Bokrecension

Titel: Solviken
Författare: Annika Estassy
Förlag: Frank Förlag
Utgiven: 201305
ISBN13: 9789187433016

Marie Lindsjö närmar sig fyrtioårskrisen när hon lägligt nog får ärva sin fasters hus vid namn Solviken i skärgården, lägligt nog visar det sig att pojkvännen – som föreslår att hon säljer huset och köper en lägenhet istället – inte hade tänkt skilja sig från sin gravida fru och lägligt nog riktar alla männen i närheten av Marie sina blickar mot henne.

Marie – tillsammans med katten Sigge – beslutar sig för att flytta permanent till Solviken. Nystarten medför nyfikna grannar, passionsfyllda nätter med yngre adonisliknande män och ett pendlande till Stockholm. Drastiskt säger Marie sig upp från det trista kontorsjobbet och nöjer sig med att leva på A-kassa – några månader senare arbetar Marie på samma arbetsplats igen. I med att fyrtioårskrisen vid den tiden är över får hon uthärda att vara en kontorsråtta.

Bland de 364 lättlästa sidorna kan läsaren finna ett antal andra fyrtioåringar vars liv tar en vändning – dock måste det avslöjas att avslutet för ett flertal karaktärers öden inte avslutas bland de 364 sidorna. Det gäller att kontakta författaren och fråga! I fall man lider av sömnlöshet på grund av oavslutade karaktärsöden, det vill säga.

Vart Marie än befinner sig möter hon på Niklas. Av någon anledning pirrar det i magen på Marie när hon får syn på denna man. I och för sig är han både singel och fixar kök – vad mer behöver en kvinna?

Niklas liv är inte så enkelt. Den neurotiska kvinnan från Östermalm han fick barn med vägrar släppa taget om honom även fast de inte bott tillsammans i flera år. Själv möter hon Rolf från den sjabbiga förorten Spånga – enligt henne – och planerar en framtid med denna man, men för Niklas råder det att stanna vid hennes sida om han inte vill förlora kontakten med deras gemensamma dotter.

I Niklas och Maries bekantkrets finns också den dumpade Gabriel som hetsigt letar efter blondiner han kan tillbringa nätterna med, Maries väninna Susanne som finns där för Marie varje gång den senare har släppt in fel man i sovrummet och så Ulf – antagonisten som av en vagt beskriven anledning vill ta Solviken ifrån Marie.

Det enda man kan relatera sig till i denna roman är fyrtioårskrisen – jag börjar inte närma mig en sådan och kan därför möjligen inte skåda den likt en läsare i fyrtioårsåldern skulle göra. Hursomhelst var den på gränsen till outhärdlig.

Text: Anastasia Brink

Titel: Valfierno – Mannen som stal Mona Lisa
Originaltitel: Valfierno
Författare: Martin Caparrós
Förlag: Lethe
Utgiven: 201305
ISBN: 9187135388

Detta är en bok inspirerad av en verklig händelse – den spektakulära stölden av tavlan Mona Lisa från Louvren i Paris 1911, kuppen som gjorde tavlan världsberömd.

Konstnärer och kändisar som Picasso anklagades för stölden, men två år senare greps en man då han försökte sälja Mona Lisa till en konsthandlare i Florens. Han sa att han ville återbörda tavlan till dess hemland, och blev därmed en hjälte för många italienare och dömdes endast till ett års fängelse.

Misstankar om att det egentligen var en stor förfalskningsliga som låg bakom stölden fanns redan på den tiden, och det är det spåret som den kände argentinske författaren Martin Caparrós fascinerats av och skriver om i sin bok om markisen Valfierno. Markisen har antagit olika identiteter under sitt liv, men avslutar det med Valfierno som kontaktar en journalist för att i boken berätta sin historia om hur han stal Mona Lisa.

Caparrós har fått pris för denna och flera andra av sina romaner så ja – han är en bra skribent, men oj vad jobbig han är. För det första skriver han en lätt James Joyce Odysseus-inspirerad långa meningar prosa: ”Om ni vill ska jag berätta denna sanna historian för er. Men ni ska få se att då kommer ni att sakna de här, ni kommer se att sanningen inte tjänar något syfte. Dessutom vet ni hur det är: en av de mest vulgära sätten att få en hopdiktad historia att verka sann är att berätta en till, ännu mer ihopdiktad, så tror man att den första versionen bara var påhitttad”

Det gäller att hålla tungan rätt i mun i början innan jag lyckas få någon ordning på de olika tiderna, historierna och identiteterna som markisen hoppar mellan. Det blir onödigt virrigt, men när jag har alla personerna under kontroll blir markisens cyniska liv intressant särskilt som han faktiskt möter sin like i demimonden Valérie.

En roman för den som vill ha något att bita i under sommarkoman.

Text: Eva Sundqvist Olmos

Titel: Polis
Originaltitel: Politi
Författare: Jo Nesbø
Översättare: Per Olaisen
Förlag: Piratförlaget
Serie: Harry Hole 10
Utgiven: 201306
ISBN10: 916420412X
ISBN13: 9789164204127

Polis är den tionde deckaren i Jo Nesbøs serie om den långa och rätt hårdföre norske polismannen Harry Hole. I förra boken tog författaren livet av sin polis. Trodde vi. Men Harry Hole lyckas alltid komma tillbaka och överleva, på något sätt.

Nu är Harry Hole verkligen tillbaka i en rafflande deckarhistoria, spännande och omöjlig att slita sig från. En riktig deckare att ha på sommaren för den som har tid att läsa. Nesbø behärskar verkligen konsten att dra en historia flera varv och det vi tror vi listat ut vänds helt upp och ned några kapitel senare.

Det är svårt att berätta om handlingen utan att avslöja för mycket. På vilket sätt Harry Hole är tillbaka, kan jag inte ens avslöja.

De norska poliserna ställs inför sin kanske tuffaste utmaning. Poliser mördas och morden går till som kopior av ouppklarade mord. Skickligt manövreras vi genom persongalleriet och vi misstänker än den ene än den andra.

Den som läst flera av deckarna i Harry Hole serien får ut lite extra, eftersom han/hon känner till flera av karaktärerna och kan följa deras relationer och utveckling.

En del av böckerna i serien har jag tyckt varit lite för våldsamma, med lite för äckliga beskrivningar av de otäcka morden. Jo, det finns sådana ruskiga detaljer i den här också, men ändå känns det inte lika mörk. Den är ändå mer hoppfull, inte lika destruktiv och uppgiven kring samhället, även om det helt klart finns korruption i samhällstoppen och bland makthavare fortfarande.

Jag tycker Harry Hole vinner på att släppa något av det destruktiva, det blir lättare att engagera sig för honom. Överlag känns det som att Nesbø nu känner sina karaktärer bra och han ger dem utrymme att förändras också, i små trovärdiga steg. Frågan är om inte Polis är den bästa boken i serien. För min del tycker jag att Jo Nesbø överträffar sig själv med den nya Harry Hole-deckaren Polis.

Kommer det fler böcker i serien om Harry Hole? Jag skulle kunna misstänka, för den här slutar på ett sätt som i allra högsta grad öppnar för en fortsättning. En spännande fortsättning som kanske vänder upp och ner på det mesta som vi tror händ i den här. Men Nesbø vet man aldrig.

Titel: Bokklubben vid livets slut
Författare: Will Schwalbe
Förlag: Modernista
ISBN: 9174992457
Utgiven: 201305

Wills mamma är döende i cancer. Hon och Will bildar en egen bokklubb tillsammans och diskuterar de texter som de har läst i takt med att livet trots den svåra sjukdomen ändå går vidare för familjen. Visdomar om livet blandas med skildringar om olika böcker. Mamman läser alltid slutet först då hon inte vill behöva vänta på att få reda på hur berättelsen slutar. Hon är stark, positiv och engagerad, även under sin svåra sjukdomsperiod.

Bokklubben vid livets slut är en stark, personlig och modig berättelse med människorelationer och böcker i fokus. Genom mammans sjukdomsförlopp, läkarbesök och bokläsandet kommer mamman och sonen närmare varandra genom att kunna tala om ofta ganska tunga ämnen utifrån de texter som de har läst.

Boken är Wills egen berättelse som är skriven bland annat med hjälp av anteckningar som förts, mailkonversationer, hans och mammans blogg och annat som fanns sparat. Varje kapitel i boken har en titel i form av en text som är central för just det kapitlet, även om det tas upp fler böcker och andra typer av texter i boken än antalet kapitel. I slutet av boken finns även en lista över vilken litteratur som togs upp, något som jag som läsare är tacksam över att få.

Hur trött mamman än var på grund av sjukdomen höll hon fast vid att läsa, in i det sista. Så gjorde även jag med den här boken och den lämnar mig med en vilja att läsa ännu mera och att verkligen vårda relationerna med mina nära och kära innan det är för sent. Varje läsare av boken tror jag kommer att kunna hitta sina egna särskilda beröringspunkter ur en bok som har så pass mycket att ge.

Titel: En dödsvind för mitt folk: Sitting Bull. livet, komplotten, mordet
Författare: Tommy Eriksson
Förlag: Agerings bokförlag
Utgivning: 201306
ISBN: 9789186119171

Litteratur på svenska om den legendariske hunkpapahövdingen har varit svårtillgänglig fram till nu. Tommy Eriksson har skrivit en biografi om denna indian som under större delen av sitt liv kämpat för att frigöra sitt folk, frigöra vad som länge varit hans land.

Sitting Bull – som kallades för Slow under sina första år i livet – föddes på 1830-talet i Dakotatrakten dit många andra indianstammar hade varit tvingade att flytta. Redan som barn visade han på en undantagslös rättvisa och lyckade buffeljagande. När han under sin ungdom fick delta i indianstammarnas strider blev han dessutom en skicklig krigare som sällan agerade blodigt.

Under sin livstid fick Sitting Bull uppleva hur sitt folk fick mindre och mindre plats och frihet för att kunna leva traditionellt, att kunna leva överhuvudtaget. Jakten och krigsföringen mot indianerna under Sitting Bulls tid som hövding blev mer strategisk och brutal. Järnvägar behövde byggas, guld behövde hittas – indianstammarna i Dakotatrakten störde de USAs framtidsplaner.

Hatet mot de vita inkräktarna växte under de många striderna Sitting Bull fick försvara sig i. Förlusterna i dessa strider var alltid enorma för indianerna, inte ens kvinnorna eller barnen kom undan. Tommy Eriksson beskriver dessa strider ur ett indianskt perspektiv. Genom Sitting Bulls ögon kan man få en omfattande uppfattning om indianernas historia under 1800-talet. Beskrivningarna är detaljrika och insiktsfulla. Eriksson koncentrerar sig på att beskriva de många strider som Sitting Bull fick delta i. Till sist blir det för många strider, bristen på händelsevariation leder till att biografin i sina skildringar blir torr.

Varje kapitel inleds med ett fåtal av Sitting Bulls passionsfyllda citat. Han är förvirrad över händelseförloppet i Nordamerika och har svårt för att greppa de vitas tankesätt. De vitas intresse för hans territorium och dess naturskatter får hunkpapahövdingen att kämpa för sina kulturella rättigheter med alla krafter han kan samla. Majoriteten av striderna slutar dock med nederlag.

Man kan jämföra biografin med Titanic som långsamt sjunker ner till havets botten– nederlag efter nederlag slutar till sist med mordet på Sitting Bull. Denna bok bör läsas vid rätt tillfälle; förkunskaper samt ett brinnande intresse för striderna som tog plats i Dakotatrakterna under andra delen av 1800-talet är ingen dålig idé att ha innan man bestämmer sig för att läsa boken. Biografin fångar inte upp intresset i ämnet utan snarare stillar det.

Text: Anastasia Brink