Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Göteborgs filmfestival

Filmrecension: Exodus – en mästerlig debutfilm

by

Exodus
Betyg 5
Svensk biopremiär 3 mars 2023, öppningsfilm på Göteborgs filmfestival 2023
Regi Abbe Hassan

En lysande film, unik och djupt berörande. Vilken mästardebut. Exodus är Abbe Hassans regidebut.

Exodus är ett storartat drama om två människor på flykt som sticker ut med en unik berättelse. En container med flyktingar har precis tömts på en turkisk hamn och de flyende människorna ska transporteras vidare i lastbilar och bussar. Då kommer polis och alla försöker springa åt olika håll. Tolvåriga Amal är på flykt från kriget i Syrien och tvingas lägga sitt liv i människosmugglaren Sams händer.

En medelålders man och en tolvårig flicka väcker förstås omgivningens misstankar. Men trots att Sam är både cynisk och vill tjäna pengar är han det tryggaste alternativet för Amal för att kunna ta sig till Europa och hitta sina systrar och sina föräldrar.

Samspelet mellan de två, Amal och Sam, är fenomenalt fint gestaltat. Vilka skådespelare och vilken skicklig regi. Amal spelas av Jwan Alqatami. En stjärna. Hon är så färsk som filmskådespelare att det knappt finns någon information om henne i filmdatabaser. Henne lär vi få se i andra filmer eller tv-serier. Hon är så naturlig framför kameran och kan visa så många olika nivåer av känslor. Ashraf Barhom, som spelar Sam, är skådespelare som är född i Israel och har medverkat bland annat i The Kingdom (2007), Coriolanus (2011) och Clash of the Titans (2010).

Ganska ofrivilligt blir Sam den som kan rädda Amal från alla farligheter som finns längs vägen och Amal blir en slags nyckel för Sam att hitta den lekfullhet och fantasi som han gömt djupt inom sig.

Det är en vacker, fängslande film som är fri från de schabloner som många filmer om flyktingöden ofta är uppbyggda med. Här har vi redan en av årets blivande filmer som kommer att ta hem priser och guldbaggar.

Ruben Östlund ny hedersordförande på Göteborg Film Festival

by

Ruben Östlund blir ny hedersordförande för Göteborg Film Festival. I rollen kommer Östlund fungera rådgivande åt festivalens ledning och på olika sätt göra konstnärligt avtryck i festivalprogrammet – med start på kommande Göteborg Film Festival 2023, berättar ett pressmeddelande:

Redan när Ruben Östlunds kortdokumentär Låt dom andra sköta kärleken fick världspremiär på Göteborg Film Festival 2001 gick det att skönja ett annorlunda, provokativt och spännande konstnärskap. Sedan dess har Östlund uppnått framgångar och tilldelats utmärkelser som ingen svensk filmskapare – undantaget Ingmar Bergman – kan jämföra sig med. I januari, drygt 20 år efter sitt första besök, kommer Östlund att invigningstala på Göteborg Film Festival i egenskap av festivalens hedersordförande.

– Med två guldpalmer och mängder av oförglömliga filmbilder i bagaget har göteborgaren och den trogne festivalbesökaren Ruben Östlund den konstnärliga integriteten, intellektuella lekfullheten och internationella lyskraften som gör honom till en perfekt hedersordförande för Göteborg Film Festival. Han är en bildkritisk sociolog, en passionerad bildskapare och en charmerande retsticka. Det kommer bli både lustfyllt och utmanande för oss att söka efter framtidens filmfestival tillsammans med honom, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare, Göteborg Film Festival.

– Efter ett möte med festivalen kändes det lätt och lustfyllt att tacka ja till den blytunga posten. Vi delar visionen för en vitalare biografkultur utan nostalgiska bakåtblickar. Det är ett arbete på många plan men jag kan avslöja att de första som skall få sig en uppsträckning är biopubliken. De måste lära sig skillnaden mellan dopaminscrollandet på individuella skärmar och att delta i en föreställning, säger Ruben Östlund.

I hedersordförandens uppdrag ligger att fungera rådgivande åt festivalens ledning och styrelse samt att årligen göra eget konstnärligt avtryck i programmet. Hedersordföranden utses av Göteborg Film Festivals styrelse. Uppdraget omfattar en period av fem år, varpå det förnyas eller avslutas.

Tidigare hedersordföranden på Göteborg Film Festival:
Ingmar Bergman (1994-2007)
Roy Andersson (2009-2018)

Den norska filmen ”Kompani Orheim” vann stora priset på Göteborgs filmfestival

by

Årets vinnare av Dragon Award Best Nordic Film är Kompani Orheim (Company Orheim) i regi av Arild Andresen. Priset är sedan 2011 på hela en miljon kronor och därmed ett av filmvärldens största priser, berättar ett pressmeddelande.

Kulturbloggen är inte överraskad att det är en norsk film som vann. Norge satsar mycket på kulturen och det har kommit många bra norska filmer med hög kvalitet de senaste åren, som ”Engelen” med Maria Bonnevie, ”Oslo 31 augusti”, ”Flykten från Bastøy ” med Stellan Skarsgård, ”Upperdog” och ”Vegas”.
Svensk filmpolitik ligger långt efter.

Vinnarfilmen ”Kompani Orheim” bygger på en roman av Tore Renberg.

GP skriver:
”Kompani Orheim” handlar om en familj som lider under faderns brutalitet. I rollerna syns Vebjörn Enger, Kristoffer Joner och Cecilie Mosli. ”Tack vare extremt fint skådespeleri av huvudrollsinnehavaren blev vi djupt rörda av att följa den unge huvudpersonen och hans svåra upplevelser” motiverar juryn sitt val.

Övriga filmpriser på Göteborgs Internationella Filmfestival och motiveringar i pressmeddelandet:

The Ingmar Bergman International Debut Award går i år till den italienska filmen Corpo Celeste, regisserad av Alice Rohrwacher. Ytterligare åtta priser delades ut när Göteborg International Film Festival höll sin avslutande Dragon Award-gala på lördagskvällen.

Dragon Award Best Nordic Film:
Kompani Orheim (Company Orheim) av Arild Andresen vann årets Dragon Award Best Nordic Film. Filmen hade sin världspremiär på Göteborg International Film Festival. Prissumman är från och med 2011 på hela en miljon kronor, ”presenting partner” av priset är Ernströmgruppen. Övriga finansiärer är Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.

Juryns motivering:
Priset för bästa nordiska film går till en film som berättar om en familj som lider under faderns brutalitet. Vi tror att detta har varit, och fortfarande är, den fruktansvärda erfarenheten hos många barn: att bli moraliskt, psykiskt och till och med fysiskt misshandlad, oftast av sin far utan att få någon hjälp av mor. Filmens huvudperson, sonen, lär sig genom hela filmen att trotsa och misstro sin far, något som är fruktansvärt svårt att lära sig och att förstå för ett barn: att en förälder helt själviskt kan använda sin makt över ett barn för att kuva barnets vilja. Att föräldern är misslyckad. Tack vare extremt fint skådespeleri av huvudrollsinnehavaren blev vi djupt rörda av att följa den unge huvudpersonen och hans svåra upplevelser. Priset för bästa nordiska film går till Kompani Orheim (Company Orheim).

Jury: Juryarbetet leddes i år av den österrikiska regissören Jessica Hausner. Övriga jurymedlemmar: Björn Runge, svensk regissör, Linda Zilliacus, finsk skådespelare, John Andreas Andersen, norsk filmfotograf och Hrönn Marinósdóttir, isländsk festivalchef.

Dragon Award Best Nordic Film hedersomnämnande:
Juryn för Dragon Award Best Nordic Film gör ett särskilt hedersomnämnande för Pojktanten av Ester Martin Bergsmark.

Motivering:
Vi får erkänna att vi, juryn, hade svårt att utse bästa film. Vi hade mycket olika uppfattningar och åsikter, och fick i slutänden acceptera att det är en mycket subjektiv fråga om du tycker att en film är bra eller inte. Därför bad vi i juryn festivalen om tillåtelse att gör ett särskilt hedersomnämnande. Och det är detta vi gör nu. Hedersomnämnandet går till en film som sträckte sig bortom vanligt berättande och uppnådde en filosofisk kvalitetet genom att röra vid ett mycket känsligt, till och med existentiellt tema: det sköra bygget som vi kallar vår personlighet. Filmen visade på mångfalden och ovissheten hos den mänskliga naturen, vilken lätt låter sig omskakas, eller till och med förstöras: Vad du är beror på vad människor ser i dig, vilket inte behöver vara samma saker som du själv ser i dig. Filmen talar om det känsliga samspelet mellan vad du vill vara och vad du ska vara, och sätter strålkastarljuset på jagets dolda sidor. Juryns hedersomnämnande går till filmen Pojktanten.

The Ingmar Bergman International Debut Award:
Den italienska filmen Corpo Celeste av Alice Rohrwacher tilldelas The Ingmar Bergman International Debut Award. Priset är en veckas vistelse på Bergmanveckan, en dvd-box med 22 Bergmanfilmer samt en vacker sten från Ingmar Bergmans strand på Fårö, graverad med hans namn.

Juryns motivering:
Som med konstfärdig enkelhet, varsamhet och humor utforskar ett komplicerat ämne.

Jury: Yorgos Lanthimos, grekisk regissör, Julia Dufvenius, svensk skådespelare och Karel Och, konstnärlig ledare på Karlovy Vary International Film Festival.

Bästa svenska dokumentär:
Priset för bästa svenska dokumentär går till För dig naken av Sara Broos.

Juryns motivering:
En generös och kärleksfull skildring av ett starkt möte mellan känslor och hjärna. Regissören bjuder in oss i en film om tolerans och om vikten om av att hålla sitt hjärta öppet. Och om att våga möta det okända. Med vackra och poetiska bilder följer vi på nära håll huvudpersonerna i medgångar och motgångar.

Jury: Sofi Lagergren, styrelsemedlem i Stockholms Filmskola, Tova Mozard, konstnär och Nima Sarvestani, dokumentärfilmare.

Publikens val: Bästa nordiska film:
Festivalpubliken röstade fram Pojktanten av Ester Martin Bergsmark till bästa nordiska film.

Publikens val: Bästa långfilm:
Festivalpubliken röstade fram den tyska filmen Halt auf freier Strecke (Stopped on Track) av Andreas Dresen till festivalens bästa långfilm.

Dragon Award New Talent:
Filmfestivalens internationella webbaserade kortfilmspris vanns i år av House av Ahmad Saleh. Totalt laddades ett 117 bidrag från 34 länder upp till tävlingens hemsida. Priset togs emot av Ahmed Saleh själv.

Juryns motivering:
En gripande historia som vi känner väl, men som behöver berättas igen och igen. Ett gediget hantverk och visuell lekfullhet ger filmen styrka. Då vi i år har arabiskt fokus på festivalen glädjer det oss att 2012 års vinnare har sina rötter i Jordanien och Palestina.

Jury: Marit Kapla, konstnärlig ledare Göteborg International Film Festival, Freddy Olsson, programmedarbetare GIFF, Micael Östling, Webb/IT-ansvarig GIFF och Alexandra Lind, festivalproducent GIFF.

Lorenspriset:
Producenten Josefine Tengblad tilldelas Lorenspriset för Kyss mig. Priset, som delas ut av Stockholm Postproduction och går till en av producenterna för 2011 års svenska långfilmer, består av gratis framkallning av den vinnande producentens nästa långfilm. Priset är värt cirka 500 000 kr.

Juryns motivering:
Med utgångspunkt i sitt eget liv, en stark och brinnande övertygelse samt mod har denna, minst sagt kreativa producent, lyckats få regissör, skådespelare och team att tillsammans skapa en gripande, tät och snygg film. Juryn är imponerad! 2012 års Lorens går till Josefine Tengblad som får priset för sitt arbete med filmen Kyss mig.

Jury: Tony Forsberg, fotograf, Petra Ahlin, klippare, Lena Koppel, regissör, Jesper Bergom-Larsson, producent, Dan Myhrman, fotograf och Ali Boriri, filmlabbschef och filmare.

Kodak Nordic Vision Award:
Den svenska filmen Pojktanten av Ester Martin Bergsmark tilldelas årets Kodak Nordic Vision Award. Priset är råfilm till ett värde av 50 000 kr till bästa foto bland filmerna i Dragon Award Best Nordic Film.

Juryns motivering:
Filmen som vi har valt för bästa fotografi övertygade oss genom sin förmåga att utveckla en stark visuell stil, en filmfotografisk handstil, som är unik och provocerande och som ofta överraskar genom sitt finkänsliga sätt att hitta bilder som stannar kvar hos oss. Filmen talar till oss genom ett unikt och personligt filmspråk. Fillmens uttryck blir ett med sin berättelse i en utsträckning som är mycket ovanlig. Därför vill vi ge priset för bästa fotografi till både fotografen och regissören till Pojktanten: Minka Jakerson och Ester Martin Bergsmark.

Jury: Se Dragon Award Best Nordic Film.

Svenska Kyrkans Pris:
Svenska Kyrkans Pris, värt 50.000 kr, till bästa svenska långfilm går till Flimmer av Patrik Eklund.

Juryns motivering:
Med värme och finurlighet skildrar Flimmer den mänskliga komedin. När mörkret blir som djupast är befrielsen nära.
Jury: Helle Sihm, dansk skådespelare, Ola Sigurdson, professor tros- och livsåskådningsvetenskap, Mikael Ringlander, präst och Mikael Larsson, teol. dr.

FIPRESCI-priset:
FIPRESCI-priset går till Sønner av Norge (Sons of Norway) av Jens Lien. Priset delas ut av internationella filmkritikerförbundet och går till en av filmerna i tävlingen Dragon Award Best Nordic Film.

Juryns motivering:
FIPRESCI-priset går till Revolt, en rolig, rörande och kreativ berättelse om att bli vuxen som på ett utomordentligt sätt använder sig av musik för att fånga rätt tidsanda och känsla. Alla juryns medlemmar blev imponerade av filmens mognad liksom dess djärva, experimentella behandling av somliga av de drömlika scenerna.

Jury: Sergey Anashkin, rysk filmkritiker, Alissa Simon, amerikansk filmkritiker, och Guilhem Caillard, kanadensisk filmkritiker.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Filmkrönikan: Kinaprotester och annat på Göteborgs filmfestival och Järnladyn och Mästerkatten

by

Veckans höjdpunkt för filmälskare är säkert Göteborgs Internationella Filmfestival som går mot sista helgen för årets festival. Är du filmälskare och är i trakten kring Göteborg ska du göra ett försök att se några av filmerna eller ta dig till Lagerhuset där det är en hel del intressanta debatter och seminarier som:
12.30 Lagerhuset
Psykologer tittar på film: Vi måste prata om Kevin. Två psykologer diskuterar filmen tillsammans med publiken. Filmen ser du samma dag kl 10.00 på Draken.

14.00 Lagerhuset
Filmjournalistik i förändring. Kritiker, kulturredaktörer, tidningschefer, filmbloggare och filmdistributörer diskuterar.

Filmfestivalen i Göteborg är väldigt speciell. I år fyller den 35 år och den har blivit älskad av göteborgarna, tror jag. För jag har sällan sett en festival som samlar så stor publik i så skilda åldrar. I kön in till filmsalongerna har jag snackar film med gamla och unga som aldrig förr. Jag stod i kylan utanför bion Draken på Järntorget och talade med en dam som gått på 30 av Göteborgs filmfestivaler. Hon hade ett så kallat dagspass. De som köper ett sådant får gå in på hur många filmer som helst, i mån av plats. De får ställa sig i en särskilt kö tillsammans med ackrediterade, som är pressfolk, filmbloggare och olika vip-gäster från filmbranschen. Alla filmer har ett visst antal platser reserverade för den kön, först till kvart är det som gäller. Det betyder alltså att också på utsålda visningar släpps det in ett visst antal från den kön.

Lite extra intressant tycker jag det är med de kinesiska filmerna som skildrar kampen för yttrandefrihet i Kina liksom de filmer som skildrar vad som hände under den arabiska våren.

Emma Engström på Göteborgsposten tipsar om kortfilmer på festivalen:

Korta möten passar en rastlös själ, precis som kortfilmer. Göteborgs filmfestival visar som vanligt ett brett urval av alla de 400 filmer som kommer in. Här ryms såväl dokumentärer som animationer, konstfilm och drama. Efter 20 filmer anas två tydliga teman, som kommer fram både i de filmer som valdes ut att tävla om priset Startsladden och de som jag har sett i två av de andra kortfilmsblocken.
Den rebelliska flickan dyker upp i flera filmer, i olika former och åldrar. I Fijona Jonuzis Astrid är det elvaåringen som sticker från sin arga mamma för att hänga med kompisarna. På djuraffären bestämmer hon sig för att helt enkelt ta den finaste kaninen, lägga den i väskan och smita ut. Dels vill hon imponera på en ny bekant, dels gör hon det för kicken. Tonträffen i spelet mellan tjejerna är imponerande och jag känner igen pendlingen mellan att vilja vara vuxen, ända tills det börjar bli farligt.

På de vanliga biosalongerna är veckans premiärer: skildringen av Englands första kvinnliga premiärminister, högerkvinnan Margaret Thatcher i Järnladyn. Filmen har överlag fått tummen ned av kritiker som betyg 2 i DN och betyg 2 hos oss på Kulturbloggen. Meryl Streep är nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för rollen som Thatcher, men en del kritiker menar att hennes insats mer består i att härma, imitera järnkvinnan än att spela henne.

Kritiken mot Järnladyn går bland annat ut på att filmen blundar för vad Thatcher stod för och den kritiken kommer både från vänster och höger. Hennes anhängare tycker att hon inte skildras positivt nog och de som hatar vad hennes politik stod för menar att filmen blundar för allt detta. Det är lite av samma kritik som hörts kring Clint Eastwoods skildring av förre FBI-chefen och kommunistjägaren J. Edgar Hoover.

Veckans kanske mest hyllade filmpremiär är familjefilmen Mästerkatten, som visas i 3D med såväl engelsk som svenskt tal. DN gav betyg 4 och skrev:

Figurerna har charm, miljöerna är omväxlande, och allt slutar inte med tjugo minuter dånande jakt/envig/slag. Det är inte filmhistoria, men bra familjeunderhållning.

Förresten, kanske lite filmhistoria ändå. Efter över mer än hundra år av filmhjältar med värja får Mästerkatten till en replik som kan vara rekord i spotskhet:

”Frukta mig – om du törs!”

Den tredje stora filmpremiären är den svenska komedin En gång i Phuket. Kulturbloggens recensent gav betyg 3 och skrev:

”En gång i Phuket” är en film om att finna sig själv, om självförverkligande och den frågar vad det är att leva på riktigt. Charmen ligger i de träffsäkra skildringarna av övre medelklass svenskens vardagliga liv med Mac-datorn som följer med på semestern, konversationer om den svenska mentaliteten och förlöjliganden över svenskars svårigheter att förstå norska. Den höga igenkänningsfaktorns bjuder stundtals på hysteriska skrattscener men den patetiska karaktären som allt går fel för gång på gång känns något uttjatad. Höjdpunkten är att se Sveriges svar på amerikanska skådespelarduon Owen Wilson och Ben Stiller (Peter Magnusson och David Hellenius) samspela. Tyvärr hamnar filmen i fällan av att bli lite för klyschig.

Fler recensioner:
En gång i Phuket (DN)
En gång i Phuket (GP)
Mästerkatten (GP)
Järnladyn (GP)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Filmkrönikan: män, män, män och återigen män i fokus

by

Tre storfilmer, alla med män i huvudrollerna – det är veckans filmpremiärer. För det filmintresserade Sverige är Gäteborg i fokus i drygt en vecka framåt, då Göteborgs Filmfestival startat och öppningsfilmen var den svenska filmen ”Avalon”, också den med en handling som kretsar kring en man.

”The Descendants” med George Clooney i huvudrollen är nog den av veckans premiärfilmer på biograferna som fått högst betyg av flest kritiker. DN gav betyg 4 och vi på Kulturbloggen gav betyg 5.

Filmen vann Golden Globe för bästa film och George Clooney fick priset för bästa manliga huvudrollen. Jadå, filmen och Clooney är givetvis också Oscarsnominerade. Berättelsen handlar om en medelålders affärsman på Hawaii som ställs inför en livskris när hans fru blir svårt skadad i en båtolycka. Han upptäcker att han har en dålig kontakt med sina två döttrar, eftersom han varit mycket frånvarande under deras uppväxt, då han varit upptagen med affärslivet.
Berättelsen skildrar en familj och en släkt som hamnar i en livskris – och nu råkar det vara en man som är i centrum, men berättelsen är rätt universell och jag tror alla som någon gång hamnat i en svår situation kan relatera till den. Den är mänsklig och skildrar människor med både dess goda och dåliga sidor.

”Anonym” kretsar kring den världsberömde dramatikern William Shakespeare,­ och myter och rykten som florerar kring hans liv. Han ska ha varit son till en illiterat handskmakare, han skrev 28 pjäser, 145 sonetter. Var det han som var Shakespeare eller var det någon annan som skrev hans verk? Regissören Roland Emmerich har valt att uutgå från att det var den bildade och bereste Edward De Vere, greven av Oxford, som skrev egentligen.

DN gav filmen betyg 4 och skrev:

I ”Anonym” är författaren en femstjärnig pellejöns, ett arsel och därtill en biroll. Shakespeare (Rafe Spall) super, plagierar, utpressar och är analfabet. Filmen handlar i stället om stilige Edward De Vere (Rhys Ifans) och omständigheterna som gjorde att han valde att skriva i anonymitet. Det är en hisnande och välargumenterad historia – om man går med på att De Vere var nio år när han skrev och spelade i ”En midsommarnattsdröm.”

Kulturbloggens recensent gav betyg 3.

För actionfilmsälskare och i synnerhet Mission Impossibles fans var väl veckans höjdpunkt att ”Mission impossible. Ghost protocol” äntligen nått de svenska biodukarna. Extra intressant var det ur svenskintresse att se svenska Dramatenskådespelaren Michael Nyqvist i rollen som den store skurken som bland annat slåss med Tom Cruise i en slutscen högt upp på några ställningar i en bilfabrik. Medier har rapporterat att Michael Nyqvist skadade revben under inspelningen av slagsmålet.
Jag tycker det är lite synd att Michael Nyqvist får spela en så trist roll. Som tur är kommer han snart på biodukarna i andra roller.
Jag var inte alls imponerade av den nya Mission Impossible-filmen, jag satt mest och väntade på att den skulle ta slut. Den var överdriven, aldrig spännande och med ologiska detaljer.
DN:s Fredrik Strage var mer road än jag och gav betyg 3. Han påpekar att filmen är en enorm reklamfilm dessutom för Apple och dess produkter:

Det ondskefulla geniet i filmen är, vid närmare eftertanke, inte någon svensk domedagsfysiker utan Steve Jobs som före sin död lyckades hjärntvätta alla hemliga agenter till att uteslutande använda Ipad och MacBook Air.

Just när man tror att produktplaceringen inte kan bli mer patetisk ger Ethan Hunt sina medarbetare varsin Iphone. Och tekniken som pryds av ett äpple fungerar förstås perfekt.

En stor del av svenska filmfolket minglar i Göteborg nu. Göteborgs filmfestival har startat och den är Skandinaviens ledande filmfestival. Under elva intensiva dagar visar massor av film och för den som vill fördjupa sig finns ett digert seminarieprogram.

”Avalon” med Johannes Brost i huvudrollen var öppningsfilmen. Filmen hade världspremiär i september 2011 på Torontos filmfestival dör den vann kritikerpriset för bästa debutfilm. Det var första gången en svensk film vann pris på festivalen. Avalon har svensk premiär 10 februari 2012.

Kulturbloggen är på plats i Göteborg och kommer att rapportera en del därifrån.
Göteborgsposten berättar att en ny dokumentär om filmskaparen Roy Andersson ska visas under festivalen:

Lev människa … för helvete … så länge du kan är en ny dokumentär om filmmakaren Roy Andersson som följer honom i arbetet med Du levande mellan 2003 och 2007. Pehr Arte och Johan Carlsson har gjort filmen, som de hoppas ska ge en unik inblick i regissörens liv och verk.

Det är lustigt hur männen faktiskt dominerar filmvärlden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,