• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Slutstation: Frihet – en angelägen film

26 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Slutstation: Frihet
Betyg 3
Svensk premiär 31 mars 2012

Slutstation: Frihet är en turkisk skruvad, absurd komedi om några kvinnor som gemensamt försöker ta itu med mäns förtryck av kvinnor. Filmen ingår i Folkets Hus och Parkers satsning World Wide Cinema.

Förra året hade 240 filmer premiär i Sverige. Av dessa var bara 18 från länder utanför USA och Europa. Dessa filmer
stod endast för en procent av biobesöken i Sverige förra året. Det vill Folkets Hus och Parker ändra på genom sitt nystartade filmprojektet World Wide Cinema. World Wide Cinema vill öppna upp biograferna för den film som idag inte visas på svenska biografer. Den stora men ganska osynliga publik som vill se dessa filmer idag är hänvisade till internet, slutna medlemsvisningar eller nischade festivaler.

Slutstation: Frihet tål absolut att visas för en större biopublik även om jag kan tänka mig att den är klockren för en turkisk publik.

Filmen börjat snyggt med vyer över den turkiska storstan och vi får följa Eylem, en  snygg ung kvinna som flyttar in i ett hyreshus. Övriga kvinnor i huset är nyfikna på henne och söker kontakt på olika sätt, men Eylem håller distansen. Hon vill inte ha med de andra kvinnonar att göra, hon är deprimerad, sur och arg, hennes pojkvän har dumpat henne.

När hennes närmaste grannkvinna blir misshandlad och skriker högt kväll efter kväll står Eylem till slut inte ut, hon går ner och säger till mannen på skarpen och det slutar med att hon polisanmäler den misshandlande maken. Det hjälper inte alls, snarare förvärrar det situationen. Mannen som tidigare bara misshandlat frun och låtit barnen vara ifred börjar misshandla sin tonårsdotter och polisen som kommer är bästa vän med mannen.

Kvinnorna i huset har alla på något sätt en misslyckad relation till någon man. Det lustiga är att de enda män som inte är hot mot kvinnor är antingen den riktigt gamle mannen som sitter i rullstol, en småpojke, en gravt alkoholiserad man och den mesigaste tjockisen av alla. Jag funderar lite på det dubbeltydiga i det budskapet.

Kvinnorna försöker bemöta männens förtryck med fredliga metoder – men det verkar lönlöst. Kampen triggas upp och våld verkar inte gå att undvika. Kvinnornas kamp utspelar sig i skuggan av den arabiska våren, som vi får följa i tv-bilder från nyhetssändningar som fladdrar förbi.

Filmen är oftast rätt oförutsägbar och handlingen överraskar och skruvas till med jämna mellanrum. Jag skulle inte bli förvånad om filmens regissör inspirerats av den spanske regissören Pedro Almodovar.

Ibland blir det dock för mycket och för många olika spår, jag har svårt att köpa riktigt allt. Det finns en rätt stor ologisk tankekullebytta i några av situationerna. Kvinnorna säger sig vilja stå upp för kvinnors rätt till självständighet, ändå finns det inget som de vill hämnas så mycket som att män inte vill gifta sig med dem.

Filmens turkiska titel är ”Kurtulus Son Durak”, vilket lär betyda Slutstation: Frihet. Jag kan inse att den är angelägen för den turkiska publiken, eller för publik i länder där kvinnoförtrycket är grovt. Men hur angelägen den än är tycker jag den tappade i slutet, där allt blev för mycket.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: filmrecensioner, Scen, turkisk, World wide cinema

This is not a film – underfundig och skrämmande beskrivning av det låsta samhället i Iran

25 mars, 2012 by Rosemari Södergren

This is not a Film
Betyg 4
Av och med Mojtaba Mirtahmasb och Jafar Panahi
Släpps på DVD 28 mars 2012

Också den som sitter i husarrest med förbud att göra film kan hitta ett sätt att göra en film och få ut den i världen. Den iranske regissören Jafar Panahi sitter i husarrest i sin bostad i Teheran och är dömd till sex års fängelse och tjugo års förbud att göra film. Då ställer han undan den professionella filmkameran och skildrar sitt liv i husarrest med sin iPhone.

Filmen smugglades till Cannes i ett USB-minne, inbakat i en kaka som postades till Paris.

Jafar berättar om en film han vill göra och spelar upp den på en matta i lägenheten. Mattan delas in i olika delar som representerar de rum och platser där filmen ska utspela sig.
– Jag har förbud att göra film men jag har inte förbud att prata om filmer, säger han.

Instängd och frustrerad, med ett 20-årigt yrkesförbud och en rättegång framför sig, passar han på att göra en film. Med sin iPhone filmar han sitt liv i lägenheten, sina besökare och den enorma iguana som han får passa eftersom han ändå inte får gå ut.

Jafar Panahi har vunnit ett antal internationella filmpriser, bland annat Guldkameran vid Filmfestivalen i Cannes 1995 för Den vita ballongen, Guldlejonet vid Venedigs filmfestival 2000 för filmen Dayereh och Silverbjörnen vid Berlins filmfestival 2006 för filmen Kvinnor offside.

I ”This is not a Film” berättar han om flera filmprojekt han inte fått tillstånd att göra av den iranska staten. Att vara filmskapare i Iran betyder att stångas mot krångliga regler och att ständigt balansera inom vad som är tillåtet av staten. Han berättar hur krångligt det kan vara att spela in filmer med kvinnor eftersom de inte får vara inomhus med män hur som helst.

Panahi har haft de iranska myndigheterna emot sig under en längre tid. I juli 2009 greps han under oroligheterna efter det iranska valet 2009 och anklagades för att ha spridit propaganda mot regimen. Han släpptes senare, men hans pass beslagtogs och han förbjöds lämna landet. I februari 2010 nekades han att resa till den 60:e filmfestivalen i Berlin för att delta i en paneldiskussion om iransk film. Den 1 mars 2010 greps Panahi återigen. Den 20 december 2010 dömdes Jafar Panahi emellertid till sex års fängelse och förbjöds göra filmer, ge intervjuer eller lämna landet under 20 år.

”This is not a Film” är en av de bästa dokumentärerna jag sett på länge, den är finurligt gjord och det är mycket som sägs mellan raderna. Den handlar förstås egentligen om mycket mer än hur det är att leva under husarrest – filmen är en beskrivning av det låsta samhället i Iran.

Det skrämmande är att detta är verkligheten för människor som vågar tänka utanför myndigheternas fastställda ramar i Iran. Jag förstår inte varför det är så tyst om det enorma förtryck av mänskliga rättigheter som pågår där.

En mängd internationella filmskapare, filmkritiker och andra digniteter har uttryckt sitt stöd för Jafar Panahi och har skrivit under ett upprop där de kräver att han skall släppas. Bland de som skrivit under uppropet syns Hollywood-stjärnor som Martin Scorsese, Steven Spielberg, Francis Ford Coppola och Juliette Binoche.

Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, Iran, Jafar Panahi, this is not a film, recension, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Dokumentär, Iran, Jafar Panahi, Recension, Scen, this is not a film

Filmrecension: Spegel, Spegel – sommarens familjefilm

23 mars, 2012 by Redaktionen

Titel: Spegel, Spegel
Betyg: 4
Premiär: 30 mars

Snövit är het i år då det kommer två nya filmer om flickan med det kolsvarta håret. Den första i raden är Spegel, Spegel med Lily Colins i rollen som Snövit och magnifika Julia Roberts i rollen som den onda drottningen.

Efter kungens försvinnande övertas makten av den onda drottningen. Efter år av spenderande så har pengarna tagit slut, lägligt nog kommer en prins förbi och drottningen är snabb med att försöka få till ett bröllop mellan de två. Prinsen faller dock pladask för den vackra Snövit, något som inte tas emot väl av drottningen, som sänder Snövit ut i skogen att dö.  Väl i skogen hamnar Snövit hos ett gäng dvärgbanditer och tillsammans smider de planer på att störta drottningen så att Snövit kan få sin prins och sitt kungarike.

Spegel, Spegel är en underhållande film som passar för hela familjen. Även om jag älskar originalet och tycker att alla barn bör se den i första hand, så tycker jag att Spegel, Spegel är väldigt bra. Den är väldigt snyggt gjort och har en twist som den spännande, rolig och oväntad.

Skådespeleriet i filmen är blekt, främst då alla får stå i skuggan av den heeelt otroliga Julia Roberts som tolkar den onda drottningen med bravur. Sen att hon är så oförskämt vacker gör det en fröjd att titta på. Colins som gör sin första stora roll som Snövit är bra men blir tyvärr väldigt blek jämte Roberts, vilket är synd då hon är väldigt söt i sina puffiga klänningar.

Filmen är en familjefilm och jag tycker absolut att det är den bästa ute just nu. På förhandsvisningen fanns det många barn och alla som jag pratade med tyckte samma sak; Spegel, Spegel är ”jättebra”, ”jätterolig” och ”den bästa filmen jag har sett”. Och jag tycker att det får säga allt. Spegel, Spegel är jättebra. Filmen visas på engelska men även på svenska.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

The Hunger Games – nja

21 mars, 2012 by Rosemari Södergren

The Hunger Games
Betyg 2
Regi Gary Ross
Sverigepremiär 23 mars 2012

The Hunger Games bygger på en trilogi som gått förbi Twilight-serien på den amerikanska bestsellerlistan. Böckerna är skrivna av Suzanne Collins och utspelas  i en framtid som är så grym, rå och orättvis att det är svårt att ta till sig den.
Överklassen, de rika och depraverade, bor i huvudstaden och lever i ett äckligt överflöd medan övriga befolkningen är utplacerade i tolv distrikt som de inte kan komma ifrån och där de lever i smuts och fattigdom.

I den här utopiska världen direktsänds varje år en reality show där varje distrikt ska välja ut två ungdomar mellan tolv och arton år som ska släppas ut i ett stort inhägnat område där bara en ska överleva. I vissa distrikt väljer de ut barnen som små redan och specialtränar dem både fysiskt och psykiskt för att kunna vinna dessa hungerspel. Vinnaren får ett liv i lyx och det är en ära för distrikten att få fram vinnare.

Känner du igen grundberättelsen? Det finns en japansk film – Battle Royal – som är stark och grym och som bygger på samma tema.

Huvudrollen i The Hunger Games är en fjortonårig flicka, Katniss Everdeen, som spelas av Jennifer Lawrence som slog igenom i Winter´s bone.

Katniss Everdeen har en lillasyster Prim som precis fyllt tolv och därmed ska vara med för första gången i lottdragningen om vem som ska skickas till hungerspelen. Katniss älskar sin lillasyster Prim över allt annat och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv. Deras mamma är apatisk eftersom pappan dött tidigare. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen. Allt detta är förutsägbart, vi förstår att det ska gå så redan för de första filmrutorna.
Det är filmens ena stora problem: allt är oerhört förutsägbart. Där är inte mycket som förvånar eller överraskar tittaren.

Handlingen har en del intressanta aspekter, trots allt. Klyftorna är nästan otänkbart stora mellan människorna. Den dekadenta överklassen är samlad i storstaden medan det kroppsarbetande nedtryckta folket hungrar och alla hålls nere genom att underhållningsindustrin styr. Nöjesprogrammen är som ett opium för folket och vem styr underhållningsbranschen om inte en president (spelad av Donald Sutherland).
En ganska skrämmande bild av världen idag, på sätt och vis: västvärldens lyx bygger kanske på att människor i u-länder lever i fattigdom?

Tyvärr blir det för klyschigt, för många klicheer: programledarna och människorna i huvudstaden är för stiliserade, för överdrivna. Det är inte heller särskilt logiskt att underhållningsindustrin har sådan enormt utvecklad teknik samtidigt som människorna ute i distrikten lever i djup fattigdom, som påminner om 1800-talets armod. Sådant gör det svårt att tro på berättelsen.

Däremot ger jag ett plus för bra skådespelare som Jennifer Lawrence, Liam Hemsworth, Josh Hutcherson, Elizabeth Banks, Woody Harrelson, Lenny Kravitz och Donald Sutherland. Visst är det alltid roligt att se Woody Harrelson, även om det är i en rätt dålig film.

Om du är intresserad av tankarna kring vad The Hunger Games förmodligen vill skildra: försök få tag på den japanska föregångaren Battle Royal, den är grymmare, mer trovärdig, mer spännande och överraskande.

Läs även andra bloggares åsikter om The Hunger Games, film, filmrecension, förutsägbart

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, förutsägbart, Scen, The Hunger Games

CinemAfrica bjuder på spännande program och missa inte mötet med den egyptiske bloggaren Wael Abbas

21 mars, 2012 by Redaktionen

Den marockanska filmen ”A Film” av regissören Mohamed Achaour är en tragikomisk berättelse om hur det går till att göra en film men samtidigt är det en uppgörelse med ett traditionsbundet samhälle där könsroller, religion, censur och maktfullkomlighet styr vad som kan berättas.
Filmen var invigningsfilm för årets upplaga filmfestivalen CinemAfrica.

Röda mattan var utrullad på den anrika festivalbiografen Skandia i Stockholm. Fem dagar fyllda av intressanta filmer från länder som inte nöter ut svenska biografdukar direkt.

A Film är en av fem filmer som tävlar om CinemAfricas filmpris. Alla fem filmerna är värda att se. De övriga fyra är:
Fre Men av Ismaël Feeroukhi från Marocko
How Big Is Your Love av Fatma Zohta Zamoun från Algeriet/Marocko
Omar Killed Me av Roschdy Zem från Marocko/Frankrike
Skoonheid av Oliver Hermanus från Sydafrika

Festivalen bjuder också på massor av telefon till samtal med regissörer och andra filmgäster. En nästan måste för alla som är intresserade av den arabiska våren och/eller blogg som verktyg i politisk kamp är paneldiskussionen lördag den 24 mars 15.00-18.00 på Bio Rio:

Den egyptiske bloggaren Wael Abbas och den tunisiske bloggaren, journalisten och aktivisten Lilia Weslaty deltar tillsammans med regissörerna Mariam Abou Ouf och Wael Attili och producenten Salma Osman.

De ska diskutera kring frågan vad som händer nu i Nordafrika, efter att revolutionerna svept över länderna.

CinemAfricas hemsida har förstås massor av information om filmerna och hur du får tag på biljetter och festivalpass.

Läs även andra bloggares åsikter om CinemAfrica, film, filmfestival

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: CinemAfrica, Filmfestival, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 548
  • Sida 549
  • Sida 550
  • Sida 551
  • Sida 552
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in