En ung man förlorade det han hade åstadkommit i ett tv-spel och de tre storskrattande förmågorna som leder Morgonopasset i P3 deltog i hans stora sorg. Oj oj oj vad sorgligt det var. Han hade förlorat allt. Och flera andra som blivit drabbade av att ha hackats på sina tv-spels-resultat hörde av sig och berättade om hur förfärligt detta är och hur djupt de sörjer, när de nu förlorat allt.
Hallå. Stopp. Får jag bara fråga: är tv-spelet alltså värt mer än deras barn (om de har några), eller mer värt än deras syskon eller familj eller nära vänner eller för den delen deras eget liv?
För om de verkligen menar att de förlorat allt när de förlorade sina poäng och framgångar i tv-spelet – då betyder det ju att detta är mer värt än alla nära och kära de har. Eller så är det så att alla som spelar tv-spel inte har några människor som de tycker om och som är viktiga för dem?
För mig, som under ett års tid förlorade tre nära, min yngste son, min mamma och min svägerska, är det ett hån att höra att någon förlorat allt när det som förlorats är poäng i ett tv-spel.
Jag har en längre tid funderat på om det går att slippa betala den delen av tv- och radiolicensen som går till P3 och Morgonpasset i synnerhet. Morgonpasset – ett program som om och om igen visar sådan ytlighet att jag inte blir mörkrädd ifall det är sådan världen är. De tre programledarna njuter så totalt av sig själva och en av dem storskrattar högt och ljudligt nästan jämt – och allra mest skrattar han åt sina egna skämt. Suck alltså.
Jag lyssnar på radio på morgnarna medan jag kör vår lilla vovve till dagis – och jag har testat de flesta radiostationer. Jag tänkte i min enfald att P3 som är utan reklaminslag skulle vara något bättre än de andra. För efter ett tag blir det rejält tröttsamt med reklamavbrotten. Programledarna i de flesta reklamfinansierade kanaler är tyvärr en slags kopior av P3:s programledare. Finns det någon radiokanal för en vuxen människa som faktiskt tycker att förlora en son är betydligt sorgligare än att förlora poäng i ett tv-spel?