Teaterkritik

Hamlet på 24 minuter
En virtuell version av William Shakespeares klassiker Hamlet
Digital premiär 12 juni 2020 kl.19.00 på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida

Idé, bearbetning och regi Andreas Kundler

Alla som någon gång läst en tragedi av William Shakespeare (1564-1616) vet att texterna är poetiskt utmanande och att skådespelen satsar på invecklade intriger med skilda bottnar. En vanlig föreställning på The Globe i London kan vara upp till 6 timmar ståendes. Man fördjupar sig således inte i dramatikerns dubbeltydigheter i ett nafs. Därför är ju titeln till kvällens föreställning på nätet mycket utmanande, järv och befriande. Shakespeare hade själv kunnat inbjuda till duell på grund av detta. Det finns mycket här i livet som man skulle vilja klara av på 24 minuter som annars tar nästan 6 timmar. Däremot är inte njutning något man vill dra ned på.

Jag gillar idén att göra Hamlet mer folkkär idag som då genom att tänka om kring dåtidens koncept och leverera därefter. Det är en rolig och spännande tanke att ha spelat in den virtuella föreställningen på liknade sätt som alla stora konserter, körgrupper och framträdanden gjorts den senaste tiden p.g.a pandemin. Man har fått spela skilda scener och sedan klippt ihop det. För oss i publiken ser det dock ut som att några saker sker samtidigt och det krävs duktiga skådespelare som både kan agera sin roll och ge sken av att de befinner sig i samma fiktiva sanning samtidigt.

Om man läst Hamlet i någon version, sett någon av filmerna eller förberett sig på historien genom att ha googlat runt på nätet, så förstår man handlingen och de nya valen som uppsättningen gjort. Då killar den här versionen dig i magen för att du jämför, skrattar och funderar över hur fyndigt det var att ersätta det ena med det andra. Inspelningen inbjuder till lite som då, något som nu och mycket tänk om och kring vår framtid. Men om du inte kan något om Hamlet, kommer du tyvärr att tappa många perspektiv och det är inte säkert att du förstår de grundläggande frågeställningarna i spelet. Om jag var en med tankar kring föreställningen efteråt, skulle jag leta efter en bra tolkning av Hamlet eller läsa manuset själv. Människor vill leva, folk vill dö och kärleken är en drivkraft i Williams Hamlet. Någonstans hinner man inte med djuphet och äkthet i det påfallande 24 minuterna.

Det mest utmanande i föreställningen är att skådespelarna måste betona användningen av enbart sina röster och sina kroppsspråk som instrument. Det finns inga påfallande kostymer eller rekvisita att tala om. Däremot ser man skådespelarna i deras hemmiljöer. Därför blir ibland intresset för omgivningen mer påtaglig för mina ögon och en känsla av förbjudet smygtittande gör sig gällande med skam. Kanske hade det blivit mer styrka i uppsättningen och agerandet om varje hem enbart hade haft vita eller svarta kulisser bakom sig? Just nu känner jag mig lite för mycket som en fluktare.

Däremot ska det tilläggas att skådespelarinsatserna var mycket trollbindande och övertygande med många skrattretande, sarkastisk och ironisk undertoner. Det gav mig många leenden på mina läppar. Man lyckades också ge vår nutida galenskap och situation nyansskillnader genom att låta saker få bero i andan av ”att vara eller inte vara”. Då- och nutiden kräver moral och att man vågar låta ”hedern säga nej!”. Men det är också sant att ”vi vet vilka vi är…men inte vad vi blir” men framförallt, ”ur led är tiden”.

I rollerna: Hamlet (Carlos Romero Cruz), Ofelia (Matilda Ragnerstam), Claudius (Fredrik Lycke), Gertrud (Cilla Thorell) , Polonius (Lars Göran Persson), Laertes (Bahador Foladi), Anden (Peter Gardiner), Mördare/präst (Andreas Kundler)

Liv Strömquist tänker på dig!
Baserad på Liv Strömquists serier
Regi Ada Berger
Scenografi och kostym Daniel Åkerström-Steen
Koreografi Tove Sahlin
Ljus Elisabeth Kjeldahl Nilsson
Musik och ljud Stefan Johansson
Peruk och mask Thea Kristensen Holmberg
Finns på Dramaten Play

När vi inte kan ta oss till teatersalongen får teatersalongen ta sig till oss och det är precis vad Dramaten Play gör med flera olika pjäser. En av de är Liv Strömquist tänker på dig! som hade premiär 2014 på och är regisserad av Ada Berger. Pjäsen är baserad på Liv Strömquists seriealbum Prins Charles känsla, Einsteins fru och Ja till Liv!

Föreställningen är ett fantastiskt sammelsurium av olika aspekter i destruktiva förhållanden och gör nedslag i flera kända personers kärleksrelationer. Det är Priscilla Presley som blir formad och skulpterad att se ut på ett visst sätt av Elvis Presley, Oksana Wilhelmsson som bor på läktaren för att Chippen Wilhelmsson ska få spela fotboll vart han vill, Lee Krasner som måste passa upp på en nedgången Jackson Pollock, Britney Spears som får en ganska obegåvad och lat Kevin Federline hängandes i hasorna. Med kändisarnas relationer som grund belyser den sedan flera vardagliga problem en kan tampas med. Hela tiden med allvar fast med komiska poänger.

De fyra skådespelarna; David Book, Ana Gil de Melo Nascimento, Eric Stern och Sanna Sundqvist är alla helt otroliga och har ett imponerande samspel med varandra när de kastar det lagda manuset mellan sig men likaså i de improviserade delarna. Sanna Sundqvists interaktion med publiken som Yoko Ono där hon reagerar på alla små ljud och läten från åskådarna är makalöst och det är omöjligt att inte skratta med.

Det är en skrikig, hysterisk och helt galen föreställning som ändå finner djup och ett allvar bland alla skratten. Samtidigt som man blir väldigt underhållen lyckas de också ta upp och belysa anledningarna bakom kändisarnas dåliga relationer och varför kvinnorna stannar kar i de på ett väldigt allmänmänskligt sätt. Som exempel har de bland annat Whitney Houston och hennes relation med Bobby Brown där de berättar hur Bobby trycker ner och hånar Whitney och understryker det komplexa i att befinna sig i en sådan relation. Att utifrån sett kan det verka lätt att lämna någon som är elak mot en men i själva verket kan det vara precis tvärtom. Det negativa påpekandet och förolämpningarna gör att personen får en ”traumatisk bindning” som gör att upprättelsen blir en drivkraft och det känns viktigare att stanna kvar i relationen för att personen som skadar ska förändra sig och ”upphäva smärtan”.

Genom de enkla men ändå svåra förklaringarna blir pjäsen inte bara rolig utan också viktig. Den belyser på ett lättsamt sätt väldigt komplicerade mekanismer som tydliggörs med konkreta exempel från kändisvärlden som går att applicera på relationerna vi själva har. Trots att den bygger mycket på sin komiska tajming och samspelet med publiken så funkar den förvånansvärt bra att se hemma genom skärmen. För att få ett avbrott i den svåra tid vi just nu går igenom så är den här pjäsen perfekt att kolla på. Med omtanke till sig; titta på Liv Strömquist tänker på dig!