Safety Not Guaranteed
Betyg: 5
Regi: Colin Trevorrow
Visas under Stockholms filmfestival
Det händer ibland att man ser en film som gör något alldeles särskilt med en. En film som kittlar ett sällsynt bubblande skratt ur en och släpper ner en hel bunt exalterade fjärilar i maggropen. Som intravenöst levererad glädje. Just en sådan film är Safety Not Guaranteed. Den vill oss väl. Tycker bara att vi ska få ha det fint för en stund.
Darius (Aubrey Plaza) är en missanpassad tjej som liksom alltid verkar tycka att livet är ganska meningslöst. På hennes praktik, som journalist på en tidning, får hon höra om en annons som en av de andra medarbetarna har hittat. Den är insänd av en person som säger sig kunna åka tillbaka i tiden, och nu söker sällskap för sin nästa resa. Darius blir genast intresserad och anmäler sig frivillig att följa med och undersöka saken närmre. Tillsammans med en annan praktikant och en arbetsskygg skribent som hellre vill återupptäcka en tonårsromans än att skriva något är hon snart på väg. Det visar sig att mannen bakom tidsmaskinen (Mark Duplass) är en verklig karaktär som inte släpper in vem som helst i sitt projekt. Han får dock en instinktivt bra känsla av Darius och låter henne inleda träningen för att så småningom kunna följa med honom tillbaka i tiden.
Det finns inte mycket negativt att säga om Safety Not Guaranteed. Den är genommysig på ett genreöverskridande, finurligt och härligt vimsigt sätt. En sådan där indiepärla som man kan plocka fram vilken kväll som helst när man bara vill ha en genuint trevlig stund. Mark Duplass och Aubrey Plaza glänser som charmiga misfits, de gör vad de gör och struntar i resten. Det är befriande.
Om man av någon anledning nu bara skulle vilja se en quirky indiekomedi med inslag av romans och en gnutta mörker i höst så är det definitivt Safety Not Guaranteed som man ska välja. För den är jättebra.
Text: Josefina Linde