Guldbaggegalan

Det har varit ett skralt filmår för Sverige 2014. Det kan vi lugnt konstatera när en så medelmåttig film som Gentlemen fick en hel hög med nomineringar. Att det sedan inte höll hela vägen ut och den trist misslyckade filmatiseringen av Östergrens kultbok fick inga av de stora guldbaggarna. Alltid något positivt. Däremot kan vi ju konstatera att de riktigt stora filmskaparna ofta är alldeles för stora för de svenska filmmakthavarna. Roy Andersson fick den förnämliga utmärkelsen Guldlejonet men hemma i Sverige förstår vi inte hans storhet.
Men i Sverige fick filmen se sig slagen i de flesta kategorier av Ruben Östlunds Turist.

Turist är den stora vinnaren på Gulbaggegalan och det är den väl värd – i och för sig. Här är Kulturbloggens recension av filmen när den hade premiär på svenska biografer. Den fick betyg 4 av oss och det var det betyget den fick av många. Betyg 4 av 5 är bra, men det är inget mästerverk. Vilken nog Roy Anderssons ”En duva som satt på en gren och funderade över tillvaron” måste betraktas som. Av Kulturbloggen fick den betyg 5.

Själva tv-sändningen av Guldbaggegalan är rätt sorglig. På ett rätt krampaktigt sätt.
Det är tydligt att galan mest av allt är en firmafest för filmarbetarna plus att en hel del politiska makthavare och andra potentater bjuds in för att sitta i fin smoking och veta att de tillhör kultureliten.

Dramaturgiskt är galan en usel kopia av Oscarsgalan. Varför måste svenska tv-producenter överhuvudtaget försöka vara något vi inte är. Varför inte istället sluta låtsas att vi är så glamorösa. Sluta att bjuda in bara eliten, gör en bredare filmfest där filmälskare kan komma med och släpp fram ett  mer blandat program. Sluta att försöka vara så lustiga och humoristiska, våga vara seriösa. Ha en seriös programledare som kan film istället och låt oss slippa alla löjliga skämt om människors namn. Petra Mede har gjort sitt i den här genren, tycker jag.

Vissa programpunkter var riktigt konstiga och publiken satt och skruvade sig. Och plötsligt mitt i allt, utan någon förklaring till varför kommer Lili & Susie in och framför en låt.
Jag tänker likadant som Aftonbladets krönikör om detta:
Störst huvudbry blev det när Lili & Susie helt utan motivation kom in från 80-talet och rev av “Oh mama”. Lika fort var det över utan att någon begrep poängen.

Det blev ett stort år för Ruben Östlund och hans Turist som kammade hem hela 6 Guldbaggar, varav tre gick till Östlund själv för regi, manuskript och klippning (delat med Jacob Secher Schulsinger).

Bästa film
Turist
Producenter: Erik Hemmendorff, Marie Kjellson och Philippe Bober

Bästa regi
Ruben Östlund
för Turist

Bästa kvinnliga huvudroll
Saga Becker
för rollen som Sebastian / Ellie i Nånting måste gå sönder

Bästa manliga huvudroll
Sverrir Gudnason
för rollen som Kristian i Flugparken

Bästa kvinnliga biroll
Anita Wall
för rollen som Frida i Hemma

Bästa manliga biroll
Kristofer Hivju
för rollen som Mats i Turist

Bästa manuskript
Ruben Östlund
för manuskriptet till Turist

Bästa foto
Fredrik Wenzel
för fotot i Turist

Bästa klipp
Jacob Secher Schulsinger och Ruben Östlund
för klippningen av Turist

Bästa kostym
Cilla Rörby
för kostymerna i Gentlemen

Bästa ljud/ljuddesign
Andreas Franck
för ljudet i The Quiet Roar

Bästa mask/smink
Anna-Carin Lock och Anja Dahl
för mask/smink i Gentlemen

Bästa originalmusik
Mattias Bärjed och Jonas Kullhammar
för musiken i Gentlemen

Bästa scenografi
Ulf Jonsson, Nicklas Nilsson, Sandra Parment, Isabel Sjöstrand och Julia Tegström för scenografin i En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Bästa utländska film
Två dagar, en natt
Regi: Jean-Pierre Dardenne och Luc Dardenne

Bästa kortfilm
Still Born
Regi: Åsa Sandzén

Bästa dokumentärfilm
Om våld
Regi: Göran Hugo Olsson

Särskilda insatser
Mats Holmgren

Hedersbaggen
Liv Ullmann

Gullspira
Rose-Marie Strand, Folkets Bio

Biopublikens pris

Micke & Veronica, producent: Lena Rehnberg