• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Hysteria

19 november, 2011 by Redaktionen

Title: Hysteria
Betyg: 3
Svensk premiär: 25 november

Året är 1880 och över hälften av Englands kvinnor lider av sjukdomen hysteria. Läkaren Dr. Mortimer Granville hamnar av en slump på en kvinnoklinik som drivs av Robert Dalrymple där han botar hysteriska kvinnor genom att ge dem orgasmer. Robert har även två döttrar, den perfekta Emily och kvinnokämpen Charlotte, som båda tycks fånga Mortimers intresse. Att arbeta med stimulering av det kvinnliga könet kan bli ett rätt slitsamt arbete i längden och det slutar med att Mortimer får lite handproblem vilket inte uppskattas av de kvinnliga klienterna. Med sin vän uppfinner han då en mekanisk lösning, vibratorn.

Hysteria har hajpats i media och det talas om att det är årets film. Jag hade själv väldigt höga förväntningar som till viss del krossades. Hysteria är en mysig, romantisk komedi som bjuder på en del rätt roliga scener, men i det långa loppet är det en rätt seg och väldigt förutsägbar film. Man behöver egentligen bara kolla på trailern, så har man sett hela filmen.


Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Kulturbloggen möter Joachim Trier, regissören till Oslo 31 augusti

18 november, 2011 by Rosemari Södergren

En melankolisk film om ensamheten – det är filmregissören Joachim Triers beskrivning av sin nya film ”Oslo 31 augusti” som når de svenska biograferna den 25 november. Jag träffade Trier när han gästade Stockholms filmfestival och det var ingen melankolisk man jag mötte utan öppen, men samtidigt eftertänksam.
I Norge hade filmen premiär 31 augusti, så klart. Där togs den emot bra. Många hade nog väntat på hans nya film. Den förra, Repris, kom 2006 och blev en stor succé. Ja den togs emot så bra att han fått möjlighet nu att göra en film i USA. Den filmen ska han börja arbetet med nu – och det är anledningen att Joachim Trier och hans medarbetare med manus, Eskil Vogt, fick ett år över. Det året använde de till att producera ”Oslo 31 augusti”.

Oslo, 31 augusti är en fri adaption av den franska romanen Le feu follet av Pierre Drieu La Rochelle. Allt utspelar sig under en dag. För huvudpersonen Anders är det hans kanske viktigaste dag i livet. Det är en dag när han ställer sig själv inför ett svårt val: ska han fortsätta att leva eller inte?

Anders är en 34-årig man som snart är färdigbehandlad på ett behandlingshem för narkomaner. Han ska till Oslo för en anställningsintervju och passar på att träffa vänner och familj för att kanske reda ut saker, kanske kunna börja på nytt.

Ur Anders synvinkel är allt jätteviktigt, han funderar på om livet är värt att leva eller ej.

Filmen utmanar fördomar kring narkotikamissbruk och avviker från hur berättelser om människor med drogproblem brukar berättas. När du ser en film om en person som fastnat i drogmissbruk är det antingen enligt modell rockstjärnemyten eller historien om offret, om en människa som växer upp i en utslagen familj med våld, kriminalitet och missbruk.

I ”Oslo 31 augusti” möter vi en man på lite drygt 30 år som växt upp med bra föräldrar och en syste, en familj med trygg ekonomi och som ställer upp på Anders som har utbildning och bra jobb. Det är ett tyst eskalerande problem att det finns massor av drogmissbruk i sådana familjer också. Det blir väldigt skambelagt också och svårt för dem att ta emot hjälp, eftersom allmänheten dömer ut alla som har drogproblem som underklass.

– De andra berättelserna berättas redan, jag ville lyfta fram den här berättelsen, säger Joachim Trier.

Jag säger att jag tycker att filmen borde visas för alla som känner någon som har drogproblem och för alla som arbetar inom sjukvård och inom drogrehabilitering. Men Joachim Trier vill inte kategorisera filmen som en temafilm.

– Den handlar om ensamhet, och jag hoppas alla kan relatera till den, säger han.

– Alla människor hamnar någon gång i en krissituation och då står man ofta lika ensam som Anders gör.

När jag frågar honom om han känner människor med drogproblem från just dessa kretsar vill han inte gå in på det närmare.

-Jag har vänner som misbrukat eller missbrukar och några som dött, berättar han. Men jag vill inte att det här ska handla om mig och mina vänner.

I filmen finns en man som spelar drogterapeut. Han är en av Norges främsta drogterapeuter och inte skådespelare till yrket.
– Det blev väldigt spännande att samarbeta då, han såg på scenerna utifrån sin arbetserfarenhet, säger Joachim Trier.

Anders spelas av Anders Danielsen Lie som spelat med i ett par filmer men till yrket är läkare. Han ägnade ett halvår åt att göra research inför sin roll och tog sig till med in i en grupp för Anonyma Narkomaner.

– Det blev ohållbart för honom efter ett tag. De andra i gruppen ville att han skulle berätta om sitt missbruk. Då berättade han att han förberedde sig för en roll. Det gick väldigt bra, han fick mycket hjälp av dem då, berättar Joachim Trier.

Att de finns många människor med bra utbildning och bra jobb som har svåra problem med drogmissbruk talas det inte om. Denna stora grupp av missbrukare från välbärgad medelklass har dessutom svårt att få hjälp i terapi.

– De är svåra att nå för terapeuter eftersom de inte är några offer, menar Joachim Trier.

Han berättar att han är fascinerad av PO Enquists biografi. PO Enquist berättar hur han liksom sitter med ett ben utanför under terapin och kan formulera allt så väl och kan dölja problemen med sin vältalighet.

Nästa film av Joachim Trier kommer troligen sommaren 2012.

– Vi har börjat spela in den. Men film är stora projekt, jag vågar inte tro på något förrän det är helt klart, säger han.

Filmen spelas in i USA och har titeln ”Louder than Bombs” och Trier samarbetar också denna gång med manus med Eskil Vogt .

– Det är ett familjedrama, om en familj som bor på östkusten i Amerika. Det är en humoristisk berättelse, men också sorglig.

Här är Kulturbloggens recension av Oslo 31 augusti.
Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Här har DN intervjuat Joachim Trier.

Läs även andra bloggares åsikter om intervju, Joachim Trier, film, filmregissör, Norge

Arkiverad under: Film, Intervju Taggad som: filmregissör, Intervju, Joachim Trier, Norge, Scen

Oslo 31 augusti – filmen som tar upp en viktig, oftast bortglömd, berättelse

18 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Oslo 31 augusti
Betyg: 4
Sverigepremiär: 25 november 2011

En svindlande film om en dag i Oslo, en dag som i en människas liv är fylld av ställningstaganden, då han ska ta sitt livs viktigaste beslut. Det är en dag då han ifrågasätter hela sitt liv och sin existens, allt medan människor omkring stressar på med sina vardagsbestyr, uppfyllda av rätt meningslösa frågeställningar och skitkonflikter.

Anders är snart klar med sin rehabilitering på ett behandlingshem för narkomaner. Han får permission för att gå på en jobbintervju och passar då på att träffa gamla vänner och familj, för att reda ut saker.

Anders spelas av Anders Danielsen Lie som gör en stark, trovärdig gestalt. Anders Danielsen Lie har medverkat i flera filmer men har yrket läkare dessutom.

I Oslo 31 augusti berättas en historia som är mycket vanlig, men aldrig berättas. När medier berättar om narkotikamissbrukare är det antingen utifrån rockstjärnemyten eller utifrån offerberättelsen, att narkomanen kommer från socialt utslagen bakgrund med missbruk och våld i familjen. Nu får vi möta en man från en trygg välbärgad övre medelklass som har en bra utbildning och har ett förflutet som en duktig redaktör.

Filmen tar också något som så ofta glöms bort: hur hårt anhöriga drabbas när en familjemedlem fastnar i missbruk.

Men filmen handlar inte främst om en narkotikamissbrukare. Anders är i en livskris, står inför ett svårt beslut och då är han ensam, så ensam. Nästan alla människor hamnar någon gång i en situation då livet gungar och tryggheten försvinner: i en skilsmässa, anhörigas död eller svåra sjukdomar, drabbas av arbetslöshet eller andra svårigheter. Då blir vardagslivet och de bekymmer människor är uppfyllda av och diskuterar på fik så små och rentav lustiga.

Det är en melankolisk film och bitvis känns den som ett slag i magen. När vi ser livet ur Anders synvinkel, med hans ögon – ser vi hur svårt det är för vänner och familj att säga de rätta sakerna och göra de rätta handlingarna. Eller finns det något som är rätt eller fel?

Oslo 31 augusti är en film jag inte kommer att glömma i första taget. Flera av scenerna har etsat sig fast i mitt bildminne.

Filmen ställer många viktiga frågor kring hur en människa som har svåra drogproblem eller hamnar i en livskris kan få människor omkring sig att lyssna på allvar. Men svaren lämnar regissören åt oss att hitta. Oslo 31 augusti är en film som många bör se och sedan sätta sig ned tillsammans och prata om.

Regissören Joachim Trier hade en stor succé med sin förra film, Repris, som kom 2006. Anders Danielsen Lie hade en av huvudrollerna i den också.

Läs om filmen hos Folkets Bio.

Läs även andra bloggares åsikter om Oslo 31 augusti, film, filmrecension, narkotika

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, narkotika, Oslo 31 augusti, Scen

Filmrecension: Wuthering Heights

16 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Wuthering Heights
Betyg: 4
Visas under Stockholms Filmfestival 2011

Baserad på den klassiska Emily Brontë-romanen med samma namn ger nu Fish Tank-regissören Andrea Arnold en respektfull tolkning av mycket hög kvalité. Men det är givetvis inte bara godset, med samma namn som filmen, som utgör filmens fond. Dels har vi flertalet intressanta personligheter, som verkligen får stiga fram och ta plats utan att tappa trovärdighet (utom i tal, språkbruket kan stundtals uppfattas som ganska.. modernt, för att vara en klassisk historieskildring), men också den ännu starkare gestaltade naturen. I ett nästan religiöst tillstånd gestaltar Andrea naturen med magiska vinklar och närgånget foto som inte lämnar mycket att önska. Man har alltså inte bara försökt fånga en tidsålder med kläder och tidigt bonde-uppförande utan med en mer tidstypisk naturalistisk världssyn. Resultatet är en konstnärlig tyngd för både öga och själ.

Till skillnad från sina författande syskon Charlotte och Anne skrev Emily med en vass svärta som återgivits med stor noggrannhet i denna film. Kärleksproblem, död och tillhörande ångest lyfts fram på ett mycket närgånget vis. Oftast bara med hjälp av en närbild på en hand som kramar om ett klädesplagg, dessa små detaljer som Andrea är speciallist på att utnyttja för att förstärka känslor och händelseförlopp på ett mer psykiskt plan.

När Andrea gestaltade Mia som med sina sociala problem både innanför och utanför hemmets gränser lämnades helt utan möjlighet att stanna upp och andas; överallt var hon utsatt för samhällets grymhet och detta smittade av sig på såväl publiken som kritikerna med en något speciell exakthet, dock mycket på grund utav den socialrealistiska känsla av beskhet Fish Tank lämnade efter sig. Och trots att det gör lite ont i kroppen när den färgade huvudpersonen Heathcliff (spelad av James Howson) blir nedslagen gång på gång och tvingas arbeta med ilska i kroppen är det ingenting som känns lika omstörtande inom en själv eftersom det inte finns någon länk till verkligheten som Andreas förra film. Vilket visserligen inte hindrar denna att vara en otroligt stark film, bara från att vara en lika lysande som hennes förra. Men å andra sidan är det rätt talande att det är det enda som finns att anmärka på i ett annars lysande verk som gör sig mer än rättvisa jämsides med årets Jane Eyre-filmatisering som gick upp på biograferna tidigare i höst.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms filmfestival, Wuthering Heights

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Emily Brontë, Stockholms filmfestival, Wuthering Heights

”En man som skriker” sätter Tchad på filmkartan

15 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: En man som skriker
Betyg: 4
Sverigepremiär: 18 november 2011

En man som skriker är något så ovanligt som en afrikansk dramafilm som utspelar sig i Tchad. Hur många filmer har du sett med miljöer från livet i det afrikanska landet Tchad? Bara att se bilder från stadslivet och naturen kring Tchads huvudstad N’Djamena gör filmen intressant.

Filmen har bra foto, intressanta bilder och bra skådespelare. Filmen vann jurypriset i filmfestivalen i Cannes och utsågs till vinnande film på Cinemafrica 2011.

Handlingen kretsar kring simbassängen på ett hotell i huvudstaden. Adam är drygt 50 år och var i sin ungdom framstående simmare och vann flera priser. Därför kallas han för Champ av ordet Champion. Han lever ett lugnt liv tillsammans med sin fru och sin vuxne son Abdel. Adam arbetar tillsammans med sin son som poolskötare. De håller simbassängen ren och Abdel håller i vattengympa för hotellets gäster.

I bakgrunden hör vi radionyheter från kriget. Det pågår ett inbördeskrig i Tchad. En bekant till Adam tjatar på honom att han bör engagera sig i kriget, ta ställning öppet. Men Adam är inte intresserad av politik och kriget. Han tar inte ställning.

Ingen kan dock leva helt opåverkad. Kriget påverkar livet i huvudstaden, hotellet får sämre ekonomi och alla kan inte behålla sitt jobb och några måste byta arbetsuppgifter.

Från en behaglig vardagslunk skruvas situationen åt och Adam tvingas ta ett obehagligt beslut, som får konsekvenser för allas liv. Han ska vara med i

Filmen är så stark och en orsak är att Adam är en ganska lugn, vanlig människa som vill leva sitt liv i harmoni och inte vill vara inblandad i krig och bråk. Som de flesta av oss och därför kan den säga mycket till oss alla, också vi som aldrig satt vår fot i Tchad kan ändå känna igen oss i honom.

Regissören Mahamat-Saleh Haroun är intressant filmskapare från Afrika. Han är född 1961 och bor i Frankrike sedan 1982.

Svenska Dagbladet har också skrivit om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om Tchad, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Tchad

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 567
  • Sida 568
  • Sida 569
  • Sida 570
  • Sida 571
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in