Titel: Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen
Originalets titel: Huden er det elastiske hylster der omgiver hele legemet
Författare: Bjørn Rasmussen
Översättning Antia Havaas
Förlag: Lethe Förlag
Utgiven: 201209
ISBN: 978-91-87135-08-8
1984 utkom Margurite Duras med sin roman Älskaren, en självbiografisk roman där hon genom fragment och minnesbilder målar upp historien om hur en femtonårig flicka, bokens jag och Duras alterego inleder en förbjuden och passionerad kärleksrelation med en flera år äldre kinesisk affärsman över båtfärden på floden Mekong i Indokina. När Älskaren nådde bokdiskarna sålde den raskt i hela tre miljoner exemplar och har ända sedan dess fortsatt att fascinera läsare. En av dem måste ha varit danske Bjørn Rasmussen som förra året gjorde en prisad och omtalad romandebut med sin Huden er det elastiske hylster der omgiver hele legemen. En roman som genom sitt säkra stilistiska grepp, drivna intertextualitet och nakna skildring av en ung mans allra innersta tankar och provokativa destruktivitet gett honom flera utmärkelser bland annat Montanas Litteraturpris. Nu i september kom boken äntligen i svensk översättning av Anita Havaas nu med titeln Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen.
Förväntningarna är alltså höga när jag kastar mej över romanen och jag blir inte besviken. Redan efter bara en boksida har Rasmussen fångat mej som läsare på mer än ett sätt, djärvt provokativ och med en intensitet i språket som får texten att bågna under sitt tryck. I fragmentariska dagbokslika texter får vi möta en femtonårig pojkes innersta tankar och en vardag kantad av ångest, destruktivitet, undertryckt sexualitet och självskadebeteenden. Rasmussen tar avstamp i Duras sjävbiografiska verk och bokens ’Jag’ är således den unge ’Bjørn’. Här återfinns även liksom hos Duras de två äldre bröderna, den excentriska modern och den äldre älskaren. Allting ändras när Bjørn en dag träffar den tjugo år äldre ridläraren och de inleder en förbjuden kärleksaffär med förödande konsekvenser och en komplex historia om identitet, sexualitet, underkastelse och utlevande tar form.
Kanske är det inte helt utan orsak som Rasmussen har ett förflutet även som dramatiker. Det är slående hur det som för mig får mig komma nära Björn, komma honom under huden, är inte vad han säger, utan hur. Det litterära grepp som Rasmussen använt fungerar som ett sätt att ringa in en man i varandet och träffsäkert skildra sökandet efter en egen identitet. En Haltung, för att använda Brechts begrepp präglad av gränslöshet vad gäller det kroppsliga, jaget och hållningen till sej själv och andra, men också det skrivna, det talade. Bjørn beskriver det själv i några rader i slutet av boken:
Att du läser mig är naturligtvis hutlöst förtal, och av den anledningen borde jag nämna att jag inte hittat på det hela själv. Jag har huggit meningar från åtskilliga andra texter: Marguerite Duras Älskaren, Sylva Plaths Kanske blir jag aldrig lycklig, Antoine de Saint Exupérus Lille prinsen, Kathy Ackers Don Quixote, som var en dröm och Christina Hesselholdts Du, mitt du. Bo Mohls Att skära bort smärtan, Martin El Mathiesens och Jorgen Egebergs Reginäranatomi, Sår av Finn Gottrup och Lars Olsen, Sinnesorganen och huden av Erik Andreassen med flera. Jag vill gärna tacka Maria, Maria, Niels, Tine, Christel och Solvej. Pablo, Jakob, Simon, Olivia, Mathias, Merete och Copy Danmidlerne. Och dig. Naturligtvis. ( s. 104-105)
Varje kapitel representerar således en författare, en del av Bjørn, innan allting rasar. De är våghalsigt och på samma gång så underbart skönt befriande grepp. Och medan min jantelagssvenska röst skriker ”så här får du inte göra” … skriker en annan röst, ja ja jaa! Det är en text som bågnar under sitt tryck – intertextuell dialog balanserande på slak lina utförd med maximal stilistisk intensitet – Ett knytnävsslag i maggropen precis där jag behövde det, en röst jag väntat på och saknat utan att jag visste det en röst som skriker efter att bli hörd, lyssnad på och som behövs.
Jag längtar redan efter nästa roman av Rasmussen och hoppas innerligt att någon regissör tar tag i den här unge begåvade författaren och dramatikern nu direkt. Djärvhet som denna behövs på scenen och i livet.
Bjørn Rasmussen (f. 1983) är utbildad vid Dramatikeruddannelsen och Forfatterskolen i Köpenhamn. Han debuterade som dramatiker 2004 med Myg marcherer i sødt blod. Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen är hans första roman. Den utkom i Danmark 2011 och vann Montanapriset och nu i september kom den i svensk översättning.
text: Jenny Abrahamsson
