Film

Red Sparrow
Betyg 4
Premiär 2 mars 2018
Regissör: Francis Lawrence

En spionthriller med mycket action, våld och sex. Baserad på CIA-veteranen Jason Matthews bok Red Sparrow från 2013.

Red Sparrow är historien om den unga och vackra Dominika Egorova (Jennifer Lawrense) som efter en olycka på scenen måste ge upp sin karriär som prima ballerina. Med den olyckan försvinner också hennes förmåner från operan, som lägenheten och hjälpen till hennes sjuka mamma(Sakina Jaffrey) . Hon blir tvungen att ta ett uppdrag från sin farbror Ivan Egorov (Mattias Schoenaerts) för den ryska säkerhetstjänsten. När det uppdraget är genomfört står hon inför valet : samarbeta vidare eller dö.
Hon blir skickad till skolan för Red Sparrows där allt går ut på att förföra och försvara för statens skull. Inget våld är för stort eller förnedring för mycket för att tjäna statens syften.
Här gäller ovillkorlig lydnad under rekorns (Charlotte Ramplings ) ledning. Dominika blir en skicklig förförerska i statens tjänst. Med kroppen som vapen inleder

Parallellt med historien om Dominika får vi se historien om Nathaniel Nash (Joel Edgerton) en amerikansk kontraspion med mycket muskler och alltid hög moral. En man som gör allt för att skydda sin mullvad.

Lawrense är bra i rollen som Dominica. Vacker och iskall i alla situationer utom i omvårdnaden om mamman, där lite mänsklighet kommer fram. Också Schoenaerts är bra i rollen som farbrodern utan känslor. Att han är skrattretande lik en yngre Putin är ett bra val. För övrigt ett erfaret skådespelargalleri som är bra men några mer djuplodade roller finns inte i det här manuset. Här är mer aktion än psykologi. Mer hårdkokt sex än lidelse. Sex som maktmedel eller medel att kunna döda någon. Mycket blod och uppfinningsrika tortyrmetoder. När Dominika är inne på andra varvet i sin spionkarriär börjar filmen att kännas något för lång.

Jag tycker att det är en bra spionfilm med mycket action hela tiden. Att det är en amerikansk film märks tydligt med alla dessa onda karaktärer på motståndarsidan men bortser man från den ensidigheten kan man se den som en spännande film. Mycket händer hela tiden och den som gillar tortyr, blod och våldsamma sexscener på film kommer att uppskatta den här filmen. Andra får blunda ibland och titta när de många vackra exteriörerna från Moskva och Budapest visas.

Om det här är underrättelsetjänstens syn på världen förstår man att det Kalla kriget aldrig kommer att sluta.

Utan nåd
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 mars 2018

En tysk film som är skickligt komponerad, stark och är så äkta. Om sorg, om hämnd och om det tyska samhället och jakten på nazister. Dramatisk, trovärdig, berörande.

Människor som drabbas av tragedier och måste bästa outhärdlig sorg skildras ofta klichéartat i många filmer. Varje sorg är unik och varje människor sörjer på sitt sätt, så det går inte att ha en mall att bedöma, det är något som jag känner med magkänslan. Det finns olika slags sorger – men när det sker i vad vi ända in i vårt innersta känner som fel ordning, när föräldrar måste begrava sitt barn, denna sorg går aldrig över och går inte att jämföra med andra sorger. I Utan nåd får vi möta en ung mamma, Katja, som inte bara förlorar sin son, hennes man dör samtidigt och de mördas i ett terrordåd.

Diane Kruger fick pris för bästa kvinnliga huvudroll i Cannes filmfestival för sin roll som Katja. Hon är enastående.

I ena sekunden lever Katja ett lyckligt liv med sin man och lilla son, i nästa sekund har hennes liv förvandlats till en mardröm när hennes son och man förintas i ett terrordåd. Katja är övertygad om att
nazister ligger bakom medan poliserna i början fastnat för att det har med kriminella turkiska grupper att göra, eftersom Katjas man Nuri hade turkiskt ursprung suttit fyra år i fängelse för knarklangning.

Om du sett den hyllade tyska miniserien om ”NSU – hatets underjord” som visar i Sveriges television 2017 känner du igen lite av sättet att berätta en historia. Utan nåd har beröringspunkter med tv-serien som båda skildrar den underjordiska nynazistiska rörelsen. I Utan nåd ser vi hur den nazistiska rörelsen i Tyskland har förgreningar och kontakter med högerextremister i andra EU-länder som Gyllene Gryning i Grekland.

Utan nåd är en mänsklig högst trovärdig berättelse om Katja och hennes smärtsamma väg att bearbeta sorgen samtidigt. Katja slits mellan att fly från verkligheten med droger och tankar på hämnd.

Filmen är regisserad av Fatih Akin vars genombrott Mot väggen belönades med Guldbjörnen i Berlin 2004. Framgången fortsatte sedan med Vid himlens utkant som knep utmärkelsen för bästa manus i Cannes 2007.