Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Socialisten Guillou kan inte skriva ur arbetarnas perspektiv – Mina tankar om Brobyggarna av Jan Guillou

by

Brobyggarna är Jan Guillous krönika över 1900-talet.
Brobyggarna, del ett i serien, är en äventyrsberättelse om tre norska fiskarpojkar som av en slump får chansen att utbilda sig till ingenjörer i den tidens finaste tekniska utbildning i tyska Dresden.

Det var svårt att slita sig från boken, som det är med bra äventyrsberättelser. Fast efter att ha läst två tredjedelar av boken började jag tröttna. Då var det inte så spännande längre. Gossarna som vuxit upp till unga män är lite för skickliga på allt, inget blir osäkert, jag vet att de klarar att vandra i iskyla i dagar trots blåsor på fötterna och de klarar att döda vildsinta lejon.

Jo, att Jan Guillou behärskar konsten att berätta något, det vet vi. Som äventyrsberättelse är det en rapp bok, fast som litteratur har den mycket att önska. Alldeles för ofta berättar författaren att några samtalar om något istället för att han skildrar deras dialog. Han berättar att någon är melankolisk istället för att använda språket för att förmedla detta mellan raderna,

Handlingen kretsar kring tre norska unga män. När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna Lauritz, Oscar och Sverre på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.

De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen. Bara en återvände till Norge, en drog till Afrika och en till London istället.

Genom att skildra de tre unga männens liv ska 1900-talet skildras. Jan Guillou lär ha sagt att han är den enda just nu levande svenska författaren som klarar att skildra 1900-talets historia.

Fast en sak är säker: trots att han är socialist kan Jan Guillou inte skildra arbetarklassens liv. (I sin självbiografi som jag nyligen läst påpekar han tydligt och klart att han är socialist.) Att han trots det inte kan berätta en historia ur arbetares perspektiv verkar han högst medveten om också. Han låter snabbt de fattiga pojkarna bli välbeställda och då är det problemet löst.

Det är som om Hamilton flyttat in i dessa tre unga mäns karaktärer, i alla fall de två som handlingen fokuseras på i första boken: Lauritz och Oscar. De är smarta, duktiga, envisa, smidiga, vältränade, duktiga, ja helt enkelt framgångsrika i allt vad de företar sig. De är i princip samma karaktär som Hamilton i spionböckerna. Några djupa karaktärsskildringar finns inte i boken. Det är svårt att upptäcka några skillnader mellan Lauritz och Oscar, de är båda genomstarka personer. Inte heller kvinnoskildringarna känns som några levande människor. Jag har svårt att tro på att det finns  så perfekta personer som Lauritz kvinna Ingeborg, så duktig om mamma, så sexuellt frigjord, så duktig att studera och så klok.
Det är som om Jan Guillou skildrar en drömvärld, en fantasivärld.

En del grepp är riktigt intressanta, som att skildra första världskriget ur det tyska Afrika-styrkornas perspektiv. Intressant om det stämmer som boken berättar är de afrikanska styrkorna de tyska styrkor som aldrig besegrades under första världskriget. Också intressant hur Guillou skildrar vansinnet i kriget och med vilket förakt för andra raser framför allt engelsmän och belgare drev kriget.

Imponerande vad mycket förarbete Jan Guillou måste ha gjort. Som alla detaljer kring bro- och tunnelbygget i Norge och om striderna i Afrika under första världskriget och detaljer kring jakt på afrikanska djur som elefant, lejon och flodhästar.

En sak jag undrar hur mycket fakta som ligger bakom och hur mycket som är fantasi är att Guillou i boken berättar om ett afrikanskt folkslag, barundifolket, som hade utrotat malaria. De hade besegrat malarian utan minsta hjälp från den vite mannen. Sorgligt att de vita männen i sitt krig utrotade ett folkslag som hade kunskaper mänskligheten kunde haft stor nytta av.

Det ska bli intressant att följa den här serien om 1900-talet. Men fortsätter det som i första boken kommer det att vara en resa med stort fokus på den tekniska utvecklingen, framför allt sedd ur den framväxande övre medelklassens välbärgade perspektiv.

I sin självbiografi skriver Jan Guillou själv flera gånger att han är socialist. Det gör inte att han kan skriva ut arbetarnas perspektiv. Så jag hoppas att det också kommer en serie om 1900-talet ur den framväxande arbetarklassens perspektiv. För under 1900-talet växte industriarbetarna fram och också politiska rörelser som fångar upp klassperspektivet. Därför tycker jag det är en viktig och intressant del ur 1900-talets historia. Det perspektivet försvinner förstås inte helt. Guillou berättar tydligt om hur de välbärgade förtrycker de mindre bemedlade, på flera sätt tar han upp det. Men ingen huvudperson lever i fattigare miljöer – och det är en del av verkligheten som jag gärna skulle läsa om i en sådan här serie.

Brobyggarna
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget
Serie: Det stora århundradet 1
ISBN10: 9164203190
ISBN13: 9789164203199

Fler recensioner: Expressen, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Aftonbladet, Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Strimmor av hopp av Ruta Sepetys – en viktig bok för alla från 15 år

by

Strimmor av hopp är en bok som rekommenderas för ungdomar från 15 år och uppåt som handlar om Lina och hennes familj i 1940-talets Litauen. En kväll slår Sovjets hemliga polis i dörren och för bort familjen. Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från pappan och tvingas upp i en smutsig tågvagn på väg mot ett fångläger i det kalla och ogästvänliga Sibirien.

Stalins förtryck av och förföljelse av medborgarna i de baltiska länderna är ett del av vår historia som det inte talas så mycket om. Boken bygger delvis på samma berättelser, författarinnans släkt drabbades hårt av Stalins utrensningar på 1940-talet.

Ett av många starka stycken i boken:

Mamma tog upp en sedelbunt ur fickan och visade den diskret för vakten. Han tog den, sa någonting och gjorde en gest med huvudet. Mammas hand flög upp, hon slev av sig bärnstenshalsbandet och tryckte det i mannens hand. Han verkade inte nöjd ändå Mamma fortsatte att prata ryska och tog fram ett fickur ur kappan. Jag kände igen det. det var hennes fars ur, och hans namn var ingraverat i det lena guldet på baksidan. Vakten nappade åt sig uret, släppte Jonas och började istället skrika åt dem som stod bredvid oss.
Har du någonsin undrat vad ett människoliv är värt? Den morgonen var min brors liv värt ett fickur.

Boken är fylld av sådana starka scener. Ruta Sepetys är en säker författare som berättar med ett flyt språket, med bilder och dramatik. Hon har studerat opera på college vilket färgar hennes konstnärliga uttryck.

Under hela sin barndom fick Ruta höra berättelser om hur hennes pappa som barn flydde från Litauen under Stalins utrensningar av balterna. När hon insåg att det var en historia som sällan berättades bestämda hon sig för att själv berätta den.

Boken är viktig, det är en brutal och poetisk debut om ondska och medmänsklighet. Det är fruktansvärt sorgligt att inse vad människor kan göra mot människor. Ruta Sepetys berättar med hög litterär kvalitet. Jag kunde inte slita mig från boken, jag kände det som att jag var med där och alla karaktärerna var så levande inför mig.

Jag hoppas den här boken läses av alla ungdomar i nionde klass och i gymnasiet – och för den delen av alla vuxna.

Strimmor av hopp
Originaltitel: Between Shades of Grey
Författare: Ruta Sepetys
Översättare: Lina Erkelius
Förlag: B Wahlströms
ISBN10: 9132159587
ISBN13: 9789132159589

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Camilla Läckberg: Änglamakerskan – ännu en storsäljare förstås

by

Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.

Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.

Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.

Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.

Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.

Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.

Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.

Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.

Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.

Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.

Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.

Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.

Titel: Änglamakerskan
Författare: Camilla Läckberg
ISBN: 9789137137728
Förlag: Bokförlaget Forum

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Clint Eastwood av Michael Tapper, en resa genom Clintans filmer

by

”Clint Eastwood” är den första biografin på svenska om skådespelaren och regissören Clint Eastwood. Fast egentligen är det mer en kortfattad resa genom hans filmer. Förlaget Historiska media skriver också i sin presentation av boken att gemensamt för titlarna i förlagets nya biografiserie är att de skildrar färgstarka, kontroversiella och betydande personer ur historien i ett kondenserat format. Som de uttrycker det:
Det är perfekt läsning för alla som törstar efter kunskap och vill kunna ta del av fascinerande levnadsöden, men som varken har tid eller ork för de tjockare biografier som dominerar ute i handeln.

Fascinerande är Clint Eastwood onekligen. Han slog igenom som machoman i John Waynes fotspår i roller där han är en snabbskjutande stark man som både behärskar skjutvapnet och sina sexuella attribut. Men från att ha varit öppet republikan har han gått över till en betydligt mer öppet socialliberal inställning.

Tapper berättar i boken att Clint Eastwood var känd som republikan och öppet gav Nixon sitt stöd under valkampanjerna 1968 och 1972. Som belöning fick han en position vid National Coouncil of the Arts, en amerikansk motsvarighet till Statens Kulturråd.

Eastwood hade politiska uppdrag och var dessutom borgmästare i hemstaden Carmel ett par år.

Tapper menar därför att när Eastwood i en del intervjuer inte vill kännas vid att Dirty Harryfiguren hade ett tydligt politiskt ställningstagande därför inte är trovärdig. Visst var Clintan medveten om vilka värderingar Dirty Harry förmedlar.

Att följa Clint Eastwoods filmkarriär är intressant. I ”Heartbreak Ridge” spelar han också en machofigur. Några år efter den filmens premiär fällde Eastwood sitt omdöme om sergeant Highway i en intervju: Han är supermacho och han är en idiot – totalt korkad.

Lite trist är ju att de filmer han varit med i eller regisserat som inte hyllar machoidealet mer eller mindre blivit publikfiaskon: som ”Changeling” och ”Livet efter detta”.

Förmodligen lockar han inte sitt traditionella publik när han inte spelar Dirty Harry-typer. Först när han åter spelar en machoman, fast en åldrande sådan, i ”Gran Torino” kommer publiken och de kommersiella framgångarna.

Michael Tapper berör bara kort Clint Eastwoods privata liv med sina kärleksrelationer, äktenskap och barn. Jag erkänner att jag gärna hade läst lite mer om det. Men boken är helt klart intressant för den filmintresserade. Den innehåller en bra genomgång av alla filmer Clintan medverkat i – och som förlaget själv skriver: den är lättläst och går snabbt att läsa. En biografi behöver inte nödvändigtvis vara tjock och ta lång tid att läsa.

Titel: Clint Eastwood
Författare: Michael Tapper
Förlag: Historiska Media
Bandtyp: Inbunden
ISBN10: 9186297767
ISBN13: 9789186297763

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boken Kultur för hälsans skull – lanserades med kultur – så klart

by


En författare som dansar – därefter en uppvisning av Läkande teater. Skådespelarskan Marie Göranzon läste texter ur Medea och ur Strindbergs Dödsdansen tillsammans med kvinnor från den helande teatern.

När boken ”Kultur för hälsans skull” av Eva Bojner Horwitz hade releasefest på måndagskvällen den 29 augusti skedde det helt enligt bokens budskap i en kulturell lokal, i Playhouse Teaters lokaler i Stockholm och med kultur som inramning.

Först ur på scen var författaren själv som tillsammans med en annan dansare (som jag inte just nu vet namnet på, men det kommer) framförde dans till musik från olika tider och kategorier, från världsmusik vidare över klassiskt till popmusik.

I Stockholm finns en grupp eller ett projekt som kallas ”den helande teatern”. Där får människor med olika stressrelaterade smärtor samarbeta med skådespelare som Marie Göranzon från Dramaten. På releasefesten för boken läste Marie Göranzon några stycken ur Medea och ur Strindsbergs Dödsdansen tillsammans med kvinnor som deltar i projektet. De var duktiga och intressant var hur starka dessa texter är, hur de vibrerar och får olika betydelse beroende på vem som läser dem och hur de läser.

Eva Bojner Horwitz är medicine doktor och forskar inom kulturhälsa. I boken ”Kultur för hälsans skull” redogör hon för hur olika kulturaktiviteter påverkar människors hälsa och välbefinnande. Ibland kan boken kännas väl metodisk och noggrann, men det måste nog vara så för att bokens budskap ska nå beslutsfattare och vetenskapsmän. I boken löper en helhetssyn på människor som en röd tråd, som hon uttrycker det: det går inte att separera tankar, känslor, kropp eller omgivning från varandra. De är kopplade till varandra och kan därför påverka varandra.

Skapandet genom lyssnande eller görande slår an en helig ton som påverkar oss på djupet. Skapandet ifrågasätter genom att ställa oss utanför våra gränser, det inspirerar genom ny kunskap. Och det är detta som gör att konstnärliga och kulturella aktiviteter kan få både spirituella och helande effekter.

I boken tar Eva Bojner Horwitz upp hur kulturen är ryggraden för allt lärande, hon berättar om olika projekt där kultur används medicinskt och hon skissar på en vision om hur detta skulle kunna vidareutvecklas.

Intressanta rubriker i boken är till exempel:
Öka din hälsokonstnärliga potential – ett tiostegsprogram
Konster tar vid där orden tar slut
Hälsokonstnärskap i framtiden

Boken tar upp hälsokraften i kultur och Kulturbloggen kommer helt klart att återkomma till flera av de aspekter som tas upp. Människor som mår bättre på grund av kulturen är en vinst för samhället och för den enskilde individen. Därför är kultur så viktig, ja rent av det viktigaste. För mig fungerar boken som ett kvalificerat bollplank, den ger mig en del nya infallsvinklar och ny kunskap samtidigt som den får mig att komma igång och fundera och tänka vidare. Den är som ett arbetsredskap i mitt sökande efter sätt att förklara hur viktig kultur är.

Här kan du provläsa delar ur boken.

Lyckans smed har också bloggat om boken.

Titel: Kultur för hälsans skull
Författare: Eva Bojner Horwitz
Förlag: Gothia
ISBN10: 9172057750
ISBN13: 9789172057753

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,