• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Att sjuka betalar högre procent i skatt än de friska är ovärdigt Sverige

4 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Det är absolut något som är sjukt med Sverige. Sjuka, arbetslösa och föräldralediga betalar den högsta skatten. De har ju inte det så kallade jobbskatteavdraget. Pensionärer har inte heller jobbskatteavdrag men deras skatt har sänkts genom ett förhöjt grundavdrag från det år de fyller 66 år.

Det är något som är riktigt sjuk med Sverige och det är det som har med Försäkringskassan att göra.

Vi får den ena rapporten efter den andra via medier om människor som blivit svårt sjuka men som nekats sin sjukpeng från Försäkringskassan. Det är helt sjukt och de tjänstemän som sitter på Försäkringskassan och nekar en sjuk människa den sjukförsäkring som den sjuka borde ha rätt till, den tjänstemannen borde drabbas av all världens dåliga karma, om jag vore den som styrde i världen.

För det första heter det Försäkringskassan och sjukförsäkring. Det är en försäkring. Att myndigheter kan ändra avtal utan vidare borde vara olagligt. Ingen annan kan ändra i slutna avtal utan vidare, bara staten kan det.

Namnet är alltså sjukförsäkring. Det är en försäkring. Det är något vi genom skatter och arbetsgivaravgifter har betalat in till. Att ändra reglerna för denna försäkring, som högeralliansregeringen gjorde, är både omoraliskt och egentligen borde det vara olagligt. Högerregeringen bestämde att en människa inte kan vara sjuk mer än sex månader. Vad är det för bild av världen och existensen som dessa högerpolitiker har? Tror det på fullt allvar att svårt sjuka kan välja att bli friska?

Efter sex månader tvingades svårt dödssjuka att söka arbete, för sådana var högerns regler.

Nu har S- och MP-regeringen ändrat detta. Verkligheten är att människor som är svårt sjuka ofta är sjuka längre än sex månader. Det är så som livet är.

Men fortfarande är mycket fel med sjukförsäkringen. Att sjuka betalar högre skatt än friska är helt förkastligt. Omoraliskt. Oanständigt. Vidrigt.

Dessutom är den ersättning en sjuk människa får alldeles för låg. Dagens Nyheter tar upp detta idag och skriver:
De som har sjukersättning ska få 64,7 procent av sin tidigare inkomst från Försäkringskassan. Men ersättningen blir ofta mycket lägre.
…
Försäkringskassan har tagit fram siffror till DN som visar att det genomsnittliga månadsbeloppet för de drygt 200.000 personerna med hel sjukersättning var 10.642 kronor i månaden i februari 2017. Snittet har legat på ungefär samma nivå i många år och till exempel bara höjts med 200 kronor sedan 2009.

Något har gått mycket, mycket fel med det svenska samhället när en människa som blir svårt sjuk förlorar sin trygghet och blir utfattig.

Detta gör ont i mig, när jag tänker på det. Och vilket parti är redo att göra något åt detta?

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik

Krönika om P3 Guld från en debutant

23 januari, 2017 by Mats Hallberg

21/1 2017

Partille Arena

Sändes live i SVT och P3

  Håkan Hellström med band tar emot Guldmicken

Fick chansen att för första gången bevaka Ungdomsradions prisceremoni. Var också premiär för närvaro på enskilt arrangemang som direktsänds till miljoner tittare/ lyssnare. Galan som funnits sedan 2003 är till för att hylla svensk musik, åtminstone de förmodat populäraste genrerna för lyssnare upp till cirka 37 år.  P3 Guld är som en nervös uppspelt skolutflykt för alla stockholmare i branschen. I så måtto påminner den om Bokmässan, filmfestivalen och WOW.  En avgörande skillnad: denna sejour i Göteborg med omnejd är  mycket kortare. Apropå  målgrupp måste medges ganska stor okunskap vad beträffar ungdomlig musik. Med mina 58 år är jag egentligen passé, fast det fanns en hel del medelålders publik.

Logistiken till och från Partille Arena fungerade föredömligt. Jag hamnade på en partybuss med 90-tals tema. Allsångsledare var komikern Josefin Johansson. Väl framme blev det onödigt struligt.  Blev feldirigerad, men till slut kunde jag hänga en tjusig pressbricka runt halsen.  Med den synlig och klädd i kostym misstogs jag några gånger för arrangör. I pressrummet kände jag bara igen en musikansvarig journalist på GP. Helt informellt pratades vi vid en stund. Blev väl försedd med faciliteter som goda bagetter och kaka. Strax före utsatt tid tog jag mig till min plats på kortsidans tredje rad. Då hade den stora majoriteten  publik, märkligt nog inte fyllt upp vad som i vanliga fall är en handbollsanläggning. Osäker på publiksiffran, gissningsvis cirka 4 000.  När den närmast extatiske sändningsledaren räknat ner, gapade fortfarande stolar tomma på ena långsidan.

Antar att ni som läser här följde galan live, därför kan jag skippa all informativ text. Ljudet från mottagare kan ju justeras, vilket förstås  icke var möjligt för oss på plats. Ett dygn efteråt susar det ännu i öronen, vilket också kan bero på att jag var en stund på den officiella efterfesten. Arrangörerna hade krämat på med mycket bas. När Hurula körde sin låt lades emellertid tonvikten på diskant. Då stoppade jag in medhavda öronproppar. Eftersom vi snackar påkostad tevesändning, kunde jag inte undgå att notera en orgie i ljuseffekter och videoprojektioner. Noterbart var vidare, blandningen mellan nonsens och gravallvar. Hur ska man uppfatta banderollen som vecklades ut när Erik Lundin med medhjälpare gjorde ”De ba blev så”?  Och hur ska man tolka det stenhårda talet från Revolution Poetry – representanten? Kanske var det en årgång med extra mycket politisk laddning. Värt beröm att de som aktivt samlat in pengar i Musikhjälpen avtackades.

Ganska förväntade vinnare i de tyngsta kategorierna.  Lite trist att Laleh blev utan pris, liksom att ”adoptivdottern” Miriam Bryant tog emot  den odiskutabla utmärkelse som tilldelats Kent. Kunde inte någon ur bandet personligen hämtat statyetten?  Precis lika förutsägbart var det givetvis att Håkan Hellström skulle föräras Guldmicken. När det gäller kategorierna Dans, Rock / Metal samt Pop är jag numera inte tillräckligt insatt för att bestämda åsikter. Peg Parnevik trodde jag i min enfald var enbart en såpastjärna.

 Frida Sundemo, Linnea Olsson och Naomi Pilgrim

Av musikaliska framträdanden , var trion som tolkade The Specials Racist Friend ( I original en reggaelåt som inte är med på gruppens samlings – CD ) överlägsna, en överraskning som knockade mig totalt. Underbart att i tre minuter  få lyssna på sköra nyanser från cello och välljudande röster. Som runner up hamnar de av mig inte tidigare hörda Hurula, även om deras oemotståndliga frenetiska riff kändes tagna direkt från brittiska 90-talsband.  Blev glad av min musikalisk upptäckt.

Introt till Black Car signalerar definitivt instant appeal.  Passande avslutning att fans gav Bryant från Göteborg sin kärlek, när de fick njuta live av en nyss belönad hit. Miss Li, vars sång tyvärr blev för skrikig i slutfasen, bjöd på en stark låt.  Veronica Maggio var  behaglig, men jag hade önskat mer. Dock, alltid trevligt med kör. Rein och Parham hade attityd så det räckte och blev över.  Tycker att den coola hip – hopparen har avsevärd potential medan en blir nyfiken på hur den vrålande svartklädda unga tjejen ska gå vidare med sin speed-metal.  Gården har en dubiös text, men jag föll för det melodiska gunget.  Nästan två timmar gick väldigt snabbt när tempot var upptrissat. Kul att ha fått insyn i en ny värld.   

 Hurula                          Pressfoton Mattias Ahlm

 

 

Arkiverad under: Krönikor, Musik, Scen

Dagens Nyheter är skyldiga Clowner utan gränser en rejäl ursäkt

16 januari, 2017 by Redaktionen

Clowner utan gränser reser runt i världen där barn som är på flykt lever. På deras hemsida berättas exempelvis:
Den 10 december 2016 anordnade Clowner utan Gränser för fjärde året i rad Drömgalan på Dansens Hus i Stockholm. Hundratals barn och familjer som kommit till Sverige bjöds in för att få en magisk start på sina nya liv.

Och ett annat exempel:
”Det betyder mycket att kunna ge skratt till barnen som lever i misär”
Suzanne Reuter och Rupesh Tillu gästade TV4 Nyhetsmorgon och berättade om vårt arbete för barnen som bor i Mumbais red light district. På den senaste turnén i december uppträdde barnen själva för sina mammor som efteråt beskrev hur de då insåg att en annan värld är möjlig.

I DN måndag 16 januari 2017 använder DN:s kulturskribent Clowner utan gränser som en symbol för någon som bjuder på glad musik utan något djup. DN:s recensent Nicholas Ringskog Ferrada-Noli skriver:
”Jason Mraz är rockmusikens motsvarighet till Clowner utan gränser.”

Och då menar Nicholas Ringskog Ferrada-Noli inte det som någon komplimang. Han ger Jason Mraz konsert betyg 2 och menar att: Artister som enbart vill underhålla med trevlig musik har förmodligen alltid funnits och alltid behövts. Jason Mraz är en ambassadör för livsglädje, en rockmusikens motsvarighet till Clowner utan gränser.

Jag säger ingenting om Jason Mraz musik eller konsert. Den må ha varit ytlig och alltför lättsam, men att på det sättet säga att det Clowner utan gränser gör skulle vara lättsamt och ytligt är rent bedrövligt och okunnigt och förolämpande.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik

Morgonpasset i P3 – ett exempel på ytligaste okunnigaste okänslighet

28 december, 2016 by Rosemari Södergren

En ung man förlorade det han hade åstadkommit i ett tv-spel och de tre storskrattande förmågorna som leder Morgonopasset i P3 deltog i hans stora sorg. Oj oj oj vad sorgligt det var. Han hade förlorat allt. Och flera andra som blivit drabbade av att ha hackats på sina tv-spels-resultat hörde av sig och berättade om hur förfärligt detta är och hur djupt de sörjer, när de nu förlorat allt.

Hallå. Stopp. Får jag bara fråga: är tv-spelet alltså värt mer än deras barn (om de har några), eller mer värt än deras syskon eller familj eller nära vänner eller för den delen deras eget liv?
För om de verkligen menar att de förlorat allt när de förlorade sina poäng och framgångar i tv-spelet – då betyder det ju att detta är mer värt än alla nära och kära de har. Eller så är det så att alla som spelar tv-spel inte har några människor som de tycker om och som är viktiga för dem?

För mig, som under ett års tid förlorade tre nära, min yngste son, min mamma och min svägerska, är det ett hån att höra att någon förlorat allt när det som förlorats är poäng i ett tv-spel.

Jag har en längre tid funderat på om det går att slippa betala den delen av tv- och radiolicensen som går till P3 och Morgonpasset i synnerhet. Morgonpasset – ett program som om och om igen visar sådan ytlighet att jag inte blir mörkrädd ifall det är sådan världen är. De tre programledarna njuter så totalt av sig själva och en av dem storskrattar högt och ljudligt nästan jämt – och allra mest skrattar han åt sina egna skämt. Suck alltså.

Jag lyssnar på radio på morgnarna medan jag kör vår lilla vovve till dagis – och jag har testat de flesta radiostationer. Jag tänkte i min enfald att P3 som är utan reklaminslag skulle vara något bättre än de andra. För efter ett tag blir det rejält tröttsamt med reklamavbrotten. Programledarna i de flesta reklamfinansierade kanaler är tyvärr en slags kopior av P3:s programledare. Finns det någon radiokanal för en vuxen människa som faktiskt tycker att förlora en son är betydligt sorgligare än att förlora poäng i ett tv-spel?

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Morgonpasset, P3, radio

Kulturrapport Washington DC – monument och museer

21 december, 2016 by Redaktionen

Det stora målet för min resa var New York, men jag ville inleda med en avstickare till USA:s huvudstad Washington. Jag kan sammanfatta min upplevelse av Washington i två ord; Monument och museer.

I centrala Washington ligger nationalparken The National Mall, vilken alltså inte är ett köpcenter.  The Mall är ett välkänt landmärke, som vi kan se i filmer, TV-serier och nyhetsinslag. Det är en plats för utflykt, möten, presidentinstallationer, men även en plats att på nära håll uppleva amerikans historia och kultur. The National Mall är stor, mycket större än den verkar vara på bild. Från Capitolium i den ena ändan till The Lincoln memorial i den andra är det ungefär 3 kilometer. I mitten av parken ligger Washington monument, en 160 meter hög obelisk i granit. The Lincoln Memorial Reflecting pol, dvs den rektangulära bassäng där Martin Luther King höll sitt klassiska tal är lite drygt 600 meter lång. Det är en viss känsla att bokstavligen stå i Dr Kings fotspår och se den syn han såg när han höll sitt tal.

Den västra delen domineras av monument och de är många och jag tänker inte gå in på dem alla. De monument som berörde mig mest var Vietnammonumenten, det finns nämligen två. Krigsmonument signalerar traditionellt begrepp såsom seger, enighet och styrka. Vietnamväggen handlar inte om något av dessa, det handlar enbart om de döda, om förlusterna. Prydliga rader med namn. Bredvid mig stod en familj där en man pekade på ett namn, som efter vad jag kunde förstå var hans äldre bror, och försökte förklara för sina yngre släktingar varför han dog. USA minns sina krig och hedrar sina veteraner, men kriget i Vietnam är fortfarande ett känsligt kapitel. Det mindre kända monumentet är ett minnesmärke över de kvinnor som tjänstgjorde i Vietnam.

Den östra delen av parken domineras av muser. The Smithsonian Institution driver ett antal museer, det finns konst, historia, naturvetenskap och för den som likt undertecknad vill tillfredsställa sin inre 12-åring finns Air & Space museum. Där kan vi se en modell av en månlandare och jag förundras över att den faktiskt är inlindad i folie. Kapslarna som de första astronauterna färdades i är mer än klaustrofobiskt små, men å andra sidan är den tyska V2-raketen två våningar hög och påminner starkt om den raket som förde Tin-Tin till månen. Inträdet till är gratis.

På andra sidan av Potomac, i delstaten Virginia, ligger Arlington National Cemetery. C:a 400 000 personer ligger begravda här. Det är en vacker värdig plats, väl värd ett besök, speciellt för den är intresserad av historia.. Strax utanför ligger US Marine Corps War Memorial, inte sällan omnämnt såsom Ivo Jima monumentet. Det är den klassiska statyn av den grupp soldater som reste en amerikansk flagga på Mount Suribachi på södra spetsen av Iwo Jima den 23 februari 1945. Jag har sett minnesmärket på bild otaliga gånger, men jag har aldrig insett hur stort monumentet i själva verket är.

Sammantaget är Washington en rätt mysig krogtät stad. Det finns gott om teatrar och för den sportintresserade finns basket, ishockey, amerikansk fotboll etc. Jag såg Washington Capitals spela ishockey och det var inga som helst problem att få tag i biljetter. Dock är trafiken vanvettig. Jag åkte en delad shuttle från flygplatsen till hotellet och det tog lite drygt 90 minuter. Det är då resenären är tacksam för konceptet fast pris.

Jag kan avslutningsvis inte nog understryka att det verkligen finns magi att hämta i det lilla och oväntade om man är uppmärksam. En morgon när jag sökte efter någonstans att äta frukost satt en kvinna utanför en liten kyrka och sjöng gospel. Hon sjöng inte för någon annan än för sig själv och det var av de där upplevelserna.

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: USA, Washington

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in