• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Mary och häxans blomma

10 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Mary och häxans blomma
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 augusti 2018

En söt, rolig, gullig japansk animerad berättelse om en rödhårig liten flicka som så gärna vill hjälpa till men nästan alltid misslyckas. Filmens skapare har tidigare släppt två fantastiska filmer, ”Lånaren Arrietty” (2010) och ”När Marnie var där” (2014). Mary och häxans blomma är inte dålig, men den kommer inte upp i samma underbara mästerliga nivå som de två tidigare filmerna.

Det som stör filmens helhet mest är att det är för mycket full fart emellanåt, för lite av det filosofiska och lugnet som litar på publiken som finns i Lånaren Arrietty.

Mary och häxans blomma är Baserad på Mary Stewarts klassiska barnbok ”The Little Broomstick” och filmens skapare har tagit sin inspiration från många håll. Där finns Harry Potter-influenser och där finns tydliga spår av att Yonebayashi är fostrad på Studio Ghibli. Den som kan Studio Ghiblis produktion kan roa sig med de många referenserna från dessa filmer som filmen gödslar friskt med.

Mary tillbringar sommarlovets sista dagar på landet hos en äldre släkting och hon är uttråkad. När hon äntligen möter ett annat barn, pojken Peter, missuppfattar hon honom och tror att han retar henne. En dag hittar hon en blå liten blomma. Vad varken hon eller trädgårdsmästaren hon visar den för vet att det är en magisk blomma. Men ingen som hittar en magisk blomma kan undgå att utsättas för dessa mystiska kraft. När Mary struntar i allas varningar om att gå ut i skogen när det är dimmigt sätter magin igång. Hon hittar en kvast som kan flyta och som tar med henne till en skola för häxor och trollkarlar.

I den magiska skolan blir Mary mottagen med öppna armar. Skolans rektor är imponerad av både hennes magiska krafter och att hon har detta underbara röda vildvuxna hår som bara de främsta häxorna har. Kan Mary ha hittat en plats i livet där hon äntligen duger och till och med kan vara vara en av de främsta? Fullt så enkelspårig är berättelsen dock inte. Som tur är. Det händer många oväntade vändningar.

Egentligen är det lite orättvist kanske att jämföra filmen med mästerverket Lånaren Arrietty (som jag gav betyg 5 av 5 i min recension). Alla filmer kan inte vara mästerverk. Mary och häxans blomma är en bra film och framför allt är animationerna underbara och jag njuter av alla bilder. Däremot är den inte lika berörande, karaktärerna lite ytliga och det är lite för yvigt och för mycket action.

Filmen kommer finnas tillgänglig både dubbad på svenska och på originalspråk (japanska) med svenska undertexter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Anime, Animerat, Filmrecension, Japan, japanskt, Recension, Scen

Filmrecension: The Darkest Minds – kunde blivit så bra

8 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

The Darkest Minds
Betyg 2
Svensk biopremiär 10 augusti 2018

En spinoff-film på den kultförklarade tv-serien Stranger Things som tyvärr trots goda föresatser inte håller ända fram.

En förfärlig smitta slår till och utrotar nästan 98 procent av barnen i USA. De barn som överlevt har fått övernaturliga krafter och eftersom myndigheterna är rädda för dem samlas barnen in och placeras i bestraffningsläger.

En del av barnen har blivit extremt intelligenta. Vad gör då myndigheter? Sätter dem att göra skor i en industri. Det är liksom löjligt. Det gör själva filmens drama omöjligt att tro på.

Några av barnen, bland annat huvudpersonen Ruby, kan styra människor med sin tankekraft. Hon ser dem djupt i ögonen och får dem att göra precis det hon vill.

De överlevande barnen delas in i gruppen. De gröna är de som är super-intelligenta. De orange är sådana som Ruby och de räknas som livsfarliga och ska därför avlivas direkt. Ruby lyckas dock lura läkaren som ska klassificera henne så hon blir registrerad som grön och får därför stå och sy skor på löpande band.

Det finns en del metaforiska paralleller: barnen placeras i arbetsläger, delas in efter färg – det är väl en slags långsökta symboler för nazisternas koncentrationsläger och för de läger för papperslösa barn som Trumps regim inrättade. Det kunde blivit en intressant film. Men den tappar mitt engagemang av flera skäl. Dels är det så mycket som inte stämmer. Som när Ruby lyckats fly och möter några andra barn som hon slår följe med då kan de ta in på motell och röra sig ganska fritt. Men alla barn är ju omhändertagna, hur kan de då röra sig fritt utan att omgivningen reagerar?

Dessutom har det lite för mycket av hollywoods sötsliskiga manér som kan förstöra många filmer.

Filmen är baserad på en bokserie av Alexandra Bracken och jag misstänker att tanken är att det ska bli en serie av filmer. Tyvärr.

I rollerna: Amandla Stenberg, Mandy Moore, Gwendoline Christie, Harris Dickinson, Patrick Gibson, Miya Cech, Skylan Brooks

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Slender Man – ett sömnpiller

8 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Slender Man
Betyg 1
Svensk biopremiär 10 augusti 2018

En film eller berättelse kan bygga på vilka fantastiska overkliga fantasier som helst, men det måste finnas en inre logik i det overkliga för att vi som publik ska leva oss in i det som berättas. Slender Man är en skräckfilm som slarvar och missar alldeles för mycket med detaljer och med handlingen. Det är alldeles för mycket skräckscener som visar sig vara en dröm och ibland en dröm i en dröm i en dröm.

Sensmoralen är dessutom uråldrigt trist. Det är som Adam och Eva-berättelsen i Gamla Testamentet. Skaparen förbjuder dem att äta av äpplen av ett särskilt träd, för frukterna från detta träd skulle ge dem kunskap. Givetvis äter de av den frukten och allt går åt skogen. Sensmoralen: att lyda blint och inte vilja förstå. Det är budskapet i Slender Man också, fast nu handlar det om att inte ta reda på sanningen bakom en myt eller legend.

Legenden om Slender Man är ganska ny och det finns uppgifter i wikipedia: Slender Man är en fiktiv figur skapad av Victor Surge, pseudonym för Eric Knudsen, i juni 2009. Slender Man brukar framställas som en mager och onaturligt lång man med ett formlöst, vitt ansikte och iklädd svart kostym. Slender Man brukar enligt historierna förfölja, kidnappa eller traumatisera människor, oftast barn. Slender Man är inte bunden till någon speciell historia men förekommer i en del spel och i viss skönlitteratur.

Det finns ett amerikanskt rättsfall där Slender Man är inblandad: S31 maj 2014 påträffades en 12-årig flicka, Payton ”Bella” Leutner, svårt knivhuggen på en trottoar i staden Waukesha i Waukesha County i Wisconsin. Då polisen förhörde henne, uppgav hon att hon knivhuggits av sina jämnåriga vänner, Anissa Weier och Morgan Geyser. Båda flickorna greps senare samma dag och Leutner skrevs ut från sjukhuset efter sex dagar.

I förhör uppgav Weier och Geyser att de sedan december 2012 gemensamt planerat och utfört knivattacken i syftet att tillfredsställa den fiktiva figuren Slender Man. De var övertygade om att han existerade och att om de inte utförde en attack skulle deras familjer skadas.

Filmen handlar inte om rättsfallet men karaktären Slender Man i filmen är helt klart inspirerad av Victor Surges fiktiva figur. Fyra unga tjejer i en liten amerikansk stad i Massachusetts får nys om legenden om Slender Man och tittar på ett videoklipp som ska föra dem till Slender Man.

Vi känner igen konceptet från många skräckfilmer, speciellt filmserien The Ring: titta du på detta så drabbas du av värsta skräckscenariot och blir död. Det är ett rätt trist budskap: digitala medier kan vara livsfarliga. Men budskapet må vara vad som helst, när det framförs slarvigt med brister i berättelsen blir det långtråkigt. I början av filmen försvinner en av tjejerna. En bit in i filmen är hennes försvinnande helt bortglömt och det berättelsen vevar på. När kompisarna kommer till den försvunna Katies rum noterar de att hennes dator är borta, polisen har tagit den för att undersöka. Men då hittar de en hemlig laptop bakom ett skåp. Suck, hur troligt är det att poliserna inte hittat den. Och kompisarna kommer in direkt på den laptop, de verkar ha totalkoll på hennes lösenord (sådant kan i och för sig hända i en tjejgrupp som är nära vänner).

En bit in i filmen visar det sig att flera av de tjejer som i början inte visste något om Slender Man och inte kände till legenden har alla väggar i sitt rum tapetserade med tidningsurklipp och flera års forskning kring fenomenet Slender Man.

Ovanpå en lång rad saker som inte är trovärdiga inom berättelsens ramar kommer att alltför många scener består av tjejer med samma förskräckta uttryck.

Nej det här är ett sömnpiller, trots att det ska vara skräck och en rysare.

Censur: 11 år i vuxens sällskap (annars 15 år)

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Paranormalt, Recension, Scen

Carl International Film Festival har släppt programmet för festivalen 24-29 augusti

7 augusti, 2018 by Redaktionen

Carl International Film Festival som pågår 24–29 augusti 2018 i Karlskrona. har släppt sitt program för årets festival.

Ett pressmeddelande:
Demokratifokus, unga talanger och festivalens nya tävlingsprogram för långfilm från Östersjön utgör några av höjdpunkterna under festivalens sex dagar. Idag 7 augusti presenteras över 40 programpunkter och 10 långfilmspremiärer för den andra upplagan av Carl International Film Festival 24–29 augusti 2018 i Karlskrona.

– Under årets Carl International Film Festival tar vi ett fast grepp kring våra värdeord öppenhet, frihet och fred. Det är valår och vi vill lyfta betydelsen av att värna våra demokratiska grundvärderingar i en tid där man i världen, Europa och även Sverige kan se dessa försvagas. Vi presenterar ett fantastiskt program med flera seminarier, filmer och andra programpunkter där vi på olika vis belyser detta, säger Henrik JP Åkesson, festivalchef.

Med ett kreativt, kulturellt och unikt filmkonstnärligt fokus på Östersjöregionens tio länder (Tyskland, Danmark, Norge, Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen) visas flera premiärfilmer och internationella filmgäster besöker Karlskrona för att möta både publik och bransch. Utöver filmvisningar presenteras även ett brett program med event, seminarier, utomhusvisningar, festligheter och festivalens filmbranschevent Carl Film Forum.

Här hittar du hela festivalprogrammet.

Baltic Sea Competition – de nominerade filmerna i festivalens tävling presenteras
Tio rykande färska långfilmer från Östersjöländerna, alla med fokus på starkt berättande och filmiskt språk som går hand i hand med festivalens värderingar om öppenhet och frihet, presenteras i tävlingsprogrammet Baltic Sea Competition där flera internationella festivalfavoriter får sina svenska premiärer.

Programmet bjuder bland annat på svenska premiären av Christian Petzolds (Barbara, Phoenix) mästerliga Transit (Tyskland) om en ung judisk man som försöker undfly de tyska trupperna men fastnar i Marseilles. Filmen, som är baserad på Anna Sieghlers roman ”Transit Visa” från 1942, växlar mellan olika historiska epoker och binder på ett lika klarsynt som originellt sätt samman dåtid och aktuella händelser i Europa. I Elizaveta Stishovas Suleiman Mountain (Ryssland), som får nordisk premiär under festivalen, sträcker vi oss ända till Kirgizistan där ett heligt berg står i centrum för ett besynnerligt triangeldrama med fantastiskt foto och storslagna miljöer.

Med i tävlingen är också det polska dramat Nina som hade sin världspremiär under International Film Festival Rotterdam tidigare i år. I filmen möter vi Nina och Wojtek som i sin kamp att rädda relationen desperat försöker bli gravida. De erbjuder den unga Magda att bli surrogatmamma för deras barn men det dröjer inte länge innan Nina och Magda blivit djupt förälskade i varann.

– Trots det faktum att vi återigen måste kämpa för frihet i Polen – i en bredare bemärkelse, och på grund av detta, kan vår film uppfattas som ett politisk, medan den snarare alltid var menad att handla om den personliga friheten och att vara trogen mot dig själv. Jag är glad att min debutfilm Nina kommer att ha sin nordiska premiär på Carl International Film Festival och kommer att vara stolt över att presentera filmen personligen, hälsar Olga Chajdas.

Filmerna tävlar om pris för Bästa regi och Bästa manus, det senare presenterad i samarbete med Litorina Folkhögskola. Priserna består av 25 000 kronor vardera samt en exklusiv statyett. Vinnarna utses av en jury och tillkännages vid en ceremoni den 28 augusti.

Samtliga filmer i Baltic Sea Competition
A Moment in the Reeds (Finland, Mikko Makela)
Border (Sverige, Ali Abbasi)
Breathing into Marble (Litauen, Giedrė Beinoriūtė)
Denmark (Danmark, Kasper Rune Larsen)
Foam at the Mouth (Lettland, Jänis Nords)
Going West (Norge, Henrik Martin Dahlsbakken)
Nina (Polen, Olga Chajdas)
Suleiman Mountain (Ryssland, Elizaveta Stishova)
The Manslayer / The Virgin / The Shadow (Estland, Sulev Keedus)
Transit (Tyskland, Christian Petzold)

Demokratifokus med Svenska Filminstitutets Filmrummet
Lördagen den 25 augusti får Karlskrona och festivalen besök av Svenska Filminstitutets Filmrummet och det uppmärksammade kortfilmsprojektet RÖST.

Genom att lyfta unga och nya röster, bakom och framför kameran, vill initiativet RÖST inspirera till samhällsengagemang, engagera förstagångsväljare och unga att bli en del av det politiska samtalet och ta plats i det offentliga rummet. I ett samarbete mellan SVT, Svenska Filminstitutet och Folkets Bio har åtta kortfilmer producerats som på olika sätt skildrar Sverige 2018. Alla åtta filmerna visas under festivalen och avslutas med ett samtal om hur man kan använda rörliga bilder som ett verktyg för att främja demokratin, synliggöra sådant som behöver synas bättre, ställa frågor och lägga fram tankar och idéer för en större grupp människor. I samtalet möter vi Ninja Strååt, regissören till RÖST-filmen Noratanten, regissören Hampus Linder, festivalaktuell med dokumentär-filmen Gudrun, SVT:s Helena Ingelsten och Svenska Filminstitutets dokumentärfilms-konsulent Klara Grunning.

Fler höjdpunkter i programmet
Cannesvinnare inviger festivalen 24 augusti: Ali Abbasis andra långfilm Gräns, baserad på en novell av John Ajvide Lindqvist kammade hem priset för Bästa film i sektionen Un certain regard under filmfestivalen i Cannes tidigare i år. Filmen är en kärlekshistoria som rör sig i gränslandet mellan verkligheten och det övernaturliga och inviger festivalen 24 augusti på Karlskrona Konserthusteater.

Kjell Bergqvist hedersgäst: Kvällen den 26 augusti välkomnar vi en av svensk films allra mest folkkära skådespelare. Känd för sin karisma, sitt självförtroende, sin talang och sin stora solidaritetskänsla. Samtalet hålls under bar himmel på Grevagården och följs av utomhusvisning av Ulf Malmros Bröllopsfotografen för vilken Kjell belönades med en Guldbagge för Bästa manliga biroll.

Två sydsvenska världspremiärer: Under festivalen presenteras inte mindre än två sydsvenska världspremiärer; Saman Saids dokumentärfilm om det uppmärksammade teaterprojektet i Karlskrona Sunnateatern samt Alexis Almströms efterlängtade långfilmsdebut Rosa Moln med Albin Grenholm (Midnattssol) och Hedda Stiernstedt (Vår tid är nu) i huvudrollerna.

Luncha med Schyman & Serner 28 augusti: Gudrun Schyman är huvudpersonen i Hampus Linders dokumentärfilm Gudrun. Mitt i sitt hektiska valspurtschema svänger hon inom Karlskrona för ett samtal om jämställdhet och hur det är att få sitt liv förevigat på film. Samtalspartner är Svenska Filminstitutets VD Anna Serner, som föreläser över hela världen om Sveriges jämställdhetsmodeller inom film och tv.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmfestival, Scen

Filmrecension: I Can Only Imagine

6 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

I Can Only Imagine
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 augusti 2018
Regi Andrew Erwin, Jon Erwin

En film som lär vara ett måste att se för den som lyssnar på kristen popmusik. Filmens titel är också titeln på sången ”I Can Only Imagine”, skriven av den amerikanska artisten Bart Millard som är den mest spelade kristna poplåten hittills och som legat högt upp inte bara på kristna låtlistor utan också stått sig bra i konkurrens med annan musik.

Filmens budskap är vackert, det handlar om förlåtelse och att kunna ge varandra flera chanser, att kunna reparera trasiga relationer. Den är, inte helt oväntat, förutsägbar. För en del av den tänkta målgruppen för filmen har det nog ingen betydelse att filmens handling är förutsägbar. De känner redan till berättelsen om Bart Millards uppväxt. Bart Millard har berättat om den både i tv-intervjuer och i tidningsintervjuer.

Bart Millard växer upp i Greenville, Texas, där han blir både fysiskt och mentalt misshandlat av sin far Arthur. Det finns intervjuer där det berättas att Bart blev misshandlad flera gånger i veckan av sin pappa, ibland så svårt slagen att han inte kunde ligga på rygg och sova. Hans mamma stod inte ut utan lämnade familjen.

Som barn var Bart på sommarläger med en kristen församling och han fick en trygghet och vänskap bland kristna. Det var den grunden som gjorde att när han lämnade sin pappa och gav sig iväg ut i USA hittade han en kristen popgrupp (det kristna bandet MercyMe) som han satsade på, som han turnerade runt om i USA med. Men han kände sig aldrig lugn i sitt inre, han hade inte funnit frid. När han gav sig av hem och träffade sin pappa visade det sig att hans pappa var dödssjuk i bukspottskörtel-cancer.

Är det möjligt att förlåta någon som gjort ens liv till ett helvete? Är det möjligt att förlåta den som misshandlar? Är det möjligt att en grym människa kan förändras? Filmen får av nog ett betygssteg för högt av mig för att den för fram ett budskap som inte hörs så ofta i dagens värld, där så mycket är så mörkt och negativt och ingen verkar tro på att någon kan förändras.

Bart Millards uppväxt är en förfärlig uppväxtskildring som vi hört berättats i olika versioner många gånger. Jag blir lika ledsen varje gång när det blir så tydligt hur starkt inflytande föräldrar har på barnens reaktioner. Hur barn väljer väg i livet för att göra föräldrar stolta. Hur kan en förälder över huvudtaget ha några krav på vad barnen ska välja för väg i livet?

Skådespelarnas insatser är ganska labila förutom Dennis Quaid som är i högsta grad trovärdig i rollen som Barts pappa. Det är många klichéér i filmen, speciellt under skildringen av bandet och när de får en manager och försöker få ett skivbolag.

Som sagt, filmen är väldigt förutsägbar, men har ett vackert budskap. Kanske gav jag den ett steg för högt betyg.

Skådespelare: J. Michael Finley, Dennis Quaid, Madeline Carroll m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Budskap, Filmrecension, Förlåtelse, kristendom, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 336
  • Sida 337
  • Sida 338
  • Sida 339
  • Sida 340
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

vecka 45 2-6/11 2026 Göteborgs … Läs mer om Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in