrat. Även Wes Cravens The Hills Have Eyes fungerar som ett starkt fundament för vad West vill åstadkomma här. Där dessa entusiastiska hyllningar är charmerande i marginalen så är de föga behjälpliga då det faktiskt ska skapas en intressant och robust film. För även om det finns stunder i X som är krypande obehagliga lyckas West aldrig åstadkomma något annat än en trivial och tjatig grisfest.

Från första början så lider X av en plågsam schizofreni, West – som också är filmens manusförfattare, verka vara oförmögen att bestämma sig för vilken sorts film han vill göra. Ibland verkar det vara en fortsättning på den sortens skräckfilm som Ari Aster gjort sig känd för. Nästa stund påminner det snarare om något som hade kunnat förekomma i Quentin Tarantino och Robert Rodriguez Grindhouse. De här diametralt motsatta sidorna lyckas aldrig samverka. Det är som en pingisboll som skjuts mellan de två planhalvorna. Den här märkliga mixen leder också till en av de mest ointressanta och utdragna intrigerna i skräckfilmens historia. Det är en ren orgie i pubertal fyllefest, fascination för blottade könsorgan och fruktansvärt sega natursekvenser – som leker Terrence Malick. Allt detta söver publiken snabbare än kloroform.

Det blir inte bättre av ett kollektivt skådespel som redan nu är en utmärkt kandidat till nästa års Razzie-gala. Den Texas-accent som aktörerna påtvingats är närmast parodisk, det är som en nidbild av Larry Hagman och Matthew McConaughey med den sistnämndas välkända ord ”all right, all right, all right”.

Den olidligt usla intrigen visar sig också vara utan betydelse då filmen går in i sin andra fas. Där får subtil och exakt skräck ställa sig i längst bak i kön, istället serveras ett blodbad som hade fått Kristian Tyrann att skämmas. Alla aspirationer att vara konstnärlig och djuplodande bokstavligt talat slaktas med alla möjliga tillhyggen. Det känns som skräckfilmens motsvarighet till blandsaft, addera bara vatten så har vi en film med varenda tänkbar klyscha, där förutsägbarhet väntar bakom varje hörn.
Den enda ljusglimten är ett fåtal stunder som faktiskt är krypande obehagliga. Dessa sekvenser är laddade, återhållsamma och otroligt exakta, men de är också sällsynta som högsta vinsten på en trisslott.

X är en förvirrad, lat och otroligt ointressant historia, med ett makabert dåligt skådespel och en berättelse som är lika inspirerande som pulvermos så är detta en av de största parenteserna på länge.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Nitram – Trovärdigt och omskakande om Australiens värsta massmördare

4 april, 2022 by Petter Stjernstedt


Nitram
Betyg 5
Svensk biopremiär. 8 april
Regissör: Jusin Kurzel
Medverkande: Annabel Marshall-Roth, Anthony LaPaglia, Caleb Landry Jones, Conrad Brandt, Essie Davis, Ethan Cook, Jessie Ward, Judy Davis, Kyan Hugh Mana Walters, Phoebe Taylor, Rick James, Sean Keenan, Zaidee Ward.

Justin Kurzels mästerliga Nitram borrar sig djupt ner i psyket på en massmördare. Med ypperligt skådespel och flertalet laddade scener kan inte detta inte bli annat än full pott.

Det är kufen, autisten, den förvuxna barnet som älskar sina smällare, att leka med elden till de snälla grannarnas förtret. Och skolpersonalen tvingas ständigt rycka in när Nitram smäller sina pjäser alldeles utanför skolan med risk att skada barnen som samlas runt honom som en svärm. Förutom lek med eld gillar han surfbrädor. Nitram drömmer om att en dag få  rutscha fram bland höga vågsvall. Vid ett första ögonkast kan mannen framstå som en oskyldig själ, speciell men ofarlig. Men så fel en kan ha.

Justin Kurzels Nitram blir i sitt fokus som tvillingbrodern till det amerikanska skoldramat Mass om föräldrarnas relation till mördaren. Här är blickfånget inställt mot marodören. Vi får en omfattande bakgrund  och serveras en trovärdig förklaring till hur en människa kan hamna i denna karusell av destruktiva mönster, hur han snabbt tappar det och plötsligt går bärsärkargång på en strandpromenad och pepprar ner allt som rör sig med laddat vapen.

Förklaringsmodellen stavas bristande stöd där hemma, utfrysning och mobbning som i sig leder till isolering och inneboende ilska som växer och gror. Bit för bit får vi pusselbitarna på plats. Det är flera avgörande incidenter i hans liv som involverad de allra närmaste – vännen Helen och Nitrams pappa- som får bägaren att rinna över. Filmskaparen Justin Kurzel ( Assassin Creed, Macbeth och Snow Town) sätter sig på höga hästar i sin vilja att förklara det komplexa, svåra. Till trots den stora utmaning hålls trovärdighet och autenticitet intakt filmen igenom.

Nitram som är ensammast i världen träffar en dag Helen, en rikemansdam och ägare av ett kråkslott och ett tiotal hundar. Helen, som är minst lika kufig som Nitram, fascineras av hans persona. Hon börjar uppmärksamma mannen genom att ge honom allt han pekar på. Det är en fin Harold-and-Maud liknande historia som målas upp , men rätt snabbt vänder det från – puttinuttigt till destruktiv och plågsam tragik. Mannens fascination för vapen leder honom rakt ner till helvetet.

Nitram är en sann berättelse baserad på en av Australiens värsta massaker. År 1996 i Port Arthur på Tasmanien sköts 35 människor ihjäl av en man med skarpladdat vapen. För illdådet fick han 35 livstidsdomar.

Kurzels tolkning är från början till slut en fascinerande studie av ett mänskligt och tragiskt människoöde om en enstöring som hamnar snett. Det är en nyanserad historia som aldrig svartmålar utan erbjuder publiken en djupare förståelse som delvis förklarar hur dessa destruktiva handlingarna kan bli verklighet. Skådespelet med en lysande Anthony LaPaglia som pappan och en Judy Davis som den stränge och nedbrutne mamman gör sitt till att lyfta Nitram ytterligare på betygsstegen.  Framförallt imponerar vår huvudrollsinnehavare. Caleb Landry Jones har vi sett i Three Billboards Outside Ebbing, Missouri i rollen som försäljaren Red Welby. Som Nitram är han ständigt övertygande och trovärdig och vi köper hans omvandling från förvuxet barn till monster. Nitram är omskakande, berörande och har alla ingredienser som krävs för att nå högsta betyg.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Filmrecension: Excess Will Save Us – lovande men en besvikelse

31 mars, 2022 by Rosemari Södergren

Excess Will Save Us
Betyg 2
Svensk biopremiär 1 april 2022
Regi Morgane Dziurla-Petit

Morgane Dziurla-Petit är en skicklig ung lovande regissör. Trots att jag blev besviken på denna långfilm, som bygger på en oerhört hyllad kortfilm som vann Guldbagge, ser jag tydligt att det är ett verk av en begåvad regissör. Hennes sätt att välja foton och berätta en historia är intressant och jag vill gärna se mer film från henne. Film där hon tar steget bort från sin egen släkt och familj och släpper lös dramatiken helt.

Excess Will Save Us är en dramadokumentär och har representerats på dokumentärfilmfestivaler. De som medverkar i filmen spelar sig själva men spelar ändå upp en mer absurd version av sig själva, det är jag övertygad om. De kan inte vara så utflippade som de är.

Morgane återvänder till sin släkt i den lilla nordfranska byn Villereau för att göra sin första långfilm. Hennes farbror, som är vuxen medelålders, bor hemma hos sin åldrade pappa. Det verkar vara flera som bor hemma hos sina föräldrar fast det är långt över tonåren. Då de flesta mest lever på sina små gårdar är det ett liv långt från det liv de flesta av oss i Sverige lever. Lön, skatt och spara till pension är begrepp som är viktiga i vårt samhälle. Inte så långt från oss ligger Frankrike med byn Villereau. Det är som att uppleva en helt annan värld där ingen tycks fundera på vad de ska leva på när de blir pensionärer. Det är fascinerande, tycker jag, hur olika liv vi kan leva och ändå tillhör vi Europa.

I fokus för filmens händelser står framför allt hennes pappa, hennes farbror och den gamla bittra farfadern. Morganes plan var från början att fokusera på sin kusin och hennes längtan efter att byta åker mot asfalt. Hennes kusin har en pojkvän som bor i stan. Men de tre männen tar över showen, definitivt. Till en början är det roligt och absurt och galet. Det är bara så svårt att riktigt engagera sig i personer som framställer sig själv som löjligare än de förmodligen är. Också den unga kvinnliga kusinen framställer sig som rätt dum.

Denna hybridfilm mellan dokumentär och dramakomedi är bitvis komisk, excentrisk och unik men någonstans i mitten av filmen snubblar den på sig själv, i samband med scenerna vi får se från kortfilmsfestivalen där kortfilmen Excess Will Save Us visas och farbrodern tillsammans med sin flickvän beter sig oerhört löjligt, som en parodi på landsortsbor. Meta-berättande där filmen ännu mer betonar att den handlar om sig själv.

Fakta om regissören
Morgane Dziurla-Petit är född 1996 i Frankrike och är bosatt i Sverige sedan 2017. Med flera prisbelönade kortfilmer bakom sig, gör hon nu sin långfilmsdebut. Excess Will Save Us belönades med juryns specialpris i Rotterdam tidigare i år och var uttagen till tävlan för Dragon Award på årets filmfestival i Göteborg.

Morgane Dziurla-Petit berättar om sina tanker om titeln på filmen:
– Med titeln vill jag säga att för att överleva måste man ibland förvanska historien. Det är ett sätt att skapa någonting stort på en plats där ingenting händer. Utom i människornas fantasi.

Delar av filmen är mästerliga och berättar något mer än att skildra några udda personer i en liten nästan bortglömd by. Då vi kan se hur människors rädsla och paranoia skapar problem och skräck, som när någon sköt duvor och en dam larmade och polisen kom till byn för att jaga terrorister. Men för min smak dras skämten för många barn och karaktärerna framställer karikatyrer av sig själva och när två av dessa män i fyllan en natt slog ihjäl gårdens hönor med hammare, då fick jag nog. Jag undrar: har regissören på allvar låtit dem döda hönor för filmen eller är det låtsashönor vi ser? Jag vet inte, men jag mår dåligt av den scenen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 186
  • Sida 187
  • Sida 188
  • Sida 189
  • Sida 190
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in