• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Nope – Jordan Peeles uppföljare till Get Out och Us vill för mycket för sitt eget bästa

11 augusti, 2022 by Jonatan Södergren

Nope
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2022
Regi Jordan Peele
I rollerna Steven Yeun, Keke Palmer, Daniel Kaluuya, Michael Wincott, Terry Notary m fl.

Jordan Peele är tillbaka med sin tredje film efter kritikersuccéerna Get Out (2017) och Us (2019). Nope är en kreativ film, för att inte säga bitvis banbrytande, men jag lämnar ändå biosalongen med en blandad upplevelse. Första timmen känns det som att filmen inte riktigt kan bestämma sig för vad den vill vara för film, som att den fastnar i att vilja säga för mycket på en och samma gång, för att sedan mynna ut i en spektakulär andra hälft. Jag frågar mig själv om den långdragna inledningen var nödvändig för att bygga upp karaktärerna och handlingen, men jag är osäker.
Det rör sig någonstans mitt emellan sci-fi och skräck. Filmen handlar om en svart familj som tränat upp hästar för Hollywood i flera generationer. Familjens patriark dör redan i öppningsscenen efter att ett föremål som troligtvis fallit från ett flygplan träffar honom. Vi får istället lära känna hans två barn, OJ (spelad av Jordan Peele-favoriten Daniel Kaluuya) och hans mer karismatiska syster Emerald (Keke Palmer imponerar i denna roll). De börjar snart misstänka att något övernaturligt är i görningen och bestämmer sig för att försöka filma detta övernaturliga fenomen.
I ett av filmens sidospår ser vi Oscars-nominerade Steven Yeun som en före detta barnstjärna från 90-talet som fortfarande är traumatiserad efter att de andra skådespelarna i hans tv-program blev brutalt mördade av en schimpans. Sidospåret har kanske en symbolisk betydelse för filmens budskap om att tämja det otämjbara, men känns även symptomatisk för den röriga inledningen. Men när filmens pusselbitar väl fallit på plats blir det en riktig nagelbitare. Problemet är bara att startsträckan är så lång. Möjligtvis är filmen för kreativ för sitt eget bästa, den hade i min mening vunnit på att vara lite mer rakt på sak, gärna med en annorlunda klippning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ffilmkriti, Filmkritik, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Jordan Peele, Nope, Recension, SciFi

Filmrecension: De förbannade åren 2 – berättelsen känns närmare än någonsin

11 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

De förbannade åren 2
Betyg 3
Släpps för digitalt köp 15 augusti och för digitalhyra 29 augusti 2022
Regi Anders Refn
I rollerna Jesper Christensen, Bodil Jørgensen, Mads Reuther, Gustav Dyekjær Giese, Sara Viktoria Bjerregaard, Lue Dittmann Støvelbæk, Sylvester Byder, Pernille Højmark, Claes Malmberg, Jesper Zuschlag m fl

Anders Refns krigstidsdrama De förbannade åren om tiden då Danmark ockuperades av Nazi-Tyskland under andra världskriget blev en stor succé på danska biografer med över en miljon besökare. Filmen hade premiär i Danmark 2020 och kom samma år även till svenska biodukar. Nu kommer uppföljaren till svenska tittare digitalt.

Uppföljaren är liksom den första filmen en realistisk skildring av hur människor kan agera under en ockupation. Precis som med den första filmen känner jag att uppföljaren gärna kunde ha släppts som en tv-serie i stället. Uppföljaren är två och en halv timme men eftersom det är flera olika människoöden och relationer som utvecklas skulle det fungera alldeles utmärkt att fördjupa i en serie av åtta eller tio avsnitt.

De förbannade åren inleddes när nazisterna ockuperade Danmark i april 1940. Handlingen kretsar kring den välbärgade elektronikfabrikören Karl Skov och hustrun Eva som vid ockupation levde de ett behagligt överklassliv i Köpenhamn med de fem barnen Michael, Aksel, Knud, Valdemar och Helene. Fabrikören Karl tvingades motvilligt att producera för den tyska marknaden, vilket skapade motstridigheter i familjen. En av sönerna, Michael anslöt sig till tyskvänliga Frikorps Danmark medan en annan son, Aksel gick med i den danska motståndsrörelsen.

I uppföljaren, De förbannade åren 2, startar berättelsen 1943, två år före krigsslutet. Vi får följa familjens öden från 1943 fram till sommaren 1945 då Danmark åter blir fritt. Skildringen av de olika karaktärerna fördjupas och konflikterna både mellan familjens medlemmar och i samhället ökar. Karl uppmanades i början av ockupationen av danska makthavare att samarbeta med tyskarna i fabriken. Men då krigslyckan för Nazi-Tyskland vänder och det blir allt tydligare att tyskarna kommer att förlora kriget då vänder de danska makthavarna kappan efter vinden. En ironisk men samtidigt träffande skildring är av de svenska kapitalisterna som samarbetar med den danska fabrikören. Svenskarna är ännu skickligare på att känna av vart vindarna vänder riktning åt. När tyskarna är på väg mot förlust satsar de svenska kapitalisterna på de nya förväntade vinnarna.

Det är så skrämmande att se hur tyska myndigheter under ockupationen förföljer sitt lands frihetskämpar och hur dansk polis griper danska motståndsmän och låter tyska Gestapo både tortera och döda dem. Sverige har skonats från att vara inblandat i krig under hela 1900-talet. Jag hoppas att många svenska tittare väljer att se denna skildring av Danmark under ockupationen. Jag tror vi har mycket att lära oss av att se hur människor agerar. Det är krig i Europa nu och berättelsen känns närmare än någonsin.

Familjen Skov splittrades redan i början av ockupationen. Aksel måste har gå under jorden för att inte gripas och dödas av nazisterna och han utvecklas gradvis till en målmedveten motståndsman. Pappa Karl kämpar för sitt livsverk, sin fabrik, under allt svårare förhållanden ochnär den danska koalitionsregeringen kollapsar står han plötsligt utan politiskt stöd, Han måste vidta säkerhetsåtgärden för att han inte ska gripas som tyskvän efter kriget. Det kan vara dödsstraff på att ha hjälpt ockupationsmakten, trots att regeringsmedlemmar hade uppmanat honom till dt. Vi får verkligen se politikers fulspel skildrat. Det gör mig rädd med tanke på att varken världen i stort eller ens Europa är bevarat från krig idag.

Uppföljaren är engagerande och ger mycket att tänka på. Jag hoppas många ser den. Den visar både makthavares fulspel och också hur olika möjligheterna är att klara sig för olika samhällsklasser. Överklass som samarbetat med ockupationsmakten har mycket större chans att överleva när allt faller ihop än de fattigare och arbetarklassen. Vi borde prata mycket mer om vad krig och våld gör med människor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Danmark, Filmkritik, Filmrecension, Krig, Nazi-tyskland

Filmrecension: Var är Anne Frank – tyvärr alltför förutsägbar

10 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Var är Anne Frank
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Ari Folman
Svenska röster Filippa Steen, Ester Sjögren, Joakim Jennefors, Charlotte Ardai, m.fl.

En animerad film som drar paralleller mellan den judiska flickan Anne Frank som dödades av nazisterna och flyktingbarn runt om i världen idag. Delvis fungerar filmen men samtidigt är den väldigt förutsägbar och tillrättalagd. Eftersom filmen lanseras i Sverige med svenskt tal tänker jag att den främsta målgruppen är skolbarn.

Kitty var namnet på den påhittade vän som Anne Frank talade till i sin dagbok. Kitty kommer till liv på det museum som öppnats i de lokaler där familjen Frank gömde sig för nazisterna. Där finns också Anne Franks originaldagbok. Kitty som vaknat till liv vet inte att tiden gått och att Anne är död. Kitty börjar leta efter Anne Frank och möter under sitt letande den unge ficktjuven Peter som blir hennes vän och kumpan.

Till sin förskräckelse upptäcker Kitty att Amsterdam, där museet ligger, gjort Anne Frank till en hyllad hjälte eller gud genom att döpa såväl en skola som en bro och en teater efter Anne Frank.

Den är vackert animerad och de svenska rösterna är jättebra. Att berättelsen till stor del är förutsägbar är inte så mycket att göra åt. Vad som hände med Anne Frank är välkänt. Filmskaparen drar likhetstecken mellan den förföljelse och utrotning som nazister gjorde på judar och människor som flyr till Europa idag.

Minst en och en halv miljon judiska barn dödades av nazisterna under förintelsen. Det går knappt att ta in och förstå. Barn utsätts också idag av krig, våld och förföljelse. På många håll i världen är det krig och människor förföljs. Ryssland försöker ta över Ukraina, i Jemen utsätts befolkningen av liknande attacker från Saudiarabien. I Burma liksom i Kina förföljs muslimska grupper. Med dessa krig och förföljelser är likheten med vad judarna utsattes för tydliga. Däremot tycker jag att filmskaparen förenklar frågor som är mer komplicerade när de sätter likhetstecken mellan alla som söker uppehållstillstånd i Nederländerna och judarnas situation i Tyskland under andra världskriget.

Kitty tar med sig original-dagboken från museet då hon ger sig ut på sitt sökande. Dagboken som är en historisk klenod har stort värde för landets makthavare. Med den kan Kitty tvinga fram ett beslut att ett start antal flyktingfamiljer får uppehållstillstånd. Det är både ironiskt och en tydligt skrämmande bild och av vad de som styr världen värderar mest.

Varför jag inte ger filmen högre betyg beror på att den är förutsägbar på många plan. Jag upplever att filmen förenklar vissa frågor och är propagandistisk mer än ett drama. Det är viktigt att prata om att människor förföljs och förtrycks och det är viktigt att försöka förändra världen och kämpa för allas lika värde. Humanitet och att respektera människors värde är under attack i världen idag där högerextrema krafter går framåt. Men jag har ändå svårt för när filmer eller teaterföreställningar blir mer propaganda och plakat än dramatik.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Anne Frank, Filmkritik, Filmkritik, Filmrecenskon

Filmrecension: The Princess – omskakande, griper tag i mig

9 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Filmrecension:The Princess
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 augusti 2022
Regi Ed Perkins
Medverkande Prinsessan Diana (arkiv), prins Charles (arkiv), drottning Elizabeth II (arkiv) m fl.

En drabbande dokumentär om prinsessan Diana, ihop-klippt med arkivmaterial. Filmen visar inte bara hur den brittiska monarkin lät henne må dåligt utan att få hjälp, det är också en film som skildrar det brittiska folkets relation till monarkin, på gott och ont.

Hur illa behandlad prinsessan Diana var av prins Charles och det brittiska hovet, det har berättats tidigare, bland annat mycket träffande i tv-serien The Crown. Men nu griper det tag i mig som tittare ännu mer då hela filmen är uppbyggd på verkligt material. Ibland är det väldigt små rörelser med prins Charles ögon eller mungipa som avslöjar att han ljuger. Närbilder på prinsessan Dianas ansikte är ofta oerhört talande. Allt blir så mycket starkare och rakt på när det är dokumentärt. Ändå låter regissören olika röster komma till tals, både de är för monarkin och de som är emot. Också röster som är kritiska till prinsessan Diana hörs i filmen liksom många av de som älskade henne.

Diana gifte sig med prins Charles när hon var 19 år och han var då tolv år äldre. Skillnaden i ålder kan ha varit ett problem i äktenskapet, men det stora problemet måste ha varit att prins Charles redan hade mött sitt livs kärlek, Camilla Parker-Bowles, som hovet förbjöd honom att gifta sig med. Camilla Parker-Bowles var redan gift och en brittisk tronföljare eller kung fick inte gifta sig med någon som var frånskild. Men prins Charles höll en nära kontakt med denna kvinna också då han var gift med prinsessan Diana och det mesta pekar på att de hade en kärleksrelation hela tiden. 2005 fick prins Charles till slut ändå gifta sig med Camilla Parker-Bowles, åtta år efter att prinsessan Diana dött.

En stor del av filmklippen har aldrig tidigare visats. Klipp som visar en närhet mellan publiken och Diana och kameran vänds också tillbaka på folket. Hon var populär och filmklipp visar henne som engagerad och intresserad av människor och deras öden. Hon blev kanske för populär för att passa prins Charles och det brittiska hovet. På USA-besök blev hon hyllad av presidenter och Hollywood-skådespelare och hon blev uppbjuden att dansa med John Travolta. Förmodligen var den brittiska monarkin inte mogen för en så populär prinsessa. Att prins Charles var avundsjuk syns tydligt på en del filmklipp. Fast det största problemet för deras äktenskap var nog inte att prinsessan Diana var så populär och så ungdomligt impulsiv. Det största problemet var säkert prinsens fortsatta kärlekshistoria med Camilla Parker-Bowles.

För varenda en som är intresserad av kungahus och det brittiska i synnerhet måste absolut se denna dokument. Den är omskakande även om det mesta är känt sedan tidigare blir det så mycket tydligare med dessa filmklipp från verkligheten utan skådespelare.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Kungahus, Prinsessan Diana

Filmrecension: Playground – en skrämmande skildring av skolgården ur barnens perspektiv

7 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Playground
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Laura Wandel

Playground är en skildring av barndomens mörka sidor och visar hur hemska barn kan vara emot varandra utan att vuxna ser eller förstår ett dugg av vad som pågår. Det gör ont i magen när jag ser hur blinda och oförstående de vuxna kan vara. Det blir extra starkt då allt är filmat ur barnens perspektiv med kameran på barnens höjd. Vi ser vilka vuxna som ens orkar böja sig ned och möta barnen där de är och vilka som bara gormar uppifrån. Playground är en skrämmande skildring av skolgården ur barnens perspektiv.

Vi får följa sjuåriga Nora som slits motvilligt ur sin pappas famn vid grindarna till skolan där hon nu ska börja. Hon ska börja skolan och kommer dit tillsammans med sin äldre bror Abel. Nora gråter och vill inte alls börja i skolan och hon söker upp sin bror för att få vara med honom på rasterna. Men han knuffar bort henne. Ganska snart inser både Nora och vi som tittar på filmen att Abel är mobbad. Han är inte bara retad utan blir slagen och doppad med huvudet i toalettstol och slängs bland sopor. Nora måste lära sig de sociala koder som hjälper bland barnen. Det är en tuff värld för barn. I periferin anas en och annan vuxen men nere i Noras ögonhöjd är det barnens granithårda spelregler som gäller.

Ibland är Nora väldigt sur och jag blir förskräckt över att hon inte vågar berätta för de vuxna. Jag vet inte hur det är i skolor nu för tiden. Så här hård mobbning med våld förekom inte i den skola där jag gick men däremot blev många retade. Det kunde göra ont också men detta våld som förekommer i filmen är ändå mycket värre. Det gör ont att se och jag hoppas att filmen ses av alla som arbetar med barn och att den kan få igång samtal om barnens tillvaro i skolan.

Det är så hemskt att barnen så sällan kan prata om vad som händer med de vuxna, att de inte kan förklara vad som händer och att ingen vuxen verkar vilja försöka ta reda på vad som händer och varför. Inte att undra på att världen är full av vuxna som struntar i andra och att det blir krig och klimatförstörelse, när barn växer upp under sådana hemska situationer och sedan blir vuxna.

Filmens regissör, Laura Wandel, är född 1984 i Bryssel. Playground . Den tog fem år att göra. Laura Wandel tillbringade mycket tid på skolgårdar och över 200 barn provfilmades innan hon hittade rätt. I ett pressutskick berättar hon:
– Barnen fick inget manus. Tillsammans med en speciallärare arbetade vi fram en metod där barnen presenterades för en situation och tillsammans kom vi framåt med scenerna. På så vis kunde de bidra med sina egna tankar och erfarenheter. Jag vet till exempel ingenting om TikTok. Det kom helt från barnen.
Att hela tiden hålla kameran på barnens nivå gör att de vuxna ofta bara syns från midjan och ner.
– Men när de böjer sig ner till barnens nivå, då vet vi att de anstränger sig för att verkligen lyssna.

Playground, som var Belgiens Oscarsnominering 2022, vann Kritikerpriset i Cannes 2021 och vann Dragon Award Best International Film på Göteborg Filmfestival 2022.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Barnens perspektiv, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, mobbning

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in