Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Sara Blædels De bortglömda – börjar bra men tunnas ut

by

Titel: De bortglömda
Författare: Sara Blædel
Förlag: Massolit förlag
Utgiven: 201210
ISBN: 9789186649906

Sara Blædel inleder De bortglömda med en prolog på en och halv sida; prologen är poetisk, fängslande, varm och rysansvärd. En kvinna längtar till ljuset, hon går raskt bort från hennes förflutna mörker men råkar ta ett felsteg som leder till att hon några dagar senare hittas död av en skogshuggare.

Louise Rick är kriminalinspektören som ska ta hand om fallet med denna oidentifierade ärrade kvinna; Louise blir engagerad redan från första minuten och prioriterar kvinnans fall framför fritid och familj. Sökningen av kvinnans identitet leder Louise och hennes vårdslösa medhjälpare vid namn Eik till ett samhälle vars invecklade historia Louise har varit en del av.

Plötsligt blir Louise uppringd av en gammal kvinna vars liv i några år har varit sammanflätad med två tvillingflickor på ett isolerat hem för förståndshandikappade. Tvillingarna kallades tillsammans för Lisemette eftersom de hörde ihop så pass mycket att man inte skilde på dem. Den gamla kvinnan påstår att kvinnan som hittades död i skogen är Lise.

Spänningen tar fart när det hittas ett dokument på att Lise och hennes tvillingsyster Mette dog av lunginflammation för tjugo år sedan; men eftersom Lise endast dog för en vecka sedan betyder det att hennes dödsattest var falskt – kan i så fall Mettes dödsattest också vara det det?

Innehållet i den första hälften av romanen är överraskande och lovar ett förklarande avslut. Dock spinner berättelsen vidare till mindre intresseväckande små berättelser som egentligen inte borde vara sammanflätande med huvudhandlingen. Dessa mindre berättelser gör även huvudhandlingen tunnare. Ett exempel är Louise väninnas bröllopsplaner och betydelselösa middagsbjudningar som sätter stopp på tensionen i romanen; och på grund av detta blir de sista hundra sidorna alldeles för svaga. Tvillingarnas perspektiv uteblir.

Blædels stil är till den större delen kall vilket leder till att huvudkaraktärerna är mindre djupa och realistiska. De är transparenta, tråkiga. Karaktärerna väcker inte ens fram känslor när någonting går illa för dem. De mindre karaktärerna är dock levande och oerhört bra beskrivna.

Sara Blædel är på den säkra sidan och vågar inte ta utmaningen att skriva ur en förståndshandikappades perspektiv. På grund av detta blir den lovande prologen och resten av romanen så osammanhängande att de vagt hör ihop. Å ena sidan är den avbrutna berättelsen om Lise realistisk – hennes berättelse bör trots allt inte kunna fortsätta efter att hon har dött – men å andra sidan finns det ingen mening att en hel roman handlar om en person vars sinnelag är frånvarade.

Antingen bör språket ta större plats i en roman eller så ska handlingen göra det, i De bortglömda är både språket relativt bra och handlingen relativt bra vilket leder till att jag tycker att hela romanen är relativt bra.

Jag rekommenderar denna bok för läsare som vill koppla av och ändå få ut någonting av sin läsning – beskrivningarna av hur det kunde se ut på hemmen för utvecklingsstörda är romanens starka sida, till exempel – men i fall du som läsare vill brinna för en bok och känna doften av bokens starka innehåll långt efter att ha läst den så är jag tveksam i fall du skulle gilla denna kriminalroman.

Text: Anastasia Brink

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom – en levande resa österut

by

Titel: Kupé nr 6
Författare: Rosa Liksom
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 201209
ISBN: 978-91-46-2213-2

En ung finsk student, i boken endast kallad ”flickan”, beger sig under 1980-talet iväg på en resa på den Transsibiriska järnvägen. Kupé nr 6, där hon har sin sovplats på tåget, får hon dela tillsammans med en äldre rysk man som har en stor förkärlek till bland annat kvinnor och vodka.

Under resans gång lär man känna de båda samtidigt som de lär känna varandra. Det blir en berättelse färgad av fantastiska geografiska intryck och historieskildringar där öst möter väst. Mannen berättar historier om kvinnor han mött och på olika sätt utnyttjat, flickan hon iakttar och handlar vodka åt mannen. På resans gång gör tåget en del stopp och de utforskar olika platser.

Tågvärdinnan är ytterligare en karaktär som dyker upp i boken. Hon kommer in då och då med lite te och kakor till passagerarna. De andra människorna på tåget blir aldrig upplyfta i boken utan hålls hela tiden på avstånd.

Boken känns väldigt levande. Det är nästan så att man som läsare kan känna hur tåget skumpar fram och få ta del av de sinnesbilder som författaren tar fram i boken. Landskapen, dofterna, smakerna, ljuden. Det blir en resa på mer än bara ett sätt. Ändå hade jag förväntat mig något mer, något mer som boken skulle ge uttryck för men som inte riktigt når fram.

Rosa Liksom är pseudonymen för den finska författaren Anni Ylävaara, som senast var aktuell på Bokmässan i Göteborg. Författaren har tidigare bott i Ryssland och ger också i boken ett tack till bland annat en rad finska och ryska författare. 2011 blev hon tilldelad Finlandiapriset för sin bok Kupé nr 6. Finlandiapriset delas ut av Finlands bokstiftelse och delas ut för bästa inhemska roman.

Text: Jenny Lagebjörk

Se även författarens hemsida.

Skräckdeckare utan skräck – Eldnatt av Yrsa Sigurdardóttir

by

Titel: Eldnatt
Författare: Yrsa Sigurdardóttir
Översättare: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Förlag: Modernista
Utgiven: 201209
ISBN: 978-9186629236

Detta är den fjärde, fristående boken om advokaten Thóra Gudmundsdóttir som brottas med mystiska mordfall på Island. Författaren Yrsa Sigurdardóttir har jämförts med Stieg Larsson och även kallats för Islands deckardrottning.

I Eldnatt har ett vårdhem för gravt handikappade bränts ned och den ende överlevande, en pojke med downs syndrom har dömts för dådet. Men är han verkligen
skyldig? Advokaten Thóra Gudmundsdóttir blir anlitad för att ta upp målet igen och detta av en patient på rättspsyk, en pedofil.

Det här hade kunnat bli så bra. Ett vårdhem där det utspelar sig övernaturliga ting, ond bråd död och starka karaktärer. Lycksaligt tänkte jag på vonTriers Riket. Och allt detta mot en fond av den dramatiska isländska naturen. Förväntansfullt grep jag tag i boken.

Men jag blev besviken – och allt mera uttråkad. Jag fann ingen stämning, ingen krypande atmosfär och inte heller några komplexa karaktärer. I Eldnatt är de onda bara onda, rätt och slätt. Den isländska naturen lyser också med sin frånvaro, dock så finns den ekonomiska krisen med som en realitet. En stor del av Eldnatt ägnas åt advokaten Thóras förhör och samtal med personer som har anknytning till den dömde Jakob. Visst dyker det upp en osalig ande i några scener, men särskilt gastkramande blir det aldrig. Ska man skapa engagerande skräck och spänningsromaner bör man arbeta med känslor och Yrsa Sigurdardóttir kommer aldrig under huden på sina romanfigurer.

Jag tänker på Ajvide Lindqvists känsla för sina karaktärer, medkänslan med de avvikande och hans demoner som t.o.m. diggar The Smiths. Och skräckmästaren Stephen King, en virtuos på psykologiska nyanser.

Men det stora problemet med Eldnatt ligger i Språket och jag tror inte detta har med översättningen att göra. Sigurdardóttir är ingen stilist. Jag har inte läst de tidigare böckerna som fått god kritik. Den första boken om Thóra Gudmundsdóttir Det tredje tecknet såldes tydligen till 26 länder. Money talks – kriminallitteratur är en lukrativ genre.. Och Norden är inne.

Bokens omslag ser ut som en kioskroman från 80-talet, med massor av glitter och blod som rinner ur en mungipa. Så kitschigt att det blir charmigt faktiskt.

Text: Ulrika Bergman

Christer Nylander: Maktens offer – hur kunde bokförlaget trycka den ens?

by


Maktens offer
Författare: Christer Nylander
Förlag: Bra Böcker
ISBN10: 9175130181
ISBN13: 9789175130187

Folkpartiets talesman i kulturfrågor heter Christer Nylander och han har nu debuterar som deckarförfattare med ”Maktens offer” som ska vara en deckare som utspelar sig i riksdagsmiljö-

Det kunde blivit bra. Deckaren ska skildra riksdagspolitiken och religiös fundamentalism i skepnad av några riktigt galna präser, förrewten så extrema att boken tappar flera grader i trovärdighet. Handlingen utspelar sig i samband med och efter valet 2014 – och det lustiga är då att folkpartisten Christer Nylander låter Socialdemokraterna vinna valet tillsammans med ett nystartat parti med namnet Frihetspartiet, som har vissa likheter med Piratpartiet men också en del likheter med partier som Ny Demokrati.

Kan det vara en fingervisning om att alliansens politiker inser vart det lutar? Fast å andra sidan tycker jag det är lite fegt Christer Nylander väljer att driva med riksdagspolitiken utifrån att utgå från sina politiska motståndare. Det är lite tråkigt att behöva varna för den här boken eftersom de gånger jag träffat Christer Nylander har han gjort ett gott intryck. Tyvärr gör boken inget vidare intryck på mig.

Handlingen kretsar kring Frihetspartiets stjärna Oscar Schiller som förföljs av några riktigt galna präster.

Handlingen är alldeles för spretig för att jag ska engagera mig för karaktärerna, som för övrigt är helt omöjliga att tro på. De är för konstruerade för att jag ska känna något engagemang för dem och deras kärleksproblem. Eftersom jag känner väldigt många aktiva politiker vet jag också att Nylanders skildring av hur politiker fungerar inte heller är det minsta trovärdig.

Det värsta är dock språket. Hur kan ett bokförlag släppa igenom en bok där det är utropstecken efter tjug0 meningar per sida?

Boken, deckaren, spänningsromanen, eller vad jag ska kalla den är långt ifrån färdig. Den är som ett utkast som behöver skrivas om minst en gång till och då bör en tredjedel av handlingen skäras bort för att den alls ska bli engagerande.

Skriv din bok och sälj den – handbok för författare in spe

by

Titel: Skriv din bok och sälj den!
Författare: Dag Öhrlund
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: 201208
ISBN 978-91-7513-006-4

Jag har tidigare läst ett antal böcker, som handlar om hur man bär sig åt för att skriva en egen bok, d.v.s. läst till mindre än hälften, varefter de inte kunnat hålla kvar mitt intresse utan hamnat på hyllan och blivit bortglömda.

Med Dag Öhrlunds bok är det annorlunda. Den är skriven i en entusiastisk och uppmuntrande ton, som håller hela boken igenom. Den kan rekommenderas till läsning vare sig man tänker sig att själv skriva en bok, fackbok eller skönlitterär, och alltså vill ha konkreta och stimulerande tips och råd om tillvägagångssätt eller bara vill läsa en bra och intressant bok. För den fungerar även som en rolig och humoristisk sådan. Att på köpet få inblick i hur den krångliga bokbranschen fungerar kan ju också i sig vara en bra och allmänbildande lärdom.

Öhrlund som själv är författare delar generöst med sig av sina egna framgångar och misstag i sitt arbete med att hitta intresserade förläggare och läsare och det kan bitvis bli ganska dråpliga episoder. Han har även intervjuat andra författare i boken och återger deras berättelser – Viveca Sten, Jan Guillou, Björn Hallberg, Elsie Johansson m.fl. – och även en del coacher, förläggare och agenter. Deras historier är sinsemellan väldigt olika och intressanta att få ta del av. De lämnar alla olika tips i slutet av sina respektive kapitel, jag har bara att välja vilka jag vill ta till mig och som passar just mig bäst.
Framför allt är ”Skriv din bok och sälj den” riktad till den som vill skriva en bok och få den utgiven, med betoning på det sista! Den innehåller mycket värdefull praktisk, konkret information, som t.ex. hur det går till att kontakta förlag, skriva avtal eller marknadsföra sin färdiga bok.

Boken inger inga orealistiska förhoppningar, tvärtom förstår jag, vilket antagligen är behövligt, att det inte är någon sinekur att skriva en bok och få den utgiven. Det krävs som det brukar sägas mycket svett, blod och tårar för att ta sig igenom hela vägen. Men roligt verkar det, om man har kraft, ork, och mycket vilja!

Text: Vivian Gustin