Filmrecension: American Sniper

American Sniper
Betyg 4
Sverigepremiär 23 januari 2015

American Sniper bygger på verkliga händelser och skildrar den amerikanske maringsoldaten och prickskytten Chris Kyle (spelas av Bradley Cooper). Chris Kyle är USA:s mest kända krypskytt genom tiderna och han åkte till Irak med ett enda uppdrag – att skydda sina vapenbröder. Hans pricksäkerhet räddade ett otal antal liv och han gick under smeknamnet ”Legenden”.

Nå, hur sann skildringen av honom nu är funderar jag förstås på. I regi av Clint Eastwood är Chris Kyle en ödmjuk hjälte som inte skryter utan bara vill rädda liv (amerikanska liv) och skydda det amerikanska samhället. Det finns andra som gett andra infallsvinklar på vem Chris Kyle var, en journalist som granskat hans liv hävdar att han var rasistisk och kom från en bygd där de svarta och vita levde åtskilda långt in i modern tid.

Filmen fick sex Oscars-nomineringar – och det säger förstås en del om filmens kvalité. Clint Eastwood är en rutinerad regissör och behärskar filmmakarens hantverk. Filmen nominerades både i kategorin bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa manus efter förlaga, bästa klipp, bästa ljud och bästa ljudregigering och alla dessa nomineringar är högst välförtjänta. Filmen är mycket välgjord, starkt foto, bra filmad och klippt. Berättelsen är stark och skådespelarna skickliga.

När filmen gick upp på amerikanska biografer blev den en stor publiksuccé. Blir den samma publiksuccé i Sverige? Amerikanarna har ju ett särskilt förhållande till sin krigshjälte. Hjälteglorian är filmens baksida – och trots att den rent filmiskt är skickligt gjord är jag kritisk till filmens okritiska förhållningssätt. Att krig är dödligt det visar filmen, men den skildrar krigets olika sidor som om det finns en ond och en god sida. Det finns ingen förklaring till det irakiska motståndet till amerikanska soldater i Irak. Irakierna skildras som helt utan hämningar. En muslimsk kvinna går med sin cirka tioårige son mot de kpist-beväpnade amerikanska soldaterna och tanks. Kvinnan räcker över en rysk granat till sin son och uppmanar honom att springa mot de amerikanska soldaterna och kasta bomben mot dem. När sonen blir nerskjuten av Chris Kyle tar hon upp bomben själv och kastar mot amerikanarna. Så totalt hämningslösa skildras muslimerna i filmen medan Chris Kyle har samvetskval och mår dåligt över att tvingats skjuta ett barn och en kvinna.

Jag valde att tolka filmen som att kriget och alla dessa grymma våldsamma scener är skildrade ur Chris Kyles ögon. Det var så han såg det. Det var hans metod och hans sätt att agera och tolka tillvaron för att klara av att utföra sitt uppdrag.

Jag skulle önska att filmen var mer kritisk till krig. Om vi ser människan bakom vår fiende är det säkert inte lika lätt att döda – och det blir lättare att skapa fred. Att filmen så hundra procent är filmad ur det amerikanska perspektivet är uppenbart. Nu är ju filmen oerhört bra filmad och ihopklippt och berättelsen är dramatisk och skådespelarna duktiga – så betyget blir ju ändå 4 av 5, men om filmen hade haft mer fördjupning i synen på kriget och dess människor hade det blivit betyg 5.