• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Call Girl kommer inte att bli fälld för förtal av Palme, trots att den tydligt pekat ut honom som pedofil

17 november, 2012 by Rosemari Södergren

Filmen Call Girl är en bra film. Filmkaparen har gjort ett gediget arbete och skådespelarna gör bra ifrån sig. Men visst målar regissören Mikael Marcimain i filmen fram en svensk statminister som på många sätt påminner om Olof Palme. I filmen får vi se en scen där statsministern i en berömd tv-scen intervjuas tillsammans med en berömd skådespelerska, exempelvis. Den scenen finns med i dokumentären om Olof Palme (för övrigt en mycket bra film som skildrar Sverige och vår politiska historia under 1900-talet).

Många är upprörda över att filmens statsminister så tydligt har hämtat drag från Olof Palme och en hel del röster har hörts om att filmskaparen borde ställas inför rätta för förtal av Olof Palme. Ämdå är jag övertygad om att om det blev rättegång skulle filmskaparen inte fällas.

Jag är ingen jurist och jag kan inte plocka fram historiska rättegångar eller lagtext som stöder min teori. Mitt sunda förnuft säger mig dock att det inte borde kunna bli någon fällande dom.

Varför?

Det är trots allt ingen dokumentär. Det är en spelfilm. Så enkelt är det, ändå. Vi lever i en form av demokrati där vi har delvis yttrandefrihet, trots allt. Och den ska vi vara rädd om.

I inledningen av filmen friskriver sig filmregissören där han påpekar att det är ett drama. Visst, filmen bygger på verkliga händelser, delvis. Men samtidigt har filmskaparna konstnärlig frihet och för att förstärka dramat har de ändrat i de verkliga händelserna och lagt till händelser som inte inträffat.

Vi lever inte i en diktatur. Det vore förfärligt om filmskapare ska hämmas av rädsla för att bli åtalade för att de använder fantasin och dramaturgiskt förändrar verkligheten.

Det vore extremt skrämmande om det blev en fällande dom över ett drama som inte gör anspråk på att skildra verkligheten.

Däremot tycker jag det är totalt onödigt och osmakligt att ha en karaktär i filmen som så starkt påminner om Olof Palme och får tittaren att identifiera den karaktären med Olof Palme. Filmen vinner inget på det, den är en tillräckligt stark skildring av männ med makt och hur utsatta och maktlösa flickor som utnyttjas är.

Det enda filmen vinner på skildringen av en korrumperad statsminister är uppmärksamhet och kanske ännu fler som väljer att se filmen. Men jag kan inte tänka mig att filmregissören är så låg att han medvetet valt att använda sig av detta trix. Han måste veta att filmen skulle bli en publikmagnet ändå. Det var totalt onödigt att måla fram en statsminister med samma blå kostym som Olof Palme bar. Helt onödigt. Men det är ändå inget brott att göra onödiga skildringar i en film, som för övrigt är viktig.

En risk finns nu förstås att filmens viktiga skildring av de utsatta och maktlösa unga kvinnorna inte får den plats i debatten som den är värd. Risken är uppenbar att debatten istället fokuseras på skildringen av en statsminister som använder minderåriga till sex.
Kanske skymmer det till och med sikten från att några mycket mäktiga män i samhällets topp faktiskt på riktigt var inblandade i bordellhistorien och att de utnyttjade kvinnor, varav några också var underåriga.

Här är Kulturbloggens recension av Call Girl.
Här är Kulturbloggens recension av dokumentären om Olof Palme.

Relaterat:
Aftonbladet och Expressen och Newsmill och Metro och Göteborgsposten och Dagens Nyheter och SVD1 och SVD2 och SVD3.

Arkiverad under: Film, Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Call girl, Olof Palme, Politik

Filmrecension: My Brother the Devil

17 november, 2012 by Redaktionen

My Brother the Devil
Betyg: 3
Visas på Stockholms Filmfestival

Mo och Rashid är bröder, tillsammans med sina egyptiska föräldrar har de växt upp i en förort i England där våld och droger är vardag. Rashid, som är den äldre, är medlem i ett gäng som bland annat sysslar med drogförsäljning, men Rashid är ingen gangster utan har tagit till denna metod för att tjäna snabba pengar för att kunna försörja familjen och ge sin lillebror Mo en bra utbildning.

Men någonting händer, Rashid syns sällan med sina vänner och hans flickvän hör aldrig av honom. Mo går själv med i gänget där Rashid brukade sälja droger och tar hans plats som langare. En dag följer Mo efter Rashid när han lämnar lägenheten och snart nystas en hemlighet upp som vänder upp och ned på hela Mo’s värld.

När jag satte mig i salongen för att se My Brother the Devil hade jag absolut ingaförväntningar. Jag tänkte mig ett Londondrama i stuk med Kidulthood, men filmen var inte alls vad jag trodde. Tack vare twisten i filmen får den ett djup jag inte kunnat föreställa mig, den går liksom från kriminaldrama till en vacker film om kärlek och smärta.

Skådespelarensamblen i filmen är mycket bra. Casten består till största del av debutanter vilket gör historien väldigt trovärdig, det känns bitvis som att det skulle kunna vara en dokumentärfilm.

Mitt enda minus med filmen är att det går lite för snabbt på slutet, det känns lite som att de blev en tidspress och man bara ville få klart filmen, man får ingen riktig förklaring till vissa saker. Men i övrigt är jag väldigt nöjd. Absolut en film värd att se.

Text: Linnea Amling

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Voddler börjar sälja filmer digitalt

14 november, 2012 by Redaktionen

Voddler, filmtjänsten på Internet, börjar nu att också sälja filmer. Filmerna säljs i digitalt format. Jag vet inte om det finns någon marknad för det. Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Vem vill äga en film i digitalt format?

I ett pressmeddelande berättar Voddler:

Nordens ledande video-on-demand (VOD)-tjänst, erbjuder nu även köpfilm. Konsumenter som köper sina filmer på Voddler har valet att antingen ladda ned filmen eller att låta den ligga kvar på Voddler. Låter man filmen vara kvar på Voddler kan kunden se sin köpta film på vilken enhet som helst där man kan logga in på Voddler. Voddler är därmed först i Norden – och bland de första filmtjänsterna i världen – med att erbjuda molnbaserad köpfilm.

Sedan flera år kan filmtittare i Norden, och även i Spanien, hyra film på Voddler (19 kr – 37 kr per film) eller se de filmer som ingår i medlemskapet Voddler Plus (79 kr/månad). De tusentals flmer som Voddler visar, från de senaste storfilmerna till de bästa klassikerna, går även att ladda ned för att se när man inte är uppkopplad på nätet.

Från idag erbjuder Voddler även köpfilm. När kunden köper sin Voddler-film får hen välja mellan att ladda ned filmen till sin dator eller att låta filmen ligga kvar på Voddler. Väljer man att ha filmen på Voddler kan man se den på alla internetkopplade enheter genom att bara logga in på Voddler. Voddler är med detta först i Norden att erbjuda s k ”molnbaserad köpfilm”. Väljer kunden istället att ladda ned köpfilmen kan hen göra det på upp till fem datorer.

– Filmttitare vill gärna slippa komma ihåg var de lagt sina köpta filmer, oavsett om det är en fysisk skiva eller en nedladdad fil. En molnbaserad köpfilm kommer man åt överallt där man har en internetkopplad skärm. Köp den en gång, men kom åt den överallt. Samtidigt förstår vi att vissa ändå föredrar att ha filen själv, så därför erbjuder vi även traditionell nedladdning, säger Anders Sjöman, Voddlers kommunikationschef.

Voddlers köpfilmslista består vid lanseringen av drygt 200 titlar, såväl klassiker som nysläppta filmer. Listan kommer löpande att utökas i takt med att ytterligare köpfilmsrätttigheter licensieras. Vilka enheter som varje enskild köpfilm går att spela på beror på rättighetsägarnas godkännande av olika plattformar och anges på filmens sida på Voddler. Vissa filmer går därmed inte att spela på alla de plattformar – smart phones, läsplattor, datorer och datorkopplade TV-skärmar – där Voddler finns.

För att se nedladdade filmer på Voddler krävs Voddlers videospelare Voddler Offline Player (gratis att ladda ned på Voddler).

Köpfilmer på Voddler kostar vid lanseringen från 69 kr upp till 139 kr. En lanseringskampanj gäller under två veckor med extra låga priser för Harry Potter-serien, Matrix-trilogin, och de tre Ocean’s-filmerna.

Arkiverad under: Film

Filmrecension: Ruby Sparks

13 november, 2012 by Redaktionen

Ruby Sparks
Betyg: 4
Visas under Stockholms Filmfestival

Calvin (Paul Dano) är en ung författare som skrivit en mycket framgångsrik roman som tonåring men nu, tio år senare, lider av en långdragen skrivkramp. Av sin psykolog får han rådet att försöka skriva lite, bara en sida; ”Can it be bad?” ”I’d like it to be very bad”. Samtidigt klagar hans storebror på att han inte är ute och träffar tjejer tillräckligt.

En natt har Calvin en vision om sin drömtjej, och börjar dagen därpå inspirerat skriva blad efter blad på sin skrivmaskin för att få tillbringa tid med sin skapelse – konstnären Ruby Sparks (Zoe Kazan). Ju mer han skriver, desto mer förälskad blir han i henne, och en morgon är hon plötsligt där, livs levande i hans kök, iklädd pyjamas och med en skål flingor i handen. Hon är helt övertygad om att hon är Calvins flickvän, ovetande om omöjligheten att hon är en karaktär han har hittat på. Calvin har nu sin drömtjej, men hur fungerar ett förhållande med ens fulländade partner när denna börjar gå utanför manus och bli en egen individ, och allt du behöver göra för att förändra personen till precis den du vill bara finns några tangentknapp bort?

Zoe Kazan som spelar titelkaraktären har själv skrivit manus till Ruby Sparks, och paret Jonathan Dayton och Valerie Faris, som även ligger bakom regin i Little Miss Sunshine (2007), har regisserat. Paul Dano, Kazans pojkvän i verkliga livet, spelar den manliga huvudrollen och har som bekant även en roll i nyss nämnda film.

Balanserande mellan fantasi och verklighet är Ruby Sparks en rolig och quirky romantisk dramakomedi med en twist, och bjuder på fina skådespelarprestationer. Dessutom är den väldigt välskriven, särskilt tycker jag då det är Zoe Kazans första filmmanus. Det som jag inte riktigt gillade med filmen var slutet som, enligt min tolkning, blev lite för Hollywoodskt och förtog lite av hela filmens idé. Dock finns även möjligheter till andra tolkningar, som kan ge slutet en annan innebörd.

Hursomhelst; uppskattar du (liksom jag) amerikanska indie-filmer à la Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) och (500) Days of Summer (2009), vill jag påstå att Ruby Sparks inte kommer göra dig besviken.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Safety Not Guaranteed

13 november, 2012 by Redaktionen

Safety Not Guaranteed
Betyg: 5
Regi: Colin Trevorrow
Visas under Stockholms filmfestival

Det händer ibland att man ser en film som gör något alldeles särskilt med en. En film som kittlar ett sällsynt bubblande skratt ur en och släpper ner en hel bunt exalterade fjärilar i maggropen. Som intravenöst levererad glädje. Just en sådan film är Safety Not Guaranteed. Den vill oss väl. Tycker bara att vi ska få ha det fint för en stund.

Darius (Aubrey Plaza) är en missanpassad tjej som liksom alltid verkar tycka att livet är ganska meningslöst. På hennes praktik, som journalist på en tidning, får hon höra om en annons som en av de andra medarbetarna har hittat. Den är insänd av en person som säger sig kunna åka tillbaka i tiden, och nu söker sällskap för sin nästa resa. Darius blir genast intresserad och anmäler sig frivillig att följa med och undersöka saken närmre. Tillsammans med en annan praktikant och en arbetsskygg skribent som hellre vill återupptäcka en tonårsromans än att skriva något är hon snart på väg. Det visar sig att mannen bakom tidsmaskinen (Mark Duplass) är en verklig karaktär som inte släpper in vem som helst i sitt projekt. Han får dock en instinktivt bra känsla av Darius och låter henne inleda träningen för att så småningom kunna följa med honom tillbaka i tiden.

Det finns inte mycket negativt att säga om Safety Not Guaranteed. Den är genommysig på ett genreöverskridande, finurligt och härligt vimsigt sätt. En sådan där indiepärla som man kan plocka fram vilken kväll som helst när man bara vill ha en genuint trevlig stund. Mark Duplass och Aubrey Plaza glänser som charmiga misfits, de gör vad de gör och struntar i resten. Det är befriande.
Om man av någon anledning nu bara skulle vilja se en quirky indiekomedi med inslag av romans och en gnutta mörker i höst så är det definitivt Safety Not Guaranteed som man ska välja. För den är jättebra.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 524
  • Sida 525
  • Sida 526
  • Sida 527
  • Sida 528
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in