• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Vi måste prata om Kevin – filmen bygger på Tilda Swintons starka prestation

30 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Vi måste prata om Kevin
Betyg 4
Visas på Göteborgs Filmfestival och har Sverigepremiär den 17 februari 2012

”Vi måste prata om Kevin” handlar om det svåra att ett barn begår mord. Den bygger på Lionel Shrivers roman med samma namn.

Filmen skildras utifrån mamma Evas ögon, efter att massmordet har skett och hon går igenom allt som hänt och försöker förstå.

Ja, det är en hemsk berättelse. När ett svårt våldsbrott hänt finns det många offer. De offer som ofta glöms bort är de anhöriga till den som utfört det förfärliga. Eva får stå ut med förakt och attacker från omgivningen, som mor till det monster som sköt ihjäl skolkamrater finns det ingen som accepterar henne. Hon mor så dåligt.

Eva spelas av Tilda Swinton. Rollen är som skriven åt henne, hon gör denna utsatta kvinna och skuldtyngda kvinna så äkta. Jag undrar om det finns någon annan skådespelerska som hade varit lika rätt i den rollen?
Tilda Swinton har belönats med European Film Award för Bästa kvinnliga huvudroll för sin insat och Lynne Ramsay har erhållit British Independent Film Award för Bästa regi. Filmen tiofaldigt BAFTA-nominerad, bland annat för Bästa film.

Filmen växlar mellan olika tidsepoker, Eva minns olika delar ur livet med familjen och med sonen Kevin. Vi får också se scener ur det som är filmens nutid, när Eva försöker ta sig fram i vardagslivet: söka jobb, besöka Kevin på fängelset, rengöra hus och bil som hatfyllda medborgare målat med skrikig röd färg.

Fotot är så skickligt regisserat med detaljer. Små täta bilder på fötter kan berätta så mycket.

Det är en förfärlig berättelse som berör djupt. Som jag tolkar filmen måste Eva, mamman, mått psykiskt dåligt när hon födde sitt första barn, sonen Kevin. Det tycks mig som om hon drabbats av en form av graviditetspsykos. Hon har också så svårt att trösta babyn som skriker och skriker. Hennes man och Kevins pappa Franklin kan dock inte se att det är något fel på Kevin.

Under Kevins uppväxt verkar han vara full av undertryckt vrede. Fast ibland tycker jag de scener som visas upp är vanlig normal barn- och tonårstrots, men mamman verkar ha svårt att ta det på rätt sätt.

Det jag kan sakna är pappans synvinkel och skolan. Trots allt dödade Kevin flera av sina skolkamrater. Men i filmen får vi inte se något om hans liv i skolan. Jag förmodar att bokens författare och filmens regissör valt att fokusera på mammans och sonens relation.

Kevin Khatchadourian verkar vara ett alldeles vanligt barn. Han är välskapt och till synes normalbegåvad, och hans pappa Franklin är överlycklig över att ha fått en son.

Det är bara hans mamma Eva som tycker att något verkar vara fel. Varför är han så sluten, varför verkar han vara så full av undertryckt vrede? Gång på gång är Kevin inblandad i underliga ”olyckor”. Eva blir med tiden nästan rädd för sin son och känner sig främmande inför detta barn som verkar omöjligt att komma inpå livet.

Trots att hon känner att det är fult av en mor att känna så för sitt barn försöker hon diskutera sina misstankar om Kevin med sin man och andra i sin närhet, men möter bara oförstående.

Filmen skildrar så på pricken hur det måste finnas mer hjälp för familjer som får problem, det måste finnas mer hjälp när mammor får psykos när det fött barn och det måste finnas mer uppmärksamhet på barn som mår psykiskt dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Tilda Swinton, film, filmrecension, Vi måste tala om Kevin

Biopremiär den 17 februari.

Om filmen
Eva lägger ambitioner och karriärtankar på hyllan när Kevin föds. Förhållandet mellan son och mor är svårt redan från första början. När Kevin är femton år begår han en fruktansvärd handling och Eva kämpar med sina egna känslor av sorg och ansvar. Har hon någonsin älskat sin son? Och i vilken utsträckning kan hon själv beskyllas för det som Kevin gjort?

Filmen baseras på romanen med samma namn av Lionel Shriver.

I rollerna: Tilda Swinton, John C. Reilly, Ezra Miller
Regi: Lynne Ramsay

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Tilda Swinton, Vi måste tala om Kevin

Filmkrönikan: män, män, män och återigen män i fokus

28 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Tre storfilmer, alla med män i huvudrollerna – det är veckans filmpremiärer. För det filmintresserade Sverige är Gäteborg i fokus i drygt en vecka framåt, då Göteborgs Filmfestival startat och öppningsfilmen var den svenska filmen ”Avalon”, också den med en handling som kretsar kring en man.

”The Descendants” med George Clooney i huvudrollen är nog den av veckans premiärfilmer på biograferna som fått högst betyg av flest kritiker. DN gav betyg 4 och vi på Kulturbloggen gav betyg 5.

Filmen vann Golden Globe för bästa film och George Clooney fick priset för bästa manliga huvudrollen. Jadå, filmen och Clooney är givetvis också Oscarsnominerade. Berättelsen handlar om en medelålders affärsman på Hawaii som ställs inför en livskris när hans fru blir svårt skadad i en båtolycka. Han upptäcker att han har en dålig kontakt med sina två döttrar, eftersom han varit mycket frånvarande under deras uppväxt, då han varit upptagen med affärslivet.
Berättelsen skildrar en familj och en släkt som hamnar i en livskris – och nu råkar det vara en man som är i centrum, men berättelsen är rätt universell och jag tror alla som någon gång hamnat i en svår situation kan relatera till den. Den är mänsklig och skildrar människor med både dess goda och dåliga sidor.

”Anonym” kretsar kring den världsberömde dramatikern William Shakespeare,­ och myter och rykten som florerar kring hans liv. Han ska ha varit son till en illiterat handskmakare, han skrev 28 pjäser, 145 sonetter. Var det han som var Shakespeare eller var det någon annan som skrev hans verk? Regissören Roland Emmerich har valt att uutgå från att det var den bildade och bereste Edward De Vere, greven av Oxford, som skrev egentligen.

DN gav filmen betyg 4 och skrev:

I ”Anonym” är författaren en femstjärnig pellejöns, ett arsel och därtill en biroll. Shakespeare (Rafe Spall) super, plagierar, utpressar och är analfabet. Filmen handlar i stället om stilige Edward De Vere (Rhys Ifans) och omständigheterna som gjorde att han valde att skriva i anonymitet. Det är en hisnande och välargumenterad historia – om man går med på att De Vere var nio år när han skrev och spelade i ”En midsommarnattsdröm.”

Kulturbloggens recensent gav betyg 3.

För actionfilmsälskare och i synnerhet Mission Impossibles fans var väl veckans höjdpunkt att ”Mission impossible. Ghost protocol” äntligen nått de svenska biodukarna. Extra intressant var det ur svenskintresse att se svenska Dramatenskådespelaren Michael Nyqvist i rollen som den store skurken som bland annat slåss med Tom Cruise i en slutscen högt upp på några ställningar i en bilfabrik. Medier har rapporterat att Michael Nyqvist skadade revben under inspelningen av slagsmålet.
Jag tycker det är lite synd att Michael Nyqvist får spela en så trist roll. Som tur är kommer han snart på biodukarna i andra roller.
Jag var inte alls imponerade av den nya Mission Impossible-filmen, jag satt mest och väntade på att den skulle ta slut. Den var överdriven, aldrig spännande och med ologiska detaljer.
DN:s Fredrik Strage var mer road än jag och gav betyg 3. Han påpekar att filmen är en enorm reklamfilm dessutom för Apple och dess produkter:

Det ondskefulla geniet i filmen är, vid närmare eftertanke, inte någon svensk domedagsfysiker utan Steve Jobs som före sin död lyckades hjärntvätta alla hemliga agenter till att uteslutande använda Ipad och MacBook Air.

Just när man tror att produktplaceringen inte kan bli mer patetisk ger Ethan Hunt sina medarbetare varsin Iphone. Och tekniken som pryds av ett äpple fungerar förstås perfekt.

En stor del av svenska filmfolket minglar i Göteborg nu. Göteborgs filmfestival har startat och den är Skandinaviens ledande filmfestival. Under elva intensiva dagar visar massor av film och för den som vill fördjupa sig finns ett digert seminarieprogram.

”Avalon” med Johannes Brost i huvudrollen var öppningsfilmen. Filmen hade världspremiär i september 2011 på Torontos filmfestival dör den vann kritikerpriset för bästa debutfilm. Det var första gången en svensk film vann pris på festivalen. Avalon har svensk premiär 10 februari 2012.

Kulturbloggen är på plats i Göteborg och kommer att rapportera en del därifrån.
Göteborgsposten berättar att en ny dokumentär om filmskaparen Roy Andersson ska visas under festivalen:

Lev människa … för helvete … så länge du kan är en ny dokumentär om filmmakaren Roy Andersson som följer honom i arbetet med Du levande mellan 2003 och 2007. Pehr Arte och Johan Carlsson har gjort filmen, som de hoppas ska ge en unik inblick i regissörens liv och verk.

Det är lustigt hur männen faktiskt dominerar filmvärlden.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmkrönikan, The Descendants, George Clooeny, Giff, Göteborgs filmfestival

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmkrönikan, George Clooeny, Giff, Göteborgs filmfestival, Scen, The Descendants

Filmrecension: Anonymous, underhållande filmupplevelse, troligen inte historiskt korrekt

27 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Anonymous
Betyg: 3
Svensk premiär: 27 januari 2012

Genom historiens gång har det uppstått åtskilliga konspirationsteorier huruvida det kan ha varit någon annan än William Shakespeare, son till en handskmakare, som under renässansen skrev omkring 37 makalösa skådespel, och därtill 154 sonetter. I sin senaste film, med regi av Roland Emmerich (Independence Day, The Day After Tomorrow), lägger Ron Orloff (Legend of the Guardians: the Owls of Ga’Hoole) fram sin teori.
Anonymous beskrivs som en politisk thriller, och framför tesen om att det egentligen var Edward De Vere, earl av Oxford, som var den sanne författaren till William Shakespeares samlade verk.

Med handlingen förlagd i England under drottning Elizabeths I regenttid, får vi i huvudsak följa Edward De Vere (Rhys Ifans), earl av Oxford och, som det senare visar sig, tidigare älskare till drottningen. Han har genom sitt liv besuttit en kärlek för att författa pjäser och dylikt, men som den högt uppsatte man han är anses det inte värdigt att syssla med sådant, särskilt då han också skriver satiriska karikatyrer över sina jämlikar vid hovet.

Rädd om sitt rykte, men ändå angelägen att se sina skådespel iscensatta, ämnar Edward offentliggöra sina verk under en annan mans namn. Hans val blir den simple dramatikern Ben Jonson (Sebastian Armesto), men utav en olycklig händelse tar en annan man äran för mästerverken. Denne är (i denna film porträtterad som) en mycket osympatisk, illitterär suput vid namn William Shakespeare (Rafe Spall). Samtidigt vid det kungliga hovet planerar drottningens chefsrådgivare William Cecil (David Thewlis) och hans son Robert (Edward Hogg) en lömsk komplott för att få Jakob VI av Skottland att bli Englands näste tronföljare, istället för drottningens tilltänkte, earlen av Essex. Till en början är filmens handling något rörig, och det är lite svårt att hålla reda på alla ”earls”, ”lords” och diverse statsmän, samtidigt som filmen rör sig genom tiden med tillbakablickar, men snart går det bättre att hänga med.

Anonymous bjuder inte bara på den kontroversiella Shakespeareintrigen, utan här har man även låtit drottning Elizabeth, som historiskt kallas ”the Virgin Queen”, vara en riktig mansslukerska, och påstår att hon i hemlighet fick flera utomäktenskapliga barn som man lät skicka bort från hovet.

De diverse inte helt korrekta fakta och den alternativa pseudohistorien i Anonymous har fått många, likväl Stratfordianer* som Oxfordianer**, att ta avstånd från filmen och hävda att den är skräp. Dock tycker jag, även om jag personligen inte håller med om filmens tes och tycker att de ansträngt sig lite väl mycket med att måla upp Shakespeare som en skurk, att man också bör se på Anonymous för vad den är, vilket är en uppdiktad film, och en film behöver inte vara historiskt korrekt. På det här viset blir Anonymous istället en underhållande filmupplevelse med en spännande handling, och om inte annat, en estetiskt snygg skildring av det elisabetanska England.

I rollerna: Rhys Ifans, Vanessa Redgrave, Sebastian Armesto, Rafe Spall, Joely Richardson, David Thewlis, Edward Hogg m.fl.

*Den grupp personer som tror att det var William Shakespeare som skrev Shakespeares verk.
**Den grupp personer som tror att det var Edward De Vere som skrev Shakespeares verk.

Text: Mikaela Gustin

Läs även andra bloggares åsikter om Anonymous, film, filmrecension, Shakespeare

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Anonymous, Filmrecension, Scen, Shakespeare

Det blir nytt filmavtal och långfilmer som får stöd behöver inte visas på biografer

25 januari, 2012 by Redaktionen

Under de senaste månaderna har diskussionen kring ett nytt filmavtal rasat, eftersom det förra gick ut vid årsskiftet. Debattartiklar i bland annat Dagens Nyheter har efterföljts av en lika kreativ som rolig Blocket-annons där man påstår sig skänka bort ett defekt filmavtal som finns att hämta i Stockholm (alternativt byte mot ”en visionär statlig filmpolitik”).

Så idag, 25 januari 2012, kom beskedet: ett nytt filmavtal är tecknat. Giltigt under en treårsperiod, från 2013-2015, där stat och bransch samfinansierar filmpolitiken. Men till skillnad från tidigare behöver inte de långfilmer som blivit berättigade stöd visas på biografer, vilket skapat uppståndelse hos SF. Av naturliga skäl försökte de till en början opponera sig mot ett sådant förslag, men gav senare med sig. Men trots att filmerna inte behöver visas på bio, måste de ändå upprätthålla en tekniskt standard bland annat på upplösningen på filmen för att få rätt till stöd.

Exakt hur mycket pengar som ska tillsättas den svenska filmpolitiken är något oklart, men staten har ändå lovat att skjuta till med 200 miljoner och branschen med ungefär lika mycket. Att det blir mer än tidigare står ändå klart.

Trots att diskussionerna kring ett moderniserat filmavtal, där större hänsyn till internet och modernare medium för att visa film måste visas, varit högaktuell ingår varken telebolagen eller filmtjänsten Voddler (som hyr ut film för visning direkt över Internet) i det nya avtalet. Istället är det staten tillsammans med Sveriges Biografägareförbund, Sveriges Filmuthyrareförening, Sveriges Television, TV 4, Folkets Hus och Parker, Film- och TV-producenterna i Sverige, Riksföreningen Våra Gårdar, Nätverket för Regionala Filmproduktionscenter, Modern Times Group, C More Entertainment AB och SBS TV som är inkluderade i det aktuella avtalet.

Någonting som har moderniserats är främjandet av filmproduktion av hög kvalitet och attraktionskraft, och intensifieringen utav arbetet mot piratkopieringen. Man ska också jobba för att höja antalet biografbesök i Sverige. Man har även preciserat målet av att vara jämställda genom att stödja kvinnor och män lika mycket, och ta tillvara på ett mångfaldsperspektiv.

Inom Europa vill man dessutom jobba på att vara ledande inte bara inom barn- och ungdomsfilm utan även inom dokumentärfilm. Man vill även vara ledande i produktion och distribution genom nya medier inom samma gränser. I avtalet finns också ett mål att svensk film ska vara representerad inte bara inom tävlingssektionerna på filmfestivalerna i Cannes och Berlin, utan även de tio mest prestigefyllda filmfestivalerna i världen.

Text: Fredrik Gertz

Mer om filmavtalet:
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik

The Descendants – något av det mänskligaste jag sett på bio på länge – och bästa

23 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: The Descendants
Betyg: 5
Svensk premiär: 27 januari 2012

George Clooney vann priset för bästa manliga skådespelare i Golden Globe-galan nyligen för sin roll i The Descendants. Filmen vann dessutom priset som bästa film.
Det var välförtjänta priser, både till Clooney och till filmen.

Clooney visar att han är en av de duktigaste nutida skådespelarnai rollen som Matt King, som är en välbärgad man som lever på Hawaii och som en dag ställs inför en katastrof.

I början av filmen säger Matt King att många tror att livet på Hawaii är som en ständig semester, men människorna där har sina bekymmer precis som alla andra. Jag väntade mig då en film med budskapet att det är synd om överklassen, eller de rika. Vi som måste vända på alla slantar ska inte avundas dem, för de har det så svårt.

Det här är inte en sådan film. Visserligen har Matt King det ekonomiskt tryggt, men i stort sett skulle det som filmen handlar om kunnat utspela sig i de flesta familjer med skillnaden att en svensk familj med låga inkomster reste med lågprisbussar istället för flygplan.

Matt Kings fru har råkat ut för en svår båtolycka och ligger i koma på sjukhuset. Matt försöker ta hand om sina två döttrar, en tonårstjej med drogproblem och en tioårig dotter med kraftigt utagerande beteende, kanske med adhd-problematik? Det har varit frun som tagit hand om barnen medan Matt mest ägnat sig åt affärsverksamhet. Nu försöker ha få bättre kontakt med sina döttrar.

Filmen skildrar en familj där en olycka förändrar allt. När olyckan slår till, det är inte alltid när vi är beredda på det, snarare är det nog oftare tvärtom.

Regissören har jobbat med många täta långsamma närbilder på karaktärerna, vilket ställer höga krav på bra skådespel. Jag blir imponerad inte bara av George Clooney utan av alla och en sak är säker: Shailene Woodley som spelar äldsta dottern, Alexandra, får säkert många fler roller efter sin insats här. Ja flera av aktörerna i birollerna imponerar, Amara Miller som tioårige truliga Scottie och Nick Krause som Sid, vän till Alexandra.

Det är så skönt att se människor som är mänskliga, varken superonda eller änglalika, helt enkelt mänskliga. När någon blir dödligt skadad i en olycka kan också de dåliga sidorna hos anhöriga komma fram, med anklagelser om skuld – och den som blir dödligt skadad kanske inte heller har varit en ängel. Det är väl just det som gör döden och att vara i dess närhet så tungt: att det är så mycket skuldkänslor som rörs upp. Jag tror att alla som någon gång har haft en nära anhörig som är dödssjuk eller illa skadad kommer att känna igen mycket i hur vi agerar.

Jag vill inte berättar för mycket, för att inte avslöja filmens handling. Men filmen är något av det bästa jag sett på bio på länge.

Om den inte får årets Oscar blir jag väldigt förvånad.

Filmbolaget skriver om filmen:

Alexander Payne, regissören bakom Oscar®belönade “Sideways”, är tillbaka med denna bitterljuva historia om Matt King (George Clooney) vars liv passerat obemärkt för andra och för honom själv. När hans fru råkar ut för en olycka utanför Waikiki tvingas Matt omvärdera sitt liv, ta en mer aktiv roll i sina döttrars uppväxt och besluta hur han ska göra med den bit land familjen ärvt från Hawaiianska kungligheter och missionärer. I övriga roller ser vi bl.a stjärnskottet Shailene Woodley, Matthew Lillard och Beau Bridges.

Läs även andra bloggares åsikter om George Clooney, The Descendants, livet, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, George Clooney, livet, The Descendants

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 559
  • Sida 560
  • Sida 561
  • Sida 562
  • Sida 563
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in