Visst är det härligt att gå på Dramaten och se teater. Jag har sett en hel del klassiker i traditionella och nya former där. Det vill jag inte vara utan.
Samtidigt är det en unik upplevelse att se bra teater på en av de små, fria scenerna. De stora kan aldrig komma i närheten av det.
Vi har Dramalabbet på Östgötagatan 2, till exempel. Igår var jag där och såg Alla älskar Bernie Madoff, historien om finanssvindlaren som fick 150 år för att ha lurat många miljarder av investerarna. Eller för att han avslöjade systemet. Hur det nu var…
Bernard Madoff ägnade sig åt svindlerier i över femtio år innan han avslöjades. Han verkade göra det omöjliga och visade också att det var omöjligt. Vi fick en introduktion till finansvärldens alkemi och en påminnelse om att evighetsmaskiner inte fungerar.
Berättelsen spelades upp av Gunilla Abrahnsson och Per Burell i rollen som, ja, alla! Jag tror att de gestaltade 37 karaktärer (minst) utan att det blev rörigt. Hela Bernard Madoffs liv gestaltades i snabbt tempo men med nästan vetenskaplig precision. Snyggt, jag kan inte säga att jag sett något liknande på någon scen.
Gustav Tegby berättade för mig att han skrivit manus samtidigt som historien rullades upp (Bernie Madoff dömdes så sent som i somras). Det understryker en viktig del av kulturens uppgift, att kommentera nutiden ur ett subjektivt och konstnärligt perspektiv. Därför behövs de fria teatergrupperna. Mycket av den teater som skapades av (till exempel) Shakespeare och Strindberg är kommentarer till samtiden (märkliga exempel, kanske. En antisemit och en kvinnohatare, men i alla fall). Nutida teater måste kunna kommentera samtiden annars har vi inga klassiker i morgon.
Producenten, Lovisa Björkman, talade varmt och entusiastiskt för de små teaterscenerna, just med tanke på möjligheten att snabbt kunna göra teater på aktuella teman. Av Gustav Tegby fick jag också veta att Dramalabbet enbart spelar nyproduktioner. Jag ser plötsligt ett ekologiskt samband mellan de små och stora teatrarna. Vi får möjlighet att se både klassisk och ny teater. Teaterfolket får utrymme att skapa teater och skörden blir rik. Som det skall vara när det är ekologiskt. Både Lovisa och Gustav är aktiva på större teatrar (Dramaten respektive Riksteatern) och jag kan inte tänka mig annat än att alla gynnas i en sådan kultur-ekologi.
Hatten av för Dramalabbet och du som blir nyfiken kan du läsa mer om datum och biljetter på Dramalabbets webbplats. Om du är det minsta teaterintresserad skall du inte missa det här.
”Alla älskar Bernie Madoff” i P1s program
Nordengren. Här kan man lyssna på den:
Sveriges Radio
och här kan du höra på en intervju med dramatikern
Svenska Dagbladets recension
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dramalabbet, Alla älskar Bernie Madoff, teaterrecension, premiär, recension
