• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Så länge hjärtat kan slå – en film om ett angeläget ämne

24 maj, 2017 by Birgitta Komaki

Så länge hjärtat kan slå
Betyg 3
Svensk biopremiär 30 juni 2017

En film som bygger på romanen ”Att hela de levande” av Maylis De Kerangal. En bok som har fått många priser och stor uppmärksamhet i Frankrike. Filmen är regisserad av Katell Quillévéré.

När 19-åriga Simon vaknar på morgonen bredvid sin flickvän är det en fin dag. Han ska till havet för att surfa med sina vänner. Kameran följer honom när han cyklar ner för de brantaste backarna och när han surfar på de största vågorna. Så börjar filmen och man förstår att han är en vältränad ung kille. Ung och kär och nästan odödlig. Ändå väntar man hela tiden att något skall hända i vågorna.

I en annan stad bor en medelålders kvinna vars hjärta växer. Hon blir svagare förvar dag och hon behöver ett nytt hjärta. Men hon är inte säker att hon vill ha en annan persons hjärta.

Den här filmen består av tre delar och den tredje delen handlar om donation. Anhöriga ska förstå att livet är slut och att de ska bevara frågan om organdonation. Hela administrationen från läkaren som arbetar med donation på sjukhuset till organregistret. Borttagande av organ, snabba transporter och till slut operation av mottagaren. Det är en omfattande process och den skildras väldigt realistiskt i filmen. Även sjukhusmiljön känns autentisk.

Känslor av sorg och förtvivlan finns naturligtvis. Med det här ämnet kunde filmen ha blivit en sentimental sorglig historia. Ändå blir det bestående intryck man tar med sig från bion , beundran för den fantastiska organisation som fungerar runt en donation. Själva donationen ställer sig framför historierna om personerna. Det är många bra skådespelare i filmen. Den känsliga läkaren som spelas av Tahar Rahim är den som gör störst intryck. Jag tycker det är en intressant lärorik film men att själva ställningstagande om donation inte behandlas så djupt. Säkert kan den få fler att fundera på ämnet och ta ställning till frågan om organdonation.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Så länge hjärtat kan slå, Scen

Filmrecension: Inte hela världen i regi av Xavier Dolan – bara smärtsam

23 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Inte hela världen
Betyg 2
Svensk biopremiär 26 maj 2017
Originaltitel: Juste la fin du monde
Regi: Xavier Dolan
I rollerna: Léa Seydoux, Marion Cotillard, Vincent Cassel, Gaspard Ulliel

Inte hela världen bygger på ett drama av ean-Luc Lagarce, en av Frankrikes mest spelade dramatiker. Dramat handlar om 32-årige Louis som lämnade sitt barndomshem och sin familj för tolv år sedan. Sedan dess har han bara hållit kontakt med familjen genom att skicka vykort när någon fyllt år. Nu har han fått en dödsdom, han har en sjukdom som han ska dö i. Han åker därför hem till sin mor, syster, bror och svägerska för att berätta för dem att han är döende. Det visar sig vara svårt. Var och en i familjen har sin ångest och sina känslor och ingen har tid eller lust för att lyssna på Louis. Alla har de sörjt och saknat Louis och på olika sätt känt sig mindervärdiga honom, Louis som är homosexuell och blev en världsberömd författare medan de andra ser sig som små vardagsmänniskor. Alla förbittringar, all ilska, alla missförstånd bubblar upp till ytan och ingen vill egentligen se och möta någon annan. Var och en är fast i sin egen förbittring.

Dramat är en stark skildring av människors oförmåga att blotta sina äkta känslor och att vara ärliga och öppna. Dramat har ett extra stråk av smärta ed tanka på att Jean-Luc Lagarce som skrev dramat själv dog då han var 38 år. Jean-Luc Lagarce ären av Frankrikes mest spelade dramatiker. 25 pjäser hann Lagarce skriva innan han dog 1995.

Dramat är starkt och har många nivåer att vad som sägs. Jag såg en oerhört stark föreställning av dramat på Uppsala stadsteater i december 2016. Tyvärr fungerar dramat inte alls lika bra i filmens format, trots att det är det fransk-kanadensiska underbarnet Xavier Dolan som regisserat.

Xavier Dolan, född 20 mars 1989, slog igenom internationellt när hans första film, Jag dödade min mamma (J’ai tué ma mère), som han skrivit manus till och regisserat, fick tre priser vid 2009 års filmfestival i Cannes. Filmen blev en succé och såldes till mer än 20 länder.

Med filmen ”Inte hela världen” har Xavier Dolan vunnit Juryns stora pris och den Ekumeniska juryns pris vid filmfestivalen i Cannes 2016. Filmen har även vunnit sex Canadian Screen Awards 2017 för bland annat Bästa film, Bästa regi, Bästa manliga biroll (Vincent Cassel) och Bästa manus efter förlaga.

Jag tycker inte filmen är värd så många priser. Den är för jämntjock. Som ett exempel är Louis äldre bror Antoine hela tiden förbannad, arg, ilsken, spydig och elak mot alla. I filmens format skulle en regissör kunna ge utrymme för lite mer variation i Antoines känsloregister. I en film behöver inte allt vara som i ett kammarspel där allt sker i ett och samma rum. Xavier Dolan utnyttjar inte filmens möjligheter. Den blir bara smärtsam rakt igenom, som en fiol som bara spelar på en och samma ton hela tiden.

Här är Kulturbloggens recension av Inte hela världen som teaterföreställning på Uppsala stadstetar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Xavier Dolan

Filmrecension: Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge – dags att låta filmserien sjunka ner i havets djup

22 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 maj 2017

Johnny Depp är tillbaka som den komiska piratkaptenen Jack Sparrow med sina ständiga skämt som han strör omkring sig – också när han måste rusa för sitt liv har han tid för sina ”oneliners”. Det är Pirates of the Carribean-filmerna i ett nötskal och även om denna femte film i serien fick två norska regissörer, duon Joachim Rønning och Espen Sandberg, för att ett regissörsbyte skulle göra att filmen får en ny karaktär i förhållande till de tidigare, är det fortfarande samma komediformat kryddat med en del äventyrsspänning på snäll nivå. Gillar du PIrates of the Caribbean kommer du säkert att uppskatta den här också. Men jag som vill ha mer än verklighetsflykt med charmiga skådespelare i en film skulle inte prioritera att spendera biopengar på den.

Jag gillar piratfilmer och dramaserien Black Sails följde jag med stort intresse. I berättelser om sjörövare går det att få in många samhällsfrågor och att få oss som tittare att fundera vidare kring frågor om frihet, äganderätt, samhällsbygge, civilisation, solidaritet och rättvisa. Är samhällen som kolonialmakter som det brittiska civiliserat när det hänger pirater? Går det att kalla samhällen för civila när de har ett sådant barbariskt straff som att döda fångade brottslingar? Vad säger att det är mer rättfärdigt att ha slavar och att lägga under sig andra länder som kolonier än att vara sjörövare? Black Sails är ett drama om pirater som tar upp många intressanta aspekter på vad ett samhälle är eller kan vara eller borde vara.

Filmerna i Pirates of the Caribbean tar inte upp dessa aspekter överhuvudtaget. Inte i de filmer jag sett i serien i alla fall. Jag har inte sett alla, just för att jag inte tycker det är intressanta. Handlingen i denna femte tar inte heller upp några frågor om hur vi lever tillsammans i världen. Den är ren underhållning utan något att säga oss. Okey, det går väl att krama ur filmen ett litet budskap om att det finns mer i världen och universum och på havet än vad vetenskapen hittills kan bevisa.

Filmens handling i korthet: Kapten Jack Sparrow jagas av sin gamla fiende, den skräckinjagande Kapten Salazar. Salazar tänker förgöra varenda pirat på haven och Kapten Jacks enda hopp om att överleva är att hitta Poseidons mytomspunna treudd, en kraftfull klenod som ger ägaren total kontroll över haven. Denna jakt gör han tillsammans med Henry, en ung man, och Carina Smyth, en ung kvinna, som båda har sina skäl att jaga treudden.

Som underhållning håller Pirates of the Caribbean: Salazar´s Revenge godtagbar standard ifall du roas av just denna form av filmer. Duktiga skådespelare som alltid är kul att se är ett av filmens plus: Johnny Depp som kapten Jack Sparrow, Javier Bardem som kapten Armando Salazar, Geoffrey Rush som kapten Hector Barbossa, Orlando Bloom som Will Turner och självaste Paul McCartney i en liten roll som farbror Jack.

Filmens specialeffekter är av hög kvalitet, kanske blir det en Oscarsnominering för tekniken. Kanske. Spökskeppet och dess spöklika besättning är skickligt digitaliserat. Men i övrigt är handlingen otroligt förutsägbar efter några minuter när huvudkaraktärerna presenterats. Humorn och det komiska är godkänt, absolut. Det är väl filmens största behållning. Men det komiska, skådespelarna och effekterna räcker inte för att det ska bli någon storfilm.

Denna femte film i Jack Sparrow-serien skulle kommit 2015 men ska ha blivit fördröjd på grund av floppen för filmbolagets storbudgetfilm The Lone Ranger och att studion tyckte att manuset behövde skrivas om, ()enligt uppgift i wikipedia). Hmm, jag tror inte den här blir den allra största publik-dragaren heller.. I april 2014 sade Depp att han samarbetar med manusförfattaren för att skapa en färsk och annorlunda film för de som sett de andra filmerna. Depp sade även att det kunde bli den sista delen i serien. Jag tror det är dags att låta denna filmserie gå i graven – eller sjunka ner i havets djup.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Geoffrey Rush, Johnny Depp, Pirates of the Carribean, Scen

Titta: Första bilderna från Superswede – En film om Ronnie Peterson

17 maj, 2017 by Redaktionen

Den 16 augusti väcks vår svenska sportlegend Ronnie Peterson till liv genom Superswede – En film om Ronnie Peterson. I filmen som produceras av Nice Drama (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann) deltar de ikoniska racinglegenderna Niki Lauda, Emerson Fittipaldi, Sir Jackie Stewart, Mario Andretti, Jody Scheckter och John Watsonmed sina personliga historier om vännen och kollegan vars död 1978 skakade en hel värld.

Superswede är en film om den svenska racinglegenden Ronnie Peterson vars liv slutade med en våldsam krasch på Monzabanan 1978 och chockade en hel värld.

Filmen tar tillsammans med Filmen tar med publiken på en episk resa till en epok då sporten kantades av glamour, dårskap, hjältemod, big business och krafter som under ett decennium drev fler än tolv förare i döden.

För regin står Henrik Jansson-Schweizer och filmbolaget Nice Drama som ligger bakom succér som ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” samt TV-serierna ”Midnattssol” och ”Tjockare än vatten”.

Superswede – En film om Ronnie Peterson har biopremiär den 16 augusti 2017.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Superswede - En film om Ronnie Peterson

Filmrecension: Vår tid ska komma – en film ingen kan se oberörd

14 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Vår tid ska komma
Betyg 5
Svensk biopremiär 19 maj 2017

Året är 1967 och i Köpenhamn demonstrerar unga människor och vill ha en bättre värld. Men för de två små bröderna Erik och Elmer finns det ingen flowerpower-kärlek. Deras mamma insjuknar i cancer, pappan dog några år tidigare i självmord och de två pojkarna skickas iväg till ett barnhem, Gudbjerg.

Aga av barn förbjöds årets före i Danmark men den lagen gäller inte i Gudbjerg, blir pojkarna snabbt varse. Elmer, den minste, fick en rejäl örfil då föreståndaren frågade vad han ville bli när han blev stor och svaret var ”astronaut”. Utsatta barn ska inte förhäva sig och tro att de kan bli något. Och nu pratar vi om örfilar som skakar om hela den lilla människan, kraftigt våld.

”Vår tid ska komma” är en stark berättelse som det inte går att värja sig emot. Den är vacker och grym och känns ända in i benmärgen. Den är en hyllning till kraften i fantasin och till den kraft som trots allt finns när de mest utsatta håller ihop. Berättelsen bygger på sanna händelser från barnhem i Danmark under 1960-talet. Jag tror inte filmen lämnar någon oberörd och samtidigt som den känns mycket trovärdig är den skickligt framförd dramaturgiskt och med duktiga skådespelare som Lars Mikkelsen som rektor och föreståndare Fredrik Heck och Sofie Gråbøl som Lilian. Barnskådespelarna är alla mycket bra. Imponerande och enastående.

Filmen var en stor succé i Danmark under sommaren och lockade 250.000 människor till biograferna. Manusförfattaren bakom den serien Brottet, Søren Sveistrup, har även skrivit manus till Vår tid ska komma.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 389
  • Sida 390
  • Sida 391
  • Sida 392
  • Sida 393
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in