• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Som vi har älskat – en film om kärlekens många ansikten

12 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Som vi har älskat
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2024
Regi Gustav Ågerstrand

En dokumentär som känns äkta och som förmedlar musikens kraft och samtidigt låter oss möta människan som heter Sara Parkman. En modig film som visar något mänskligt som många kan känna igen sig i: längtan och sökandet efter kärlek.

Sara Parkman kan utan tvekan utnämnas till en av de mest spännande svenska musikerna. Genom sitt unika uttryck har hon revolutionerat svensk folkmusik och skivan Vesper gjorde hennes känd och hyllad. Att se henne spela på scen är att se kärlek till musik vibrera och stråla ut till alla närvarande. Men bakom denna stora kärlek till musik finns också en annan längtan hos Sara Parkman. Hon är på väg att fylla trettio år och har nyligen separerat från en relation. Hon längtar efter att hitta någon att bygga en sann och djup kärleksrelation med och som hon kan få barn med. Hon längtar efter barn.

Vad är kärlek egentligen? Som jag ser filmen visar den på flera olika former kärleken kan ta. Musik är mäktig och att stora musiker som Sara Parkman har ett särskilt extra djupt förhållande till musik, det är uppenbart. När hon spelar utstrålar hon stark kärlek. Musik är en viktig del i livet för många och kan ge både tröst, hopp och ny energi.

Sara Parkman har en fin vänskap med sina medmusiker och speciellt med Hampus som nyligen blivit pappa. Hampus och Sara skapar och skriver mycket musik tillsammans och trots att han blivit pappa och vill vara med sin baby verkar de ändå lyckas få tid att skapa tillsammans. Vänskap är också en form av kärlek.

En annan form av kärlek är den nära relation vi kan ha till släktingar. Vi får se Sara Parkman tillsammans med sin farfar och med sin pappa. Dessa relationer utstrålar också ett starkt band.

Jag tycker filmen på ett finstämt sätt visar på kärlekens många ansikten utan att peka med hela handen.

Filmen börjar med Sara Parkman spela musik och slutat med musik. Musiken är den stora kärleken som är mäktig och bär genom livet. En stark film. En mäktig film. En varm film. En film med mycket kärlek av olika slag. Och underbar musik som gör mig lycklig.

Bakgrundsfakta on Sara Parkman:
Sara Parkman är född 1989 i Västernorrland. Prästbarn i tredje generationen, folkmusiker, tonsättare och artist. Hon arbetar återkommande med att lyfta det undangömda men vitala i en samtida kontext och fick 2017 sitt genombrott då hon med Riksteatern gjorde uppsättningen Fäboland. 2019 släpptes albumet Vesper- en aftonbön för vår tid med vilket Sara vill skapa ett samtal om vikten av helighet, oavsett om det handlar om kyrkor, rejv eller terapirum. Med Vesper nominerades Sara till en grammis och mottog DNs stora kulturpris. Som vi har älskat tar avstamp i succén med Vesper och följer sedan Saras väg mot stjärnorna genom den kreativa processen i skapandet av nästa platta – Eros Agape Philia.

Om filmens regissör:
Gustav Ågerstrand, född i Växjö 1985, är regissör och filmfotograf. Han har en master i filmfoto vid Stockholms Konstnärliga Högskola 2021-2023, har studerat dokumentärfilm på Biskops Arnö 2011-2012 och har en kandidatexamen från Stockholms Dramatiska Högskola 2012-2015 i regi. Gustav har regisserat filmer som Tjuvgods (2013, hedersomnämnande Tempo Dokumentärfestival), Inuti ett träd (2015), dokumentärserien Det goda landet som nominerades till Kristallen för bästa dokumentär 2018 och dokumentärfilmen Leva tills jag dör (2022). Han har också arbetat som fotograf och inslagsproducent med Gift vid första ögonkastet.

Som vi har älskat – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension, Folkmusik, Folkmusik från hela världen, Sara Parkman, Svensk folkmusik

Filmrecension: Om alla bara drar – ärlig och rakryggad dokumentär som alla bör se

12 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Om alla bara drar
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 mars 2024
Regi Karin Wegsjö och Nazira Abzalov

En mycket ärlig och rakryggad berättelse om att leva i ett område som Tensta som av polis fått stämpel som utsatt och farligt. Nazira bor med sin familj i Tensta och hon trivs. Hon och hennes familj har köpt en bostadsrätt i ett lugnare område i Tensta. Hon har inrett lägenheten ochär nöjd och känner sig hemma och hon tycker om grannarna. Hon tycker till och med att polisens stämpling av Tensta som utsatt och farligt inte stämmer.

En dag när hon och hennes familj varit ute och handlat och ska parkera bilen har några gängkriminella ungdomar parkerat sin bil på deras p-plats. En av dessa två unga gängkriminella viftar med ett vapen och hotar dem. Varken Nazira, hennes man eller deras två små barn känner dessa två kriminella.

Nazira och hennes man polisanmälde händelsen. Behöver jag ens nämna att polisen inte grep de hotfulla ungdomarna som viftade med vapen? Polisen gjorde ingenting mer än sparade anmälan som ett ärende.

Filmen, som är filmad under fem år, ger oss ett annat perspektiv av förorten än vad vi oftast får från nyheterna. Vi kommer nära några som bor där.

Nazira och hennes man Bahityar lämnar sitt hem och sitt hemland Uzbekistan, för att i en framtid kunna ge sina barn ett säkrare liv i Sverige. De hittar jobb, bygger sitt hem, lär känna sina grannar och skapar en gemenskap i sina kvarter i Tensta. När hon och hennes familj blir hotad av en ungdom med pistol förändras allt, deras trygghet rycks undan.

Allt eskalerar. På lekplatsen och nära grillplatsen där familjerna i området brukar umgås hänger numer unga som säljer knark. När Nazira ringer polisen och ber dem åtminstone få knarkförsäljaren att flytta på sig händer ingenting.

Polis gör ingenting, politiker gör ingenting. Och våldet ökar och blir värre med döds-skjutningar både i Tensta och andra förorter. En dag blir en ung man som inte ens var med i ett gäng skjuten till döds i Tensta. Han råkade bara befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.

Mer och mer av infrastrukturen i Tensta läggs ned. Gymnasiet som var en sådan satsning flyttar och Lidl flyttar. Ingen vill bege sig till Tensta.

Om alla bara drar är en stark skildring från en inifrånperspektiv. Den är dock mer än så. Det är en sorglig och sann beskrivning av hur polis, politiker och samhället tycks ha gett upp. När det inte längre anses som ett grovt brott att vifta med en pistol framför en barnfamilj, då har ett samhälle och dess polis tappat greppet. Eller om det till och med är ännu värre: när det sker i fel område finns det inga resurser. Vad hade hänt om en familj i ett område med hög medelinkomst hade blivit hotad på samma sätt? Det tål att fundera på. Jag hoppas att alla går man ur huse för att se denna och att något äntligen kan hända. Att denna dokumentär kan fungera som en väckarklocka. Kan vi hoppas på det?

Nazira och hennes familjs berättelse är inte särskilt unik, egentligen. Jag bor i ett område där det också viftas med vapen ibland och de som bor här orkar inte ens ringa polisen längre. Och här är massor av gångvägar där barn springer och kommer med cykel och hundratals bilar kör, ofta med hög fart, på gångvägarna. Också precis vid skola och dagis. Polisen lyser med sin frånvara. Fortkörare på gångvägar bryter ju mot två regler: de kör för fort och de får inte ens köra på gångvägar. Men det är inte tillräckligt grovt för att polis ska ingripa. Det händer till och med att polisen åker till pizzeria i området och sitter och äter lunch i lugn och ro medan privatpersoner kör i hög fart förbi. Något har gått fel.

Hoppas denna dokumentär kan bli en väckarklocka.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Tensta

Om alla bara drar vinnare av Tempo Documentary Award

11 mars, 2024 by Redaktionen

Om alla bra drar vinnare av Tempo Documentary Award. Dokumentären vann också Svenska Kyrkans Filmpris på Göteborg Filmfestival 2024.

Ett pressmeddelande:
En film om en helt vanlig familj i Tensta som älskar sitt hem och sina grannar men blir drabbade av det ökande våldet och måste ta ett svårt beslut. Filmen ger oss ett annat perspektiv av förorten, vilka som bor där och vad det är som händer i Sverige just nu. Filmad under fem år.

Filmen ingår i de fem filmer som Kulturbloggen rekommenderade inför Tempo Dokumentärfestival.

Nazira och hennes man Bahityar lämnar sitt hem och sitt hemland Uzbekistan, för att i en framtid kunna ge sina barn ett säkrare liv i Sverige.
De hittar jobb, bygger sitt hem, lär känna sina grannar och skapar en gemenskap i sina kvarter i Tensta.
De trivs och och tycker beskrivningen av Tensta i medier är orättvis. En kväll händer dock något som förändrar allt. Nazira, hennes man Bahityar och deras då två barn utsätts för pistolhot på parkeringen utanför sitt hem. Ungdomar med mörka luvor och pistoler hotar hela familjen.
Det är en chock för dem alla. Nazira reagerar med ilska men hennes man och barn blir rädda. De vill flytta men hon vill inte.
Hon säger “Det här är ju vårt hem! De ska inte få förstöra för oss! Tänk om alla bra människor flyttar? Vem kan då göra skillnad?”

Tensta ligger endast 20 min med tunnelbanan från centralstationen i Stockholm. Det är idag en av deområden som polisen kallar ”särskilda utsatta områden” och de defineras av polisen som områden med en låg socioekonomisk nivå, låg tillit till myndigheter och en hög närvaro av kriminella nätverk. I Sverige bor mer än en halv miljon människor i områden som av samhället kallas ”utsatta områden”

Nazira Abzalova berättar:
– Jag var helt kär i Tensta, jag kände mig verkligen hemma där. Det är internationellt, olika kulturer, man kan knacka på dörren, man känner alla grannar. Jag har aldrig sett Tensta beskrivas så.

Juryn för Tempo Documentary Award har utgjorts av skådespelaren och regissören Lo Kauppi, skådespelaren och artisten Emil Jensen och filmklipparen Michał Leszczyłowski.

Ur juryns motivering:
Med värme som svar på samhällets kyla, får vi på nära håll följa huvudpersonerna i deras kamp för trygghet. En politiskt angelägen och personligt berörande film som rymmer både kärlek och rädsla.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmfestival, Filmpris, Om alla bara drar, Tempo dokumentärfestival, Tensta

Oscarsgalan: Storslam för Oppenheimer men bottenbetyg för TV4

11 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Frågan måste ställas: Varför sänder inga seriösa svenska tv-kanaler denna gala?  Det finns ett stort filmintresse i Sverige. Även om den film som hyllas på Oscarsgalan inte är all film är det ändå en stor, stor filmfest. I år var den kommersiella tv-kanalen tv4 som sände galan. Vilket var katastrofal, tv4 får bottenbetyg, minus 100.

Först och främst utsatte de oss tittare för bedrägeri. Jag betalar tv4 play plus för att slippa reklam. Men jag överöstes av reklamsnuttar, om och om igen. När jag emellanåt kikade på någon som sände Oscarsgalan via Youtube såg jag att det var flera intressanta saker vi som följde galan via tv4 inte fick se för att kanalen prompt skulle hälla över oss trist reklam.

Det är femte året i rad nu som TV4 sänder Oscarsgalan med Pär Lernström som programledare. I år fick han sällskap av Emma Molin.

Det är femte året i rad som TV4 sänder galan med Pär Lernström som programledare – och den här gången får han också sällskap av Emma Molin som enligt Wikipedia är född 16 maj 1979 i Västerhaninge, är en svensk skådespelare, manusförfattare, komiker, regissör och programledare.

Duon får hänga med på bottenbetyget. Visserligen beror bottenbetyg mycket på att jag blev lurad att betala för att slippa reklam och ändå utsattes för reklam men betyget beror också på sändningen i sin helhet. Duon, Lernström och Molin, var mer noga med att berätta om vilka filmer som var deras favoriter och vilka skådespelare de inte tycker om än att ge oss intressanta bakgrunder och fördjupningar. Jag saknar när kunniga Nils Petter Sundgren kommenterade sändningen.

Som tittare är det obehagligt när programledare som Molin hela tiden hyllar en film (Poor Things) som jag upplever som oerhört makaber och mår illa av att se. Visst, Molin är inte ensam om att gilla denna hemska film, men att hela tiden upprepa det.

Jag hoppas och önskar att en seriös tv-kanal vill sända Oscarsgalan nästa år.

Oppenheimer, filmen om atombombens fader, vann sju statyetter bland annat det tyngsta: bästa film. De två svenskhoppen Ludwig Göransson och Hoyte van Hoytema, vann sina förhandstippade statyetter för musiken och fotot. Huvudrollsinnehavaren Cillian Murphy hem priset för bästa manliga huvudroll i Oppenheimer och Robert Downey Jr för sin biroll i samma film.

Bästa utländska film vann ”The Zone of Interest” och dess brittiska regissören Jonathan Glazer slog ett slag för freden i sitt tacktal. The Zone of Interest fick betyg 5 av Kulturbloggens recensent.

Bästa dokumentärfilm gick till 20 dagar i Mariupol som utspelas i Ukraina.

2024 års Oscarsvinnare:

Bästa film:
”Oppenheimer”

Bästa internationella film:
”The zone of interest”, Jonathan Glazer (Storbritannien)

Bästa regi:
Christopher Nolan för ”Oppenheimer”

Bästa kvinnliga huvudroll:
Emma Stone för ”Poor things”

Bästa manliga huvudroll:
Cillian Murphy för ”Oppenheimer”

Bästa kvinnliga biroll:
Da’Vine Joy Randolph för ”The holdovers”

Bästa manliga biroll:
Robert Downey Jr för ”Oppenheimer”

Bästa originalmanus:
Arthur Harari och Justine Triet för ”Fritt fall”

Bästa manus efter förlaga:
Cord Jefferson för ”American fiction”

Bästa originalmusik:
Ludwig Göransson (”Oppenheimer”)

Bästa originallåt:
”What was I made for?”, Billie Eilish och Finneas (”Barbie”)

Bästa visuella effekter:
”Godzilla minus one”, Takashi Yamazaki, Kiyoko Shibuya, Masaki Takahaski, Tatsuji Nojima

Bästa ljud:
”The Zone of Interest,” Tarn Willers och Johnnie Burn

Bästa foto:
Hoyte van Hoytema (”Oppenheimer”)

Bästa produktionsdesign:
James Price, Shona Heath, Zsuzsa Mihalek för ”Poor things”.

Bästa filmredigering:
”Oppenheimer”, Jennifer Lame

Bästa makeup & hår:
Mark Couler, Nadia Stacey och Josh Weston (”Poor things”)

Bästa kostymdesign:
Holly Waddington (”Poor things”)

Bästa dokumentärfilm:
”20 dagar i Mariupol”, Mstyslav Chernov

Bästa kortdokumentär:
”The last repair shop”

Bästa animerade långfilm:
”Pojken och hägern,” Hayao Miyazaki, Toshio Suzuki

Bästa kortfilm:
”The wonderful story of Henry Sugar,” Wes Anderson, Steven Rales

Bästa animerade kortfilm:
”War is over! Inspired by the Music of John & Yoko”

Arkiverad under: Film, Krönikor, Scen, Toppnytt Taggad som: Oppenheimer, Oscarsgalan 2024, TV4 Play

Filmrecension: Damsel – prinsessan som måste rädda sig själv

8 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Damsel
Betyg 3
Global premiär på Netflix 8 mars 2024
Regi Juan Carlos Fresnadillo

En ung prinsessa blir kastad till en eldsprutande ond drake. Men någon prins kommer inte för att rädda henne. Hon måste rädda sig själv. En spännande saga som bryter den gamla normen. Spännande och ganska skrämmande. Inte en film för de minsta barnen, speciellt inte då den inte är animerad.

En ung prinsessa, Elodi, gifter sig med en charmig prins från ett rikt land. Elodies land är fattigt och folket svälter. Hon vill inte gifta sig men gör det för att rädda sitt land och folk.

När Elodie och hennes pappa, styvmor (ingen snäll styvmor till skillnad från många andra sagor) och sin söta lillasyster blir de alldeles hänförda av rikedomen, skönheten och guldet i prinsens land. Men det glittrande sagobröllopet förvandlas till en skräckvärld då det visar sig att Elodie ska offras till en eldslukande drake.

Elodie får höra att det är förbannelse som gör att detta rika välmående land måste offra unga kvinnor till draken. När hon blir kastad ner i grottan hittar hon rester från både tidigare offer och det som hände då draken började kräva dessa offer. Det visar sig att det finns, som så ofta, lögner bakom de mäktiga och rika makthavarna, i det här fallet kungafamiljen i drakens land.

Det är en välgjord film men fantastiskt foto. Det märks att filmteamet haft stora resurser till sitt förfogande.

Elodie spelas av Millie Bobby Brown (född 2004) som tidigare haft roller i bland annat Stranger Things och Godzilla II: King of the Monsters. Hon är också känd från rollen som Enola Holmes i två filmer om Sherlock Holmes tonårssyster Enola. Hon är perfekt i rollen som Elodie och vi lär se henne i många filmer framöver. Hennes lilla syster Floria spelas av Brooke Carter och den snälla styvmodern spelas av Angela Bassett. Den onda drottningen Isabelle spelas av Robin Wright, som måste vara en av världens främsta skådespelare på att spela onda kvinnor.

Damsel är en spännande film men inte för de alla minsta, det är den lite för skrämmande för.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Netflix

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Sida 120
  • Sida 121
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det första jag tänker på … Läs mer om En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

vecka 45 2-6/11 2026 Göteborgs … Läs mer om Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

I den brittiska kriminalserien Skulden … Läs mer om Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

A busstop in Vasco da Gama Av Dan … Läs mer om Spirituellt och överraskande uruppförande i Riddarhuset av Theorins modernistiska verk A busstop in Vasco da Gama

Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Peter Asplund Aspiration In One … Läs mer om Strålande utförda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration

Filmrecension: Wicker – vacker, magisk med doft av Oscarspris

Wicker Betyg 5 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wicker – vacker, magisk med doft av Oscarspris

En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

1/11 2026 Dergårdsteatern i Lerum … Läs mer om En vacker och lekfull fullträff – Bobo Stenson trio i Lerum

Godzilla Minus Zero – storslagen och medryckande

Godzilla Minus Zero Betyg 4 Svensk … Läs mer om Godzilla Minus Zero – storslagen och medryckande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in