• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Krig – skrämmande och träffsäker

16 oktober, 2017 by Rosemari Södergren

Krig
Betyg 4
Biopremiär 27 oktober 2017
Regi Goran Kapetanović

En film som vänder sig till ungdomar och tar upp krig och konflikter och benar upp vad som sätter igång krig och vad som göder krig. Handlingen utspelar sig bland barn och ungdomar i en förortsliknande miljö. Den är skrämmande bra, men något förenklad, förmodligen för att målgruppen framför allt är ungdomar – men egentligen handlar filmen minst lika mycket om vuxna människor. Jag tror att filmen något förlorar på att den förenklar frågeställningarna och ibland är för pedagogisk och tydlig. Kanske måste den vara så om barn och ungdomar är målgruppen. Men den skulle kunna bli ett mästerverk om den vreds några varv, vände sig till vuxna och lät karaktärerna bli lite mer begripliga.

Filmen kan ses på flera sätt och har flera nivåer i sin handling. Den skildrar krigets mekanismer, den skildrar hur hierarkier och mobbning kan byggas upp på en skolgård, den skildrar en del av dagens samhälle, fast allt på Goran Kapetanović unika sätt, med en blandning av absurda inslag och samhällsrealism.

Det började som en lek. Barnen i ett område har fått en skatepark inne i en gammal lada. Barnen samlas kring var sin ledare från var sin gård:
Mira och Omar härskar över var sin gård med strikta regler och lagar som håller konflikten i balans.

Men så flyttar Malte dit. Han är en speciellt person, han är fixerad vid krig, historiska slag och spelteori. Han vill helst sitta hemma med sina böcker och tennsoldater men hans mamma tvingar honom att gå ut för att hon tycker att han behöver hitta kompisar.

Malte hamnar mitt i bråken mellan gängen och med sina kunskaper om hur krig ska föras ser han till att konflikten eskalerar flera steg.

Det är skrämmande och flera scener är ruggigt träffande. Situationen får en ny intressant vändning när det visar sig att Omar, det ena gängets ledare, hellre vill ha fred än hämnas. Lite övertydligt har Omar affischer på Gandhi i sitt rum. Handlingen blir nu mer mångfacetterad och det vinner filmen på.

Där jag tycker filmen haltar är när det gäller karaktärerna. I några situationer ändrar de sig lite mer än vad som verkar troligt. Malte ser jag egentligen inte som en realistisk skildring av en pojke utan han är en metafor för ledande män som för folk in i krig. Jag tänker på en del av de andra barnens reaktioner, att de lyder lite väl blint och vänder kappan efter vinden. Å andra sidan är människor oberäkneliga när de lever under sådant tryck som ett krigstillstånd är. Utan tvekan är detta en film som det kommer att talas mycket om i skolor.

Regissören Goran Kapetanovic vann en Guldbagge för bästa regi 2017 med filmen Min faster i Sarajevo. Goran Kapetanović är utbildad vid Stockholms Dramatiska Högskolas regilinje och har regisserat flera kortfilmer bland andra En familj och Kiruna-Kigali som var shortlistad för en Oscar. Han har med sina kortfilmer vunnit 19 internationella priser på festivaler världen över.

Manusförfattare Jannik Tai Mosholt tog examen från Den Danske Filmskoles manuslinje 2005. Han har sedan dess arbetat med spelfilm och skrivit manus till flera internationella tv-serier som Borgen och Follow the Money. Just nu skriver han på The Rain som är Netflix första skandinaviska originalserie.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Goran Kapetanović, Krig, Scen

Filmrecension: Recension av Herr och Fru Adelman – om ett dynamiskt äktenskap med mycket kärlek och humor

16 oktober, 2017 by Birgitta Komaki

Herr och Fru Adelman
Betyg 4
Premiär den 20 oktober 2017

Det kända paret Nicolas Bedos och Doria Tillier spelar huvudrollerna i den här äktenskapskomedin som de själva har skrivit manus till. Nicolas Bedos har regisserat filmen. Ett drama om ett nästan
50- årigt äktenskap mellan den berömda författaren Victor Adelman och hans maka Sarah Adelman. Ett äktenskap fyllt av kärlek men också av alla de känslostormar som ett långt förhållande för med sig.

Efter Victors död kommer en ung författare hem till den åldrade Sarah. Han vill skriva en bok om Victor med tonvikt på hans relationer snarare än hans berömda verk. Det blir hon som berättar historien om deras liv. Hur en ung självförgörande författare från ett borgerligt hem möter den judiska flickan som studerar klassisk litteratur. Det blir en historia om ett långt äktenskap som det slår gnistor om men också en historia om vardag och dagligt liv.

Beskrivningen av ett äktenskap som går upp och ner, där makten och beroendet skiftar men där känslan av samhörighet hela tiden finns kvar.

Filmen startar i 1970-talet, paret är bohemiska och unga med dålig ekonomi och den fortsätter med 80-talets välstånd där ekonomin blir bättre men ledan kommer smygande. Sedan de ändrade rollerna när barnen kommer. Relationen som påverkas av ett annorlunda barn, svårt att älska. Inte bara äktenskapet utan även personerna ändras med tiden och utvecklingen. Historien berättas i kronologisk ordning parallelt med samhällets utveckling. Victor ligger ofta i terapistolen och berättar om sina känslor för terapeuten (Denis Podalydès). En terapeut som på sin dödsbädd inte längre orkar höra mer bekännelser.

Jag tycker om den här filmen för dess intelligenta dialoger, för personerna och för handlingen som hela tiden överraskar. Ändå är filmen också vardagligt realistisk . Alla som lever i ett långt förhållande kan känna igen dessa up and down. Det är fint med det starka porträttet av Sarah och att hon inte bara är den omhändertagande makan som jämnar marken för sin berömda man. Det är ett jämlikt äktenskap trots den enas berömmelse. Skådespelarna balanserar skickligt i sina ibland övertydliga roller men de klarar att att gestalta sina makar trovärdigt. Filmen engagerar ända till slutet. Ett slut som visar att allt inte är vad det synes vara.

Jag tycker att den här filmen var en av de bättre dramerna i år. Om man tycker om romantik, drama och samtidigt humor så vill jag verkligen rekommendera den.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen

Grattis: Ni vann filmen Alien – Covenant som dvd eller bluray

12 oktober, 2017 by Redaktionen

”Alien: Covenant” är den sjätte filmen i ”Alien”-serien och den tredje som Ridley Scott regisserar. Efter att ha regisserat den första filmen återvände han till regissörsstolen för fem år sedan med ”Prometheus”; om hur allting började. ”Alien: Covenant” är Scotts fortsättning på den berättelsen. Redan för 15 år sedan sa Scott att om han skulle återvända till “Alien”-serien så ville han gå tillbaka i tiden och skildra hur varelserna skapades.

Michael Fassbender har hyllats av både kritiker och publik för sina dubbla roller som androiderna David och Walter. David hade en stor roll redan i ”Prometheus” och Walter är hans uppdaterade ’tvilling’ som reser med rymdskeppet Covenant. Det har till och med sagts att David nu är en lika stor symbol för ”Alien”-filmerna som Sigourney Weavers Ripley.

Kulturbloggen har fått tag på filmen, två dvd och en som bluray, som våra besökare nu kan vara med och tävla om.

Tävlingen är avslutad. Vinnare är:
Bluray: Ola Andersson i Helsingborg
DVD: Paul Andersson i Höganäs och Rolf Nilsson i Lerberget

Så här gör du om du vill vara med och tävla om filmen:
Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Glöm inte att skicka med din postadress, om du vinner måste vi kunna posta filmen till dig.
Du måste också ange om du vill vinna filmen som DVD eller Bluray.
Tävlingen avslutas 19 oktober 2017 kl 15.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.

Handlingen i korthet
På väg till en avlägsen planet på andra sidan galaxen upptäcker besättningen på rymdskeppet Covenant vad de tror är ett outforskat paradis, men som i själva verket är en mörk och farlig plats. När de upptäcker ett hot som är värre än vad de någonsin kunnat föreställa sig, måste de försöka fly.

Produktionsinfo:
Regi: Ridley Scott
I rollerna: Michael Fassbender, Katherine Waterston, Billy Crudup m fl
Genre: Skräck / Sci-fi
Speltid: 2 tim 2 min
Produktionsår: 2017
Ålder: 15 år

Extramaterial DVD: Deleted and Extended Scenes • Director Commentary by Ridley Scott • Phobos

Extramaterial Blu-ray, UHD: Audio Commentary by Ridley Scott • Deleted and Extended Scenes
• InWorld Featurette – Phobos

Arkiverad under: Film

Filmrecension: Snömannen

12 oktober, 2017 by Rosemari Södergren

Snömannen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 oktober 2017
Regi Tomas Alfredson
Manus av Hossein Amini och Matthew Michael Carnahan, som bygger på em deckare av Jo Nesbø

Snömannen bygger på boken med samma namn av den norska deckarförfattaren Jo Nesbø och har hans nerdekade polisman Harry Hole i huvudrollen. Boken är spännande och är en skrämmande historia om vad som händer i ett samhälle där barnen blir svikna. Som i alla deckare med Harry Hole är mördarna ruggigt grymma och sadistiska och med total brist på empati även om de på ytan kan se välartade ut och ha fina arbeten.

Filmen blir … Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta orden. Flera komponenter är välgjorda men ändå är det något som fattas och mycket är förutsägbart. Det är som tiden runnit iväg och deprimerade polismän som Harry Hole är passé. Vi har sett dessa berättelser förr och bara för att mördaren är en sadist blir handlingen inte mer berörande, snarare tvärton.

Den är snyggt fotad. Utan tvekan. Och musiken är skickligt införd. En del av musiken har komponerats av Jonny Greenwood, Marco Beltrami. Men trots en spännande deckare som grund och en lång, lång rad av skickliga skådespelare med Michael Fassbender som Harry Hole så blir jag aldrig särskilt engagerad av filmen. Delvis håller den, men delvis blir den tröttsam.

Det är på ett sätt ganska spännande med denna europeiska kulturblandning: Filmen bygger på en norsk deckare och handlingen utspelar sig i Norge, till stor del i Oslo medan skådespelarna talar engelska och kommer bland annat från Storbritannien, Norge, Frankrike (Charlotte Gainsbourg), Sverige (Rebecca Ferguson, David Dencik och Jonas Karlsson) och USA (Val Kilmer). Samtidigt känns det lite konstigt att se exempelvis Adrian Dunbar (känd som den korruptionsjagande polischefen Ted Hastings i Line of duty) spela en norsk affärsman. Det blir knas när norska politiker, norska poliser och norska norska affärsmän och läkare pratar engelska.

Snömannen är den första av Jo Nesbøs romaner om polisen Harry Hole som blir film och med tanke på slutet är det uppenbart att det kommer fler filmer om Harry Hole. Men jag undrar om inte tiden sprungit förbi denna typ av berättelser där våldet är så extremt sadistiskt och brottslingarna så överdrivet genomonda – det är svårt att se att det har något att säga oss. Det är inte trovärdigt och då förlorar jag engagemanget. Kanske sadismen i dessa deckare skulle må bra av att något nedtonas för att filmerna ska bli mer intressanta. För grundberättelsen har ändå flera intressanta teman.

Handlingen mycket förkortad:
Någon har skickat ett anonymt meddelande till polisen i Oslo, som får kriminalaren Harry Hole att se likheter mellan försvinnandet av en kvinna och äldre ouppklarade fall. Kan en seriemördare ha återvänt efter flera års tystnad? Tillsammans med sin assistent Katrine Bratt letar Harry Hole desperat efter sammanhang och ledtrådar som kan ta dem tillräckligt nära mördaren för att hindra honom begå flera bestialiska mord.

Så, javisst, Tomas Alfredson kan hantverket att regissera film. Den är inte oäven och är delvis engagerande. Men den kommer inte att räknas till hans största filmverk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Deckare, Filmrecension, Jo Nesbö, Norge, Scen, Snömannen

Filmrecension: Vilken jävla cirkus – Bergström farligt nära kalkonen

11 oktober, 2017 by Petter Stjernstedt

Vilken jävla cirkus
Betyg 2

Svensk biopremiär den 20 oktober
Regi: Helena Bergström

Herre gudars Vilken Jävla Cirkus! Helena Bergströms nya film är en förutsägbar historia med övertydligt manus som inte lämnar något åt fantasin. Det är verkligt lågvattenmärke av den älskvärda filmregissören.

Helena Bergström är livrädd för missförstånd och säger därför allt rakt ut. ”Jag är ledsen. Jag har mist min livs stora kärlek och därför fäller jag en tår.“ En jävla cirkus är sedan sex år tillbaka Helena Bergströms stora drömprojekt. Men berättelsen om supersmarta Hugo som läser till ekonom på föräldrarnas befordran och som i kärlekens rus glömmer tid och rum har gjorts förut och i betydligt bättre tappning.

Filmens tema kretsar kring sorgearbete och kärlek. Hugo cyklar av misstag in i en cirkus. En tankspridd cirkusdirektör tar hand om en avsvimmad Hugo och lär upp den unge ekonomen om livet på cirkusen. Hugo som är duktig på siffror hjälper direktören att få ordning på ekonomin. Men obetalda räkningar är långt ifrån det enda problem som cirkusen står inför. Kan Hugo rädda det sjunkande skeppet?   

Ett stabilt skådespel och viss mysfaktor räddar Helena Bergström från att fastna i  kalkonträsket. Thomas von Brömsen är charmig som den tankspridde cirkusdirektören, Johan Viderberg smårolig som den svartsjuke clownen. Och Nytillskottet Molly Nutley, Helenas dotter, gör en habil rolltolkning av den stumma hästtjejen som snabbt fattar tycke för Hugo. I ensemblen ser vi även den sensuella lindansösen och den tysktalande hästdressören som enbart klagar. Karaktärerna är klyschiga och utvecklas aldrig.

En jävla cirkus är en förutsägbar historia som lämnar noll åt fantasin. Det välgjorda kostymarbetet och de fina cirkus-miljöerna bidrar till en mysig stämning à julkalendern. Men där slutar lovorden. Det är en fantasilös och platt film som aldrig borde ha lämnat manusrummet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 372
  • Sida 373
  • Sida 374
  • Sida 375
  • Sida 376
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in