Titel: The Descendants
Betyg: 5
Svensk premiär: 27 januari 2012
George Clooney vann priset för bästa manliga skådespelare i Golden Globe-galan nyligen för sin roll i The Descendants. Filmen vann dessutom priset som bästa film.
Det var välförtjänta priser, både till Clooney och till filmen.
Clooney visar att han är en av de duktigaste nutida skådespelarnai rollen som Matt King, som är en välbärgad man som lever på Hawaii och som en dag ställs inför en katastrof.
I början av filmen säger Matt King att många tror att livet på Hawaii är som en ständig semester, men människorna där har sina bekymmer precis som alla andra. Jag väntade mig då en film med budskapet att det är synd om överklassen, eller de rika. Vi som måste vända på alla slantar ska inte avundas dem, för de har det så svårt.
Det här är inte en sådan film. Visserligen har Matt King det ekonomiskt tryggt, men i stort sett skulle det som filmen handlar om kunnat utspela sig i de flesta familjer med skillnaden att en svensk familj med låga inkomster reste med lågprisbussar istället för flygplan.
Matt Kings fru har råkat ut för en svår båtolycka och ligger i koma på sjukhuset. Matt försöker ta hand om sina två döttrar, en tonårstjej med drogproblem och en tioårig dotter med kraftigt utagerande beteende, kanske med adhd-problematik? Det har varit frun som tagit hand om barnen medan Matt mest ägnat sig åt affärsverksamhet. Nu försöker ha få bättre kontakt med sina döttrar.
Filmen skildrar en familj där en olycka förändrar allt. När olyckan slår till, det är inte alltid när vi är beredda på det, snarare är det nog oftare tvärtom.
Regissören har jobbat med många täta långsamma närbilder på karaktärerna, vilket ställer höga krav på bra skådespel. Jag blir imponerad inte bara av George Clooney utan av alla och en sak är säker: Shailene Woodley som spelar äldsta dottern, Alexandra, får säkert många fler roller efter sin insats här. Ja flera av aktörerna i birollerna imponerar, Amara Miller som tioårige truliga Scottie och Nick Krause som Sid, vän till Alexandra.
Det är så skönt att se människor som är mänskliga, varken superonda eller änglalika, helt enkelt mänskliga. När någon blir dödligt skadad i en olycka kan också de dåliga sidorna hos anhöriga komma fram, med anklagelser om skuld – och den som blir dödligt skadad kanske inte heller har varit en ängel. Det är väl just det som gör döden och att vara i dess närhet så tungt: att det är så mycket skuldkänslor som rörs upp. Jag tror att alla som någon gång har haft en nära anhörig som är dödssjuk eller illa skadad kommer att känna igen mycket i hur vi agerar.
Jag vill inte berättar för mycket, för att inte avslöja filmens handling. Men filmen är något av det bästa jag sett på bio på länge.
Om den inte får årets Oscar blir jag väldigt förvånad.
Filmbolaget skriver om filmen:
Alexander Payne, regissören bakom Oscar®belönade “Sideways”, är tillbaka med denna bitterljuva historia om Matt King (George Clooney) vars liv passerat obemärkt för andra och för honom själv. När hans fru råkar ut för en olycka utanför Waikiki tvingas Matt omvärdera sitt liv, ta en mer aktiv roll i sina döttrars uppväxt och besluta hur han ska göra med den bit land familjen ärvt från Hawaiianska kungligheter och missionärer. I övriga roller ser vi bl.a stjärnskottet Shailene Woodley, Matthew Lillard och Beau Bridges.
Läs även andra bloggares åsikter om George Clooney, The Descendants, livet, filmrecension