• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Tankar om tv-serien Det svenska styckmordet – ännu en svensk rättsskandal

3 december, 2024 by Rosemari Södergren

Det svenska styckmordet av journalisten Dan Josefsson är troligen på väg att avslöja ännu en svensk rättsskandal. Denna svenska dokumentärserie består av fyra avsnitt – men jag har hittills sett två avsnitt – och därför kan jag inte göra någon betygsättning eller fullständig recension. Men dessa två avsnitt har väckt många tankar hos mig.

Kort sammanfattning av Dan Josefsson från Wikipedia:
Dan Josefsson, född 27 juli 1964, är en svensk frilansjournalist och författare. Han har tilldelats Stora journalistpriset tre gånger och Guldspaden tre gånger, vilket gör honom till en av Sveriges mest prisbelönta journalister.
Dan Josefsson är bland annat känd för sina avslöjanden i fallet Thomas Quick, publicerade i den prisbelönta boken Mannen som slutade ljuga: berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick (2013). Han även känd för sin dokumentärserie om Fallet Kevin som sändes i SVT 2017 och för att vara den enda journalist någonsin som tackat nej till Stora journalistpriset.

Jag var nyutbildad journalist då en kvinna styckmördad under en motorväg i Stockholm 1984. Det var inledningen em mycket märklig rättsprocess och mycket omdiskuterade och konstiga journalistiska bevakningar. Kvinnan som hittades styckad var Catrine da Costa.

Det som slår mig allra starkast när jag ser serien är hur förstört Catrine da Costas liv var på grund av heroin. Det berör allra djupast. Hon var enligt vad serien tar upp heroinmissbrukare och kunde inte sluta med heroin fast att det gjorde att hon blev prostituerad för att få råd med drogerna och hon förlorat vårdnaden om båda sina barn. Jag hatar var droger gör med människor, hur många liv som blir förstörda. Vad jag efterlyser är svar på om Catrine da Dosta var mördad eller dog i en överdos? Det betyder inte att bortförklara det svåra brotten. Hur hon än dog så har någon styckat henne, vilket är fruktansvärt att göra gentemot någon och gentemot den dödes anhöriga.

Brottet är, vad jag förstått, preskriberat idag. Tänk om någon som vet vad som hänt kunde träda fram? Ingen blev dömd för mord på Catrine da Costa, däremot blev två läkare. Teet Härm (i tidningar kallad obducenten) och Thomas Allgén (allmänläkaren) pekades ut som skyldiga till styckningen.

Dan Josefsson och Johannes Hallbom, som ligger dokumentärserien, har noggrant undersökt hur rättsväsendet egentligen kom fram till att de var skyldiga. Ärligt talat var det skrala indicier och inga bevis som låg till grund för domslutet. Det skrämmande är att när liket först hittades och identiteten var fastställd hade Solnapolisen flera spår kring män som hade haft bekräftat anknytning och kontakt med Catrine da Costa. När Stockholmspolisen körde över denna utredning försvann arbetet med dessa olika spår och allt handlade i stort sett om att knyta den unge rättsläkaren Teet Härm till mord och styckning.

Att Teet Härm var en udda personlighet visar första avsnittet. Han använde sig då och då av prostituerade, vilket på den tiden inte var något brott men självklart problematiskt att han gjorde då han arbetade tillsammans med utredande poliser som rätts-läkare.

Det första avsnittet fokuserar på Teet Härm och vi får se att han var en slags lärjunge till den ledande rättsläkaren i Solna, Jovan Rajs. Jag minns hur skumt jag tyckte det var på den tiden att Jovan Rajs först slog fast att styckningen av kroppen var gjorde med en motorsåg, vilket betyder att det inte behöver vara någon som är kunnig i obduktion. När Teet Härm började bli misstänkt ändrade Jovan Rajs sitt uttalande och menade att det kunde vara en obducent som gjort det. Jag som sett och ser många kriminalserier blir ju väldigt misstänksam på varför han ändrar sig. Det minns jag att jag funderade kring. Något bra svar på det fick vi väl inte riktigt i det första avsnittet. Det är förstås inte något jag kan förvänta mig att Dan Josefsson och Johannes Hallbom ska ha svar på. De är givetvis inga allvetande orakel. Vad de däremot gör, tydligt, starkt och skarpt: de klär av det svenska rättsväsendet i detta fall.

De fyra avsnitten av Det svenska styckmordet sänds i programmet Dokument inifrån
Avsnitt 1. Obducenten
Avsnitt 2. Allmänläkaren
Avsnitt 3. Barnets berättelse
Avsnitt 4. Rättvisa

Här är min recension av Dokument inifrån – Det svenska styckmordet.

Arkiverad under: Krönikor, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Det svenska styckmordet

Premiär vad beträffar att absorbera auran från Mikael Persbrant (Maximteatern gästspelar ånyo på Storan)

18 juni, 2024 by Mats Hallberg

I början på månaden avslutade Maximteatern sitt bejublade gästspel på Storan, som föga förvånande utmynnade i en formidabel publiksuccé, med fyra i det närmaste utsålda föreställningar. Anmärkningsvärt med tanke på att det normalt sett brukar vara svårt att locka folk inomhus i prunkande sommargrönska. På begäran kom den av Stefan Larsson bearbetade uppsättningen av Strindbergs Dödsdansen åter, vars tidpunkt fick skjutas fram två gånger på grund av sjukdom. Nämnde Larsson är verkligen en mångsysslande teaterman – regissör, skådespelare, konstnärlig ledare för Elverket (tillhör Dramaten) och stundom scenograf som, om jag har rätt info, jobbat med både Bergman och Norén. Kan tipsa om att regissören för denna produktion på prototypen för alla moderna relationsdramer kommer vara värd för Sommar i P1 27/7. Är befogat att inledningsvis lyfta fram hans betydelse för att hålla ihop en stjärnbeströdd ensemble. Att det var en allt annat än enkel resa fram till premiären 2014 blir uppenbart när man ser Generalrepetition – en dokumentär om Dödsdansen. (har funnits på SVT, kan numera ses på Youtube). Gästspelet från Stockholm sker i Storans egen regi och arrangeras av Willman Produktion & CAMBO Productions.

I rollerna glänser Mikael Persbrant i sin gestaltning av den förryckte artillerikaptenen Edgar och Lena Endre med sin giftpilar till repliker som den försmådda före detta aktrisen Alice, imposanta rollfigurer vilka rubbas ur sina ohälsosamma cirklar av besöket från Kurt. Thomas Hanzon spelar släktingen från Amerika vars agerande i ungdomen ledde till att de numera bittra makarna ingick äktenskap. Förmodligen första gången dessa från otaliga filmer och uppmärksammade uppsättningar på Dramaten välkända ansikten utgör ett team. Alla tre tillhör gräddan av landets skådespelare och följaktligen blivit flerfaldigt prisade. Att Persbrant med sin utstrålning är fixstjärnan råder det ingen tvekan om. En kändis och publikmagnet vars handlingar orsakat åtskilliga löpsedlar.

Efter att ha ansökt tilldelades jag en fribiljett som press. Såg föreställningen 5/6 från vänstra flanken på tionde raden under dess två timmar exklusive paus. Tiden förflöt snabbt, vilket indikerar att den förväntade laddningen infann sig. Fanns flera skäl till att jag åtrådde en friplåt. Dödsdansen vars urpremiär skedde 1900 är ett märkvärdigt kammarspel som fascinerar. Kan inte erinra mig ha beskådat pjäsen live tidigare, vilket får sägas vara anmärkningsvärt. Under pandemin gjorde Folkteatern i Göteborg en nydanande bearbetning av detta råa mästerverk och skapade en magisk virtuell version som jag följde med 3 D-utrustning i min bostad.

På SVT Play kan man för övrigt fräscha upp minnet genom att se två omtalade uppsättningar, vilka jag haft stor behållning av. Syftar dels på en inspelning från 1980 med Keve Hjelm, Margareta Krook och Tord Petersson och dels på en nästan lika berömd version av Lars Norén (hans regidebut) 1996 där makarna Jan Malmsjö – Marie Göranzon agerade med stor intensitet emot varandra. Vidare hade lusten väckts specifikt när jag såg ovan nämnd dokumentär där Stefan Larsson vid ett beramat tillfälle beskriver den bipoläre Mikael Persbrant plågad av missbruk som en mobbare. Främsta dragningskraften bestod i en längtan att få uppleva denne karismatiske skådespelare live.

Förfärad bevittnar Kurt hur makarna boendes isolerade på en befästningsö plågar varandra och försöker ingripa för att åstadkomma en förändring. För Edgar och Alice har vad som för utomstående betraktare framstår som en fullständigt ohållbart blivit en rutin när silverbröllop ska firas, en situation de inte bara vant sig vid utan accepterat som ett normalläge. Att svärtan lättas upp av flera dråpliga scener är en styrka i skildringen av bisarra beteenden. När deras vän och släkting djupt frustrerad lämnar dem åt sitt öde återgår det konfliktfyllda förhållandet till hur det var tidigare. Uppblossande känslostormarna toppade av Edgars tragikomiskt adrenalinpumpande uppvisningar har de, åtminstone för stunden, lagt bakom sig. Den asociale officeren med storhetsvansinne Persbrant förkroppsligar med hela sitt vibrerande register och hans medberoende hustru, gestaltad med lakonisk skärpa och sturskhet av den åtta är äldre Endre, framför teaterkonst av högsta snitt.

Osäker på vilket genomslag pjäsen haft internationellt. Det får dock hållas för troligt att Strindbergs snabbt skrivna verk studerats ingående av O´Neill, Tennesse Williams, Harold Pinter och givetvis Lars Norén. Finns en närmast förrädisk laddning i manus som sannolikt sporrar skådespelare att ösa ur sig själva. Återigen dags att berömma regissören Stefan Larssons insats. Tillsammans med de enormt erfarna skådespelarna har noggranna test vid rep lagt grunden för rätt nivå. Anar att Mikael Persbrant uttryck i omgångar behövts tas ner för att undvika överspel, en förmodad justering som bidragit till att uppsättningen hyllats av recensenter och getts för utsålda salonger.

Märkligt nog kan jag inte erinra mig ha sett mannen med rekord i antalet Guldbagge-nomineringar i någon huvudroll tidigare förutom Tårtgeneralen.. Kändes lite overkligt när det nu äntligen skedde. Klyschan att tiden stod still ligger nära till hands, även att timmarna liksom swishade förbi. Trollbinds av intrigen där somligt framstår som lite gåtfullt, de dräpande replikerna, narcissismen, fatalismen och inte minst samexistensen på scen av trion med Persbrant i obestridlig frontposition. I sitt pendlande från kaxigt viril i uniform till ömkligt sårbar liggandes på golvet är han outstanding, verkar njuta av ansträngningen att blotta sig på motsvarande sätt som i Fröken Julie. Min kunskap om hans komplexa persona baseras på Här har du ditt liv, tv-dokumentärer och framför allt memoarerna Persbrant – Så som jag minns det (Bonniers 2017) skrivna av Carl- Johan Vallgren. Att livet ofta rusat fram tills det tar tvärstopp blir man varse vid läsningen. Och med tanke på den diagnos, det missbruk och de allvarliga olyckor som skildras är det anmärkningsvärt att han klarat sig igenom alla prövningar. Förhoppningarna om att omslutas av intrigen och i synnerhet av Persbrants karisma infriades med råge. Magin infann sig! Vill ändå flika in en lika typisk som trist iakttagelse som något drog ner betyget. Divalater förekommer med ett undantag inte på scen. Och det handlar om att han ibland inte bryr sig om att artikulera utan istället mumlar fram repliker, vilket är djupt frustrerande när dräpande formuleringar gick mig förbi.

OBS Har under året haft stor behållning av fler gästspel på Storan. Syftar på Västerbottensteaterns samarbete med Riksteatern i Vajlett och Rut baserat på romaner av Karin Alfredsson. Pjäsen handlar om förbjuden kärlek i en frireligiös by i Västerbotten på 50-talet med fyra duktiga kvinnliga skådespelare i många roller. Dessutom en förunderlig föreställning i ord och ton på finlandssvenska med Stina Ekblad (hennes självbiografi rekommenderas) och artisten Iiris Viljanen, utifrån bakgrund i samma bygd i Österbotten fast det skiljer mer än tre decennier. En trio män med bland andra jazzbasisten Martin Höper och rocktrummisen Nino Keller ackompanjerade förtjänstfullt. Vidare ska plussas för kort men naggande god dockteater med inslag av opera ämnad för små barn, men roade lika mycket vuxna. Både rörande och rolig var Provsjungningen med Dockteatern Tittut och Folkoperan (har recenserats av annan skribent i Kulturbloggen).

Arkiverad under: Krönikor, Scen

Inte första gången Kalla fakta är osaklig – Myndigheten för psykologiskt försvar anmäler Kalla fakta

17 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Myndigheten för psykologiskt försvar anmäler Kalla faktas SD-granskning ”Undercover i trollfabriken”.
Det rapporterar flera nyhetskanaler, bland annat SVT och Aftonbladet.

Myndigheten påpekar att intervjuer som använts med deras företrädare har gjorts i helt andra sammanhang. Myndigheter kallar det ”anmärkningsvärt och osakligt”.

Det är inte alls ovanligt att Kalla fakta gör på detta vis. Kalla faktas reporter gjorde likadant i en så kallad granskande serie i två avsnitt tidigare i våras där Kalla fakta beskyllde Tarot-tolkare eller spiritualistiska medium för att vara orsak till en ung kvinnas självmord. Det enda ”bevis” Kalla fakta hade var ett Youtube-klipp från en kvinna som representerar sekten/kultur Starseed som inte har något med Tarotläggare eller svenska medium att göra. Kalla faktas beteende går att jämföra med om de skulle granskande kritisera Svenska kyrkan genom att använda klipp från en amerikansk mormonkyrka eller rysk församling av Jehovas vittnen. Det säger sig självt att sådant sätt att klippa ihop intervjuer är högst oetiskt.

Kalla faktas förförelse av andliga rörelsen i Sverige innehöll ett högst oetiskt reportage om en ung kvinna som hade gjort självmord. De sista fem åren hade denna unga kvinna inte haft någon kontakt med vare sig sin mamma eller sina syskon, enligt Kalla fakta. Ändå kunde då Kalla fakta slå fast att ett medium fem år tidigare hade sagt att hon inte skulle vända sig till svensk psykiatri för sin depression – och detta skulle då vara skälet till att hon fem år senare dog i sjävmord. Mycket tragiskt. Men så oetiskt av Kalla fakta. Det finns inga bevis för att det någon eventuellt hade sagt fem år tidigare skulle vara orsaken. För min del är det programmet av Kalla fakta så oetiskt och vidrigt att jag aldrig kan få något förtroende för Kalla fakta igen, tror jag.

Huruvida SD har trollfabriker eller inte och om det är trovärdigt granskat i övrigt uttalar myndigheten inte om. Och det handlar inte detta debattinlägg heller om. Däremot är det högst anmärkningsvärt och beklagligt att tv-kanaler som tv4 utger sig för att ha journalister som granskar på etiskt sätt när Kalla Fakta flera gånger klippt ihop intervjuer som inte alls är gjorda i sammanhanget som tas upp. Svensk journalistik förlorar sin trovärdighet genom Kalla Faktas beteende.

För övrigt kan jag noter att Liberalernas partiledare Johan Pehrson (L) är ute och cyklar och tangerar den svenska lagskyddade rätten att rösta utan att någon får se vad man röstar på. Pehrson vill a partier från att sprida budskap och göra reklam anonymt efter TV4:s granskning av SD. (SVT)

Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson är beredd att bort sätten att ha konto på sociala medier där man inte visar sin rätta identitet. Det skulle betyda att exempelvis kvinnor som lever under skyddad identitet inte ska ha tillgång till sociala medier.
Hur det rent praktiskt skulle gå till när ett amerikanskt företag som Meta/Facebook eller X/föd Twitter skulle kontrollera svenska identiteter är också en värt att fundera kring. Ska människor med skyddad identitet tvingas lämna sin identitet till amerikanska företag?

Man kan ha vilken åsikt som helt om trollfarbirek och huruvida SD har trollfabriker som går att jämföra med hur det ser ut i Iran, Saudiarabien och Ryssland. Jag är inte tillräckligt insatt i SD:s ageranden här. Men det måste vara möjligt att kritisera reaktioner kring avslöjandet oavsett inställning till SD.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Scen Taggad som: Journalistik, Kalla Fakta, Liberalerna, Myndigheten för psykologiskt försvar, SD, sverigedemokraterna, Trollfabrik

Vem skriver teater- eller filmkritikern för?

25 april, 2024 by Rosemari Södergren

Behövs teaterkritik? Behövs filmkritik? Litteraturkritik? Konstkritik? Flera kulturredaktioner har fått nedbantad budget vilket fört med sig att redaktionerna dragit ner på kritik-verksamheten.

Dramaten har bjudit in till ett panelsamtal om teaterkritik. I inbjudan står: Dramaten bjuder in till en kväll om teaterkritikens roll idag i ett förändrat medieklimat. Medverkar gör kritiker från olika dagstidningar.

De viktigaste frågorna kring teater- och filmkritikens vara eller inte vara är för vem och varför. Tycker jag i alla fall.

Dramatens inbjudan är därmed väldigt tydlig. Dramaten är med intresserad av att nå ut till den publik som läser dagstidningar. Det är ofta lika med den som har sådan inkomst att den har råd med en prenumeration. För en månadsavgift på närmare 700 kr, som är vanligt pris på prenumeration idag, är för mycket för en låglönefamiljs budget. För Dramaten är det därför tydligen viktigast att nå ut till medelklassen. För att de har råd att prenumerera.

Fast prata om klass-samhälle är näst intill förbjudet idag. Tar man upp att det är skillnad på förutsättningarna för att arbeta med kultur eller journalistisk beroende på bakgrund suckar alla och tittar bort.

När jag var elva år åkte jag buss till närmaste stad en gång i veckan för att gå en kurs i att skriva på skrivmaskin. Det var långt före dagens samhälle med datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Mitt mål var att bli journalist. Men när jag gått ur gymnasiet vågade jag inte söka in till Journalisthögskolan, för på den tiden avgjordes vem som kom in genom tester och intervjuer. Jag var alldeles för osäker för att våga mig på det. Som tur var ändrade det sig och det gick att söka in på betyg och jag hade höga betyg, så jag kom in.

Det som slog mig direkt när jag börjat på utbildningen att där fanns en grupp elever som var självsäkra och trygga. De hade släkt som jobbade inom journalistik eller liknande. De visste hur allt gick till. Det är inte konstigt att det är så. Vi är alla påverkade av vår uppväxt, det går inte att komma ifrån. Jag kom ihåg hur konstigt det kändes på mitt första frilansuppdrag: att jag skulle få betalt för att skriva något. Att få betalt för att ha roligt. I mitt liv hade lön alltid varit sammankopplat med hårt jobb, att gå upp tidigt och slita. Tänk att det fanns människor som försörjer sig på att skriva nyheter och på att göra intervjuer och att recensera. Det var som en dröm, svårt att tro på.

Det finns mycket att säga och fundera på kring kritik av teater, film, litteratur, konst med mera kultur. Jag upprepar det jag skrev i min inledning: Vi måste veta vem vi skriver för.
Många vill inte medge att det är viktigt. De säger att de vill skriva kritik för alla. Men det är omöjligt. Den som arbetar inom teater har sin synvinkel, den som ser teater eller film ofta är inte alltid intresserad av samma sak som den som bara har råd att gå på teater en gång om året. Det betyder inte att den ena sortens kritik är finare än den andra eller att någon behövs mer än den andra.

Att kultur i alla dess former är viktig för människor och mänskligheten tror jag alla mina läsare håller med om i alla fall. Och denna övertygelse binder samman alla kulturarbetare, alla kritiker oavsett bakgrund. Det är jag säker på. Genom kulturen får vi möta andra världar och situationer än de vi lever i, vi får möta olika sätt att tänka och känna och vi får möta oss själva.

Men beroende på vår bakgrund ser vi olika saker i en föreställning, i en film, i ett konstverk, i en roman eller en essä och så vidare. Jag minns när jag såg den kritiker-hyllade filmen Call Me By Your Name och Timothée Chalamets karaktär hade sex i sängen med en persika. Jag kunde inte låta bli att inse att hans familj hade anställda som skulle ta hand om tvätten efter honom.

Jag har många exempel på att den som kommer från en ekonomiskt trygg bakgrund inte ser samma saker som den som vet att han/hon/hen måste betala sin hyra och köpa mat till sina barn. Därför behövs olika slags kritiker, med olika bakgrund.

Jag tycker det är viktigt att det finns teater-, film-, konst- och litteraturkritik som vänder sig till olika målgrupper och jag önskar att den svenska nationalscenen också vill nå ut till de som inte har råd att prenumerera på dagstidningar.

I vilket fall som helst: att veta vem man skriver för är ett viktigt första steg. Och det ena är inte finare än det andra.

Varför drar ägarna och cheferna ner på bevakningen av kultur? Varför väljer de som kan bestämma att kulturredaktionerna på de traditionella medierna ska minska på antalet filmer och teaterföreställningar som recenseras? Orsaken sägs vara ekonomiska skäl.

Vad måste göras när ekonomin blir sämre? Vad måste de flesta göra i sådana situationer, såväl företag som privatpersoner? Se över utgifter och intäkter.

Här är några små tankar kring utgifter och intäkter.

Traditionella medier utsätts för hård konkurrens idag om annonsörer. Ändå är det dyrt att annonsera i de stora tidningarna som Dagens Nyheter. Kanske det vore en vinst för dem att istället för att ta 50.000 kr för en annons och få två annonser, vilket skulle ge 100.000 kr, kunde de ta 40.000 kr och få fyra annonser, vilket skulle ge intäkt på 160.000 kr. Siffrorna är förstås tagna i luften och inte de riktiga priserna. Det är själva principen jag tar upp. Lägre priser kan ge fler annonsörer som också återkommer.
Samma sak gäller med avgiften för en prenumeration. Sänk priset och få fler prenumeranter.
Sedan finns det andra sätt att få fler annonsörer intresserade. Ta bort betalväggen på fler artiklar så fler läser dem.

För att rädda skogarna och träden vore det dessutom bra att trycka färre tidningar och satsa mer på online-versioner.

Utgifter går också att se över. Medier har ett viktigt uppdrag i en demokrati. Det går inte att äta att man har viktiga uppdrag, det är sant, men hur höga löner måste cheferna och ägarna ha? Hur stora vinster måste de ta ut? Visst finns det saker att skära i där.

Men istället för att ta itu med sina egna intäkter och utgifter väljer många tidningsägare att angripa konkurrenten Google, berättar Dagens PS:
Det är Googles fel att Europas medier går på knäna.
Om det inte vore för att sökjätten snedvridit konkurrensen på annonsmarknaden hade de kunnat tjäna mer på sin journalistik, spenderat mindre på dess annonstjänst – och återinvesterat pengarna i verksamheten.
Det menar 32 mediabolag utspridda över 13 europeiska länder som nu stämmer Google på 2,1 miljarder euro, skriver Reuters.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Filmkritik, Teaterkritik

Oscarsgalan: Storslam för Oppenheimer men bottenbetyg för TV4

11 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Frågan måste ställas: Varför sänder inga seriösa svenska tv-kanaler denna gala?  Det finns ett stort filmintresse i Sverige. Även om den film som hyllas på Oscarsgalan inte är all film är det ändå en stor, stor filmfest. I år var den kommersiella tv-kanalen tv4 som sände galan. Vilket var katastrofal, tv4 får bottenbetyg, minus 100.

Först och främst utsatte de oss tittare för bedrägeri. Jag betalar tv4 play plus för att slippa reklam. Men jag överöstes av reklamsnuttar, om och om igen. När jag emellanåt kikade på någon som sände Oscarsgalan via Youtube såg jag att det var flera intressanta saker vi som följde galan via tv4 inte fick se för att kanalen prompt skulle hälla över oss trist reklam.

Det är femte året i rad nu som TV4 sänder Oscarsgalan med Pär Lernström som programledare. I år fick han sällskap av Emma Molin.

Det är femte året i rad som TV4 sänder galan med Pär Lernström som programledare – och den här gången får han också sällskap av Emma Molin som enligt Wikipedia är född 16 maj 1979 i Västerhaninge, är en svensk skådespelare, manusförfattare, komiker, regissör och programledare.

Duon får hänga med på bottenbetyget. Visserligen beror bottenbetyg mycket på att jag blev lurad att betala för att slippa reklam och ändå utsattes för reklam men betyget beror också på sändningen i sin helhet. Duon, Lernström och Molin, var mer noga med att berätta om vilka filmer som var deras favoriter och vilka skådespelare de inte tycker om än att ge oss intressanta bakgrunder och fördjupningar. Jag saknar när kunniga Nils Petter Sundgren kommenterade sändningen.

Som tittare är det obehagligt när programledare som Molin hela tiden hyllar en film (Poor Things) som jag upplever som oerhört makaber och mår illa av att se. Visst, Molin är inte ensam om att gilla denna hemska film, men att hela tiden upprepa det.

Jag hoppas och önskar att en seriös tv-kanal vill sända Oscarsgalan nästa år.

Oppenheimer, filmen om atombombens fader, vann sju statyetter bland annat det tyngsta: bästa film. De två svenskhoppen Ludwig Göransson och Hoyte van Hoytema, vann sina förhandstippade statyetter för musiken och fotot. Huvudrollsinnehavaren Cillian Murphy hem priset för bästa manliga huvudroll i Oppenheimer och Robert Downey Jr för sin biroll i samma film.

Bästa utländska film vann ”The Zone of Interest” och dess brittiska regissören Jonathan Glazer slog ett slag för freden i sitt tacktal. The Zone of Interest fick betyg 5 av Kulturbloggens recensent.

Bästa dokumentärfilm gick till 20 dagar i Mariupol som utspelas i Ukraina.

2024 års Oscarsvinnare:

Bästa film:
”Oppenheimer”

Bästa internationella film:
”The zone of interest”, Jonathan Glazer (Storbritannien)

Bästa regi:
Christopher Nolan för ”Oppenheimer”

Bästa kvinnliga huvudroll:
Emma Stone för ”Poor things”

Bästa manliga huvudroll:
Cillian Murphy för ”Oppenheimer”

Bästa kvinnliga biroll:
Da’Vine Joy Randolph för ”The holdovers”

Bästa manliga biroll:
Robert Downey Jr för ”Oppenheimer”

Bästa originalmanus:
Arthur Harari och Justine Triet för ”Fritt fall”

Bästa manus efter förlaga:
Cord Jefferson för ”American fiction”

Bästa originalmusik:
Ludwig Göransson (”Oppenheimer”)

Bästa originallåt:
”What was I made for?”, Billie Eilish och Finneas (”Barbie”)

Bästa visuella effekter:
”Godzilla minus one”, Takashi Yamazaki, Kiyoko Shibuya, Masaki Takahaski, Tatsuji Nojima

Bästa ljud:
”The Zone of Interest,” Tarn Willers och Johnnie Burn

Bästa foto:
Hoyte van Hoytema (”Oppenheimer”)

Bästa produktionsdesign:
James Price, Shona Heath, Zsuzsa Mihalek för ”Poor things”.

Bästa filmredigering:
”Oppenheimer”, Jennifer Lame

Bästa makeup & hår:
Mark Couler, Nadia Stacey och Josh Weston (”Poor things”)

Bästa kostymdesign:
Holly Waddington (”Poor things”)

Bästa dokumentärfilm:
”20 dagar i Mariupol”, Mstyslav Chernov

Bästa kortdokumentär:
”The last repair shop”

Bästa animerade långfilm:
”Pojken och hägern,” Hayao Miyazaki, Toshio Suzuki

Bästa kortfilm:
”The wonderful story of Henry Sugar,” Wes Anderson, Steven Rales

Bästa animerade kortfilm:
”War is over! Inspired by the Music of John & Yoko”

Arkiverad under: Film, Krönikor, Scen, Toppnytt Taggad som: Oppenheimer, Oscarsgalan 2024, TV4 Play

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in