• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Kingsman: The Secret Service

27 januari, 2015 by Rosemari Södergren

kingsman_poster

Kingsman: The Secret Service
Betyg 3
Regi Matthew Vaughn

Filmen är en komisk parodi av spionfilmer och driver med det mesta. Den är något av det knasigaste som visas på biodukarna under senare år som samtidigt har hög kvalitet på skådespelarna som medverkar. Rollistan är imponerande med bland andra Colin Firth, Michael Caine och Samuel L. Jackson och filmskaparna har haft en hel del resurser till sitt förfogande, det märks tydligt på effekterna.

kingsman2Kingsman: The Secret Service handlar om en superhemlig underrättelsetjänst som rekryterar en småkriminell kille med potential till sitt stenhårda träningsprogram för blivande agenter. Samtidigt dyker det upp ett hot mot världen som skapats av ett galet teknikgeni.

Den småkriminelle killen, Eggsy, som spelas Taron Egerton är son till en tidigare spion från Kingsman. Eggsys pappa dog under ett uppdrag när Eggsy var några år. Hans mamma har haft det knapert under Eggsys uppväxt och skaffat en sambo som är en våldsam kriminell gubbe. Kingsman-agenten Galahad (spelas av Colin Firth) räddar Eggsy och ger honom chansen att få testa sig till att bli en Kingsman. Galahad känner ett särskilt ansvar för Eggsy eftersom Eggsys pappa offrade sig själv då han räddade livet på Galahad och några till ur deras agentgrupp. Eggsy är dock inte helt övertygad om att han vill eller kan bli en agent. Det är inte självklart att en ung man från slummen klarar att ta klivet till de finare klasserna.

Samuel L. Jackson spelar den läspande superskurken Valentine som inte tål att se blod. Han är en superskurk som samtidigt har ett gott syfte, enligt sig själv. Han vill rädda världen från det klimathot som snart kommer att förstöra jorden. Han är övertygad om att det enda sättet att rädda världen är att kraftigt reducera antalet människor. Om han kan rädda undan de bästa människorna och låta resten förgöra varandra – då kan jorden få en nystart.

KSS_JB_D27_02661.CR2Valentine har kommit på den fenomenala idéen att erbjuda världens befolkning ett gratis chip som ger dem gratis Internet och gratis mobiltelefonsamtal. Detta chip sänder sedan vågor som gör människorna galna och våldsamma, helt utan kontroll. Det är lite roligt: filmindustrin skickar alltså ut en varning om hur farligt det är med gratis. En liten vink om filmindustrin anser om gratis.

Lite extra kul för den svenska biopubliken är att bland karaktärerna i filmen finns en svensk statsminister och en svensk prinsessa. Plötsligt under ett möte börjar prinsessan prata svenska med sin statsminister. Där är några småroliga skämt för oss i scenerna med dessa två karaktärer.

Våldsscenerna är många men de är snälla, det är som att se på ett tv-spel. Slagsmålscenerna är ofta rejält överdrivna på ett medvetet komiskt sätt, som när tusentals av skurkens soldater rusar mot den ensamma hjälten som har ett paraply som sitt skjutvapen.

Det märks att filmskaparna har gjort sin läxa när det gäller könsrollerna. En ung tjej finns med bland spionaspiranterna och hon gör bättre ifrån sig än de flesta unga männen.

Visst, det är en knasig film, lätt löjlig, men samtidigt rolig och med många skämt på flera nivåer. Den är underhållande och även om en hel del går att förutse av handlingen känns det inte som bortkastad tid att se den. Den är välgjord i sin genre.

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Guldbaggegalan är väl beviset på att det har varit ett rätt uselt svenskt filmår

26 januari, 2015 by Redaktionen

turistturist

Det har varit ett skralt filmår för Sverige 2014. Det kan vi lugnt konstatera när en så medelmåttig film som Gentlemen fick en hel hög med nomineringar. Att det sedan inte höll hela vägen ut och den trist misslyckade filmatiseringen av Östergrens kultbok fick inga av de stora guldbaggarna. Alltid något positivt. Däremot kan vi ju konstatera att de riktigt stora filmskaparna ofta är alldeles för stora för de svenska filmmakthavarna. Roy Andersson fick den förnämliga utmärkelsen Guldlejonet men hemma i Sverige förstår vi inte hans storhet.
Men i Sverige fick filmen se sig slagen i de flesta kategorier av Ruben Östlunds Turist.

Turist är den stora vinnaren på Gulbaggegalan och det är den väl värd – i och för sig. Här är Kulturbloggens recension av filmen när den hade premiär på svenska biografer. Den fick betyg 4 av oss och det var det betyget den fick av många. Betyg 4 av 5 är bra, men det är inget mästerverk. Vilken nog Roy Anderssons ”En duva som satt på en gren och funderade över tillvaron” måste betraktas som. Av Kulturbloggen fick den betyg 5.

Själva tv-sändningen av Guldbaggegalan är rätt sorglig. På ett rätt krampaktigt sätt.
Det är tydligt att galan mest av allt är en firmafest för filmarbetarna plus att en hel del politiska makthavare och andra potentater bjuds in för att sitta i fin smoking och veta att de tillhör kultureliten.

Dramaturgiskt är galan en usel kopia av Oscarsgalan. Varför måste svenska tv-producenter överhuvudtaget försöka vara något vi inte är. Varför inte istället sluta låtsas att vi är så glamorösa. Sluta att bjuda in bara eliten, gör en bredare filmfest där filmälskare kan komma med och släpp fram ett  mer blandat program. Sluta att försöka vara så lustiga och humoristiska, våga vara seriösa. Ha en seriös programledare som kan film istället och låt oss slippa alla löjliga skämt om människors namn. Petra Mede har gjort sitt i den här genren, tycker jag.

Vissa programpunkter var riktigt konstiga och publiken satt och skruvade sig. Och plötsligt mitt i allt, utan någon förklaring till varför kommer Lili & Susie in och framför en låt.
Jag tänker likadant som Aftonbladets krönikör om detta:
Störst huvudbry blev det när Lili & Susie helt utan motivation kom in från 80-talet och rev av “Oh mama”. Lika fort var det över utan att någon begrep poängen.

Det blev ett stort år för Ruben Östlund och hans Turist som kammade hem hela 6 Guldbaggar, varav tre gick till Östlund själv för regi, manuskript och klippning (delat med Jacob Secher Schulsinger).

Bästa film
Turist
Producenter: Erik Hemmendorff, Marie Kjellson och Philippe Bober

Bästa regi
Ruben Östlund
för Turist

Bästa kvinnliga huvudroll
Saga Becker
för rollen som Sebastian / Ellie i Nånting måste gå sönder

Bästa manliga huvudroll
Sverrir Gudnason
för rollen som Kristian i Flugparken

Bästa kvinnliga biroll
Anita Wall
för rollen som Frida i Hemma

Bästa manliga biroll
Kristofer Hivju
för rollen som Mats i Turist

Bästa manuskript
Ruben Östlund
för manuskriptet till Turist

Bästa foto
Fredrik Wenzel
för fotot i Turist

Bästa klipp
Jacob Secher Schulsinger och Ruben Östlund
för klippningen av Turist

Bästa kostym
Cilla Rörby
för kostymerna i Gentlemen

Bästa ljud/ljuddesign
Andreas Franck
för ljudet i The Quiet Roar

Bästa mask/smink
Anna-Carin Lock och Anja Dahl
för mask/smink i Gentlemen

Bästa originalmusik
Mattias Bärjed och Jonas Kullhammar
för musiken i Gentlemen

Bästa scenografi
Ulf Jonsson, Nicklas Nilsson, Sandra Parment, Isabel Sjöstrand och Julia Tegström för scenografin i En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Bästa utländska film
Två dagar, en natt
Regi: Jean-Pierre Dardenne och Luc Dardenne

Bästa kortfilm
Still Born
Regi: Åsa Sandzén

Bästa dokumentärfilm
Om våld
Regi: Göran Hugo Olsson

Särskilda insatser
Mats Holmgren

Hedersbaggen
Liv Ullmann

Gullspira
Rose-Marie Strand, Folkets Bio

Biopublikens pris

Micke & Veronica, producent: Lena Rehnberg

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: Guldbaggegalan, Scen

Stockholms filmfestival instiftar dokumentärfilmspris

22 januari, 2015 by Redaktionen

stockholmfilmfestivallogga

Stockholms internationella filmfestival instiftar 2015 ett dokumentärfilmspris. En bronshäst kommer att delas ut till Bästa dokumentärfilm på festivalen 2015. I dokumentärfilmssektionen Stockholm Documentary Competition kommer en Bronshäst att delas ut för Bästa dokumentärfilm under festivalen 2015.

Stockholms filmfestivals Bronshäst delas ut i följande priskategorier:

Best Film
Best Documentary
Stockholm Visionary Award
Stockholm Lifetime Achievement Award
Stockholm Achievement Award
Sedan starten 1990 har Stockholms filmfestival visat många oförglömliga dokumentärer som Salaam Cinema av Mohsen Makhmalbaf, A Huey P. Newton Story av Spike Lee, Devil’s Playground av Lucy Walker, Aileen: Life and Death of a Serial Killer av Nick Broomfield, Joan Churchill, Stories We Tell av Sarah Polley, Grizzly Man av Werner Herzog, Zidane A 21 Century Portrait av Douglas Gordon, Philippe Parreno, H:r Landshövding av Måns Månsson, Tarnation by Jonathan Caouette, A Story of Children in film av Mark Cousins och nu senast Toto and His Sisters av Alexander Nanau, Cains Children av Marcell Gerö, Stray Dog av Debra Granik och Cartoonists – Foot Soldiers of Democracy av Stéphanie Valloatto

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: American Sniper

19 januari, 2015 by Rosemari Södergren

americansniper

American Sniper
Betyg 4
Sverigepremiär 23 januari 2015

American Sniper bygger på verkliga händelser och skildrar den amerikanske maringsoldaten och prickskytten Chris Kyle (spelas av Bradley Cooper). Chris Kyle är USA:s mest kända krypskytt genom tiderna och han åkte till Irak med ett enda uppdrag – att skydda sina vapenbröder. Hans pricksäkerhet räddade ett otal antal liv och han gick under smeknamnet ”Legenden”.

Nå, hur sann skildringen av honom nu är funderar jag förstås på. I regi av Clint Eastwood är Chris Kyle en ödmjuk hjälte som inte skryter utan bara vill rädda liv (amerikanska liv) och skydda det amerikanska samhället. Det finns andra som gett andra infallsvinklar på vem Chris Kyle var, en journalist som granskat hans liv hävdar att han var rasistisk och kom från en bygd där de svarta och vita levde åtskilda långt in i modern tid.

Filmen fick sex Oscars-nomineringar – och det säger förstås en del om filmens kvalité. Clint Eastwood är en rutinerad regissör och behärskar filmmakarens hantverk. Filmen nominerades både i kategorin bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa manus efter förlaga, bästa klipp, bästa ljud och bästa ljudregigering och alla dessa nomineringar är högst välförtjänta. Filmen är mycket välgjord, starkt foto, bra filmad och klippt. Berättelsen är stark och skådespelarna skickliga.

När filmen gick upp på amerikanska biografer blev den en stor publiksuccé. Blir den samma publiksuccé i Sverige? Amerikanarna har ju ett särskilt förhållande till sin krigshjälte. Hjälteglorian är filmens baksida – och trots att den rent filmiskt är skickligt gjord är jag kritisk till filmens okritiska förhållningssätt. Att krig är dödligt det visar filmen, men den skildrar krigets olika sidor som om det finns en ond och en god sida. Det finns ingen förklaring till det irakiska motståndet till amerikanska soldater i Irak. Irakierna skildras som helt utan hämningar. En muslimsk kvinna går med sin cirka tioårige son mot de kpist-beväpnade amerikanska soldaterna och tanks. Kvinnan räcker över en rysk granat till sin son och uppmanar honom att springa mot de amerikanska soldaterna och kasta bomben mot dem. När sonen blir nerskjuten av Chris Kyle tar hon upp bomben själv och kastar mot amerikanarna. Så totalt hämningslösa skildras muslimerna i filmen medan Chris Kyle har samvetskval och mår dåligt över att tvingats skjuta ett barn och en kvinna.

Jag valde att tolka filmen som att kriget och alla dessa grymma våldsamma scener är skildrade ur Chris Kyles ögon. Det var så han såg det. Det var hans metod och hans sätt att agera och tolka tillvaron för att klara av att utföra sitt uppdrag.

Jag skulle önska att filmen var mer kritisk till krig. Om vi ser människan bakom vår fiende är det säkert inte lika lätt att döda – och det blir lättare att skapa fred. Att filmen så hundra procent är filmad ur det amerikanska perspektivet är uppenbart. Nu är ju filmen oerhört bra filmad och ihopklippt och berättelsen är dramatisk och skådespelarna duktiga – så betyget blir ju ändå 4 av 5, men om filmen hade haft mer fördjupning i synen på kriget och dess människor hade det blivit betyg 5.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: American Sniper, Clint Eastwood, Filmrecension, Krig

Ingen Oscarsnominering till svenska Turist

15 januari, 2015 by Redaktionen

leviatan

Ruben Östlunds film ”Turist” var Sveriges bidrag i kategorin bästa icke engelskspråkiga film till Oscarspriset, men filmen lyckades inte ta sig ända fram till de slutliga fem som gör upp om statyetten den 22 februari.

Årets Oscarsgala kommer att domineras av filmer som Richard Linklaters ”Boyhood”, Alejandro González Iñárritus ”Birdman” och Wes Andersons ”The Grand Budapest Hotel”.

Nominerade till Bästa film är:
”American sniper”, Clint Eastwood
”Boyhood”, Richard Linklater,
”Birdman”, Alejandro González Iñárritu
”The Grand Budapest hotel”, Wes Anderson
”The Imitation game”, Morten Tyldum
”Selma”, Ava DuVernay
”The theory of everything”, James Marsh
”Whiplash”, Damien Chazelle

En av de mest intressanta nomineringarna är nog LEVIATAN som har nominerats till en Oscar i kategorin Bästa utländska film. Filmen, som är regisserad av hyllade Andrej Zvjagintsev (Elena, Återkomsten), har tidigare bland annat belönats med en Golden Globe för Bästa utländska film och med pris för Bästa manus på Cannes Filmfestival. Svenska biobesökare kan se fram emot att se det episka dramat på biopremiärdagen den 13 mars 2015.

Leviatan handlar om Kolia som bor i en liten stad nära Barents hav i norra Ryssland där han har sin egen bilverkstad precis bredvid huset där han bor med sin unga fru Lilja och en son från ett tidigare äktenskap. Vadim Shelevyat, stadens borgmästare, vill undanröja Kolia från marken. Men när Kolia inte låter sig köpas loss börjar Vadim Shelevyat använda sig utav aggressivare metoder.

Leviatan är regisserad av den prisbelönte regissören Andrej Zvjagintsev (The Return, Elena, Förvisningen) och medverkar gör Elena Lyadova (Elena, Förvisningen), Vladimir Vdovichenkov och Aleksey Serebryakov. Filmen visades i tävlan i Cannes 2015 och blev festivalens vinnare för bästa manus och belönades med en Golden Globe för Bästa utländska film.

Oscarsgalan äger rum den 22 februari.

Arkiverad under: Film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 462
  • Sida 463
  • Sida 464
  • Sida 465
  • Sida 466
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in