• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Hembiträdet av Freida McFadden – spännande thriller med oväntade vändningar

5 april, 2024 by Rosemari Södergren

Hembiträdet
Författare Freida McFadden
Seri Hembiträdet (del 1)
Utgivningsdatum
2024-03-08
Förlag Modernista
Översättare Åsa Brolin
Originaltitel The Housemaid
ISBN 9789180940825

Vilken debutsuccé av författaren Freida McFadden. Detta är den första boken i en planerad trilogi och den har blivit en internationella succé med över 1,8 miljoner sålda exemplar. Den är spännande, berörande och med överraskande vändningar.

Den börjar skrämmande och mycket sorgligt och upprörande. Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår – ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla. Mamma Nina och dottern Cecelia är vidriga och hemska. Trots att
Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt – hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet, blir hon illa behandlad. Eller egentligen ännu värre: Fru Winchester kan vara glittrande trevlig ena dagen för att sedan plötsligt vända totalt och vara grinig, elak, förtryckande.

Millie som är villkorligt frigiven sitter i en rävsax. Hon kan inte bli uppsagd för då riskerar hon att förlora sin frihet. Men situationen blir allt mer bisarr. Millie har blivit lovad boende hos arbetsgivaren familjen Winchester. Boendet visar sig vara en litet rum på vinden som inte går att låsa inifrån. Familjefadern Andrew är till skillnad från sin fru och dotter trevlig. Han är både charmig och väldig snygg. Det komplicerar situationen ännu mer. Millie känner att han är intresserad av henne och det skulle bli livsfarligt att inleda en relation i smyg, bakom ryggen på Nina.

Denna thriller skiljer sig från mycket jag läst och är smygande spännande och har oväntade vändningar. Den är lättläst, det är flyt i berättelsen. Översättaren har gjort ett bra jobb och sett till att det är lika smidigt att läsa som i originalet. Detta är en thriller som ska läsas ganska snabbt så man inte fastnar.

Bokförlaget berättar om författaren:
FREIDA MCFADDEN är en bästsäljande amerikansk författare. Hembiträdet [The Housemaid], första boken i hennes psykologiska thrillerserie, har gjort enorm TikTok-succé, varit #1 på Amazon och legat 25 veckor i rad på New York Times bestsellerlista.

FREIDA MCFADDEN är en bästsäljande amerikansk författare. Hembiträdet [The Housemaid], första boken i hennes psykologiska thrillerserie, har gjort enorm TikTok-succé, varit #1 på Amazon och legat 25 veckor i rad på New York Times bestsellerlista. Serien har nu sålt i över 1,8 miljoner exemplar världen över.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Deckare, Freida McFadden, modernista, Thriller

Filmrecension: Ghostbusters: Frozen Empire – stapplar fram

2 april, 2024 by Elis Holmström

Ghostbusters: Frozen Empire
Betyg 2
Svensk biopremiär 3 april 2024
Regi Gil Kenan

Vad som började som en härlig föryngringskur med Ghostbusters: Afterlife har nu blivit till en pliktskyldig och trött checklista med tafatta vinkningar och en oinspirerad ensemble.

Då Jason Reitman regisserade Afterlife fanns det en poetisk metakvalité, filmen var tänkt som ett nästa steg, att lämna över stafettpinnen till nästa generation men samtidigt tacka den tidigare ensemblen för lång och trogen tjänst. Reitman – som är son till Ivan Reitman, som regisserade de första två filmerna, förstärkte denna känsla. Afterlife besatt en härlig energi, lekfullhet samt en och annan flirt med Netflix supersuccé Stranger Things. Samtidigt lyckades den också ge de mest dedikerade och uthålliga fansen rött kött genom att återförena den kvarvarande truppen av ursprungliga spökjägare.

Uppföljaren borde således vara nästa steg vad gäller att lämna det gamla därhän och låta den nya ensemblen, ledd av Paul Rudd och den fantastiska Carrie Coon, få möjlighet att verkligen göra ett mer bestående intryck. Dock har saker och ting förändrats under de år som gått sedan Afterlife hade premiär. Ivan Reitman har gått bort och Jason Reitman sitter inte i regissörsstolen längre. En sådan massiv förlust kan sporra och leda till att alla involverade gör allt i sin makt för att hylla en nyckelfigur som Reitman. Men i och med att Jason Reitman inte längre är kapten för skutan och har ersatts av den relativt oerfarna Gil Kenan blir det inte tal om någon passionerad hyllning där entusiasmen sprudlar. Kenan fastnar istället med att iscensätta oinspirerad och själlös fanservice där referenserna till tidigare filmer öser ned som en monsun. Rudd och Coon får det inte heller mycket lättare eftersom manuskriptet är något av en utspädd soppa där ingen av nyckelpersonerna tilldelas något av särskilt stor substans. Den duktiga Mckenna Grace – som får hålla i taktpinnen, placeras i en plågsam situation där hon tvingas hålla liv i ett ohyggligt tråkigt sidospår som omdefinierar betydelsen av fogmassa.

Och förhoppningarna om att det gamla gardet, med Dan Aykroyd, Bill Murray och Ernie Hudson, skall spela en större roll och äntligen leverera en genuin Ghostbusters 3 fullkomligt grusas. Endast Aykroyd har någon som helst vettig bäring för berättelsen, och det går det inte att undkomma att samtliga veteraner känns trötta och oinspirerade. Mötet mellan gammalt och nytt har visat sig vara betydligt svårare än någon kunde föreställa sig. Då J.J Abrams briljerade med The Force Awakens och fick publiken att skrika halsen ur led då Harrison Ford och Carrie Fisher återvände, har endast toppats av den spektakulära återföreningen i Spider-Man: No Way Home. Men de flesta försöken att fusionera ihop två generationer har mestadels resulterat i axelryckningar, se bara till Jurassic World Dominion som föll platt trots att Laura Dern och Sam Neill medverkade.

Det hela blir inte bättre av att filmen känns mållös och förvirrad. Flera viktiga karaktärer från Afterlife förekommer endast i helt triviala sekvenser, andra försvinner för att senare dyka upp i en rad obetydliga scener. Kenan har inte heller den passion och värme som Jason Reitman kanaliserade i Afterlife. Istället påminner filmen om ett löpande band där det ena efter det andra prickas av från en lista med förhoppningen att det skall vara någotsånär tillfredställande för publiken. Allting slutar också i en oerhört grovhuggen final som varken bjuder på skratt, episka bilder eller något som kan kategoriseras som tillfredställande. Ett och annat skratt blir det förvisso på vägen men inte i närheten så ljudliga, hjärtliga eller härliga som i Afterlife eller i den – fortfarande, superba första filmen.

Gil Kenans enda udd framför Jason Reitman är i hans förmåga att regissera action, framförallt är filmens öppningssekvens oerhört fartfylld och energisk något som ger hopp om en pulshöjande och underhållande upplevelse. Tyvärr är det inte fallet och Frozen Empire stapplar istället fram i mål och ställer frågan om någon behöver ringa Ghostbusters igen?

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Ghostbusters

Bokrecension: Trekopparsproblemet av Liu Cixin – spännande, tankeväckande

21 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Trekropparsproblemet
Författare Liu Cixin
Serie Three body problem (del 1)
Utgivningsdatum 2024-03-08
Översättare Anna Gustafsson Chen
Originaltitel /Three body (The Three-Body Problem)
ISBN 9789189516052

Tänk dig om världens alla folk får reda på att befolkningen från en planet långt, långt ut i rymden är på väg för att bosätta sig på jorden. Vilken blir din reaktion? Hur kommer människor att agera och känna och tänka? Mänskligheten vet inte så mycket om de utomjordiska som är på väg. Vad jordens människor vet är att de som kommer inte känner till lögn. De kan inte ljuga. Kan de betyda att de kan vara mer utvecklade än människor? Kan de vara till hjälp för att få slut på alla krig runt om i världen?

Trekropparsproblemet är en spännande och tankeväckande science fiction-roman som får oss som läsare att fundera kring mänskligt beteende. Detta är den första boken i en trilogi av den kinesiska författaren Liu Cixin som blivit oerhört populär och läst i Kina. Den har inte förbjudits trots att den har en del kritik av Kina, framför allt om kulturrevolutionen. Kulturrevolutionen är här egentligen mer en stor symbol för många sammanhang där makthavare tror sig ha den enda sanningen och därför tillåter förföljelse av alla som inte passar in i mallen. En beskrivning av vad människor kan göra i en stor grupp, som vi har sett genom historien: tänk på vad IS gjort eller hur Irans regim kan få folkmassor att gå ut och se på när människor hängs eller hur människor i Sverige kunde samlas för att se när häxor brändes. Människor har och är kapabla till många onda handlingar i stora grupper.

Ett hemligt projekt i Kina har skickat signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. Sådana projekt har fler länder sysslat med men bara Kina har fått kontakt med varelser långt ut i rymden. Och nu har världens forskare fått tydliga bevis på att dessa utomjordingar är på väg till jorden. Deras planet har förstörts och de behöver någonstans att överleva,

På jorden finns många olika reaktioner och olika grupperingar bildas. En del välkomnar de nya varelserna och hoppas få hjälp att ta itu med korruption och ojämlikhet mellan människor. Andra vill göra vad de kan för att bekämpa utomjordingarna.

Den är spännande, lättläst med stort flyt i berättelsen och det är en smart science fiction som ställer viktiga frågor att tänka vidare kring. En engagerande berättelse. Denna första del i trilogin släpptes som tv-serie på Netflix 21 mars 2024. Tv-serien börjar precis som boken med kulturrevolutionen i Kina. Som oftast när något blir film eller tv-serie görs det en del dramaturgiska förändringar i berättandet. Det fungerar faktiskt perfekt, tycker jag. Det går utmärkt att både läsa boken och se tv-serien, de har samma grundberättelse men kompletterar varandra på ett bra sätt. Boken har lite mer fördjupning i de vetenskapliga förklaringarna och karaktärerna är till stor del kineser och handlingen utspelas i Kina. I tv-serien har handlingen till viss del flyttats utanför Kina och några karaktärer har ändrats, fått andra namn och andra kön ibland. Det är inget som stör, det gör tv-serien mer internationell. Om du fastnar för tv-serien: Läs boken också. Om du gillar boken: se tv-serien också.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av första säsongen av 3 Body Problem som tv-serie på Netflix

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, kulturrevolutionen, Liu Cixin, Science fiction

Lär i krönikans form känna basistprofil jag lyssnat på i över fyrtio år – Mellandagar av Tony Thorén

10 mars, 2024 by Mats Hallberg

omslag och grafisk form Pär Wickholm

Mellandagar

Tony Thorén

2024-03-08

Eldscript förlag

ISBN 978-91-527-8779-3

Tony Thorén tillhör som bekant en av grundarna till Eldkvarn. Det var i hans konstnärligt verksamma föräldrars lägenhet i Norrköping han repade, tillsammans med bröderna Jonsson och andra som ingick i förlagan Piska mig hårt. Med skivkontrakt på fickan tragglade de vidare då de flyttat till Stockholm och bildat kollektiv. Tidigt 80-tal brejkade man efter idogt turnerande, teve-medverkan och hyllningar i tidskriften Schlager. Senare samma decennium fick den långlivade gruppen ta emot Grammis och kunde ställa till med lika lyckad som spektakulär show i tält. Skedde under två somrar med Sveriges artistelit som gäster. Jag var med båda åren. Deras cv är svensk musikhistoria du med fördel kan ta del av på exempelvis samlingsutgåvor som Den långa färden, MNW-Klassiker: Det gamla landet, Vägen från Peking stora samlingsboxen Den goda skörden, samt i coffee table-boken Historier från landsvägen. Har de tre sist nämnda ”enheterna” varav de två tyngsta signerade. Märkligt nog har Eldkvarn ännu inte passerat nålsögat och valts in i Swedish Music Hall Of Fame.

I motsats till en arbetskompis har jag inte aktivt samlat, men har uppskattningsvis 85% av vad ”Kungarna från Broadway” släppt genom åren. Med vännen var jag på de fullsatta mässorna i Annedalskyrkan (har inspelningarna på cd). Och eftersom Kärlekens tunga också spelades på hans begravning har den fått en nästan ohanterlig laddning för mig. Vet precis varför jag föll för Eldkvarn, varför jag hört dem live cirka femton gånger (första gången på Errols troligen 1980). Beror på vemodet och extasen, episkt och poetiskt hållna texter, olika sound och stilar de ägnat sig åt samt vid konserter en kittlande oförutsägbarhet.

När Plura definitivt tröttnade på att vara lok och turnera 2015 recenserades istället hans krogshow i Göteborg, konserten med sonens välljudande band på Stora Teatern samt ett otillfredsställande gig med bröderna i Slottsskogen, då huvudpersonen led av knäsmärtor. Övriga medlemmar började framträda som Stadshuset, men efter ett tag lade man ner då Carla inte kände sig bekväm som frontman. I fjol återförenades Eldkvarn i hemstaden i ett par bejublade utomhuskonserter, vilket gav blodad tand. I sommar blir det således stor avskedsturné i resten av landet. Något som skrivaren Thorén kommentaret på följande vis: ”Det är försent att lägga av”.

I fjol lånades på bibliotek Håkan Lahgers intressanta intervjubok med den tillspetsade titeln Dö med stövlarna på där en återförening antyds. Och Pluras utomordentliga memoarer står utläst i en bokhylla. Hur det kommer sig att jag fick Mellandagar skickad till mig som recensionsex är jag oklar över. Glad över att en fb-vän jag aldrig träffat tog beslutet.

författarporträtt (Eldscript förlag)

Hög tid att rikta fokus mot Tony Thorén och Eldscript där han är förlagschef. Läser gärna, lånar och köper på rea, biografier om och av musiker. Har skam till sägandes inte läst några av böckerna Eldscript gett ut. Efter att ha slukat innehållet i Mellandagar, avslutande del i trilogi, väcktes lusten att få tag på föregående delar i trilogin. 2013 kom självbiografin Vad faan är det frågan om? och året efter Basism – 101 svängiga utsagor. Trilogins grundfrågor är enligt författaren: Vilka är vi? Varför existerar vi?

Tonys genombrott som musiker och producent sammanfaller i tid med Eldkvarn. Han producerade Ebba Gröns tredje platta och proddade ett par år senare Efter tusen timmar av Peter LeMarc. Blev honom trogen fram till och med 1997. Har också varit producent för bland andra Rolf Wikström, Lasse Tennander och Jerry Williams. Vad gäller påverkan på bandet han är en omistlig medlem i avancerade Tony till den, jämsides med låtskrivaren Plura, som präglade deras sound mest under deras funkiga period krönt av skivorna Tuff lust och Happy Hour.

Blev en rundmålning innan jag tar i tu med en ur en fysisk aspekt behändig bok på 172 sidor. De korta kapitlen fram till och med sidan 126 skrevs före 2018, medan resterande tillkommit från och med januari 2022. Nämns att Stefan Hilding som utgjort bollplank i arbetet med föregående volymer, triggade författaren att slutföra projektet. Deklareras att målet bestått i att försöka vara en skrivare med holistiskt omspännande verklighetssyn. Därför blir det i komprimerad form en del djuplodande tankar. I högsta grad relevant för dessa har allvarliga sjukdomsförlopp varit, vilka inneburit flera omfattande operationer. Magsår och därmed blodbrist som inte upptäcktes i tid, strupcancer som gjort att han varken kunnat äta eller dricka på naturlig väg och berövats sitt talorgan samt ett fall vars konsekvens blev knäoperation. Storrökaren och alkoholkonsumenten erkänner att något hälsosamt liv inte prioriterats. I den kanske kortaste krönikan med titeln Droger är en kyrka filosoferas det om våra drifter, om befrielsen i berusningen, om det oåterkalleliga i livet.

Stilen känns inövad, upparbetad med formuleringar vars meningsbyggnad stundtals fordrar extra uppmärksamhet. Ibland krävs rätt betoning för att hitta språkets specifika rytm och valörer. I sin ungdom läste Tony på universitet och man får intrycket av att han filosoferande bottnar i egna studier. Att världsbilden formats av att vara DN-prenumerant blir uppenbart för observanta läsare. Kommunism och islamism nämns endast i förbigående i samma andetag, även om han inom andra områden vågar vara uppriktig.

Föga förvånande förs resonemang om tidens gång och döden, demokratins utsatthet, empati och egoism, musikens kraft jämte konstnärlig frihet och fantasi. Ibland vill jag utbrista ”Insiktsfull ståndpunkt”, associerar dock lika ofta selektivt ställningstagande till typ Göran Greider och dennes ihåliga samhällsanalys. Då blir jag besviken. Fast basisten är i gott sällskap inbjuder omvärldsanalysen stundtals till motargument.

Krönikorna/ kåserierna är helt renons på de omistliga om än bistra fakta som redovisats av Säpo och Doku, UG och Expressens ledarredaktion, Jens Ganman, Johan Westerholm, Lars Åberg, Magnus Ranstrorp, Dan Korn med flera och på internationell nivå exempelvis Douglas Murray och Candace Owens. Var finns oron efter förhöjt säkerhetshot, rekord i bombdåd (inte ens Thoréns Södermalm är ju skyddat längre), bilbränder och skjutningar, cyberattacker, importerad hederskultur, antisemitism, upplopp utlösta av etniska konflikter, våldet i skolor och otryggheten på offentliga platser, förnedringsrån, välfärdsbedrägerier, IS-terrorister, lika många kopplade till gängkriminalitet som i stad av Eskilstunas storlek, uppfostrande ”uppdraget” hos Public Service, cancelering, ideologisering som styr universitet och forskning,, obefintlig tillväxt samt klaners makt och infiltration och eskalerande korruption? Listan kan göras ännu längre. Den avhandlas med gäster i Hotspot (sänds på Youtube). Antagligen oavsiktligt, men flera av utsagorna (eller brist på förnuftiga utsagor) medför att jag inte kan låta bli att polemisera. Om kartan inte stämmer överens med terrängen är det terrängen man behöver utgå från, inte tvärtom. Störs således av den omvärldsanalys som stavas woke, rätt värdegrund och DEI. Ideologiskt önskas en sammansmältning av liberalism/ socialism, vilket iofs kan förefalla vettigt i teorin. ”Mycket står på spel för oss människor. Allt beror på hur vi är mot varandra.”

Även om abstrakta resonemang förekommer i högre grad än anekdoter får läsaren veta mycket om vardagen för en högst etablerad musiker och producent med familj och svåra sjukdomar. Den erhållna kunskapen känns som ett privilegium, uppväger mycket av kritiken jag riktar i föregående stycke.

bild från författarens fb-sida

Mannen född 1952 i Göteborg betraktar sig som obotlig optimist fast i ett globalt perspektiv pessimist., Poängterar hur karriären efter ett antal magra år tog fart utan medveten planering. För honom har attityden utgjort en kraftkälla. Han ser sig som en outsider vars problem med auktoriteter ibland fått konsekvenser. Thorén menar att narcissism jämte att tänka utanför boxen utgjort drivkrafter i skapelseprocesser, föredrar att prata i termer av strävan hellre än karriär, pekar på att han själv mest flutit med i virvlarna.

Att ha makt över sig själv kontra makt över andra är ett av flera spännande motiv. Vill avslutningsvis i en antagligen alltför omfattande analys lyfta fram några belysande rader. I egenskap av insiktsfull producent anser Tony Thorén att det slutliga konstverket blir till i mixen, en process han därför älskar. Han och jag har samma förhållande till musik. Vi är inga textmänniskor, utan hävdar att ”musik är vassare på att spegla känslor än ord”. I linje med påståendet skänker han medlidande till oss som kämpar med att skriva om och recensera musik med samma nerv som Lennart Persson, jazzarkeologen Jan Bruér och ovan nämnde Håkan Lahger. Musikern och producenten poängterar det omöjliga i att klä rusiga upplevelser av musik i ord. Enligt honom går till och med professorer (jag har läst och intervjuat professor emeritus Lars Lilliestam) bet. Mellandagar gör avtryck. Författaren har ett ärende och vet hur man formulerar sig för att fånga läsarna.

Arkiverad under: Bokrecension, Toppnytt

Tankar om Kriget mot Väst av Douglas Murray – en av vårt tids viktigaste böcker

29 januari, 2024 by Rosemari Södergren

Kriget mot Väst
Författare Douglas Murray
Utgivningsdatum 2023-12-20
Förlag Nopolar Publishing
Översättare Öyvind Vågen
Originaltitel War On the West
ISBN 9789198788105

Omskakande och oerhört ärlig, denna essä-fyllda bok är en ögonöppnare och får mig att inse saker jag redan insett, egentligen. Den lyfter tankar som är viktiga och måste få tänkas och få pratas om. Den är fylld av sanningar, fakta och beskrivningar av vad som händer i vår omvärld och vårt samhälle som knappt går att säga utan att bli beskylld för allt möjligt men icke desto mindre är sant.

En grund jag står på i livet är övertygelsen om att det är människor som startar och driver krig och gör dåliga handlingar. Dessa människor kan vara av vilken hudfärg som helst, komma från vilken kulturell bakgrund som helst. Och ingen är dålig enbart på grund av sin bakgrund. Ändå får västvärlden skulden för allt som händer. Det finns statistik och fakta som visar att under en tid då en del västländer som USA och England hade slavar var det ännu fler slavar som fördes från Afrika till muslimska länder. Det talas det aldrig om. De muslimska länder som tog slavar steriliserade och kastrerade slavarna, så det finns inte efterlevande efter dem på samma sätt som i USA, till exempel.

En del västländer var imperialistiska och hade kolonier. Den som kan världens historia vet att imperialistiska nationer har funnits tidigare också, tänk bara på mongolerna och Djingis Khan.

Douglas Murray visar i Kriget mot Väst hur hela den västerländska kulturen undermineras när den utsätts för en massiv kritik inifrån. Delar av kritiken är förstås berättigad, men sammantaget förkastas allt vad den västerländska civilisationen har åstadkommit samtidigt som andra kulturer i stället oreserverat hyllas. Det är där faran sitter. Sverige kritiseras för att en eller två personer fått bränna koranen medan Kina förtrycker en hel region i sitt land där muslimer lever och där muslimer tvångs-steriliseras.

Black Lives Matter-rörelsen satte full fart då vita amerikanska poliser grymt dödade den svarte mannen George Floyd. Douglas Murray tar upp statistik som visar att många fler amerikanska poliser blir skadade eller dödade av svarta män än svarta män som blir dödade av amerikansk polis. Det är självklart inget försvar för att polis ska döda men det visar att det finns problem i botten. I svallvågorna av Black Lives Matter har flera citykärnor i USA blivit helt förstörda. Också svarta butiksägare har fått sina butiker förstörda och då har motiveringen varit att genom att de har en butik är de inte äkta svarta. Jag blir rädd när jag hör hur också rörelsen Black Lives Matter och dess efterföljare också delar in människor efter hudfärg.

Murray lyfter fram aktuella händelser och diskussioner om historia, kultur, religion och etnicitet och visar hur ofta välmenande debattörer och människor låtit sig luras av en hycklande och inkonsekvent antivästerländsk retorik. Och att det inte bara är ohederliga akademiker som dragit nytta av detta intellektuella bedrägeri utan även andra fientligt inställda nationer, vars egna brott mot mänskligheten hamnar i skymundan.

Ett hårresande exempel är när FN kritiserade rätten att kritisera islam i Sverige genom att bränna en koran. Vilka var de länder som stod bakom denna kritik av Sverige? Ja en lång rad länder som är mer eller mindre diktaturer och där ingen religionsfrihet alls råd. Länder där det till och med kan vara dödsstraff på att inte vara muslim. Det land som avrättade flest människor var Kina, men landet släpper inga officiella siffror på hur många som dömts till döden. Efter Kina avrättade Iran, Saudiarabien och Irak flest människor 2019. Samtliga dessa länder kritiserar Sverige för att vår yttrandefrihet tillåter att bränna koranen. Sedan kan man förstås diskutera hur meningslöst det är att bränna en bok om man vill få fram en debatt och diskussion om vad den boken lär ut. Men att länder inte ens tillåter religionsfrihet och samtidigt kritiserar yttrandefriheten och med stöd av FN, det är skrämmande. Det är ett exempel på hur Murray sätter fingret på ett stort problem i världen idag. Jag kan så tydligt sätta in massor av det som Douglas Murray tar i dagens Sverige. För ett tag sedan skrev jag om boken Hedersförtryck där kvinnor berättar hur de förtrycks och inte har samma rättigheter eller frihet som pojkar eller män i Sverige. Ofta är det i muslimska sammanhang och där religionens frihet att förtrycka kvinnor helt klart tycks stå över den lagstadgade rätten till jämställdhet i Sverige.

Väst har tillfört och tillför världen mycket av värde. Att det har utfört övergrepp och dåliga saker från västländer är sant men det är inte den enda sanningen. Bokförlaget skriver om Kriget mot Väst av Douglas Murray:
Om Väst ska överleva måste även dess kulturella framsteg framhållas och försvaras. Kriget mot Väst är inte bara en bok där dåraktiga argument bemöts utan också ett obevekligt stöd för hela den mänskliga civilisationens utveckling. Detta är en vår tids viktigaste böcker.

Ska världen kunna bli bra måste vi se förbi hudfärg och kulturell bakgrund. Vi måste se människor som människor.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Douglas Murray, Kriget mot Väst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in