• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Elizabeth George: En lögn att lita på – fångar in mig och jag kan knappt slita mig

11 november, 2012 by Rosemari Södergren

En lögn att lita på
Författare: Elizabeth George
Originaltitel: Believing the Lie
Översättare: Hanna Axén
Förlag: Norstedts
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers 17
Utgiven: 201210
ISBN10: 9113032062
ISBN13: 9789113032061

Ännu en tjock roman/deckare i serien om Barbara Havers och Thomas Lynley har nått den svenska publiken. ”En lögn att lita på” handlar fortfarande om Havers och Lynley – men romanen är mycket mer en traditionell roman än en en kriminalroman. Det är mycket mer än roman kring temat moderskap än en traditionell deckare.

Lynley blir sänd på ett hemligt uppdrag som doftar av vänskapskorruption. Högsta polischefen, Sir David Hillier, skickar ut Lynley att undersöka en drunkningsolycka, i Lake District. Ian Creswell, som drunknat, är systerson till en rik, välkänd och nyligen adlad industrimagnat, Bernard Fairclough, vars son Nicholas, gjort sig känd i den brittiska skandalpressen för sitt missbruk.

Den lokala polisen har redan konstaterat att dödsfallet är en olycka, men den rike adelsmannen har bett sin vän polischefen att få en privat, hemlig utredning. Bernard Fairclough vill vara säker på att hans egen son, som varit svår drogmissbrukare, inte ligger bakom dödsfallet.

Det luktar verkligen korruption att Lynley överhuvudtaget kan skickas på ett sådant uppdrag – och dessutom får han order att göra det hemligt. Han får inte ens nämnda det för sin närmaste chef, Isabelle Ardery.

Hur trovärdigt är något sådant? Jag är osäker. Kanske är det brittiska polisväsendet så korrumperat att det kan gå till så? Men ok, uppdraget är en förutsättning för handlingen, även om det stör mitt sinne för vad som är realistiskt.

Jag funderar också på om Elizabeth George är trött på Thomas Lynley? Det är lätt att som läsare irritera sig på honom, han blir alltmer överklass och gubbig. Hur kan han alls ha ett sexuellt förhållande med den vidriga polischefen Isabelle Ardery?

Frågan om Ian Creswell dött av en drunkningsolycka eller är mördad är kriminalgåtan i romanen, men det är inte vad romanen handlar om, egentligen. Medan Lynley utreder fallet stångas flera av romanens karaktärer med frågor kring förhållandet mellan mor och barn. Barbara Haverns, Lynley medhjälpare, ställs inför en jobbig situation när hennes vän och granne får sin dotters mamma tillbaka. Grannen lämnade sin fru och barn för denna kvinna, som i sin tur lämnade honom och den lilla dottern för en annan man.

Eftersom Lynley till varje pris måste undvika att bli igenkänd under utredningen ber han sina två vänner Simon och Deborah St James att hjälpa till med den. Simon och Deborah gräver allt djupare i familjen Faircloughs mellanhavanden till dess att den fina fasaden krackelerar. Samtidigt ställs Deborah och Simon inför sitt äktenskaps kanske svåraste prövning. Deborah kan inte få barn och nu har Simons bror fått tag på en femtonårig flicka som blivit med barn och söker ett par som vill adoptera hennes barn.

Elizabeth George deckare fångar alltid in mig, jag slukar dem och vill stanna kvar i deras miljöer och det är alltid med viss saknad jag lägger undan dem när jag läst ut dem. Denna nya roman, ”En lögn att lita på”, fungerar på precis samma sätt. Jag känner det som att jag är där, mitt i händelserna, och jag blir irriterad på en del av karaktärerna, vill säga till dem eller skaka om dem. Så även om jag egentligen undrar om hon inte är för ordrik, romanen är dock på 634 sidor, kan jag inte neka till att Elizabeth George är skicklig. När jag nu läst denna roman vill jag genast på tag på nästa. För en sak är säker, en uppföljare eller fortsättning, borde vara på väg.

Läs även andra bloggares åsikter om Elizabeth George, Barbara Havers, Thomas Lynley, bokrecension, bokblogg, kriminalroman, författare

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Barbara Havers, Bokblogg, Bokrecension, Elizabeth George, författare, Kriminalroman, Thomas Lynley

Neil Young: Fredsförklaring – känns rak och ärlig

4 november, 2012 by Rosemari Södergren

Fredsförklaring
Författare: Neil Young
Utg.datum: 2012-10-24
Förlag: Norstedts
Översättare: Patrik Hammarsten
Originaltitel: Waging Heavy Peace – A Hippie Dream
ISBN: 9789113044170

Neil Youngs ena son har en CP-skada. Neil Young själv har epilepsi. Det är sådant jag får reda på i förbifarten när jag läser Neil Youngs självbiografi ”Fredsförklaring”. Trots att Neil Young skrivit otaliga låtar och driver massor av projekt och är produktiv som få är det ändå ganska tyst om honom i medier för övrigt. Därför tror jag att många av hans fans, liksom jag, med glädje slänger sig över hans biografi.

Den känns väldigt rak och ärlig. Jag tror inte hans redaktör fått stryka och ändra så mycket, det känns som att sitta tillsammans med honom och höra honom själv berätta. Han har fångat en naturlig ton i språket och i berättandet som känns geuint Neil Young.

Han berättar om när han under 1980-talet höll på med ett musikprojekt och två journalist från nyhetsbyrån AP dök upp. De hade stämt träff med Neil YOung för en intervju. Neil var fokuserad på musiken och albumet han höll på med men de två journalisterna började prata om president Reagen och ville få Neil Young att säga något negativt om presidenten.

Neil Young surnade till. Jag tolkar det som att han tyckte presidenten inte hade med hans musikprojekt att göra och Neil Young tyckte också att det var tydligt att journalistyerna ville få honom att säga något negativt om presidenten. Neil Young svarade att han inte hade träffat Reagan och att det är dumt att ha en åsikt om en person som man inte träffat. Alla människor måste väl ha något gott i sig, menade han.

Resultatet blev en artikel där Neil Young hyllade presidenten. Artikeln gjorde att Neil Young undvek journalister och medier och inte ställde upp på så många intervjuer, inte mer än nädvändigt, i alla fall, enligt honom själv.

När Neil Young började skriva självbiografin längtar han efter att börja jobba och skapa musik med Crazy Horse, fast han är osäker på om han ska klara skriva musik eftersom han slutat röka hasch. Boken ges ut på svenska samtidigt som ett nytt album med Neil Young och Crazy Horse släppts. Albumet ”Psychedelic Pill” har fått bra kritik, bland annat betyg 4 i DN.

”Fredsförklaring” är rolig att läsa. Neil Young har flyt i språket och den känns äkta. Han blandar minnen från tiden då han ännu inte slagit igenom med nutid och dess emellan bjuder han på berättelser från tiden med bland Crosby, Stills, Nash & Young. När jag läser gör jag många avbrott för att leta reda på gamla låtar med CSNY och likaså med Buffalo Springfield, som Neil Young också spelade med.

Neil Young är dock på krigstigen mot mp3-formate4t. Han tycker det dödar musiken för komprimeringen av musiken gör att vi inte får mer än några procent av ursprungsljudet. Han har därför utvecklat ett nytt ljudformat som han förhandlar med investerare och utvecklare på Silicon Valley om, för att kunna få ut ljudformater PureTone och spelare för det.

Han är en fascinerande man och produktiv och jag tycker det känns som att jag kommit honom lite närmare när jag nu läst hans biografi och jag hoppas att han kommer till Sverige sommaren 2013.

Fler recensioner av Fredförklaring: Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Bokblogg, Bokrecension, Neil Young

Stefan Tegenfalks Pianostämmaren – en riktigt bra pusseldeckare

1 november, 2012 by Redaktionen

Titel: Pianostämmaren
Författare: Stefan Tegenfalk
Förlag: Massolit
Utgiven: 201210
ISBN 978-91-86649-72-2

Pianostämmaren är första boken i Stefan Tegenfalks planerade svit av fristående delar där vi återigen får knyta bekantskap med Kriminalkommissarie Walter Gröhn och de andra i hans grupp vid Stockholms länskriminalpolis.

Sextonåriga Linnea bor i ett villaområde med övre medelklassmänniskor i Ålsten i norra Stockholm. Hon är väldigt ensam och dessutom svårt mobbad av klasskamrater. Föräldrarna är snälla men frånvarande, en estnisk barnflicka tar hand om Linnea när de är borta på arbete och resor.

Föräldrarna kan eller vill inte förstå att Linnea har det svårt, det skulle medföra för mycket besvärligheter, men när en av flickorna i gruppen hittas mördad blir läget ett annat. Stockholms länskriminalpolis kopplas in, och vi får följa framför allt polischefen Walter Gröhn och assistenten Jonna de Brugge i deras arbete för att hinna nå fram till en lösning i tid. De är båda sympatiska personer, jag fäster mig vid Jonna, som man för följa i en parallell handling i hennes sökande efter sina rötter – hon är adoptivbarn från Belgien och adoptivföräldrarna har, av en viss anledning, varit ovilliga att dela med sig av information runt de biologiska föräldrarna.

Boken är lättläst, skriven med ett klart och tydligt språk och man kan följa de olika spåren utan att förvirras eller tappa tråden någon enda gång. Alla ingredienser finns med som borgar för sträckläsning. Spänningen byggs upp kapitel för kapitel. Personbeskrivningen är också bra och intrigen fyndig och trovärdig. Författaren Stefan Tegenfalk lyckas verkligen med att skickligt föra läsaren på villospår och trassla till det på exakt rätt sätt, så att logiken inte blir lidande, som en rikligt bra pusseldeckarna ska vara. Det är bara så spännande och jag kan inte sluta läsa fastän natten blir sen!

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare

Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz – en strålande insiktsfull roman

27 oktober, 2012 by Redaktionen

Titel: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Författare: Göran Rosenberg
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201203
ISBN 978-91-0-012627-8

Jag har alltid läst Göran Rosenbergs böcker och artiklar med stor behållning och jag blev väldigt glad när jag såg att hans bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” blivit nominerad till Augustpriset. Det är en mycket bra bok. Det har på senare till kommit ut många romaner på temat ärvda trauman, formandet av identitet hos andra generationens invandrare, främlingskapet och känslan av utanförskap när personliga minnen inte går ihop med den offentliga omgivningens minnen.

Göran Rosenberg har ingående försökt sätta sig in i sin fars känslor och tankar efter upplevelserna i krigets Tyskland och Polen, fångenskapen i koncentrationsläger och framför allt befrielsen, som enligt omgivningens mening borde varit den ultimata lyckoupplevelsen, men vars himlastormande känslor aldrig infann sig. Som barn funderade han naturligt nog inte mycket över dessa frågor men allt eftersom tiden gått, med mognad och erfarenhet som följd, har tanken på fadern och vem han var vuxit, ältats, formats och omformats för att slutligen skrivas ner till en strålande insiktsfull roman.

Göran Rosenberg är journalist i botten och detta märks i hans enormt gedigna researcharbete med romanen, som delvis har formen av dokumentär. Han beskriver livet i det nya landet efter kriget och 1950-talets svenska folkhem med stor detaljrikedom allt ifrån möblerna i den lilla lägenheten i den nybyggda stadsdelen Näset i Södertälje till arbetet på lastbilsfabriken och faderns ansträngningar att uppnå bekräftelse och egenvärde.

Den tyska krigsindustrin led under året 1944 brist på arbetare och man beordrade det tyska förintelsemaskineriet att leverera slavarbetare. Provisoriska slavarbetsläger inrättades och slavarbetare levererades från Auschwitz, de transporterades från plats till plats allt eftersom industrierna bombades sönder. Författaren beskriver i boken sin mödosamt genomförda bilresa i faderns fotspår genom denna lägerarkipelag i Tyskland.

Bokens språk har sedan slipats litterärt till vacker och gripande prosa, oerhört njutbar att läsa. Bara inledningen av boken när han beskriver den gamla gångbron över kanalen i Södertälje, med sina stålbalkar och hemska dragning till djupet inunder är en kraftfull metafor som visar på vad komma skall. Och senare – en tillbakablick från våren 1943 när ghettot i Warszawa likvideras till tonerna av musiken och skratten från en karusell i en park utanför dess murar!

En bra roman kan ge nya insikter, denna gav mig den att lyckliga slut inte existerar i en välmenande men oförstående omvärld.

Jag unnar verkligen Göran Rosenberg belönas med Augustpriset för boken ”Ett kort uppehåller på vägen från Auschwitz”. Nu återstår bara att hålla tummarna!

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset

Mannen utan ryggrad av Peo Bengtsson lyckas inte gripa tag

21 oktober, 2012 by Redaktionen

Titel: Mannen utan ryggrad
Författare: Peo Bengtsson
Förlag: Norlén & Slottner
Utgiven: 201209
ISBN: 978-91-86859-49-7

Mannen utan ryggrad är Peo Bengtssons debutroman. Tidigare har han gett ut novellsamlingen Stockholm under ytan och driver också den litterära bloggen med samma namn.

Mannen utan ryggrad är skriven i jagform och man misstänker att vissa delar är självbiografiska. Liksom huvudpersonen han Peo Bengtsson ett förflutet som rockmusiker och även Peo bor i Stockholm sedan början på 90-talet.

Det mesta av handlingen utspelar sig på 90-talet. Det är då huvudpersonen inleder ett passionerat förhållande med Katarina, som är ett tiotal år äldre än han. Kompisgänget hänger på Hannas krog på söder och han slits mellan dem och Katarina, som egentligen inte har någon riktig plats i hans liv. Det är också då rockbandet bildas och blir framgångsrika snabbare än vad de kanske räknat med.

Ibland hoppar handlingen till glimtar av nutid, då han precis gift sig med Bodil och återupptagit kontakten med Morgan, som flippade ut under rockbandseran.

Boken är välskriven och behandlar stora frågor som kärlek och integritet, en oönskad graviditet, alkoholism och droger, kompisrelationer och inte minst konflikten mellan drömmarna och vardagen.

Ändå lyckas den inte riktigt gripa tag och engagera mig som läsare. Skildringen blir ganska ytlig och jag känner ingen särskild sympati för ”mannen utan ryggrad”. Kanske beror det just på att han saknar ryggrad. Kanske beror det på att romanen saknar en dimension. Det är ju Peo Bengtssons första roman och kanske kommer han att kunna gå djupare med nästa.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Sida 147
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in