• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Lagen mot åldersdiskriminering ska skärpas – jag hånskrattar: den fungerar ju inte ens nu

15 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Skärpt lag mot åldersdiskriminering, rapporterar Aftonbladet.
Regeringen vill förbjuda åldersdiskriminering på alla områden i samhället. I dag gäller förbudet mot åldersdiskriminering endast arbetslivs- och utbildningsområdet.

Visst är det vackert tänkt. Men när åldersdiskrimineringen i arbetslivet inte minskat på något sätt – hur trovärdigt blir det att regeringen vill ta itu med den inom fler områden? Javisst, det är bra tänkt. Människor diskrimineras på grund av ålder i många sammanhang.

Vad kan göras?
Visst vore en åtgärd troligen hyggligt effektiv: att alla rekryteringsföretag som rekryterar på uppdrag inte får ha formulär där de som söker jobb ska ange födelseår. Fast å andra sidan visar ju datum på betyg och intyg en hel del. Om en person har tjugo års erfarenhet efter examen på högskolan då är han eller hon förmodligen minst 45 år.

När vi närmar oss 50 blir vi helt ointressant för de flesta svenska arbetsgivare: och det gäller partier som Socialdemokraterna och Moderaterna och de flesta fackförbund likaväl som medier som Aftonbladet och TT. Alla sorterar bort arbetssökande som fyllt 50.

Jag tror det här med åldersdiskriminering är oerhört svårt att ta itu med, det handlar om attityder och fördomar. Arbetsgivarna har fördomen att det tror att människor som jobbat med något i tjugofem år har sämre erfarenhet och sämre förmåga att göra bra ifrån än en som jobbat tre år.
Vad är annars förklaringen till den utbredda åldersdiskrimineringen?

Många med invandrarbakgrund reagerade starkt på statsminister Reinfeldts uttalande om att arbetslösheten egentligen inte är så hög i Sverige, om man tittar på etniska svenskar mitt i livet.

TT: Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006.

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat, säger Reinfeldt.

Lika nonchalant som Reinfeldt är mot människor med annan etnisk bakgrund än svensk, lika nonchalant är han här mot människor under 30 och över 50. Att unga inte får jobb är en katastrof för samhället och för den enskilda, precis som det är illa för samhället att vi som är 50 sorteras bort om vi inte vara smarta nog att hänga oss stenhårt fast vid tidigare jobb eller av något skäl blivit arbetslösa efter 45.

Så som sagt: med en sådan statsminister har jag inte stort hopp om att lagen mot åldersdiskriminering ska skärpas på allvar.

PS: Ett bevis för hur djupt fördomar mot människors ålder sitter: se hur lite som skrivs om åldersdiskrimineringen.

PS2: Reinfeldts uttalande betyder alltså att han erkänner att jobbskatteavdragen varit en vinst för vit män mellan 30-40 år. För alla som inte är etniska svenska mitt i livet är andelen som inte har den typ av arbete som ger jobbskatteavdrag ökat – och därmed har dessa människor förlorat ännu mer under alliansregeringens år vid makten.

PS3: För övrigt undrar jag vad som är statsministerns definition av etnisk svensk. Min mamma var från ett annat europeiskt land, är jag därmed oetnisk svensk?

Relaterat:
Alliansfritt

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, socialdemokraterna, moderaterna, Reinfeldt, arbetslivet, arbetsmarknad, fördomar, diskriminering

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: arbetslivet, arbetsmarknad, diskriminering, Fördomar, Reinfeldt, samhälle, socialdemokraterna

Andersson och Johansson dominerar – SD ropar nog efter vargen utan täckning

13 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Dagens stora nyheter vittnar om en stor bluff. Tror jag.

Sverigedemokraterna är med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti i Sifos väljarundersökning för maj, uppger bland annat Dagens Nyheter.

Förmodligen gick SD framåt i och med att deras partiledare Jimmie Åkesson fick vara med i partiledardebatten i SVT. Han gjorde väl inte något särskilt övertygande intryck, men å andra sidan bet han ingen, han såg ut som en vanlig människa och inte det monster som SD utmålas som.

Kanske är det vad som banar väg för dem, att alla målar fram dem som värsta monstren?

Hur som helst: Åkesson lyckades ju få fram sitt argument i nästa vartenda ämne: det var den dåliga invandrarpolitikens fel.
Den dåliga skolan, arbetslösheten … ja det mesta.

Jag tänkte: om det är så att islam är på väg att ta över det västerländska samhället, om det nu är sådan stor fara: då borde väl det märkas i efternamn?
Men de absolut i särklass vanligaste efternamn i Sverige är fortfarande Andersson och Johansson.
Enda skillnaden är att Andersson tycks vara på väg att gå om Johansson på förstaplatsen.

Ja när vi har sådana häftiga nyheter i Sverige behöver svenska journalister tack och lov inte göra som de brittiska, hitta på nyheterna. DN:
Reportrarna kunde till och med hitta på sina artiklar när de inte fann en tillräckligt spännande berättelse ute i verkligheten, enligt den forne reportern på News of the World.

– Jag hittade på historier om langare och nynazister, människor som sålde vapen och falska dokument, säger Graham Johnson.

Relaterat:
Aftonbladet, Svenska Dagbladet, och bloggaren Svensson och SVT Nyheter 1 och SVT 2.

Läs även andra bloggares åsikter om Medier, politik, Sverigedemokraterna, samhälle, Andersson, efternamn, Johansson

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Andersson, efternamn, Johansson, Medier, Politik, samhälle, sverigedemokraterna

Det vore nog smart av regeringen att ge Pirate Bays Peter Sunde nåd

11 maj, 2012 by Rosemari Södergren

I november 2010 dömdes Peter Sunde, en av männen bakom Pirate Bay, till åtta månaders fängelse av Svea hovrätt för medhjälp till upphovsrättsbrott.

Nu har han ansökt om nåd av regeringen, berättar SVT Kulturnyheterna och Nyheter24:
Som skäl anges arbetet med sajten Flattr och hälsoskäl.
Om Sunde inte får nåd vill han i stället få uppskov med att avtjäna sitt straff.

Det kanske vore ett smart drag av regeringen att ge honom nåd, eller åtminstone skjuta upp fängelsevistelsen.

Om Sunde lyckas med sitt entreprenörskap med FlattR ökar möjligheterna att han ska kunna betala av något av det skyhöga skadestånd.

Skadeståndet som Peter Sunde och övriga dömda sk betala fastställdes till 30 miljoner kronor.

Enligt Wikipedia:

Beräkningsgrunden för skadeståndet består bland annat av en antagen förlust på €6.50 per nedladdad skiva och €0.70 per nedladdad låt, i enlighet med skivbolagens yrkanden. Beräkningsgrunden för de nordiska filmerna består av förlorad licensavgift på 700.000 SEK för distributionsrättigheten av varje Wallanderfilm samt 150.000 SEK för distributionsrättigheten av Pusher-filmen i enlighet med de nordiska filmbolagens yrkanden. Baserat på nedladdningsräknarna, motsvarar det cirka 73 SEK per påstådd nedladdning, vilket ligger relativt nära filmbolagens andrahandsyrkande på 66:70 SEK per nedladdning. För de amerikanska filmbolagen beräknas den antagna förlusten till 150 SEK för varje nedladdad film och 300 SEK för varje nedladdad TV-serie, vilket är lägre än deras yrkanden på 255 SEK respektive 261 SEK per nedladdad film och 415 SEK för varje nedladdad TV-serie. De amerikanska filmbolagen hade yrkat att marknadspriset skulle användas som beräkningsgrund men tingsrätten har genomgående använt den faktiska förlorade intäkten för bolagen som beräkningsgrund.
Rätten har dock valt att ta viss hänsyn till osäkerheten i den omdebatterade nedladdningsräknaren, och bedömer hälften av de påstådda nedladdningarna skall ifrågasättas.
Utöver den ovan nämnda ersättningen, tillkommer hälften av summan som ”ersättning för andra förluster”. Detta är kraftigt lägre än bolagens yrkanden.
Kritiken av skadeståndet är främst grundad på att en nedladdad kopia ej kan anses vara en förlorad inkomst för skivbolagen då varje nedladdning knappast motsvarar ett förlorad inkomst. Om man multplicerar antalet filer (ca 1 miljon) vid tillslagstillfället 2006 med vad skiv och filmbranschen anser sig förlorat per ”verk” så kommer man fram till att Stockholms Tingsrätt anser de förlorat mer än hela världens samlade BNP år 2006. De förefaller (enligt kritikerna) orimligt.

För min del tycker jag fortfarande det är oerhört osmakligt att ett skadestånd kan fastställas på den nivån när det inte ens är säkert att musik- och filmbolagen lider någon men av fildelningen, kanske det istället är ren gratisreklam de får och den som laddat ner en film kanske blir sugen att se den och andra filmer på bio också.

I vilket fall som helst: Ge Peter Sunde chansen att få sitt företagande stabilt.
Vad har samhället att förlora på det?

FlattR kan, om det utvecklas, vara en lösning för hur den som skapar innehåll på Internet kan få intäkter. Alla initiativ där välkomnas.

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Sunde, Flattr, juridik, nåd, Pirate Bay

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Flattr, juridik, nåd, Peter Sunde, Pirate Bay

Här hittar du programmen till Kulturfestivalen och Ung08 för 2012 – inga riktigt roliga bokningar, eller?

10 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Stockholms Kulturfestival och Ung08-festivalen arrangeras samtidigt i Stockholm, 14-19 augusti 2012.

Ett pressmeddelande skriver:
I år tar Stockholms Kulturfestival och Ung08-festivalen varandra i hand och bjuder på en festivalvecka i augusti, mitt i Stockholm, med fri entré. Spektakulär höghöjdsgalenskap med argentisk- spanska Voala Muare, hyllningskväll till Hasse&Tage, Live@Studion – den nya nordiska alternativscenen, Ung08 – Europas största festival för ungdomar, Maxat för Mini,Världens längsta bokbord, samtal, dans,Walks, performance och musik.

Om jag ska vara ärlig känns det som om det är lite av en lågbudget-variant: där är ingen riktigt spännande bokning som gör att det känns som att jag ska vika datumen för festivalen i min kalender. Bara en sak som som att Ola Salo är ett av dragnumren, alltså javisst han drar alltid stor publik, men ändå: The Ark har haft sin avskedsturné

Givetvis har Kulturfestivalen Strindberg i fokus, det är ju Strindbergsår. Men vad är det som bjuds på när det handlar om Stringberg?
STRINDBERG besöker alla delar av festivalen – från musik och poesi på Brunkeberg till tidigare ospelade verk som vi vågar oss på under namnet STRINDBERGS OSPELBARA.
Betyder det att någon eller några personer ska vara utklädda till Strindberg och gå runt? Hoppas inte det.
Jag är så trött på alla klicheartade versioner av Strindberg, alla lika teatraliska som Thommy Berggren i tv-serien om Strindberg som just nu sänds som repris i SVT. Strindberg som bjöd så på sig själv skildras alltför ofta som en stel gubbe istället för en människa där energin och alla idéer trängs och vill ut.

Ung 08:s program består bland annat av en klubb där kändisbarnet Oliver Ingrosso ska DJ:a. Ja det är väl kanske en bra bild av Stockholm: det är kändisarnas arena.

Mer om Ung 08:
MOHAMMED ALI, PANDA DA PANDA, FLIP-A-TRICK på Stora Scen. ALEXIS WEAK, AMETIST, OLIVER INGROSSO, FUCKING & PUNCHING på Klubben. Kungsträdgården fylls med projekt och workshops som MUSIC MAKERS MUSIKVERKSTAD med producenter och musiker, POPKOLLO, PIMP MY WHEELCHAIR.

Nej jag tyckte inte programmet för vare sig Kulturfestivalen eller Ung 08 strålar av särskilt mycket nytänkande och inte bjuder de på något oväntat eller överraskande.

Om du hittar något som motsäger min pessimism: kommentera gärna.

Här hittar du kulturfestivalens program.
Här hittar du programmet för Ung 08.

Läs även andra bloggares åsikter om Ung 08, Kulturfestivalen

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: kulturfestivalen, Ung-08

Funderingar kring varför medelklassjournalister hyllar Mats Kolmisoppis novellsamling Undantagen

9 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Undantagen
Författare: Mats Kolmisoppi
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201204
ISBN10: 9113041878
ISBN13: 9789113041872

Mats Kolmpisoppi är en duktig skribent, utan tvekan och i hans senaste utgivna bok, novellsamlingen ”Undantagen” har han utvecklat sitt experimentella skrivande ännu mer. Samlingen får bra kritik av de stora förnäma kritikerna – samtidigt som boken ska skildra människor som lever i helt andra miljöer än kritikerna lever i. Är det en möjlig ekvation?

Magnus Persson beskriver det så här i SVD:
Många av karaktärerna, särskilt de manliga, framstår som små tickande bomber. Under en bristfälligt polerad yta kokar en hatisk svada som hämtad ur bloggosfärens ljusskyggare delar.

Tolv noveller – tolv människoöden som det är jobbigt att komma nära. Det är mörkt och det är pessimistiskt och det är till synes utan hopp. Nutiden skildras, som familjefadern som ska välja matolja när han handlar i lågprisbutiken Willys eller bilägaren i en annan novell:
Jag gillar min bil. Jag hatar bilar. Jag älskar att köra. Fort och vårdslöst. Nu ger jag fan.” Sen tvärbromsar han och kliver in på en mack: ”Köper fyra trisslotter som jag hastigt skrapar medan pizzan värms. Jag köper två nya för vinsten. Jag köper en ny för vinsten. Jag tänker: Jag ska vinna. Det är orättvist om inte jag också vinner.

Allting i boken är smutsigt och fult. Är det därför Mats Kolmisoppi räknas in bland arbetarskildrare och klasskamps-beskrivare av de tryggt anställda kritikerna i övre medelklassen som har kommandot över svenska litteraturkritiken. Vill de välbärgade kritikerna att människor som inte tillhör deras trygga miljö ska vara just så svarta och mörka och hemska?

Jag har länge funderat på om det är en omöjlig ekvation att den välbärgade trygga medelklassen som sitter med bra anställningar på stora redaktioner som DN och Aftonbladet recenserar litteratur och teater som skildrar (eller försöker skildra) livet för de människor som inte har det tryggt, för den som inte har lön nog hela månaden, för de barn som växer upp med föräldrar som missbrukar och är våldsamma, för de barn som aldrig någonsin kommer att ha föräldrar som har råd att ge dem en iphone, för de barn som aldrig någonsin kommer att ha råd att gå på ishockeyskola och alla de människor som inte kan gå på teaterpremiärer eller operaföreställningar, som slocknar i soffan med utslitna leder efter att ha slitit på långvården eller på byggen.

DN:s kritiker skriver om Kolmisoppi och novellsamlingen:
Undantagen” är en pessimistisk samling om ett Sverige som närmar sig ett gemensamt moraliskt haveri. Tankarna går till Åsa Beckmans analys (DN 13/2 2012) av Johan Jönsons och Mattias Alkbergs lyrik, där hon såg hur dikternas återkommande beskrivning av klassklyftor och upplevelse av ekonomisk underlägsenhet speglade poeternas nya roll i marknadssamhället.

Kolmisoppi skildrar alltså klassklyftorna. Enligt de välbeställda litteraturkritikerna. Själv bor jag granne med de människor som skildras, eller är tänkta att skildras. Jag tillhör väl själv dessa som inte dväljs i de trygga boningarna. Men jag känner inte igen varken mig eller mina grannar i de hemska skildringarna i Kolmisoppis ångestfyllda tolv noveller.

Jag har länge funderat på om det inte är en omöjlig ekvation att den välbärgade trygga medelklassen som sitter med bra anställningar på stora redaktioner som DN och Aftonbladet recenserar litteratur och teater som skildrar (eller försöker skildra) livet för de som inte har det tryggt, för den som inte har lön nog hela månaden, för den som inte kan ha sina barn på ishockeyskola och inte kan gå på teaterpremiärer eller operaföreställningar, som slocknar i soffan med utslitna leder efter att ha slitit på långvården eller på byggen.

Varför är det litteraturkritikerna som förmodligen aldrig ens är i närheten av de skildrar utanförskapsfolket som hyllar novellerna – medan vi som lever i utanför inte alls känner igen oss – och knappt orkar läsa klart de tolv berättelserna? Ibland träffar novellerna klockrent, det är bra beskrivningar, bra skildringar – men som helhet är allt så destruktivt, så mörkt och så hopplöst.

Lennart Bromander skriver i Expressen:

Redan titeln Undantagen på hans nya novellsamling är tve­tydig. Handlar det om pluralis av substantivet undantag eller om en participform av verbet undanta? Osäkert, och är det verkligen undantagsmänniskor, som befolkar Kolmisoppis tolv texter? Eller är det inte snarare samhället och dess samlevnadsformer, som gjort dem undantagna, outsiders i sina egna liv. Inte bara ironierna utan också samhällskritiken är både dold och öppen.

Bör vi bli misstänksamma när de grupper som inte alls vet hur det är att leva otryggt ska bedöma kultur som skildrar livet utanför deras trygga bubbla? Eller handlar allt endast om konstnärlig kvalitet – och är det något som bara den som har tillräcklig utbildning och gedigen erfarenhet av att bedöma konstnärliga verk kan bedöma?

Ja tråkigt nog är det sådana här funderingar som Mats Kolmisoppis novellsamling satte igång – istället för innehållet i novellerna. Vad det betyder får väl var och en fundera på själv.

Fler recensioner:
Göteborgsposten och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Kolmisoppi, klassklyftor, bokblogg, recension, bokblogg, samhälle, utanförskap

Arkiverad under: Bokrecension, Krönikor, Kulturpolitik, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in