Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

”En man som heter Ove” och ”Min pappa Toni Erdmann” fick pris på European Film Awards

by

”En man som heter Ove” vann priset Bästa europeiska komedi på European Film Awards och ”Min pappa Toni Erdmann” tog storslam på European Film Awards med pris i kategorierna för Bästa film, Bästa regi, Bästa manuskript samt Bästa kvinnliga respektive Bästa manliga huvudroll.

Vid årets upplaga av European Film Awards var ”Min pappa Toni Erdmann” den överlägset mest prisade filmen vid galan. Regissören Maren Ade var på plats och tog emot priserna för Bästa regi, Bästa manuskript och Bästa film. Priset för Bästa kvinnliga skådespelare tilldelades Sandra Hüller för rollen som Ines och priset för Bästa manliga skådespelare gick alltså till Peter Simonischeck för rollen som den numera legendariske coachen och konsulten – Toni Erdmann.

– Det är första gången priset för bästa film går till en kvinna, konstaterade Maren Ade från scenen i konserthuset i polska Wrocław.

Europeiska filmakademin bildades 1987 av bland andra Ingmar Bergman som även blev akademiens första ordförande. European Film Awards växlar vartannat år mellan Berlin och en annan värdstad i Europa.

Min pappa Toni Erdmann hade premiär i Sverige i oktober och kan ses på biografer runt om i landet.

Svensk film tog ett stort pris under lördagens prisutdelning av European Film Award i Wroclaw, Polen. Priset för Bästa europeiska komedi gick till den svenska EN MAN SOM HETER OVE. Filmens regissör Hannes Holm fanns på plats för att ta emot priset, tillsammans med producenterna Annica Bellander Rune och Nicklas Wikström Nicastro. Ove själv – Rolf Lassgård – var också där för att ta emot priset.

Filmen vann över tyska ”Look Who’s Back” av David Wnendt och franska ”La Vache” av Mohamed Hamidi.

European Film Awards delas ut varje år av European Film Academy, som presenterar ceremonin tillsammans med EFA Productions gGmbH. Priser delas ut i totalt 22 kategorier, bland dem bland andra Bästa europeiska film, Bästa europeiska komedi och Bästa europeiska skådespelare. European Film Awards hedrar årligen de största framgångarna inom europeisk film och prisutdelningen äger rum i Berlin vartannat år och i de övriga åren: London, Paris, Rom, Barcelona, Warszawa, Köpenhamn, Tallinn, Malta och Riga. Årets 29th European Film Awards ägde dock rum i Wroclaw (Polen), Europas kulturhuvudstad 2016.

En man som heter Ove har i Sverige setts av 1,7 miljoner biobesökare, detta gör filmen till den tredje största svenska filmen på bio någonsin i Sverige, samt det största publikrekordet på 45 år.

Max Martins sång den enda svenska Golden Globe-nomineringen

by

Max Martin och Karl Johan Schuster ”Shellback” är som enda svenskar nominerade till det prestigefulla film- och tv-priset för låten ”Can’t stop the feeling” framförd av Justin Timberlake, som hörs i barnfilmen ”Trolls”, berättar Dagens Nyheter.

Det stora filmpriset Golden Globe brukar ses som en fingervisning åt hur nomineringarna till Oscar-statyetterna blir. För den svenska filmen ”En man som heter Ove” (som ju knep pris för bästa komedi i den europeiska prisutdelningen European Awards) blev det ingen nominering till Golden Globe. Den svenska filmen var på förslag för bästa utländska film men där nominerades bland andra tyska ”Min pappa Toni Erdmann” av Maren Ade och chilenska ”Neruda” av regissören Pablo Larraín.

Flest nomineringar fick musikalen ”La la land” med sju Golden Globe-nomineringar, sju stycken, inför nästa års gala. Musikalen nominerades bland annat till bästa manus, bästa kvinnliga och manliga huvudroll i en musikal eller komedi.

Årets Golden Globe-gala är den 74:e i ordningen och äger rum i Los Angeles den 8 januari med komikern och programledaren Jimmy Fallon som värd.

Filmrecension: Agnus Dei ställer frågan: Hur skapas ondska genom lydnad och hur skapas godhet genom olydnad?

by

agnusdei

Agnus Dei
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 december 2016

Filmen utspelar sig i krigslutets Polen i december 1945. Polen var ockuperat av Sovjetunionen även om Europa ännu inte var fullständigt uppdelat mellan västmakterna och Sovjetunionen. Det var en smärtsam och osäker efterkrigstid och filmen är påtagligt genomsyrad av det kalla kriget skuggor. Exempelvis framkommer det genom att människor inte kunde söka sig till vilken hjälporganisation som helst, i detta fall det franska eller polska Röda Korset. En av filmens huvudpersoner Mathilde som är en ung franska läkare jobbar för Röda Korset för att hjälpa franska överlevande från koncentrationsläger och andra fångläger. En dag kommer en polsk nunna, Maria, och ber Mathilde om hjälp. Hon berättar inte riktigt vad det handlar om men säger ändå att någon kommer att dö om ingen hjälp ges. Men istället för att erbjuda sin hjälp leder Mathilde med viss tvekan ut Maria ur sjukhuset med hänvisning till att hon som polska måste söka sig till det polska Röda Korset. Det vill inte Maria eftersom hon tror att det kan leda till att klostret stängs.

Men Maria ger sig inte och lyckas så småningom få Mathilde att bryta mot reglerna och i smyg följa med till klostret. Där möter hon succesivt ett stort antal gravida nunnor som blivit ofredade av soldater ur den sovjetiska armén. Nunnorna var alltså drabbade av det manliga våld som hundratusentals kvinnor har drabbats av genom krigens historia. Nunnorna, gravida såväl som inte gravida, lider av djup skam. De känner sig orena, smutsiga, skyldiga och syndiga trots att de är helt oskyldiga. De kämpar förtvivlat för att med hjälp av sin tro kunna försonas med sin synd och sin graviditet och vill absolut inte att det som har hänt skall komma ut. Nunnorna och särskilt abbedissan vill att det skall förbli klostrets hemlighet.

Nunnorna förväntas lida och försonas i tysthet, som en religiös plikt. Genom att söka hjälp har Maria alltså brutit mot klostrets regler. Genom att hjälpa har Mathilde brutit mot sjukhusets regler. Genom sina brott mot respektive regelsystem stöter alltså både kvinnorna på motstånd från såväl sjukhuset som klostret. Sakta men säkert vinner dock Mathilde nunnornas förtroende och får till slut se på, ta på och undersöka nunnornas kroppar vilket enligt tron anses vara ett religiöst brott. Det hela måste dock döljas för abbedissan som fortsätter att vara orolig för att graviditeterna skall bli kända utanför klostret. Men vad är hon rädd för? Vad har hänt med det barn som hon säger sig ha lämnat bort till en födande nunnas släkting? Vad väntar alla de barn som står på tur att födas. Barn som är lika oskyldiga som deras våldtagna mammor. Denna typ av funderingar växer sig allt starkare under filmens gång.

Det vilar ett pulserande obehag över filmen. Kraven på religiös såväl som sekulär lydnad och tystnad, kampen mellan försoning och bestraffning samt nunnornas tysta skam och förtvivlan kryper allt djupare under skinnet på åskådaren. Filmen är väl värd att se. Den ställer frågor om människans villkor inte bara under svåra förhållande utan också på ett mera generellt plan. I såväl Mathildes som Marias ansikten och kroppar speglas de inre och yttre kamperna mellan lydnandets pris och olydnandets nödvändighet. Hur skapas ondska genom lydnad och hur skapas godhet genom olydnad?

Regissör: Anne Fontaine
Skådespelare:
Lou de Laáge spelar Mathilde
Agata Buzek spelar Maria
Agara Kuleza spelar klostrets Abbedissa.

Filmrecension: American Honey – en ungdomsfilm för alla

by

americanhoney

American Honey
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 december 2016

Somliga filmer älskar man och American Honey är en sådan. Det är en lång road movie, verkligen lång 2 timmar och 45 minuter.Lång är också resan för det gäng ungdomar som åker runt i USA och knackar dörr och säljer tidningsabonnemang. Om sedan tidningarna finns är oklart. Huvudsaken år att dra in pengar till ledaren Krystal (Riley Keough) som styr det hela med järnhand. Med sin minibuss kör de runt i mellanvästern i USA och besöker olika samhällen. Sover på motell , säljer tidningar i rika lyxiösa hem och i fattiga samhällen med hjärtskärande hemmiljöer. Många tomma kylskåp, kamphundar och människor som sitter fast i fattigdom och arbetslöshet. I bussen råder det för det mesta fred, musik, skämt och ett hårt festande. Bussen för tankarna till en religiös sekt där ett gäng rotlösa ungdomar har funnit sin trygghet. Vi får inte veta något om ungdomarnas bakgrund, bara att de har blivit upplockade efter vägen. Färden bara pågår. Det finns ingen framtidstro eller mål. Det är en resa utan början eller slut.

Stjärnan i filmen är Star (Sasha Lane) som möter gänget på ett WalMart varuhus. Hon blir charmad av den coolaste killen i gängen, Jake (Shia LaBeouf)och lämnar sitt tragiska hem. Kärlekshistorien mellan Star och Jake är en historia med många hinder men också mycket ömhet. Mellan dem råder en magnetism och känsla
av äkthet finns i hela filmen.

americanhoney2Sasha Lane är nykomling i filmbranschen och regissören Andrea Arnold upptäckte henne på stranden i Florida. Precis som i filmen lär hon privat vara tuff och streetsmart vilket passar perfekt med hennes roll som Star. Men hon är samtidigt ung och sårbar. Hon kommer säkert att bli en stjärna i många filmer. Shia LaBeouf är killen som ingen kan motstå. En sådan kille som alla tjejer någon gång varit kär i. Riley Keough som ledare med stenhård blick , Arielle Holmers som den ömtålige Pagan och Corey (McCaul Lombarde) utan kläder är några av många karaktärer i filmen.

Regissören Andrea Arnold gjorde 2005 kortfilmen Wasp, 2006 Red Road och 2009 filmen Fish Tank. Med American Honey vann hon Cannesfestivalens jurypris 2016 och hon har fått flera utmärkelser för sin film.

Filmen sägs vara en film för den unga generationen men passar alla generationer. Det är en skön känsla i filmen trots svärtan som finns där bakom det ständiga festandet. Den halvkriminella verksamheten är naturligtvis ingen framtid men det är ett sätt att överleva här och nu. Drömmarna får komma sedan. Intensiv, roande och rörande och massor med underbara scener som man minns. Många scener blir som en liten egen historia i hela den flytande historien. En film man kan se flera gånger och njuta av varje gång. Regissören har gjort ett fantastiskt jobb. Dessutom är musiken filmen igenom mycket bra.

Filmrecension: Arrival – ett mästerverk som tål att ses flera gånger

by

arrival4

Arrival
Betyg 5
Svenska biopremiär 3 december 2016

Arrival är en film med flera bottnar och kan tolkas på många nivåer. Den kategoriseras av många som en science fiction, men den är mycket mer. Det är en film om vår existens, om tiden, om varat, om språk, om kärlek, om gud eller Gud eller tillvaron, existensen. Det är en film som kan ses på många sätt och som håller att se flera gånger, om och om igen – och du kommer att hitta nya saker varje gång.

arrival2Arrival är visserligen på ytan en science fiction-dramathriller – men den är som jag redan sagt så mycket, mycket mer. Den bryter i hög grad mot traditionella filmer om utomjordningar som kommer till jorden genom att dessa så kallade utomjordingar i Arrival inte automatiskt betraktas som ett hot mot mänskligheten, eller i varje fall inte visar aggressiva tendenser och vilja att ta över jorden. På tolv platser runt om i världen anländer samma tid tolv farkoster som inte ser ut som något mänskligheten kan bygga. Varför har de kommit? Vad är det? Vad vill de? Regeringarna i de länder som fått en utomjordisk farkost inom sina gränser försöker alla på olika sätt få kontakt med utomjordingarna.

Filmens yttre handling följer några människor i USA som får uppdraget att försöka kommunicera med de varelser som kommit i dessa farkoster. Det är bara den yttre handlingen. Filmen har flera nivåer.

Det går förstås att se filmen som en äventyrsberättelse rakt av. Som sådan skulle jag för min del ge filmen betyg 4. Det är för att filmen har så många fler nivåer av vad den berättar som gör att jag ser den som en av de bästa filmerna i år och sätter betyg 5.

 

arrival3Arrival är i hög grad en berättelse om kommunikation, den ställer frågor kring och utforskar vad språk är och hur vi kommunicerar med varandra. Filmen är dock i ännu högre grad en framställning som undersöker våra mest existentiella frågor kring tid är och vad är död och liv?

Att filmen kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt är jag övertygad om också varit syftet för regissören Denis Villeneuve som tidigare gjort filmerna Sicario och Prisoners. Eller så har regissören lyckats skapa något som är mycket större än han själv anat.

Vad är tiden? Jag tror att regissören leker med oss och vår linjära tidsuppfattning. Filmen börjar med att vi får se språkexperten, Dr Louise Banks som spelas av Amy Adams tillsammans med sin dotter. Jag tror för min del att denna inledning egentligen är något som händer i slutet.

Amy Adams gör en fantastisk roll, likaså Jeremy Renner som spelar naturvetaren som är hennes medhjälpare och Forest Whitaker som den amerikanske överbefälhavaren. Alla tre bör hyllas för sina roller.