• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecenion: Marschen mot Rom – omskakande avslöjande om fake news

20 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Genom tidigare okända bilder och sin karaktäristiska filmanalys berättar Mark Cousins om fascismens födelse i Italien och sedermera spridning över Europa. Delvis en essäfilm och delvis ett historiskt dokument kontextualiserar Cousins historien och visar att dåtiden är en spegelbild av vår egen tid. En tid där massmedia manipuleras och extremhögern långsamt kryper fram igen.

Mark Cousins visar hur nära Mussolini och Hitler stod varandra, även om det ofta var Hitler som drog mest i trådarna. Han drar paralleller till vår tid och visar klipp med Donald Trump och Brasiliens före detta president Jair Bolsonaro och Ungerns Viktor Organ. Jag undrar dock varför han inte tar upp diktaturen i Iran och Saudiarabien.

På ett sätt finns det många likheter med vår tid i situationen för människor i Italien och för den delen också i andra länder som fick fascistiska eller nazistiska regeringar vid tiden före och kring andra världskriget. Skådespelerskan Alba Rohrwacher gestaltar människor röster, hur de i början trodde att fascismens skulle rensa bort orättvisorna i samhället. De rika blev bara rikare, inflationen härjade och många arbetare kunde knappt få mat för dagen.

Det är viktigt att förstå vad som gjorde att fascism kunde växa fram. Jag tror dock att det finns en annan form av diktatur som kanske har ännu större möjligheter att ta över i en del västländer idag, den IS-inspirerade islamismen. I dessa länder kan stora skaror sättas igång och gå på gator och skrika mot Salman Rushdies bok utan att ha läst den.

I västvärlden är väldigt många människor oerhört individualistiska, så jag har lite svårt att se framför mig en stor mängd västerlänningar marschera tillsammans för att ta över regeringen. Jag tror hoten kommer från diktaturer som Ryssland, Kina, Iran och Saudiarabien – och mest från de länder som kan sätta igång stora massor. Men diktaturer som Ryssland och Kina kan knappast få igång stora mängder medborgare i västländer.

Så jag håller inte med regissören om att hotet enbart kommer från högerextremism. Islamister är ett lika stort hot, kanske större. Men det oerhört professionella med denna film är hur Mark Cousins analyserar den tidens fake news – och hur han visar på vad som gav Benito Mussolini och hans svartskjortor möjlighet att ta makten. Det var de alltmer ökande klyftorna men också makthavare som valde att släppa fram Mussolini. Fast å andra sidan har Ungern redan gått mot diktatur. Den allra viktigaste frågan är hur det går att förändra att klyftorna fortsätter att öka mellan de rika/mäktiga? Idag har vi en värld där de som arbetar och som drabbas av inflation och Riksbankens räntehöjningar och de kapitalistiskt styrda elbolagen inte kan påverka besluten och är maktlösa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Essäfilm, Fascism, Filmkritik, Filmrecension, Italien., Mussolini

Filmrecension: Den makalöse Maurice – en förförande hyllning till fantasin

20 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Den makalöse Maurice
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 februari 2023
Regi Toby Genkel, Florian Westermann
Svenska röster: Dan Ekborg, Edvin Ryding, Happy Jankell, Anton Körberg m fl.
Censur 7 år

En spännande och rolig animerad historia om kraften i berättelser, om litteraturens styrka – en förförande hyllning till fantasin och det magiska. En film som passar bra att gå på för alla åldrar. Men då filmen består av flera berättelser som vävs samman kan det vara lite svår att hänga med i för de allra minsta. Den släpps med svenskt tal med flera duktiga skådespelare som Dan Ekborg, Edvin Ryding, Happy Mankell och Anton Körberg, vilket är ett stort plus.

Huvudpersonen är Maurice, en stor orange katt som kan tala. Maurice reser från stad till stad och tar betalt för att hjälpa städernas invånare att bli av med råttor. Maurice är en magisk katt, inte bara det att han kan tala utan han kan också locka fram en pojke med flöjt som går genom staden och får med sig alla råttor. Det är bara det att egentligen samarbetar pojken med flöjt, råttorna och Maurice.

Att vara lurendrejare håller ofta inte i längden. En dag kommer det till en stad där de träffar bokmalen Malicia, som genomskådar dem. Men hon avslöjar inte att de är lurendrejare utan får istället med dem på att undersöka de mystiska fenomen som plågar staden.

Maurice är en rolig huvudperson. Han har de egenskaper som en katt brukar anses ha – och han är både individualistisk och ändå kärleksfull bakom ytan. Det går inte att låta bli att älska Maurice.

Den ena berättelsen är det som händer med Maurice och hans vänner och samtidigt får vi paralleller till en bok som Alicia läser ur och förstås finns det paralleller till den berömda sagan om råttfångaren i Hameln. Genom inspirationen från råttfångaren i Hameln och den bok om Bunny kanin som Malicia läger ur blir berättelsen om Maurice och hans vänner en meta-berättelse. Film blir en skildring av hur viktiga sagor och berättelser är för att vi ska förstå våra liv och vad som händer. Det går att denna familjefilm passar lika bra för vuxna som för barn.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animation, Familjefilm, Filmkritik, Filmrecension, Magiskt

Filmrecension: Ekens rike – helt fantastisk, enastående ögonöppnare

17 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Ekens rike
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 februari 2023
Regi Laurent Charbonnier och Michel Seydoux

En helt fantastisk, enastående film om en ek och allt som rör sig i, på och kring eken under ett års tid. En film utan tal. Istället är det naturen, djuren, insäkterna och växterna som berättar något, men utan våra mänskliga ord. Vi får följa ekorrar, grodor, insekter, möss, rådjur, ugglor, vildsvin och många andra djur genom årstidernas växlingar under ett år i och omkring en 210 år gammal ek. Här utspelar sig livets alla vedermödor.

Jag är imponerad. Hur har filmskaparen lyckats filma detta. Vilket tålamod. En del scener är till och med under jord där vi ser rotsystem och vad som rör sig där under. Vi kan se hur en svamp bildas och spränger sig fram genom ytskiktet.

Från filmens presentation:
Eken är kungen bland träd och en symbol för kraft och ett långt liv. Det mäktigaste trädet på våra nordliga breddgrader, som av många förknippas med hopp om livet för framtida generationer. Men eken är inte bara en symbol, för mängder av djur är det den plats de kallar sitt hem.

Det är underbart foto och flera söta favoriter som ekorren, mössen och hjortar och ugglan som spanar på natten. På dagtid flera olika fascinerande fågelarter. Men det är inte bara lugnt. För djuren måste vara uppmärksamma och beredda att fly, där finns farligheter från flera håll. För djurens, insekternas och fåglarnas liv är samtidigt en kamp för överlevnad. På ett enastående sätt får vi följa problem med grannsämja, solidaritet, romantik och uppfostran av barnen. Vi kan upptäcka att ibland är djuren rätt lika människor – eller om det är tvärtom: människor är djurlika. Inte särskilt konstigt, allt på denna jord är vävd ur samma materia.

Denna film är en hyllning till naturen, en uppmaning att ta vara på och vårda naturen, att respektera naturen och se den otroliga mångfalden.

Det är rätt tydligt att denna film inte är inspelad i Sverige. Det finns ekar i Sverige och också en del som är stora och gamla som denna ek men oftast hr vi en annan naturbild. Men det spelar ingen roll. Filmen är en ögonöppnare för att vara vakna, öppna, alerta och uppmärksamma när vi är i naturen och gärna ha tålamod, då kan vi också upptäcka en oändlig mångfald av liv i vår natur.

Regissören Laurent Charbonnier är tidigare känd för dokumentärer som Flyttfåglar och den Césarnominerade Animals in Love. Michel Seydoux gör efter en lång karriär på produktionssidan (På väg till skolan finns på meritlistan) regidebut med Ekens rike. Ekens rike berättas helt utan dialog så att alla oavsett språk eller ålder kan följa med.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tillbaka till Seoul

16 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Tillbaka till Seoul
Betyg 2
Svensk biopremiär 17 februari 2023
Regi Davy Chou
Skådespelare Ji-Min Park, Kwangrok Oh, Guka Han, Seo Yeong-Kim, Yoann Zimmer, m.fl.

En film om en ung kvinna som söker sina rötter i Sydkorea, men samtidigt lurar sig själv och inte är ärlig varken mot sig själv eller omgivningen om sina känslor. Huvudpersonen är i filmens början 25-åriga Freddie som adopterades som baby från Sydkorea till en familj i Frankrike. Av vad som verkar en impuls eller slump har hon landat i Seoul, i Sydkorea. Hon skulle på semester i Japan men alla flyg dig var inställda på grund av orkan.

I Seuol träffar hon några unga människor på en bar och hon får reda på vart hon ska vända sig för att kunna hitta sina biologiska föräldrar. Men det är svårt att riktigt känna sympati för Freddie. Hon tycks vara i total avsaknad av impulskontroll. I sin attityd till omgivningen visar hon att hon anser sig vara det stora offret hela tiden och hon förväntar sig att alla ska ställa upp på henne medan hon tycks ha rätt både utnyttja och förolämpa alla omkring sig. Samtidigt antyder filmen att hon har ett bra arbete med hög lön. Hur har hon annars råd med det dyra liv hon lever? Men om människor på så höga poster i arbetslivet är så impulsdrivna och kan dricka så mycket alkohol och använda narkotika då är världen illa ute.

Freddie utnyttjar friskt alla människor hon möter men kan kasta bort dem så fort hon får en sådan nyck. Det är därför svårt att sympatisera med henne. Kanske vill filmen säga att en människa kan känna en sådan stark sorg inom sig för att hon eller han blivit bortadopterad, bortvald av sina föräldrar. Det är förstås svåra frågor. Ibland skulle jag vilja se den andra sidans berättelse: de föräldrar som adopterar ett barn för att de så gärna vill ha barn och de ger allt de kan till detta barn. Hur känns det om barnen som vuxen blir så egofixerad, kall och oärlig om sina känslor som Freddie?

Vi får under filmens gång reda på att hennes pappa har stora problem med alkohol och han verkar var lita impulsiv utan gränser, precis som Freddie. Är filmens budskap att det biologiska arvet är så starkt?

Det filmen förmedlar till mig är ett råd att ta vara på livet när det pågår, att ta hand om människor och relationer och inte vänta ett par år med att höra sig för då kan det vara för sent. Fast samtidigt är jag inte säker på att det är var regissören vill säga. Freddie är en person som aldrig tar vara på det hon har eller de som finns omkring henne.

Förutom att det är svårt att sympatisera med Freddie är filmen väldigt abrupt ihopklippt. Det är flera år emellan vissa scener och alldeles för mycket vi inte vet om vad som hänt under tiden.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ant-Man And The Wasp: Quantumania – en storslagen rymdopera

15 februari, 2023 by Elis Holmström

Ant-Man And The Wasp: Quantumania
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 februari 2023
Regi Peyton Reed

Disney och Marvel Studios har tillgång till den senaste och mest banbrytande tekniken med Ant-Man And The Wasp: Quantumania. Det har också figurerat flera löften om att detta är avsett som den sanna språngbrädan för de kommande faserna som ska kulminera i två Avengers-filmer om ett par år. Men trots att framtiden kan tyckas vara det enda målet med filmen är Quantumania oväntat tillbakablickande och gammalmodig i sin berättelse och visuella design. Det finns en idé att Marvel stryper sina regissörer med strikta krav. Att de endast tillåts vara kuggar i ett massivt maskineri, att de i en krissituation skulle kunna bytas ut mot ansiktslösa tjänstemän. Den senaste fasen i den långa MCU-sagan har dock motbevisat detta. Doctor Strange: In The Multiverse Of Madness, Thor: Love and Thunder och Black Panther: Wakanda Forever har motbevisat det genom sina tydliga signum från regissörer som Sam Raimi, Taika Waititi och Ryan Coogler.

Peyton Reed har sina rötter i en rad komedier, med varierande kvalitet ska tilläggas. Men inom Marvels ramverk kunde han finslipa sin komik och sin personregi. Ant-Man-filmerna har alltid varit studions mest humoristiska, konceptet med krympande karaktärer lämpar sig också för en mer komisk touch.

Och med den charmante Paul Rudd i huvudrollen har Ant-Man alltid varit ett nöje att se. Den här gången har dock Reed fått ett större ansvar och en större berättelse. Nu är det inte fråga om ett litet – ursäkta ordvitsen, äventyr i San Francisco som involverar gangsters utan en storslagen rymdopera som tar inspiration från Star Wars, Flash Gordon och Total Recall.

Flera regissörer har stött på patrull då skalan och miljön förändras alltför mycket. Sam Mendes kändes rejält klämd då han tvingades anamma mer action och spektakel i Spectre än i den mer fokuserade Skyfall. Reed lyckas dock navigera dessa förändringar relativt väl, även om en stor del av introduktionen känns ofokuserad och inte lika självsäker som de två tidigare filmerna. Detta är aningen förvånande då dessa sekvenser är av den mer bekanta sorten för Reed. Det är lättsam familjedramatik, tonvis med humor och en Paul Rudd i högform. Men samtliga sekvenser i San Francisco känns pliktskyldiga och rastlösa. De bästa actionfilmer lyckas alltid förankra sina explosioner och högljudda volym i värme, goda karaktärer och gärna en god mytologi. Dessa element är länge vilande i Quantumania och det tar ett bra tag innan Reed finner sig.

Först när resan inleds mot det fantasifulla kvantum-universumet mjukas lederna upp. Då förvandlas filmen till ett härligt matinéäventyr som släpper loss sin fantasi. Allting känns som en enda lång hyllning till de mest klassiska science-fiction berättelserna av Jules Verne eller H.G Wells. Allting utspelas mot en oerhört fantasifull bakgrund där färger och hysterisk design möts. Det vilar något lekfullt och ytterst avslappnat över hela äventyret trots att världen står på spel. Reed förstår att det enda sättet att hantera de absurda koncepten med tidsresor genom multipla universum är att ständigt luta sig mot en god dos humor. Där komiken känns aningen pliktskyldig i filmens början blir den till slut dess största tillgång. Precis som Marvel-kollegan James Gunn har Reed inga problem att skratta åt sig själv. Där Wakanda Forever var ett mörkt, sammanbitet och snillrikt drama är detta en härlig hink med popcorn som dränkts i smör. Actionscenerna är lika bombastiska som ett nyårsfyrverkeri. Det känns som en enda lång – men sympatisk, pojkdröm, där rymdskepp, rymdvarelser och laserstrålar kolliderar i ett konfettiregn i regnbågens färger.

Även om de lättsamma elementen är en tillgång finns det flera segment som hade mått bra av att processas längre. Då Stan Lee skapade sina tidiga och mest älskade hjältefigurer aspirerade han att skapa ett fiktivt universum som inte bara ämnade att berätta äventyrssagor. Genom åren har Marvel – både i serietidningar och i sina bästa filmer, innehållit en tydlig observation av vårt verkliga samhälle, där allegorier och paralleller alltid varit närvarande. Quantumania har en rad av dessa inslag, dessutom med god potential att skänka filmen sant intellektuellt djup. Men tyvärr är dessa delar ytterst underutvecklade. Denna förlorade potential drabbar också Jonathan Majors som den hänsynslösa Kang. Majors bär med sig en starkt auktoritet och en skrämmande övertygelse som påminner om nutidens mest brutala diktatorer och demagoger. Men även här väljer Reed att inte skapa ett fiktivt scenario som speglar den auktoritära våg som sveper över vår egen planet. För hur underhållande det än är med storslagna scener och dånande action hade lite svärta kunnat skänka ett annat djup och berikat underhållningsvärdet än mer. Peyton Reed väljer också att understryka ett ganska platt och ointressant patos som känns aningen forcerat. En rad repliker ter sig också aningen krystade och övertydliga då tematiken gällande behovet av kärlek och tillit är solklar.

Men Quantumania är trots sin brist på filosofiskt djup och sitt uttjatade patos ett strålande äventyr som understryker behovet av att behålla barnasinnet även i vuxenålder.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ant-Man, Disney, Filmkritik, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 136
  • Sida 137
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 487
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in