”Änglagård 3” är nominerad till biopublikens pris på Guldbaggegalan på måndag.
Men varken regissören Colin Nutley, 66, eller hustrun Helena Bergström, 46, kommer att sitta i publiken.
Berättar Aftonbladet.
Änglagård har ju inte fått några nomineringar för övrigt till Guldbaggegalan.
– Det jag reagerar över är att Colin Nutley som ligger etta på biotoppen just nu inte känner att han över huvud taget hör hemma på en filmfest, säger Helena Bergström till Nöjesbladet.
Fast det finns en slags konstig värdering också från Helena Bergströms sida. Uppenbarligen tycker hon att Änglagård och/eller Colin Nutleys andra filmer borde fått nomineringar till Guldbaggen, alltså andra än publikens pris. Det betyder att hon också värderar jurypriserna högre än publikens pris.
Hon tar dock upp en viktig fråga, som är värd att diskuteras:
– Allt det här är en symbol för en större diskussion, vad är fint och vad är fult? Vi måste börja respektera alla i vårt land, säger hon.
Nu tycker jag ju att det inte har med att respektera andra. Frågan om vad som är fint och fult är en ständigt pågående diskussion. Filmkritiker ser hundratals, tusentals filmer varje år. De ser på filmer på ett annat sätt än den vanlige biobesökaren. Ibland. Det märks då och då, filmen som får storpublik får bottenbetyg av filmkritiker.
Filmer som hyllas är ofta filmer som går på få biografer och ganska få människor har ens möjlighet att se filmen.
Men det har börjat förändras lite. Tänk på filmsajten MovieZine som nästan alltid ger sämre betyg åt de filmer som andra filmkritiker hyllas och de ger höga betyg åt filmer som får bottenbetyg av alla andra kritiker. Ett exempel är The Green Hornet som får högt betyg bara av MovieZine.
Jag tror att det säkert går mode i filmhyllningar. Vissa filmmakare blir hype ett tag, vissa skådespelare hyllas. Det finns inte plats på de traditionella mediernas hyllningslista för ur många som helst. Det är samma sak med Guldbaggenomineringarna. Det finns många filmer, men inte plats för hur många nominerade som helst.
Vi kan nog alla känna oss orättvist behandlade ibland. Vi är många som på olika sätt skriver eller skapar saker. Ibland kan jag få en bok i min hand som jag läser och lägger undan rätt snabbt för att jag upplever den som rätt dåligt skriven. Då tycker jag att den bok jag själv skrivet och som inte bokförlaget ville ge ut, var mycket bättre.
Livet är sådant. Det är fullt av människor som vill något och alla vll inte alltid samma sak som man själv. Jag tycker Helena Bergström borde vara glad över att de har tillgång till att få göra filmer och att de får många biobesökare. Det är väl ett bra betyg?
– Det är surt, räven, är ett gammalt uttryck. Och visst har Helena Bergströms utspel vibbar från det uttrycket. Det är dock inget att skämmas över. Den som ger mycket och satsar hårt, kan också reagera starkt. Det är högst mänskligt.
Relaterat:
Aftonbladet, Aftonbladet 2, Expressen, Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om Guldbaggegalan, Colin Nutley, Helena Bergsröm, film, filmpris