Det äkta paret sedan drygt 50 år, Meta Velander och Ingvar Kjellsson, spelar Kristina Lugns pjäs ”Rut och Ragnar” på Stockholms Stadsteater. Rut och Ragnar har varit gifta nästan lika länge och nu har de äntligen tagit steget som de länge drömt och – de ska skiljas.
Kristina Lugn skrev Rut och Ragnar 1997 och rollerna spelades på urpremiären av henne själv och Allan Edwall. Lugns dialog är svart och utan hopp. Rut och Ragnar har egentligen aldrig varit lyckliga som gifta och inte ens nu när de ska skiljas känner de den lycka de hade förväntat sig. Det visar sig inte vara så lätt att dela upp alla minnen och att bli helt fria från varandra.
Pjäsen ger heller ingen vägledning om vad som skulle ha kunnat göra paret lyckliga. Slutscenen antyder att den möjligheten försvann redan i barndomen.
Jag kan tänka mig att pjäsen gav en helt annan upplevelse med Kristina Lugn och Allan Edwall i rollerna. Med det strävsamma paret Meta Velander och Ingvar Kjellsson blir det en rolig om än lite tragisk föreställning. Deras värme tränger igenom dialogen och ger publiken ett hopp som egentligen inte finns i manus. De bittra kommentarerna blir i stället lite gulliga och det känns mer som äktenskapligt smågnabb än som en slutgiltig skilsmässa.
Jag antar att det är något som Kristina Lugn tänkt på när hon valt skådespelare. ”Jag är så glad och tacksam att Rut och Ragnar överlämnats till Jan-Olof Strandberg (regi), Ingvar Kjellsson och Meta Velander skriver hon i programmet. Kanske vill hon att publiken i dag ska få en chans att själva välja om lyckliga äktenskap är möjliga eller inte.
Medverkande:
Rut – Meta Velander
Ragnar – Ingvar Kjellsson
Regi – Jan-Olof Strandberg
För mer information, se www.stadsteatern.stockholm.se
Skrivet om Rut och Ragnar:
http://blogg.expressen.se/scenbloggen/entry.jsp?messid=620408
http://www.svd.se/kulturnoje/scen/rut-och-ragnar-om-det-omojliga-att-skiljas-definitivt_5295507.svd