Vilken jävla cirkus
Betyg 2
Svensk biopremiär den 20 oktober
Regi: Helena Bergström
Herre gudars Vilken Jävla Cirkus! Helena Bergströms nya film är en förutsägbar historia med övertydligt manus som inte lämnar något åt fantasin. Det är verkligt lågvattenmärke av den älskvärda filmregissören.
Helena Bergström är livrädd för missförstånd och säger därför allt rakt ut. ”Jag är ledsen. Jag har mist min livs stora kärlek och därför fäller jag en tår.“ En jävla cirkus är sedan sex år tillbaka Helena Bergströms stora drömprojekt. Men berättelsen om supersmarta Hugo som läser till ekonom på föräldrarnas befordran och som i kärlekens rus glömmer tid och rum har gjorts förut och i betydligt bättre tappning.
Filmens tema kretsar kring sorgearbete och kärlek. Hugo cyklar av misstag in i en cirkus. En tankspridd cirkusdirektör tar hand om en avsvimmad Hugo och lär upp den unge ekonomen om livet på cirkusen. Hugo som är duktig på siffror hjälper direktören att få ordning på ekonomin. Men obetalda räkningar är långt ifrån det enda problem som cirkusen står inför. Kan Hugo rädda det sjunkande skeppet?
Ett stabilt skådespel och viss mysfaktor räddar Helena Bergström från att fastna i kalkonträsket. Thomas von Brömsen är charmig som den tankspridde cirkusdirektören, Johan Viderberg smårolig som den svartsjuke clownen. Och Nytillskottet Molly Nutley, Helenas dotter, gör en habil rolltolkning av den stumma hästtjejen som snabbt fattar tycke för Hugo. I ensemblen ser vi även den sensuella lindansösen och den tysktalande hästdressören som enbart klagar. Karaktärerna är klyschiga och utvecklas aldrig.
En jävla cirkus är en förutsägbar historia som lämnar noll åt fantasin. Det välgjorda kostymarbetet och de fina cirkus-miljöerna bidrar till en mysig stämning à julkalendern. Men där slutar lovorden. Det är en fantasilös och platt film som aldrig borde ha lämnat manusrummet.