Det stora målet för min resa var New York, men jag ville inleda med en avstickare till USA:s huvudstad Washington. Jag kan sammanfatta min upplevelse av Washington i två ord; Monument och museer.
I centrala Washington ligger nationalparken The National Mall, vilken alltså inte är ett köpcenter. The Mall är ett välkänt landmärke, som vi kan se i filmer, TV-serier och nyhetsinslag. Det är en plats för utflykt, möten, presidentinstallationer, men även en plats att på nära håll uppleva amerikans historia och kultur. The National Mall är stor, mycket större än den verkar vara på bild. Från Capitolium i den ena ändan till The Lincoln memorial i den andra är det ungefär 3 kilometer. I mitten av parken ligger Washington monument, en 160 meter hög obelisk i granit. The Lincoln Memorial Reflecting pol, dvs den rektangulära bassäng där Martin Luther King höll sitt klassiska tal är lite drygt 600 meter lång. Det är en viss känsla att bokstavligen stå i Dr Kings fotspår och se den syn han såg när han höll sitt tal.
Den västra delen domineras av monument och de är många och jag tänker inte gå in på dem alla. De monument som berörde mig mest var Vietnammonumenten, det finns
nämligen två. Krigsmonument signalerar traditionellt begrepp såsom seger, enighet och styrka. Vietnamväggen handlar inte om något av dessa, det handlar enbart om de döda, om förlusterna. Prydliga rader med namn. Bredvid mig stod en familj där en man pekade på ett namn, som efter vad jag kunde förstå var hans äldre bror, och försökte förklara för sina yngre släktingar varför han dog. USA minns sina krig och hedrar sina veteraner, men kriget i Vietnam är fortfarande ett känsligt kapitel. Det mindre kända monumentet är ett minnesmärke över de kvinnor som tjänstgjorde i Vietnam.
Den östra delen av parken domineras av muser. The Smithsonian Institution driver ett antal museer, det finns konst, historia, naturvetenskap och för den som likt undertecknad vill tillfredsställa sin inre 12-åring finns Air & Space museum. Där kan vi se en modell av en månlandare och jag förundras över att den faktiskt är inlindad i folie. Kapslarna som de första astronauterna färdades i är mer än klaustrofobiskt små, men å andra sidan är den tyska V2-raketen två våningar hög och påminner starkt om den raket som förde Tin-Tin till månen. Inträdet till är gratis.
På andra sidan av Potomac, i delstaten Virginia, ligger Arlington National Cemetery. C:a 400 000 personer ligger begravda här. Det är en vacker värdig plats, väl värd ett 
besök, speciellt för den är intresserad av historia.. Strax utanför ligger US Marine Corps War Memorial, inte sällan omnämnt såsom Ivo Jima monumentet. Det är den klassiska statyn av den grupp soldater som reste en amerikansk flagga på Mount Suribachi på södra spetsen av Iwo Jima den 23 februari 1945. Jag har sett minnesmärket på bild otaliga gånger, men jag har aldrig insett hur stort monumentet i själva verket är.
Sammantaget är Washington en rätt mysig krogtät stad. Det finns gott om teatrar och för den sportintresserade finns basket, ishockey, amerikansk fotboll etc. Jag såg Washington Capitals spela ishockey och det var inga som helst problem att få tag i biljetter. Dock är trafiken vanvettig. Jag åkte en delad shuttle från flygplatsen till hotellet och det tog lite drygt 90 minuter. Det är då resenären är tacksam för konceptet fast pris.
Jag kan avslutningsvis inte nog understryka att det verkligen finns magi att hämta i det lilla och oväntade om man är uppmärksam. En morgon när jag sökte efter någonstans att äta frukost satt en kvinna utanför en liten kyrka och sjöng gospel. Hon sjöng inte för någon annan än för sig själv och det var av de där upplevelserna.
